Vissa talar, andra tiger

På en helsida i dagens DN marscherar hyresgäster i Blackeberg i protest mot planer på ombildning. De är förbannande på att deras hus ska värderas av Svenska Bostäder för eventuell försäljning därför att 41% av grannarna begärt det. Själva representerar de 45% av de boende som absolut inte vill ombilda. Eftersom styrkeförhållandena är till nejsägarnas fördel tycker de protesterande att värderingen ska inställas, så att staden slipper slösa bort pengar på att värdera och så att hyresgästerna slipper oroa sig för vad som ska ske.

En av medlemmarna i protestgruppen säger att Svenska Bostäder måste respektera majoritetens tydliga nej till en ombildning. "Idag tar man bara hänsyn till ett ja från en minoritet. Det är absolut inte demokratiskt, politikerna har skapat ett laglöst område", säger hon så riktigt.

Av artikeln framgår att en värdering kostar mellan 30 000 och
40 000 kronor, men inte vem som står för kostnaden. Om det blir en ombildning får man väl utgå från att kostnaden bakas in i priset för fastigheten, men om det blir ett nej, vem ska då betala? Mitt svar på den frågan är att de ska de personer göra som begärt värderingen och ingen annan.

På andra helsidor i både DN och Svenska Dagbladet får Mona Sahlin komma till tals på ettårsdagen av sitt tillträde. Både Mona själv och journalisterna talar mycket om vad hon hittills sagt och gjort och vad hon vill framöver med arbete och skola och miljö och företagandet och en massa annat. Men hur jag än läser så hittar jag inte ett ord om vad hon och hennes parti anser om bostadspolitiken. Om en av de allra viktigaste frågorna just nu, avgörande för människors trygghet, alltså inte ett dyft, nada, rien de rien, nothing, plus minus noll, nichts, platt intet. Hur kan det vara möjligt?

För övrigt: förra helgen såg vi blåsippor ute vid Görväln, idag ser jag att gullvivan i mitt trädgårdsland börjar knoppas. Den 16 mars. Milda makter.

Källor: DN och SvD den 16 mars 2008