Monument

Under vår lilla tyska höstresa hamnade vi på den vackra ön Rügen vid Östersjökusten. Där finns, i den lilla orten Prora, en semesteranläggning i kolossalformat alldeles vid den fina sandstranden.

Men trots det trevliga läget får man ingen lust att bo där för fasaderna är nedklottrade, fönsterrutorna sönderslagna och inredningen borta sedan länge. Man kan tro att något förärligt hänt som förorsakat detta, men i själva verket har anläggningen aldrig varit färdigställd och tagen i bruk för sitt ändamål, trots att den började byggas för mer än sjuttio år sedan.

Meningen var att tyskarna skulle tilbringa sin ledighet i Prora och där få den starka fysik och de starka nerver som Hitler ville se hos sitt folk. Kraft durch Freude var devisen som gällde. Anläggningen fick, enligt tidens ideal, gigantiska proportioner: huskropparna är tillsammans mer än fyra kilometer långa och har plats för 20 000 personer.

Bygget påbörjades under andra delen av 1930-talet, men avbröts vid krigsutbrottet. Efter kriget återupptogs arbetet av DDR-regimen, som gjorde färdigt några av husen, men anläggningen som sådan blev aldrig helt klar. Vid någon tidpunkt försökte man spränga sönder den, men misslyckades eftersom betongfundamenten var för starka.

Nu har ingen råd att riva anläggningen och ingen har råd att rusta upp den. Så nu står bara står den där och gapar tomt vid den skönaste av Rügens stränder, ett monument över en tid som tack och lov är förbi.

Men även nu finns det människor som drömmer om det storvulna och prompt vill skapa minnesmärken över sig själva. En del av dem håller just nu på att planera för omdaning av stora delar av innerstaden. Om vad man kan tycka om detta skriver arkitekturkritikern Eva Eriksson i dagens SvD.

Fotnot: Mer information om Prora och bättre bilder än min hittas lätt om man googlar på ordet.