Tips

Alltid alerta Martha på Söder har tipsat om två motioner som (s) har lagt i riksdagen. Den ena, som handlar om bostadsrätter, förstår jag inte riktigt poängen med, men den andra, som handlar om hyresrätten, är riktigt bra. I den skriver Carina Moberg m.fl. om hur viktigt det är med hyresrätter och med en social bostadspolitik. Carina och hennes kompisar skriver att det behövs "starka kommunala bostadsföretag, återinförd tillståndsplikt för kommunala bostadsföretags försäljning av fastigheter, ett hyressättningssystem som motverkar kraftiga hyreshöjningar vid bostadsbrist" med mera med mera. De kommunala bostasföretagen ska prägas av en "långsiktig själv-kostnadsprincip snarare än ett vinstmaximeringsperspektiv" och "de kommunala bostadsföretagens hyresnormerande roll bör inte ändras". Så där går de på och man fattar inte vad som hänt sedan motionen lämnades den 2 oktober 2007 och fram till nu när Carina helt verkar ha ändrat ståndpunkt.

Läs motionerna själva och häpna. Ni hittar dem genom Marthas kommentar till förra bloggposten.

Nu är det långfredagskväll och snön ligger djup härutanför, som vore det jul istället för påsk. Imorgon, mycket bittida, far vi för att studera hur unga människor i USA har det med boendet. I alla fall ska vi få se hur ett visst mycket ungt och mycket nygift par har det.

Till alla dem som stannar hemma önskar jag en helg med precis så mycket av allting som ni själva vill ha. Den som har en stund över kan gärna lyssna på radioprogrammet "Litet bo jag sätta vill", som skildrar hur vi bor idag och hur vi bodde förr. Programmet sänds i repris på måndag kl. 18.15. men går också att lyssna till via webben.

Man häpnar

Flera gånger på senaste tiden har jag efterlyst vad (s) egentligen gör och tänker i bostadspolitiken. Nu hittar jag plötsligt det ena uttalandet efter det andra av Carina Moberg, som är ordförande i sossarnas bostadspolitiska grupp. Och det hon säger blir alltmer häpnadsväckande. Hör här:

"Vi har hittills betonat att bostaden är en social rättighet. Men folk känner inte igen sig. Det finns en betydande självkritik inom pariet och förväntningar på nya tag. Den största utgiften för en familj gäller boendet, som ofta också står för den största skulden. Den är till stor del en handelsvara och det kommer vi inte ifrån."

Jag kan hålla med om att bostaden inte fullt ut är en social rättighet idag, men om Carina menar att den inte heller bör vara det, då undrar jag på vilka vägar de socialdemokratiska ideologerna slagit in.

Ronny, som är partikamrat med Carina, har för sin del analysen klar. Han ber mig hälsa till henne: "Gå med i moderaterna, för det är där dina tankar hör hemma!"

Man undrar vad hyresgästföreningen tycker om att dess gamla allierade så bytt fot i sin syn på boendet.

PS. Dagens tussilago går till (fp) i Stockholm, som förhindrat utförsäljning av ett fyrtiotal gamla fastigheter som ägs av Stadsholmen.

Källa: SvD den 19 mars 2008

Så var det alltså

Jag ville gärna tro att ryktena var osanna och att Kristina Alvendal äntligen bestämt sig för att ta mammaledigt och lägga ner trakasserierna av hyresgäster i allmännyttan. Men nu har bekräftelsen kommit på att det jag hörde var sant: stora delar av allmännyttan på Järvafältet ska säljas till privatvärdar. Verkligheten visade sig till och med vara värre än vad ryktena antydde: inte bara i Husby ska det säljas utan även i Hjulsta. Till hur det mer exakt ska bli i Husby tänker Svenska Bostäder återkomma senare, men i Hjulsta är det redan klart att hela beståndet på 1200 allmännyttiga lägenheter säljs till Einar Mattson. Affären innebär att ingen allmännytta alls blir kvar i Hjulsta.

Vad man lämpligen kan tycka om detta har oppositionspartierna uttryckt så bra i både DN och SvD att jag låter dem tala för mig också. Länkar till artiklarna kommer här:
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_991069.svd
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=753095

Samtidigt som utrotandet pågår av allmännyttan får ett av dessa bolag högsta betyg av sina boende. Nyheten om undersökningen som gett detta resultat finns märkligt nog i en annons publicerad av Stockholms stadsledningskontor (SLK) som står makten så nära som en kommunal förvaltning över huvud taget kan göra. Så här skriver SLK:

"Stockholmshem fick fyra nomineringar och två utmärkelser när undersökningsföretaget Aktiv Bo presenterade vilka hyresvärdar som fått högst betyg av sina hyresgäster under 2007. Aktiv Bo har mätt kvalitet och service hos drygt 50 privata och allmännyttiga bostadsföretag i Sverige. Stockholmshem placerade sig i topp fem i klassen stora bostadsföretag i samtliga fyra mätningskategorier Service, Produkt, Profil och Prisvärdhet. I två av kategorierna, Prisvärdhet och Profil, vann Stockholmshem sin klass. Prisvärdhet svarar på frågan hur prisvärt hyresgästen upplever sitt boende. Profil omfattar frågor om trivsel och svarar på frågorna om hyrsgästen kan rekommendera företaget till andra och om de anser att företaget `är måna om de boende som hyresgäster´."

Och detta förträffliga bolag har de borgerliga partierna länge jagat efter att få sälja, inte bara styckevis och delt som de gör nu, utan de har faktiskt velat göra sig av med hela bolaget. Som vanligt förstår man ingenting.

Källor: Som ovan samt annons i Mitt i Söderort 18.3.2008

Brev från Söder och konstigheter från (s)

Jag fick ett mejl från hyresgästen B som bor på Södermalm. I slutet av 1970-talet var hon med och räddade sitt kvarter från rivning och att driva igenom en ombyggnad på de boendes villkor. Resultatet blev mycket lyckat- ett kvarter med gemenskap över gränserna. - "Nu", skriver B, "hotas allt av en bostadsrättsförening, med bostadskarriärister som grundare, som till varje pris vill tvinga fram en omvandling till bostadsrätt." B menar att en ombildning kommer att drabba många som inte har råd och poängterar att "det är viktigt att värna hyresrätten, så att vi kan motverka ytterligare segregering i innerstaden!"

Alldeles riktigt. Fast vi får nog också lägga till att vi också måste värna det nuvarande bruksvärdessystemet mot Michael Kochs förvrängningar och nytolkningar av det. Kanske måste vi även se till att vakta det mot klåfingriga socialdemokrater. Så här säger nämligen Carina Moberg (s), bostadspolitisk taleskvinna och ordförande i civilutskottet:

"Man kommer inte ifrån att man ska betala en högre hyra om man bor i ett område som det står 100 000 personer i kö till än om det är ett område som 500 köar till."

Moberg är alltså uppenbarligen av samma åsikt som Odells utredare, som ju tycker att hyrorna ska sättas efter hur lång bostadskön är. Vad Moberg i övrigt tycker blir jag inte riktigt klok på: i tur och ordning säger hon i Hem & Hyra att 1) alla ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter inte är av ondo (nej, vem har påstått det?), 2) att man inte ska skuldbelägga människor för att de är med och ombildar (nej, men man måste väl ändå få upplysa om de konsekvenser som deras ställningstaganden för med sig?) och 3) hyresrätten är ett lyxboende därför att man kan ringa till värden om kranen går sönder (vad är det för lyxigt i detta när vi betalar för det? För många människor är det faktiskt nödvändigt att kunna få service.)

Att Carina Moberg säger sådana här konstiga saker är inte bara i största allmänhet förvirrande, det är också oroande därför att hon uppenbarligen är inblandad i arbetsgrupp som (s) bildat för att forma partiets bostadspolitik inför valet 2010. Här har vi sannolikt förklaringen till att partiledaren förbigick bostadsfrågan i sina uttalanden igår. Hon vill vänta ut de diskussioner som förs inom partiet.

En sak har Mona dock lovat, enligt Hem & Hyra: ett nytt investeringsstöd för byggande av billiga och miljövänliga hyresrätter. Gott så. Men det blir en jäkla massa lägenheter man kommer att bli tvungen att bygga för att fylla igen gapen efter alla de hyresrätter som nu slumpas bort.

Källa: Hem & Hyra 2/2008

Vissa talar, andra tiger

På en helsida i dagens DN marscherar hyresgäster i Blackeberg i protest mot planer på ombildning. De är förbannande på att deras hus ska värderas av Svenska Bostäder för eventuell försäljning därför att 41% av grannarna begärt det. Själva representerar de 45% av de boende som absolut inte vill ombilda. Eftersom styrkeförhållandena är till nejsägarnas fördel tycker de protesterande att värderingen ska inställas, så att staden slipper slösa bort pengar på att värdera och så att hyresgästerna slipper oroa sig för vad som ska ske.

En av medlemmarna i protestgruppen säger att Svenska Bostäder måste respektera majoritetens tydliga nej till en ombildning. "Idag tar man bara hänsyn till ett ja från en minoritet. Det är absolut inte demokratiskt, politikerna har skapat ett laglöst område", säger hon så riktigt.

Av artikeln framgår att en värdering kostar mellan 30 000 och
40 000 kronor, men inte vem som står för kostnaden. Om det blir en ombildning får man väl utgå från att kostnaden bakas in i priset för fastigheten, men om det blir ett nej, vem ska då betala? Mitt svar på den frågan är att de ska de personer göra som begärt värderingen och ingen annan.

På andra helsidor i både DN och Svenska Dagbladet får Mona Sahlin komma till tals på ettårsdagen av sitt tillträde. Både Mona själv och journalisterna talar mycket om vad hon hittills sagt och gjort och vad hon vill framöver med arbete och skola och miljö och företagandet och en massa annat. Men hur jag än läser så hittar jag inte ett ord om vad hon och hennes parti anser om bostadspolitiken. Om en av de allra viktigaste frågorna just nu, avgörande för människors trygghet, alltså inte ett dyft, nada, rien de rien, nothing, plus minus noll, nichts, platt intet. Hur kan det vara möjligt?

För övrigt: förra helgen såg vi blåsippor ute vid Görväln, idag ser jag att gullvivan i mitt trädgårdsland börjar knoppas. Den 16 mars. Milda makter.

Källor: DN och SvD den 16 mars 2008

Spridda rykten

Det sägs på stan att Svenska Bostäder planerar att sälja 75% av sina fastigheter i Husby. Köpare ska vara HSB, Skanska och NCC. Vad som föranleder försäljningen vet jag inte. Kan det månne vara att hyresgästerna blivit för besvärliga med alla sina protester mot Järvalyftet?

Annat som det pratas om är att några bostadsrättsföreningar här i Björkhagen backat från sina köpeplaner därför att kostnaderna skulle bli för höga. På ytterligare ett ställe funderar man fortfarande på hur man ska göra. Där beräknas boendekostnaderna öka med 1300-1600 kr per månad jämfört med vad man betalar nu. Är det vettiga människor som bor där borde det bli ett nej i den föreningen också.

Så ett faktum: Hör just nu koltrastens sång för första gången i år. Så starkt sjunger han att drillarna tränger igenom mitt stängda fönster.

Om Järvalyftet: se bloggen den 22 november 2007

Källor: Vanligtvis välunderrättade.

Låt bli!

Svenska Dagbladet ägnar idag en helsida åt en bostadsrättförening på Södermalm. Under rubriken "Ombildning kan bli förlustaffär" får föreningens ordförande berätta om alla de problem som finns med den fastighet som man vill köpa. Och det är ingen måtta på eländet: saltkorrosion i betongen, sättningsskador och sprickor i fasaden, lägenheter som behöver renoveras, hissar som behöver bytas, höga elektromagnetiska fält, problem med värmeväxlare med mera med mera. Ordföranden tycker att staden, här i form av Stockholmshem, borde sätta ett lägre pris på fastigheten på grund av alla bekymren. Det kan jag möjligen hålla med om, men vid nästa led i hans resonemang får jag hicka. Hör här vad han säger:

"Vi kommer dessutom att få 70 resthyresgäster som har fullt besittningsskydd. Investeringskostnaden för dessa lägenheter, som i många fall tillhör de mest slitna, måste också bäras av bostadsrättsköparna. Resthyresgästerna ger en mycket negativ långsiktig avkastning vid ett pris över 11 800 per kvadratmeter" säger ordföranden och fortsätter med att föreslå att köpesumman ska slås ut på total bostadsrättsarea istället för på totalarea.

Men snälla nån. Han har alltså mage att tycka att staden ska subventionera bostadsrättsföreningens övergrepp (kan man nog kalla det) mot hyresgästerna, som med ett köp inte bara skulle få en icke-professionell fastighetsägare utan också mista möjligheten till interna byten, boinflytandemedel och allt sånt som är förknippat med att de allmännyttiga hyresvärdarna.

Litanian slutar med att "månadskostnaden är ett annat tråkigt kapitel", med vilket menas att den totala boendekostnaden kommer att öka med minst 40% vid ett köp till det pris som Stockholmshem erbjudit. "Vid en självfinansierings-grad på 70 % och med en 2%-ig amortering springer boendekostnaden iväg med hela 150%", säger ordföranden.

Han ska få ett alldeles gratis råd av mig: Låt bli att köpa! Då får alla som bor i fastigheten både en bättre ekonomi och en större trygghet i sitt boende. Och de slipper alla de problem som ordföranden klagar över.

Källa: Svenska Dagbladet den 14 mars 2008 (se även länk i Marthas kommentar till föregående bloggpost).

Jakten på pengarna

Vid ombildningen här för jämnt åtta år sedan var det flera äldre damer som inte ville köpa men blev övertalade till det av sina barn. Nu har ytterligare en av dessa kvinnor måst flytta till vård- och omsorgsboende (förfärligt ord, men det heter faktiskt så nu för tiden) och lägenheten ska säljas. Och om mammas tid börjar ta slut så är barnens inne, för nu ska de göra sig rika på hennes lägenhet. Eftersom lägenheten var billig från början (470 000 kr) och ungarna inte har haft några kostnader för den, så tror man att de skulle vara nöjda och glada för varje slant som de så lättvändigt har möjlighet att få. Men icke så. På Hemnet ser jag att lägenheten inte blivit såld på de fyra visningar som varit och att den därför ska visas i en tredje omgång. Nu är utgångspriset sänkts med dryga 100 000 kr, men knappast för att barnen kan tänka sig att sälja till det lägre priset. Nej, sänkningen är förstås till för att locka fler spekulanter som kan bjuda över varandra tills köpesumman landar på de närmare 2 miljoner kronor som de snikna ungarna sannolikt tänkt sig att få ut, precis andra säljare här på senare tid.

Osmakligt alltihop, tycker jag, både att tubba mamma att köpa och att försöka krama ut så mycket pengar som möjligt ur andras bostadsnöd.

Nya grepp

I Haninge är bostadsrättsivrarna hos den privata fastighetsägaren Akelius alldeles ovanligt heta på gröten. När de bara fått hälften av de boende med på att ombilda försöker de få motsträviga hyresgäster att ändra sig sig genom att erbjuda dem 25 000 kronor för en ja-röst. Pengarna ska hyresgästerna t.ex. använda till att köpa nya vitvaror, tycker ivrarna, som visst glömt bort att vitvaror ingår i hyran. I ivrarnas lockbete ingår också att de inte ska höja hyran mer än vad Akelius skulle ha gjort under de kommande tre åren. Att hyror hos privata fastighetsägare följer hyrorna hos allmännyttan och sätts genom förhandlingar, det föredrar de alltså också att glömma.

Summa summarum: en härva av mutor och falska förespeglingar. Utöver att konstatera det kan man undra över att ivrarna inte verkar inte tänka på att deras bostadsrättsförening faktiskt måste klara sig ekonomiskt efter ett köp. Och då krävs det att ett så många som möjligt har köpt. Minst 80% men helst 90% köpare brukar man räkna med behövs för att få en stabil ekonomi. Att ivrarna vill bortse från detta tyder på att de inte tänker ta något ansvar för fastigheten efter köpet, utan planerar att schappa så fort de kan.

Källa: Hem & Hyra (www.hyresgastforeningen.se/eprise/main/hemhyra)

Skamligt

Nu har de första siffrorna kommit på vad det kostar med de borgerliga partiernas ombildningspropaganda i Stockholm. Hittills har de (enligt Vänsterpartiet) spenderat 18,7 miljoner kronor på kampanjorganisationen Bilda bostads webbplats, telefonservice och informationscenter.

Det är skamligt, tycker jag, att man på detta vis får använda skattemedel till att agitera för förskingring av allmän egendom.

Källa: Stockholmvänstern 3/2008

Ledsamt

Imorgon ska grannen flytta. Man tror att hon ska vara glad för det, men det är hon inte, hon ser bara lessen ut. Helst hade hon velat bo kvar, det förstår man fast hon inte säger det. Trots det ger hon sig av, för hennes tålamod brast till sist med de ständiga knäppigheter som bostadsrättsföreningen hittar på.

Vi grannar är också lessna, för vi hade gärna sett att hon bott kvar. Utan henne tror vi att pionerna, stormhattarna och riddarsporrarna som hon planterat kommer att dö och hennes vackra rabatter tas över av ogräs och mördarsniglar. Som tack för alla de blommor som hon glatt oss med har vi hyresgäster i vår tur gett henne en blombukett. Den är hon sannerligen värd, flera gånger om.

Anledning till att vara ledsen har också den unga familj som ska flytta in i grannlägenheten. Kanske är den ett kap och ett jättelyft för dem, men de skulle nog inte gilla att höra att om den lägenheten också hade varit en hyresrätt hade deras kostnad för att bo där blivit hälften av den de nu kommer att ha.

Operation Hemfrid

Så här skriver Signe E i Farsta i en insändare till vår lokaltidning:

"Sällan har vi hyresgäster upplevt något så märkligt som händer oss i dessa dagar - vi uppmanas att "köpa" våra lägenheter. Från att ha bott i det som varit ett "hem" finner man sig nu plötsligt boende i en "vara", en handelsvara på marknaden.

Varför är det så lyckligt för en viss överhet att "äga" något, varför skall de människor som är nöjda med sitt hyressystem åläggas att köpa och sätta sig i skuld på stora summor när de inte vill. Sådana direktiv ovanifrån är icke demokrati men väl despotism. /.../

En människas boende är viktigt, ett hem är en social rättighet, det får icke bli till en handelsvara, ett spekulationsobjekt för hänsynslösa exploatörer. Vi måste få behålla vår hemfrid."

I Stockholms län har länge funnits ett myndighetssamarbete som går under namnet Operation Kvinnofrid. Jag tycker vi ska haka på det som Signe säger och starta en Operation Hemfrid där alla som vill går samman om att värna våra hem mot utförsäljningar och marknadshyror.

Källa: Mitt i Söderort den 4 mars 2008

Magi

Igår kväll var vi på en underbar konsert på Södra teatern: argentisk-israeliske klarinettisten Giora Feidman och hans två medmusiker på kontrabas och klassisk gitarr. Inte bara jag utan resten av den medelålders medelklasspubliken var närmast salig över deras blandning av klezmer och svensk folkmusik som smektes fram så varligt som när man drar ett finger över spädbarnets fontanell. Just före pausen spelades ett nytt stycke som var en mix av de israeliska och palestinska nationalsångerna. Publiken förbjöds att applådera efteråt, för att musiken skulle följas oss ut från salongen. Också med sina ord talade Giora Feidman om det självklara i både israelers och palestiniers rätt till fred och och ett gott liv. Klokt och vackert och precis vad som behövs i dessa förfärliga dagar när barnen åter dödas i Gaza.

En magisk kväll, alltså. Men i tunnelbanan, på vägen från teatern, försvinner känslan snabbt när jag läser i en kvarglömd tidning att Carina Moberg, bostadspolitisk talesman för (s) sagt att socialdemokraterna är beredda att "gå den borgerliga alliansen till mötes. Läget måste spela en större roll för hyran" hävdar hon enligt tidningen som också berättar att (s) har dragit igång en bostadspolitisk grupp som i augusti ska presentera ett förslag till en ny bostadspolitik. "Vad menar ni med det?", säger jag till Ronny, som ju borde veta vad hans parti har för sig. "Ingen aning", säger han, "har inte hört talas om något sånt." Vi bestämmer oss för att försöka ta reda på vad det är frågan om med förhoppningen att (s)-utredningen, trots att Mobergs uttalande låter illavarslande, ändå ska kunna vara en motvikt mot alliansregeringens marknadshyreutredning som snart ska presenteras. Har börjat läsa i den utredningen idag, och blir väldigt bekymrad av hur den lyckas vända på och urholka alla begrepp som funnits på den svenska hyresmarknaden. Till resonemangen tänker jag återkomma men att det krävs mobilisering av alla goda krafter för att rädda den sociala bostadspolitiken, det står redan helt klart.

Källa: Vi i Vasastan 1.3.2008