Manifest för marknadshyror

Efter Hyresgästföreningens och SABO:s chockerande utspel i våras om att ta bort allmännyttan och dess hyresledande roll borde man vara härdad. Men jag bli ändå rätt medtagen när jag läser vad ledande socialdemokrater skriver i DN igår. Först åberopar de just HGF-SABO-förslaget och sedan hävdar de att hyresvärdarna ska få förhandla med enskilda hyresgäster

"om lägenhetens standard och utrustning - och priset för detta. Det gäller även det geografiska läget."

Först ska det inte finnas något hyrestak, sedan ska hyresförhandlingarna ske direkt mellan fastighetsägaren och den enskilda hyresgästen och hyran sättas utifrån vad fastighetsägaren kan få hyresgästen att gå med på.

Att förstå detta som annat än rena marknadshyror är svårt.

Artikeln är skriven tillsammans med Fastighetsägarna i Stockholm. Att de vill stampa takten så att de kan håva in så mycket pengar som möjligt är helt naturligt. Men jag hoppas verkligen inte att detta blir Socialdemokraternas linje nu när de ska ta ställning i de bostadspolitiska frågorna på sin kongress.

Vem ska bo?

Det är mycket snack just nu om att det byggs mycket hyresrätter. Tidningen Metro talar om "hyresrättens comeback" och att "allt fler vill hyra sin bostad". Och det är ju gott.

Men ingen pratar om vem som verkligen kommer att kunna hyra alla de där hyresrätterna som nu byggs och som så många så gärna vill ha.

Kanske beror tystnaden på att frågan är svår att besvara. Och att svaren dessutom riskerar att bli obehagliga.

För det är uppenbart att det inte är vem som helst som har råd att hyra de allra nyaste hyresrätterna. Ta till exempel dem ovanför den nya Liljeholmgallerian. Där kostar en trea på 83 kvm 12 255 kr per månad och en fyra på 108 kvm 14 951 kr per månad. Hur ska en normalinkomstfamilj ha råd med sånt?

Att man inte bygger för dessa familjer, det är lika uppenbart som att man måste göra något för att de framöver ska kunna efterfråga de nya bostäderna. Att hänvisa till flyttkedjor duger inte, utan olika vägar måste hittas att för att få lägre hyror i nyproduktionen utan att det inverkar på standarden på bostäderna.

Skilda världar

Vad har väl jag, en enkel tant från de södra förorterna, därtill rätt blåst på siffror, att sätta emot en professor i fastighetsekonomi på Kungliga Tekniska högskolan? Inte mycket, förstås, utom mina värderingar. Där professorn litar till matematiken, litar jag till solidariteten.

Det är förstås, som vanligt, Hans Lind, som är professorn ifråga. Så här säger han: "Det viktigaste idag är att gör det fritt att hyra ut bostadsrätter och egnahem till vilken hyra man vill på tidsbegränsade kontrakt utan besittningsskydd. Då skulle vi får ett brett utbud av bostäder till uthyrning."

Nej, bästa professor, detta är absolut inte det viktigaste idag när det gäller bostadsmarknaden. För de allra flesta människor är det tvärtom alldeles kolossalt oviktigt att betala obegränsat höga hyror och inte ha någon trygghet i sitt boende. Det som vi vill ha är att både kunna betala hyran och få lite över till annat och vi vill kunna veta att vi får bo kvar nästa månad och månaden därpå och de månader som sedan följer också.

Så vill vi ha det, men det förstår inte du därför att du rör dig med dina teoretiska modeller och dina värderingar i en värld som är väldigt skild från den som jag lever i. I min värld bryr vi oss om att även de som inte har det så fett ska kunna leva väl. Vi är ganska många här, faktiskt. Hur många är ni hos dig, förutom du och Mats Odell och så Fastighetsägarföreningen och några till som vill tjäna pengar på andras grundläggande behov?

Moderata insikter

Ungmoderaterna i stadshuset har drabbats av insikter. I alla fall några av dem och i alla fall lite grann.

Joakim Larsson har kommit på att det fuskas vid köpstämmor och att det därför behövs någon som är där och kollar vad som händer.

Det är bra. Jättebra till och med. Men alldeles för sent. Närmare bestämt nästan tio år för vår del.

Kristina Alvendal har kommit på att det finns fina neonskyltar i staden som hon vill ska räddas.

Bra det också. Men bättre vore om hon värnade också om husen som skyltarna sitter på och om staden som husen står i.

Både senkomna och begränsade insikter, alltså. Men man får vara glad åt det lilla. Av somliga kanske man inte kan begära mer.

PS. Enligt SR har omkring 350 köpstämmor hållits sedan 2007. Vid ett 80-tal av dessa har det varit "oenighet och otrivsel". Försäljningarna av fastigheterna har inbringat 18,5 miljarder (!) kronor till stadens kassa. Stadens reavinst på affärerna uppgår till 12 miljarder kronor, enligt Joakim Larsson i Hem och hyra. En förfärlig mängd förlorade hyresrätter alltså och en nästintill oändlig mängd med pengar i intäkter för staden. Det enda rätta är förstås att bygga nya och billiga hyresrätter för dessa pengar.

Fortsatta utförsäljningar enligt budgeten

Nu har den borgerliga majoriteten i staden lagt sitt budgetförslag för nästa år. Jag kastade mig förstås över dokumentet för att se vad där sägs om bostadsfrågorna. Några sidor in i luntan hittar jag följande, under rubriken "Kvalitet och valfrihet ska utvecklas och förbättras":

"Staden ska erbjuda stockholmarna möjligheten att äga sin bostad genom att ge boende hos de kommunala bostadsbolagen möjlighet att ansöka om att friköpa sina lägenheter. Särskilt viktigt är även fortsättningsvis ombildningar i ytterstaden där de kommunala bolagen har en alltför dominerande ställning."

Stockholms Stadshus AB får i uppdrag att leda arbetet med utförsäljningar och att genomföra särskilda insatser för ombildning i ytterstaden. Bolaget ska dessutom ha en öppen inställning till fastighetsförsäljning och att fortlöpande pröva möjligheten att avyttra delar ur fastighetsbeståndet.

Alltså: fortsatta ombildningar och fortsatta försäljningar till privata fastighetsägare. Med andra ord: fortsatta jämna plågor för hyresgästerna. Vari ligger kvaliteten i detta? Och var finns valfriheten för dem som vill bo kvar i sitt hus med allmänyttan som hyresvärd?

I sanningens namn ska väl sägas att det även finns sånt som låter bra. Som att staden ska stimulera nyproduktion av hyresrätter och att miljonprogramsområdena ska rustas upp. De kommunala bostadsbolagen ska "kraftfullt verka för att sänka bygg-kostnaderna och minimera kostnaderna i driftverksamheten." Bolagen ska också vara lyhörda för hyresgästernas önskemål och det ska finnas valfrihet i boendet vad gäller tillval. Och detta är ju saker som somliga av oss efterlyst länge så det tackar vi förstås för.

Den som deppar ihop av besked om fortsatta utförsäljningar kanske kan få tröst av en av de så kallade aktiviteter som staden prioriterar under det kommande året. Den säger att staden ska

"delta i planeringen inför Kronprinsessans bröllop den 19 juni 2010 samt eftersträva att bröllopsstämningen ska finnas i alla stadens delar och planera för aktiviteter redan före bröllopsdagen som involverar stockholmare och tillresta."

Det ni. Kom inte här och klaga, för här ska vi vara glada och fira. Blir det på barnens, gamlingarnas, de fattigas och de behövandes bekostnad, säger ni? Jamen, lite får vi väl offra.

Den som själv vill läsa budgeten hittar den här.

Terror, tycker Annika

Det är förstås inte bara Bengt som kämpar mot ombildning i Bagis. Bland de andra motståndarna finns hans granne Annika. Det är hon som idag skickat denna rapport om läget på Byälvsvägen:

"Igår var det slutgiltig köpstämma. Trodde vi. Men inte så! Ja sidan ligger nämligen på minus 17 röster och nu vill dom ha en tredje köpstämma! Det liknar Sovjetunionen. Man håller på med stämma efter stämma tills man får ett Ja. Hoppas att Stockholmshem inte utsätter oss hyresgäster för detta. Ja-sidan har terroriserat oss den gångna veckan med ständiga påringningar på dörren. Folk är trötta på det här nu. Det finns bara ett ord för detta: TERROR!"

Det är väl bara att hålla med.

Bedrövligt av (S)

Om det är något som är helt klart så är det att Socialdemokraterna är väldigt oklara över vad de egentligen har för bostadspolitik. Inte ens i en sådan viktig och aktuell fråga som ombildningar av allmännyttiga bostäder kan de tala tydligt.

Borgarrådet Teres Lindberg, vice ordförande i Svenska bostäder, f.d. ordförande i Stockhoms stads bostadsförmedling osv. vill inte ifrågasätta de hyresgäster som väljer att ombilda, tvärtom har hon "ganska stor förståelse för dem som drömmer om ett eget boende". (Det har jag också, men för mig betyder "eget boende" en bostad med eget förstahandskontrakt, inte det ägda boende som Teres uppenbarligen syftar på.)

Däremot är Teres "starkt kritisk mot den ideologiskt betingade utförsäljningspolitik som den moderatledda stadshusmajoriteten står för", eftersom den sker till reapriser och leder till att de knappt finns några hyresrätter kvar i innerstan eller närförorterna. Teres konstatererar, helt riktigt, att ombildning leder till ökade motsättningar och ökad segregation och att vi får en stad där bara de som har råd att köpa sitt boende får plats. Hennes slutsats blir att om vi istället ska få en levande och välmående stad med plats för alla då krävs "en mycket mer medveten bostadspolitik".

Jättebra, tycker jag kommen så långt och ser fram emot att resten av artikeln ska handla om denna medvetna politik. Men vad är det jag får läsa?

Det borgarrådet kan presentera som sitt partis politik är att beslutsprocessen vid ombildningar i de kommunala bostadsbolagen ska kvalitetssäkras! Det är allt hon har att säga! Ingenting om att "nu jäklar i min lilla låda för det vara nog, inga mer ombildningar, rädda den allmänytta som finns i Stockholm, bygg massor med billiga hyresrätter, bevara allmännyttans hyresledande roll, tillämpa självkostnadsprincipen" och en massa annat som hon skulle kunna säga.

Sorgesam läsning, alltså, i senaste numret av etc.stockholm

Men, Teres, det var bra att du gick till köpstämman i Dalen, det tycker jag fortfarande.

Benkes berättelse (del 2)

Nu är det dags för köpstämma nr 2 hemma hos Bengt på Byälvsvägen i Bagarmossen. Den förra ställdes in av ombildningskonsulten, eftersom det kom för lite folk. Under hela sommaren har de boende alltså levt i ovisshet om de ska få sig bostadsrättsföreningen påprackad som hyresvärd istället för Stockholmshem.

För Bengt har det varit mer än ovisshet som präglat de gångna månaderna. För hans del har de inneburit personliga påhopp, grova anklagelser och försök att få bort honom som talesman för hyresgästerna. En av ivrarna har spridit en skrivelse där Bengt beskylls för sexuellt ofredande av småflickor, andra har begärt att hyresgästföreningen i Stockholm ska låta avsätta Bengt från hans uppdrag i den lokala hyresgästföreningen, en del är förbannade för att Bengts arbete mot ombildningen kan göra att de själva inte tjänar de pengar de tänkt sig, somliga påstår att Bengt tvingat hyresgäster att skriva på papper om att de säger nej.

Också konsulten har hoppat på Bengt och krävt att han ska ta tillbaka sina påpekanden om att en viktig utgiftspost saknades i den ekonomiska planen. Konsulten har även i övrigt spelat en osedvanligt aktiv roll i sammanhanget och själv ringt hem till hyresgäster för att övertala dem att rösta ja. Bengt ställer sig med all rätt frågan om en advokat, som denna konsult är till sin profession, verkligen får agera så.

Köpstämman ska hållas på måndag den 12 oktober. Bostadsrättsföreningens betänketid går ut den 15 oktober.

Man undrar förstås nu: kommer bostadsrättsföreningen, bostadsbolaget och bostadsborgarrådet att respektera ett nej till ombildning denna gång? Eller ska de fortsätta den rättsvidriga hanteringen med att begära och få förlängd betänketid?

Om Bagis och om Byälvsvägen har jag tidigare skrivit här.

Om stadens form och innehåll

Man har undrat om jag är emot nybebyggelse och omdaning av staden. Icke alls. Det jag motsätter mig är dyra hyresrätter, dominans av bostadsrätter och att stadens skala förändras. Byggandet av billiga hyresrätter varhelst det kan ske och i lämpliga format är jag däremot jättemycket för.

Det förslag till överdäckning av järnvägsspåren vid Klara sjö som nu är föremål för plansamråd, är ett exempel på nybebyggelse som bryter mot den hittills gällande hushöjden i Stockholm. Och gör det på ett oerhört dominant sätt, eftersom det man vill bygga är åtta alternativ femton våningar höga hus ovanpå ett sju meter högt betongfundament. På det sättet skapar man en hög konstgjord ås - eller om man så vill en mur - rakt genom stadens mitt.

Bilder på eländet kan beskådas här eller på den utställning som pågår på Centralen.

En av mina favoritkåsörer, Mats Lundegård, får uppenbarligen samma associationer som jag av förslaget för han kallat det för "übervisioner" som drivs av en hårdhänt stadsbyggnads-myndighet.

Mats Lundegård tror inte att det går att få hejd på planerna, men det är klart att de går. Bara vi säger ifrån ordentligt, vi som tycker att staden ska hänga ihop och att innerstaden ska ha mänskliga mått.

Att det redan byggs både här och var i stan har väl annars inte undgått någon. I ett reklamblad om pågående och planerande byggen säger finansborgarrådet Sten Nordin att "hyresrätten är en omistlig del av en välfungerande bostadsmarknad, särskilt i en storstadsregion som Stockholm."

Och det låter ju bra, men det är bara för vissa som den är omistlig, enligt Nordin. Det är människor "utanför det yrkesverksamma livet", som ungdomar som inte har pengar att köpa en bostad för och för äldre som inte vill ta den risk som det innebär att binda kapital i bostaden.

Alla andra förmodas alltså föredra ett boende som innebär betydande investeringar och risker. Hyresrätten enligt Nordin måste därmed förstås som ett kategoriboende för den som avviker från normen. Man undrar hur han tänker att dessa avvikande personer ska klara av att betala de nyproduktionshyror som blir det enda tillgängliga när de gamla hyresrätterna är ombildade till bostadsrätter.

Rubriken på artikeln med Nordin är "Stockholm tar krafttag för fler hyresrätter". Konkret betyder det att 1500 hyresrätter ska byggas varje år under mandatperioden. Rimligen tänker sig Nordin då att de resterande 2500 lägenheter som behöver byggas årligen ska ha annan upplåtelseform än hyresrätt. För 2009 avser knappt 43% av markanvisningar lägenheter med hyresrätt. Kan man verkligen kalla detta för krafttag?

Källor: DN Namn och Nytt den 4 oktober 2009 och annonsbilagan Stockholm bygger med information från bl.a. Stockholms stad

Monument

Under vår lilla tyska höstresa hamnade vi på den vackra ön Rügen vid Östersjökusten. Där finns, i den lilla orten Prora, en semesteranläggning i kolossalformat alldeles vid den fina sandstranden.

Men trots det trevliga läget får man ingen lust att bo där för fasaderna är nedklottrade, fönsterrutorna sönderslagna och inredningen borta sedan länge. Man kan tro att något förärligt hänt som förorsakat detta, men i själva verket har anläggningen aldrig varit färdigställd och tagen i bruk för sitt ändamål, trots att den började byggas för mer än sjuttio år sedan.

Meningen var att tyskarna skulle tilbringa sin ledighet i Prora och där få den starka fysik och de starka nerver som Hitler ville se hos sitt folk. Kraft durch Freude var devisen som gällde. Anläggningen fick, enligt tidens ideal, gigantiska proportioner: huskropparna är tillsammans mer än fyra kilometer långa och har plats för 20 000 personer.

Bygget påbörjades under andra delen av 1930-talet, men avbröts vid krigsutbrottet. Efter kriget återupptogs arbetet av DDR-regimen, som gjorde färdigt några av husen, men anläggningen som sådan blev aldrig helt klar. Vid någon tidpunkt försökte man spränga sönder den, men misslyckades eftersom betongfundamenten var för starka.

Nu har ingen råd att riva anläggningen och ingen har råd att rusta upp den. Så nu står bara står den där och gapar tomt vid den skönaste av Rügens stränder, ett monument över en tid som tack och lov är förbi.

Men även nu finns det människor som drömmer om det storvulna och prompt vill skapa minnesmärken över sig själva. En del av dem håller just nu på att planera för omdaning av stora delar av innerstaden. Om vad man kan tycka om detta skriver arkitekturkritikern Eva Eriksson i dagens SvD.

Fotnot: Mer information om Prora och bättre bilder än min hittas lätt om man googlar på ordet.