I början av 1990-talet fick en man en lägenhet i det området där jag nu bor. Ett mycket trevligt område, tycker de flesta av oss. Vi trivs bra här och vill gärna bo kvar. Men tydligen icke denna man, som vi kan kalla M. Efter en kort tid här på gården flyttade han och blev sambo med en kvinna i en annan lägenhet på en annan gata strax intill. Sin egen lägenhet hyrde han uti andra hand, i år efter år. Hans intresse för lägenheten var tämligen obefintligt, förutom den slant han säkert gjorde sig på att hyra ut. Så var det fram till dess att det blev tal om ombildning här. Då gjorde han sig av med hyresgästerna och gick sedan till köpstämman och röstade ja. Och efter några månader kunde han sälja den lägenhet som han inte bott i på tio år. Vinsten bör ha blivit ungefär en halv miljon kronor. Lättförtjänta slantar får man säga.
M har fortsatt att bo med sin dam och sina pengar på andra sidan centrum. Men kanske har han börjat få det knapert för nu är han igång och jobbar för en ombildning även där. Motståndet är starkt, så förhoppningsvis lyckas han inte. Men om han gör det kan han snart casha in en bra summa till så fort han får damen med sig på att flytta. Kan man tro att han då åtminstone har vett att skänka en tacksamhetens tanke till de politiker som två gånger bjudit honom medborgarnas gemensamma egendom och det till underpris?
Thursday, June 7, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment