Ledsamt

Imorgon ska grannen flytta. Man tror att hon ska vara glad för det, men det är hon inte, hon ser bara lessen ut. Helst hade hon velat bo kvar, det förstår man fast hon inte säger det. Trots det ger hon sig av, för hennes tålamod brast till sist med de ständiga knäppigheter som bostadsrättsföreningen hittar på.

Vi grannar är också lessna, för vi hade gärna sett att hon bott kvar. Utan henne tror vi att pionerna, stormhattarna och riddarsporrarna som hon planterat kommer att dö och hennes vackra rabatter tas över av ogräs och mördarsniglar. Som tack för alla de blommor som hon glatt oss med har vi hyresgäster i vår tur gett henne en blombukett. Den är hon sannerligen värd, flera gånger om.

Anledning till att vara ledsen har också den unga familj som ska flytta in i grannlägenheten. Kanske är den ett kap och ett jättelyft för dem, men de skulle nog inte gilla att höra att om den lägenheten också hade varit en hyresrätt hade deras kostnad för att bo där blivit hälften av den de nu kommer att ha.