Något otalt

Jag har något otalt med Barbro Engman. Inte så att vi har några personliga gäss oplockade, utan det är på det ideologiska och principiella planet som vi inte riktigt har fått till det. Och det trots att Barbro bloggar, twittrar, talar, konfererar, debatterar och formulerar sig hela tiden, och det rätt elegant dessutom.

Problemet för mig är att Barbro aldrig kommer till det som är viktigt: den överenskommelse som hon och SABO gjort om allmännyttan och våra framtida hyror. Inte ett ord har hon sagt sedan april om denna överenskommelse och skänk från ovan till Mats Odell.

Det har man däremot i tidningen Bofast, som ges ut av hennes medöverenskommare SABO. Där finns den debatt och de ifrågasättanden som helt saknas inom hyresgästföreningen. Ett skarpt inlägg har till exempel gjorts av förre SABO-ordföranden Bengt Owe Birgersson, som varnar för riskerna med att sätta hyrorna efter de boendes värderingar. För ett annat inlägg svarar miljöpartisten Anders Erkéus, som menar att det är riskabelt att låta hyrorna styras av hyresgästernas värderingar.

Den som har glömt vad förslaget innebär kan läsa denna artikel från Bofast, där man rakt på sak beskriver alla de gamla hjärtefrågor som Barbro Engman nu slängt på historiens sophög.

Mats Odell är förstås glad över att parterna gjort så mycket jobb åt honom,så att finansdepartementet får det enklare nu när de jobbar fram sin promemoria om allmännyttan. Hans medarbetare vill inte säga så mycket om när förslaget blir klart eller vad det kommer att innehålla. Om HGF-SABO-överenskommelsen säger han i alla fall: "... det är en viktig överenskommelse, så mycket kan jag säga."

Jag bävar för det som komma skall och konsekvenserna av det. Kanske gör Barbro Engman det också, nu när hon haft tid att tänka efter. Kanske tycker hon att förslaget är så tokigt att hon våndas vid tanken på att prata om det. Och då drar hon samma slutsats som Wittgenstein (eller vem det nu var), att om det man inte kan tala, därom måste man tiga.

Är det så, Barbro?