Balkongbekymmer

Den söta damen på bilden är min granne Ulla-Britt. Så här såg hon ut sommaren 1969 när hon satt på sin balkong så som hon brukar göra alla vackra dagar under sommarhalvåret. Men i år har det nu tagit slut med både sommaren och med balkongen, för hösten har kommit och hennes balkong är bara en betongplatta. Hur lång tid det ska ta för henne att få balkongen tillbaka är det ingen som vet, för vi får ingen information om hur länge fasadrenoveringen ska pågå.

Men jag - jag har äntligen en balkong igen, efter tre och en halv månads balkonglöshet. Och jag har fönster som jag kan se ut genom utan att hindras av plast och byggnadsställningar. Det är övermåttan skönt. Så fort balkongen satts på plats var jag förstås där och planterade ljung och silvergirlang och andra fina höstväxter i mina krukor som annars stått tomma inomhus hela sommaren.

Fast fasadrenoveringsenländer är inte slut än på ett tag. Nu är det dags att dra för gardinerna i sovrummet för att slippa se och slippa bli sedd av byggjobbarna som ska klampa omkring där utanför i ett okänt antal veckor.

Och så är det det där med ersättning för men i nyttjanderätten. Vår ombudsman skrev till bostadsrättsföreningens ombud om detta redan i juni, men än har vi inte fått något svar på om föreningen vill träffa avtal om ersättning eller om vi ska behöva driva frågan juridiskt. Uselt av dem, tycker jag, att inte ge besked på flera månader.

Om jag inte hade skrivit om balkongen idag hade jag till exempel skrivit att man undra om majoriteten tänker sänka ombildningspriserna nu när fler och fler tackar nej till att köpa eller om att man kan fundera över varför inte de kvarboende hyresgästerna ska tillfrågas om hur de tycker att det blivit efter ombildning eller om att man kan konstatera att det finns privata byggherrar som inte gnäller över att de inte får ta ut vilka hyror de vill utan bygger ändå. Och så hade jag förstås sagt något om att Bo Rothstein gjort en intressant analys av finanskrisen i USA. Men det lämnar jag därhän för ibland känns det lilla och vardagliga viktiga än det stora och spektakulära.