Saturday, March 14, 2009

Det sociala ansvaret

Hemkommen igen från Malmö summerar jag läget där: vintergäcken blommar för fullt, människor som är beroende av socialbidrag kan få förstahandskontrakt på bostäder och den stora privata fastighetsägaren samarbetar med kommunen om lägenheter till misshandlade kvinnor.

Så kan det alltså vara i en annan och bättre värld.

Privatvärdarna i Stockholm försöker idag i SvD bevisa att även de tar ett socialt ansvar. Fan trot. Nästan alla de förturs-, försöks- och träningslägenheter som jag hört talas om under åren har varit hos de kommunala bolagen, medan privatvärdarna stått för en mycket liten del av de lägenheter som upplåtits till de mest behövande. Vill privatvärdarna nu skärpa sig så är det inte annat än mycket välkommet.

Alla sorters hyresvärdar har anledning att ändra sig när det gäller inkomstkraven på dem som ska få hyra. Om inte socialbidragstagare och andra fattiglappar accepteras som förstahandshyresgäster är de hänvisade till att bo dyrt och otryggt i andrahandsbostäder. Och det gagnar inte hälsan och utvecklingen hos vare sig deras barn eller dem själva.

3 comments:

Anonymous said...

Hej Inger, jag har en fråga till dig. Vi i mitt hus har nu fått ett informationsblad där man säger att det ska bli köpstämma inom en snar framtid. Där står också att man inte behöver ha något lånelöfte för att tacka ja till att köpa lägenheten. Och det undrar jag över... OM jag rent hypotetiskt tackar ja till att köpa och sen går till banken och vill låna pengar och inte får låna pengar. Vad blir konsekvenserna då? Jag har ju i princip ingått ett avtal om att betala pengar för den hyresrätt jag bor i för att den ska kunna ombildas till bostadsrätt.
Idag är ju bankerna mer strikta i sina krav för att låna ut pengar, pga finanskrisen, med ökade räntekrav och även kontantinsatsen tänker man på. Så jag undrar jag om det är så lätt att låna pengar och då faller det här med att man inte behöver lånelöfte. Eller?

Inger said...

Martha

Bostadsrättsföreningen här ansåg sig ha 121 röster för ett köp, dvs precis de 67% som krävs. När det kom till kritan var det bara 101 personer som köpte direkt i samband med ombildningen. Jag har aldrig hört talas om att de som inte köpte drabbades av några repressalier (däremot förstås av påtryckningar).

Av detta drar jag slutsatsen att en ja-röst inte innebär något som helst åtagande för den enskilda personen utan att den bara är en viljeyttring i frågan om huruvida bostadsrättsföreningen ska köpa eller ej.

/Inger

Anonymous said...

OK, tack för info! Det handlar alltså bara om att driva ombildningen vidare... Här är det också precis 67 %, men jag råkar veta att två har tackat ja till fortsatt agerande bara för att få reda på vad styrelsen gör. Dom tänker inte köpa. Så vi får kämpa på här och se till att de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna blir en kunskap hos de som fortfarande funderar...