I privathusen runtomkring är det mest tomten som gäller, den tjocka röda Cocacolatomten. På hus efter hus klättrar han uppför sin stege med sin säck på ryggen. Fast på en del fasader svingar sig ännu, på traditionellt spanskt vis om än nu i lysande plast, de tre vise männen upp för lämna presenter till barnen. Att döma av fördelningen mellan tomtar och vise män dröjer det inte länge innan den rena kommersialismen vunnit över religionen i Spanien.
Och husen själva, de är nästan uteslutande i privat ägo, liksom lägenheterna. I en rapport som jag hittar på Urban Studies Journal sägs att andelen hyreslägenheter minskat ända sedan 1950-talet och att de i stort sett inte byggs några allmännyttiga bostäder ("public housing built by public developers") alls. Den officiella politiken är så till den milda grad inriktad på att uppmuntra till ägarbostäder att det inte ens finns någon vettig definition på begreppet "social housing".
Författarna till rapporten "The Tenure Imbalance in Spain: The Need for Social Housing" säger: "In this sense, the encouragement of the rental sector through public policy should provide an alternative for low-income families. Despite different cultural housing backgrounds, the emergence of a reliable rental sector in Spain appears to be the most promising strategy for solving current housing problems."
När man har avskaffat en fungerande hyresmarknad måste man alltså, enligt denna rapport, inrätta "social housing" för att de fattigaste ska ha någonstans att bo.
Borde vi inte akta oss för att hamna där genom att se till att bevara en allmännytta som är till för alla oavsett inkomst?
Källa: http://usj.sagepub.com
No comments:
Post a Comment