Kärt återseende

Min gamla favoritkåsös Kajsa Olsson försvann från DN:s Namn och nytt-sida för några år sedan. Även om Mats Lundegård på många sätt fyller hennes plats, så har jag saknat Kajsa. Men nu har jag träffat på henne igen, i senaste numret av Råd & Rön. Där skriver hon under rubriken "Du har väl cashat hem, lille vän" och det gör hon så bra att jag inte kan låta bli att citera det, fast jag inte vet om man egentligen får. Så här - alldeles på pricken - skriver hon:

"Det är länge sedan hemmet var en lugn vrå. Å ena sidan betraktas det som en verkstad där vi hetsas att snickra nya listiga lösningar på problem vi inte ens visste att vi hade. Å anda sidan är hemmet en plats för att komma upp sig i livet. Jamen ni HAR väl gjort en ordentlig planering för bostadskarriären? Att sitta förnöjd vid sitt köksbord och trivas är lite väl simpelt. Det gäller att ha ambitioner med sitt boende.

En bostadskarriär innebär att se om sitt hus och sedan byta det till något bättre. Om och om igen, finare och större. Vinnaren är den som har störst och bäst bostad när hon dör.

Man vill kunna casha hem, i flerdubbel bemärkelse. Inte bara själva byggbranschen, utan allt som har med bostäder att göra i en storstad, färgas av girighet och ohejdad vinningslystnad. Det finns folk som ägnar sin söndagsfrukost åt att plöja igenom husannonserna, inte för att de ska köpa en bostad utan för att de redan äger en. Genom annonserna kan de räkna fram bostadens värdestegring. Den färgar liksom av sig på de boende. Som om de själva hade stigit en smula i värde det senaste halvåret.

Vilket i och för sig kan behövas. För på arbetsmarknaden blir människorna mindre värda för varje år som går. Kompetensen åldras och arbetsgivarna vill ogärna anställa personer som är 50+. Men under tiden har lägenheten som människan bor i förhoppningsvis gjort karriär på marknaden. Ingen talar längre om bostadspolitik. Det kan bero på att det knappast har funnits någon bostadspolitik att tala om under det senaste decenniet. När karriären är det centrala, hänger allt på individen och i det sammanhanget är politik ointressant."

Jag kunde definitivt inte ha sagt det bättre själv.

PS. En stund efter att jag återgett denna text av Kajsa O får jag hicka. Läser nämligen Jonas Gardells blogg där han påpekar att hans texter är upphovsskyddade och varje sig får kopieras eller användas någon annan stans, kanske inte ens skrivas ut. Hjälp! Kommer jag nu att drabbas av evig förbannelse från Kajsa O? Och från Jonas G för att jag citerat honom?

Källa: Råd & Rön 1/2008