Att vara valberedning i en organisation med drygt 21 000 medlemmar borde vara en tacksam uppgift, särskilt som alla är bosatta inom ett tämligen begränsat geografiskt område. Men det är faktiskt inte så lätt. För när det kommer till kritan, det vill säga till att vilja åta sig uppdrag, då finns inte så många villiga. Folk anser síg inte ha tid, inte ork, inte kunskap och därför säger de nej till att kandidera. Trots mycket jobb från valberedningens sida förblev några poster obesatta även när årsmötet var över.
Detta ger anledning till oro.
Folkrörelserna uppstod en gång därför att folk hade mål som överheten inte ville godkänna. Människor organiserade sig då för att förverkliga sina mål. Man kunde ha olika uppfattning om hur målen skulle uppnås, men man var ense om vikten av att gå samman. Med demokratiska diskussioner, tålamod och engagemang drev man så sina frågor framåt. På detta sätt har det svenska välfärdsamhället kommit till.
Mycket av det som de flesta av oss uppfattar som kännetecknen på ett gott samhälle är idag på väg att raseras. Om denna utarmning ska kunna motarbetas måste vi bjuda motstånd. Och då räcker det inte att sitta hemma och svära, det räcker inte att prata med jobbarkompisarna, det räcker inte ens att blogga!
Nej, vi måste ge avkall på vår egen bekvämlighet, vi måste sluta tro att någon annan ska göra det, vi måste ta del. Det vill säga: vi måste göra det själva och vi måste göra det tillsammans.
Kanske kan vi nå våra mål genom de gamla folkrörelserna, kanske måste vi skapa nya. Men göra något - det måste vi alltid. Annars gör någon annan något - och då är det inte säkert att resultatet blir som vi själva ville.
Saturday, March 21, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Upp till kamp mot V-A-D?
Mot allt som strider mot tanken om människors lika rätt och värde.
/Inger
I ditt fall verkar det ju vara kampen mot marknadsekonomin som står högst upp på agendan.
Det här med folkrörelserna låter ju vackert och nostalgiskt men man måste sätta in dem i sin historiska kontext. Då fanns det verkligen mål att kämpa för som kvinnlig rösträtt och bättre arbetsvillkor. Idag tror jag inte att människor tycker det är lika viktigt eftersom vårt samhälle utvecklats så enormt mycket sedan dess. Vi är tex på topp 10 av världens rikaste länder.
Dagge
Du tycker tydligen att vi lever i den bästa av världar men det anser inte jag. Tvärtom - jag ser både en lidande mänsklighet och en lidande jord som behöver allt engagemang som kan uppbådas.
För övrigt: Vem ska besluta om våra gemensamma angelägenheter om vi inte organiserar oss i politiska partier? Och vem ska trycka på de politiska partierna om inte medlemmar i intresseorganisattioner?
Till slut: Jag kan försäkra dig att jag inte har någon som helst avsikt att försöka kasta det rådande ekonomiska systemet över ända. Tvärtom kan jag tycka att det behöver pysslas om en del, för just nu verkar det ju vara rätt krassligt.
Inger
Post a Comment