Inskränktheten når galaktiska dimensioner på Svenska Dagbladets ledarsida idag. Det saken gäller, den här gången, är förslaget om att mäklarna ska tvingas redovisa marknadsvärden och uppgifter om inkomna bud för sina försäljningsobjekt. SvD tycker att förslaget är bra (och det är det ju), men oroar sig för vad stockholmarna ska prata om när de inte längre behöver diskutera om de blivit lurade i sina bostadsaffärer.
Kära ledarsida! Jag kan lugna er med att de flesta stockholmare har nog med diskussionsämnen i sina fikarum och vid sina middagsbord. Vi kan nämligen fortsätta att prata om hur det är när ens hus säljs till en värd man inte vill ha, hur våra barn ska få någonstans att bo, hur trist det är att vi inte har råd att flytta in där fina nya huset och en massa sådana saker.
Kanske skulle ni börja prata om sånt i ert fikarum också.
Källa: Svenska Dagbladet den 30 januari 2008
Wednesday, January 30, 2008
Monday, January 28, 2008
Samma tanke
Man undrar om förra borgarrådet Leif Rönngren (s) läser bloggen eller om han alldeles av sig själv tänker likadant som vi gör här på gården. I alla fall så har han kommit på samma sak som vi: att de som bor i allmännyttiga fastigheter som säljs till privata ägare, de hyresgästerna ska få stå kvar i bolagets internkö. Rönngren säger det apropå försäljningen av fastigheter i Stockholmshem i vars styrelse han är vice ordförande. Vi har sagt det när det gällt hyresgäster som inte vill köpa vid ombildningar till bostadsrätt.
Kan vi hoppas att frågan nu faktiskt förs upp på den politiska agendan?
Källa: Dagens Nyheter den 28 januari 2008
Kan vi hoppas att frågan nu faktiskt förs upp på den politiska agendan?
Källa: Dagens Nyheter den 28 januari 2008
Sunday, January 27, 2008
Marknadshyror?
De senaste dagarna har det i media talats om att "nu är det snart slut på hyresregleringen" och "nu blir det marknadshyror". Båda dessa påståenden är felaktiga.
Att den statliga hyresregleringen infördes under andra världskriget och avskaffades någon gång på sjuttiotalet, det vet både jag och DN:s ledarskribent mycket väl. Att han kallar det för reglering är bara politisk retorik och ett led i tidningens långa kampanj för marknadshyror. Men låt oss bortse från det:
Sedan regleringen avskaffades för ungefär trettio år sedan är det bruksvärdessystemet som gällt, det vill säga att hyrorna i - de självkostnadsbaserade -allmännyttiga bostadsbolagen ligger till grund för hyressättningen även hos de privata fastighetsägarna. Ungefär lika länge har hyran satts i kollektiva förhandlingar mellan fastighetsägare och hyresgästföreningen.
Så långt är allt enkelt. Men när det kommer till praktiken är det lite svårare.
Först har vi det där med självkostnaden. Normalt innebär självkostnads-principen att kommunerna inte får ta ut avgifter så att ekonomisk vinst uppstår. Men inom bostadssektorn har principen satts ut spel (fråga mig inte på vilka grunder) genom att kommunerna själva genom sina beslutsfattare (oeberoende av politisk majoritet) kräver att bolagen ska ge en vinst som kan tillföras kommunens kassa. När bostadsbolagen räknar ut vilka hyror de vill ha måste de därför kalkylera med kostnaderna inte bara för drift, underhåll och investeringar utan man måste också få ihop till slanten som ska in till kommunen.
Sedan har vi det där med förhandlingarna. Fram till för några år sedan gick de till så att bolagen framförde sina krav på höjningar och hyresgästföreningen försökte (utgår jag ifrån) få höjningarna att bli så låga som möjligt. Till slut enades man om en procentsats som var det årets hyreshöjning för alla hyresgäster, oavsett var och i vad för slags hus de bodde. Den som redan hade en hög hyra fick alltså en större höjning i kronor räknat än den som hade en låg utgångshyra.
För några år sedan började bolagen kräva differentering av hyrorna på så sätt att man ville höja mer i innerstan än i ytterstaden. Hyresgästföreningen försökte streta emot, men gick till sist med på vissa skillnader utifrån var fastigheten ifråga låg. I förhandlingarna om 2007 års hyror gick fram ifrån lägesfaktorn och tittade istället på hyresnivåerna, så att den som hade en låg kvadratmeterhyra fick en större höjning än den som hade en hög hyra per kvadratmeter och år. Det ledde till att t.ex. fastigheter byggda vid förra sekelskiftet fick mer i höjning än vad andra fick.
En del hyresgäster i gamla kåkar i innerstaden är förbannade på det här och tycker inte att de ska ha större hyreshöjningar än någon annan. Jag kan förstå deras ilska, men samtidigt undrar jag: hur ska man göra för att få en vettig hyressättning?
Hyresgästföreningen har också funderat på detta och låtit göra en utredning i frågan. Det är den utredningen som nu påstås leda till marknadshyror. Men det gör den inte. Utredningen heter "Systematiserad hyressättning" och titeln säger precis vad det är frågan om. Det gäller att hitta vettiga principer för hur man ska tänka om de där procentsatserna som bolagen vill ha och hur man ska få det både så rätt och så rättvist som möjligt. Till den änden vill hyresgästföreningen låta göra en stor undersökning om vad hyresgästerna värderar i sitt boende och vad man kan tänka sig att betala för och inte.
Marknadshyror för mig är när den starkes rätt råder, den vinner som kan betala mest. Så kommer det inte att bli, i alla fall inte utifrån den här utredningen. Så långt fram vi kan se just nu är det - tack och lov - förhandlingar som gäller, men de ska ske utifrån klart redovisade principer, det är vad som sägs. Det kan leda till att både folk i innerstan och sådana som jag, i attraktiva närförorter, får en större höjning än folk i Hässelby och Högdalen. Inte kul för oss, men kanske något man får tåla om man är intresserad av rättvisa. Och det är vi väl?
Ett bra steg på vägen alltså, tycker jag. Men även om vi gläds åt det får vi inte glömma bort självkostnadsprincipen och varför den sätts ur spel. Det är en fråga som framför allt måste drivas politiskt, så att bolagen får andra direktiv från sina ägare.
Att den statliga hyresregleringen infördes under andra världskriget och avskaffades någon gång på sjuttiotalet, det vet både jag och DN:s ledarskribent mycket väl. Att han kallar det för reglering är bara politisk retorik och ett led i tidningens långa kampanj för marknadshyror. Men låt oss bortse från det:
Sedan regleringen avskaffades för ungefär trettio år sedan är det bruksvärdessystemet som gällt, det vill säga att hyrorna i - de självkostnadsbaserade -allmännyttiga bostadsbolagen ligger till grund för hyressättningen även hos de privata fastighetsägarna. Ungefär lika länge har hyran satts i kollektiva förhandlingar mellan fastighetsägare och hyresgästföreningen.
Så långt är allt enkelt. Men när det kommer till praktiken är det lite svårare.
Först har vi det där med självkostnaden. Normalt innebär självkostnads-principen att kommunerna inte får ta ut avgifter så att ekonomisk vinst uppstår. Men inom bostadssektorn har principen satts ut spel (fråga mig inte på vilka grunder) genom att kommunerna själva genom sina beslutsfattare (oeberoende av politisk majoritet) kräver att bolagen ska ge en vinst som kan tillföras kommunens kassa. När bostadsbolagen räknar ut vilka hyror de vill ha måste de därför kalkylera med kostnaderna inte bara för drift, underhåll och investeringar utan man måste också få ihop till slanten som ska in till kommunen.
Sedan har vi det där med förhandlingarna. Fram till för några år sedan gick de till så att bolagen framförde sina krav på höjningar och hyresgästföreningen försökte (utgår jag ifrån) få höjningarna att bli så låga som möjligt. Till slut enades man om en procentsats som var det årets hyreshöjning för alla hyresgäster, oavsett var och i vad för slags hus de bodde. Den som redan hade en hög hyra fick alltså en större höjning i kronor räknat än den som hade en låg utgångshyra.
För några år sedan började bolagen kräva differentering av hyrorna på så sätt att man ville höja mer i innerstan än i ytterstaden. Hyresgästföreningen försökte streta emot, men gick till sist med på vissa skillnader utifrån var fastigheten ifråga låg. I förhandlingarna om 2007 års hyror gick fram ifrån lägesfaktorn och tittade istället på hyresnivåerna, så att den som hade en låg kvadratmeterhyra fick en större höjning än den som hade en hög hyra per kvadratmeter och år. Det ledde till att t.ex. fastigheter byggda vid förra sekelskiftet fick mer i höjning än vad andra fick.
En del hyresgäster i gamla kåkar i innerstaden är förbannade på det här och tycker inte att de ska ha större hyreshöjningar än någon annan. Jag kan förstå deras ilska, men samtidigt undrar jag: hur ska man göra för att få en vettig hyressättning?
Hyresgästföreningen har också funderat på detta och låtit göra en utredning i frågan. Det är den utredningen som nu påstås leda till marknadshyror. Men det gör den inte. Utredningen heter "Systematiserad hyressättning" och titeln säger precis vad det är frågan om. Det gäller att hitta vettiga principer för hur man ska tänka om de där procentsatserna som bolagen vill ha och hur man ska få det både så rätt och så rättvist som möjligt. Till den änden vill hyresgästföreningen låta göra en stor undersökning om vad hyresgästerna värderar i sitt boende och vad man kan tänka sig att betala för och inte.
Marknadshyror för mig är när den starkes rätt råder, den vinner som kan betala mest. Så kommer det inte att bli, i alla fall inte utifrån den här utredningen. Så långt fram vi kan se just nu är det - tack och lov - förhandlingar som gäller, men de ska ske utifrån klart redovisade principer, det är vad som sägs. Det kan leda till att både folk i innerstan och sådana som jag, i attraktiva närförorter, får en större höjning än folk i Hässelby och Högdalen. Inte kul för oss, men kanske något man får tåla om man är intresserad av rättvisa. Och det är vi väl?
Ett bra steg på vägen alltså, tycker jag. Men även om vi gläds åt det får vi inte glömma bort självkostnadsprincipen och varför den sätts ur spel. Det är en fråga som framför allt måste drivas politiskt, så att bolagen får andra direktiv från sina ägare.
Källa: Systematiserad hyressättning (Hyresgästföreningen Region Stockholm) och aktuell hyreslagstiftning
Friday, January 25, 2008
Kärt återseende
Min gamla favoritkåsös Kajsa Olsson försvann från DN:s Namn och nytt-sida för några år sedan. Även om Mats Lundegård på många sätt fyller hennes plats, så har jag saknat Kajsa. Men nu har jag träffat på henne igen, i senaste numret av Råd & Rön. Där skriver hon under rubriken "Du har väl cashat hem, lille vän" och det gör hon så bra att jag inte kan låta bli att citera det, fast jag inte vet om man egentligen får. Så här - alldeles på pricken - skriver hon:
"Det är länge sedan hemmet var en lugn vrå. Å ena sidan betraktas det som en verkstad där vi hetsas att snickra nya listiga lösningar på problem vi inte ens visste att vi hade. Å anda sidan är hemmet en plats för att komma upp sig i livet. Jamen ni HAR väl gjort en ordentlig planering för bostadskarriären? Att sitta förnöjd vid sitt köksbord och trivas är lite väl simpelt. Det gäller att ha ambitioner med sitt boende.
En bostadskarriär innebär att se om sitt hus och sedan byta det till något bättre. Om och om igen, finare och större. Vinnaren är den som har störst och bäst bostad när hon dör.
Man vill kunna casha hem, i flerdubbel bemärkelse. Inte bara själva byggbranschen, utan allt som har med bostäder att göra i en storstad, färgas av girighet och ohejdad vinningslystnad. Det finns folk som ägnar sin söndagsfrukost åt att plöja igenom husannonserna, inte för att de ska köpa en bostad utan för att de redan äger en. Genom annonserna kan de räkna fram bostadens värdestegring. Den färgar liksom av sig på de boende. Som om de själva hade stigit en smula i värde det senaste halvåret.
Vilket i och för sig kan behövas. För på arbetsmarknaden blir människorna mindre värda för varje år som går. Kompetensen åldras och arbetsgivarna vill ogärna anställa personer som är 50+. Men under tiden har lägenheten som människan bor i förhoppningsvis gjort karriär på marknaden. Ingen talar längre om bostadspolitik. Det kan bero på att det knappast har funnits någon bostadspolitik att tala om under det senaste decenniet. När karriären är det centrala, hänger allt på individen och i det sammanhanget är politik ointressant."
Jag kunde definitivt inte ha sagt det bättre själv.
PS. En stund efter att jag återgett denna text av Kajsa O får jag hicka. Läser nämligen Jonas Gardells blogg där han påpekar att hans texter är upphovsskyddade och varje sig får kopieras eller användas någon annan stans, kanske inte ens skrivas ut. Hjälp! Kommer jag nu att drabbas av evig förbannelse från Kajsa O? Och från Jonas G för att jag citerat honom?
Källa: Råd & Rön 1/2008
"Det är länge sedan hemmet var en lugn vrå. Å ena sidan betraktas det som en verkstad där vi hetsas att snickra nya listiga lösningar på problem vi inte ens visste att vi hade. Å anda sidan är hemmet en plats för att komma upp sig i livet. Jamen ni HAR väl gjort en ordentlig planering för bostadskarriären? Att sitta förnöjd vid sitt köksbord och trivas är lite väl simpelt. Det gäller att ha ambitioner med sitt boende.
En bostadskarriär innebär att se om sitt hus och sedan byta det till något bättre. Om och om igen, finare och större. Vinnaren är den som har störst och bäst bostad när hon dör.
Man vill kunna casha hem, i flerdubbel bemärkelse. Inte bara själva byggbranschen, utan allt som har med bostäder att göra i en storstad, färgas av girighet och ohejdad vinningslystnad. Det finns folk som ägnar sin söndagsfrukost åt att plöja igenom husannonserna, inte för att de ska köpa en bostad utan för att de redan äger en. Genom annonserna kan de räkna fram bostadens värdestegring. Den färgar liksom av sig på de boende. Som om de själva hade stigit en smula i värde det senaste halvåret.
Vilket i och för sig kan behövas. För på arbetsmarknaden blir människorna mindre värda för varje år som går. Kompetensen åldras och arbetsgivarna vill ogärna anställa personer som är 50+. Men under tiden har lägenheten som människan bor i förhoppningsvis gjort karriär på marknaden. Ingen talar längre om bostadspolitik. Det kan bero på att det knappast har funnits någon bostadspolitik att tala om under det senaste decenniet. När karriären är det centrala, hänger allt på individen och i det sammanhanget är politik ointressant."
Jag kunde definitivt inte ha sagt det bättre själv.
PS. En stund efter att jag återgett denna text av Kajsa O får jag hicka. Läser nämligen Jonas Gardells blogg där han påpekar att hans texter är upphovsskyddade och varje sig får kopieras eller användas någon annan stans, kanske inte ens skrivas ut. Hjälp! Kommer jag nu att drabbas av evig förbannelse från Kajsa O? Och från Jonas G för att jag citerat honom?
Källa: Råd & Rön 1/2008
Wednesday, January 23, 2008
Pest och kolera
Sedan planerna blev kända på att sälja ut hela bestånd av allmännyttan har debatten och aktiviteten kommit att handla mest om just den delen. Det är som om vissa tar tillfället i akt att glömma bort det verkligt stora hotet: utförsäljningen till bostadsrätter.
Vad glömskan beror på vet jag inte, kanske är det så att somliga i ett skrymsle av sin själ ändå tycker att det vore rätt kul att få tjäna en hacka på en ombildning. Men det är viktigt att erinra sig att
- de aviserade försäljningarna till privatvärdar rör ca 5000 lägenheter, medan försäljningarna till bostadsrättsföreningar kan röra sig om 20 000 lägenheter.
- även om en bra privatvärd är principiellt sämre än allmännyttan, så bidrar den privata ägaren ändå till att hyresrätten bevaras.
Det finns alltså ändå en viss skillnad mellan pesten och koleran.
Fast helst vill man förstås inte ha någon av åkommorna, utan föredrar att få vara frisk och ha sin allmännytta kvar med självkostnadsprincip, hyresledande roll, internköer, underhållsplaner och allt det där andra som är så bra.
Vad glömskan beror på vet jag inte, kanske är det så att somliga i ett skrymsle av sin själ ändå tycker att det vore rätt kul att få tjäna en hacka på en ombildning. Men det är viktigt att erinra sig att
- de aviserade försäljningarna till privatvärdar rör ca 5000 lägenheter, medan försäljningarna till bostadsrättsföreningar kan röra sig om 20 000 lägenheter.
- även om en bra privatvärd är principiellt sämre än allmännyttan, så bidrar den privata ägaren ändå till att hyresrätten bevaras.
Det finns alltså ändå en viss skillnad mellan pesten och koleran.
Fast helst vill man förstås inte ha någon av åkommorna, utan föredrar att få vara frisk och ha sin allmännytta kvar med självkostnadsprincip, hyresledande roll, internköer, underhållsplaner och allt det där andra som är så bra.
Monday, January 21, 2008
Kalla vindar
Trots den dåliga affischeringen var det mycket folk utanför stadshuset på mötet tidigare ikväll. Förutom de som alltid kommer, som Ung vänstrarna och Offensivarna, så var där faktiskt fullt av alldeles vanliga människor, många äldre, en del yngre, som inte såg ut att ha för vana att gå omkring och ropa slagord. Alla var de upprörda, en del intill gråt, andra intill förbannelser, över det som riskerar att hända med deras hem. När Kristina Alvendal kom ut från fullmäktigesalen och försökte tala möttes hon av burop, som också följde henne när hon gick därifrån. Vad hon egentligen sade vet jag inte, jag tror det var något om att vi var stygga mot de privata fastighetsägarna. Eller också var det något annat, det är svårt att veta med en person som har så ringa förmåga att förmedla en tanke eller en känsla.
Vare hur som helst med detta. Det är hon som har makten. Och ifrån den blåser det kallt, lika kallt som där ute i snålblåsten på Hantverkargatan ikväll.
Ny chans att säga ifrån ges i alla fall den 11 februari, då Nätverket Nej till ombildning (som nu verkar ha kommit loss) ordnar en demonstration, också den utanför stadshuset kl. 18.00.
Vare hur som helst med detta. Det är hon som har makten. Och ifrån den blåser det kallt, lika kallt som där ute i snålblåsten på Hantverkargatan ikväll.
Ny chans att säga ifrån ges i alla fall den 11 februari, då Nätverket Nej till ombildning (som nu verkar ha kommit loss) ordnar en demonstration, också den utanför stadshuset kl. 18.00.
Sunday, January 20, 2008
Kommentar
Sedan jag skrev in den föregående posten har jag letat efter något citat som på ett precist och slagfärdigt sätt skulle kunna säga varför borgarrådsbiträdet har fel. Nu har jag gett upp sökandet och insett att jag själv måste försöka formulera ett genmäle. Alltså:
Att olika grupper av människor bor på olika ställen - dvs segregation - är dåligt därför att det gör oss till främlingar för varandra. Om vi arbetar med folk som har ungefär samma utbildning som vi, umgås med vänner som har samma intressen som vi och dessutom bor grannar med människor med samma ekonomiska förutsättningar som vi, hur ska vi då kunna förstå hur det är att vara människa på ett annat sätt än det vi själva är? Och om vi inte förstår det, hur ska vi då kunna begripa vikten av att vi finns till för varandra, att vi har ett ansvar för varandra och att vi måste hjälpas åt?
Kort sagt: segregation motverkar den solidaritet som måste finnas för att vi ska få ett gott samhälle för alla.
Att olika grupper av människor bor på olika ställen - dvs segregation - är dåligt därför att det gör oss till främlingar för varandra. Om vi arbetar med folk som har ungefär samma utbildning som vi, umgås med vänner som har samma intressen som vi och dessutom bor grannar med människor med samma ekonomiska förutsättningar som vi, hur ska vi då kunna förstå hur det är att vara människa på ett annat sätt än det vi själva är? Och om vi inte förstår det, hur ska vi då kunna begripa vikten av att vi finns till för varandra, att vi har ett ansvar för varandra och att vi måste hjälpas åt?
Kort sagt: segregation motverkar den solidaritet som måste finnas för att vi ska få ett gott samhälle för alla.
Wednesday, January 16, 2008
Klarspråk
I Stockholms fria tidning hittar jag ett citat från en person som säger precis det som jag misstänkt att hans parti tycker men inte vågar uttrycka i klartext. Det är den biträdande borgarrådssekreteraren Tobias Sjö (m) som kommenterar bostadsrättifieringen av innerstaden så här:
"Det finns en viss risk för ökad segregering, men de överklassghetton som eventuellt kan bildas i innerstaden är ju egentligen ingenting negativt. Det medför ju inte de sociala problem som finns i förorterna."
Källa: Stockholms fria tidning, artikelserie om utförsäljningen av allmännyttan
"Det finns en viss risk för ökad segregering, men de överklassghetton som eventuellt kan bildas i innerstaden är ju egentligen ingenting negativt. Det medför ju inte de sociala problem som finns i förorterna."
Källa: Stockholms fria tidning, artikelserie om utförsäljningen av allmännyttan
Sunday, January 13, 2008
Slut upp!
Det tog sannerligen tid innan hyresgästföreningen förstod allvaret i de hot som finns mot hyresrätten, åtminstone vad gäller utförsäljningen av allmännyttan i Stockholm. Inte förrän långt efter valet 2006 började föreningen att agera på ett sätt som märks utåt.
Men nu är det full fart. Av ett brev som jag, och många andra, just fått från hyresgästföreningen framgår att föreningen under förra året träffade drygt 16 000 personer på möten om ombildningar. Helt riktigt konstateras i brevet att många av dessa hyresgäster känner sig både otrygga och arga inför tanken på att deras lägenheter kan ombildas.
Hyresgästföreningen kallar nu alla som är mot ombildningar av allmännyttan till protestmöte under parollerna
Sälj inte våra hem!
Stoppa utförsäljningen!
Lyssa på oss hyresgäster!
Ja till valfrihet - frihet att bo i allmännyttan!
Mötet äger rum utanför Stockholms stadshus måndagen den 21 januari kl. 18.00, i anslutning till kommunfullmäktiges sammanträde.
Inget finns väl att säga om detta utom: gå dit, kom med, slut upp!
Men nu är det full fart. Av ett brev som jag, och många andra, just fått från hyresgästföreningen framgår att föreningen under förra året träffade drygt 16 000 personer på möten om ombildningar. Helt riktigt konstateras i brevet att många av dessa hyresgäster känner sig både otrygga och arga inför tanken på att deras lägenheter kan ombildas.
Hyresgästföreningen kallar nu alla som är mot ombildningar av allmännyttan till protestmöte under parollerna
Sälj inte våra hem!
Stoppa utförsäljningen!
Lyssa på oss hyresgäster!
Ja till valfrihet - frihet att bo i allmännyttan!
Mötet äger rum utanför Stockholms stadshus måndagen den 21 januari kl. 18.00, i anslutning till kommunfullmäktiges sammanträde.
Inget finns väl att säga om detta utom: gå dit, kom med, slut upp!
Saturday, January 12, 2008
Hörfel
Exploateringsnämndens ordförande (m) är nöjd med att det på nämndens första möte för året ska tas beslut om markanvisning för 927 nya bostäder. Av dessa är 45 radhus och 592 bostadsrätter. En tredjedel - 290 st - avser hyresrätter.
Hade för mig att jag hörde någon nyligen som talade om att man värnade hyresrätten och att man skulle bygga nya hyreslägenheter. Jag måste ha hört fel för i den riktningen kan man ju inte tolka de här siffrorna.
Källa: Dagens Nyheter den 12 januari 2008
Hade för mig att jag hörde någon nyligen som talade om att man värnade hyresrätten och att man skulle bygga nya hyreslägenheter. Jag måste ha hört fel för i den riktningen kan man ju inte tolka de här siffrorna.
Källa: Dagens Nyheter den 12 januari 2008
Friday, January 11, 2008
Kramlista
Ett av de tråkiga inslagen i mitt jobb är att korrigera andras texter. Eftersom jag varken tål sär skrivningar eller Stora Bokstäver, där sådana inte hör hemma, blir jag lätt grinig av denna syssla. Men idag blev det inte så, för en av skribenterna råkade bidra med två nya ord som gjorde mig både road och rörd.
Det första var "kramlista", som ingen väl hört talas om tidigare. Men visst är det bra: man tänker sig en lista som finns på demensboendet och den psykiatriska kliniken och som personalen ska pricka av på när man gett de gamla och de osaliga den kram och den beröring som är av så stor betydelse för människan.
Det andra var "barmsjukhus", som ger en aning om bot för inte bara cancerangripna bröst utan också för de sargade sinnen och brustna hjärtan som kan hänga samman med en svår sjukdom.
Tack Elisabeth för att du bidrag med detta till vårt ordförråd fast du nog menade något så sorgligt och prosaiskt som "kramplista" och "barnsjukhus".
Hade vi inte skrivit om detta, så hade vi ägnat oss åt att kritisera Mikael Söderlund och hans visioner om Stockholm som en skyskrapestad. Men det har vi inte tid med nu och förresten har vi väl varit tillräckligt elaka mot de moderata borgarråden den här veckan. Nästa vecka ska vi bli snällare mot dem. Kanske.
Det första var "kramlista", som ingen väl hört talas om tidigare. Men visst är det bra: man tänker sig en lista som finns på demensboendet och den psykiatriska kliniken och som personalen ska pricka av på när man gett de gamla och de osaliga den kram och den beröring som är av så stor betydelse för människan.
Det andra var "barmsjukhus", som ger en aning om bot för inte bara cancerangripna bröst utan också för de sargade sinnen och brustna hjärtan som kan hänga samman med en svår sjukdom.
Tack Elisabeth för att du bidrag med detta till vårt ordförråd fast du nog menade något så sorgligt och prosaiskt som "kramplista" och "barnsjukhus".
***
Hade vi inte skrivit om detta, så hade vi ägnat oss åt att kritisera Mikael Söderlund och hans visioner om Stockholm som en skyskrapestad. Men det har vi inte tid med nu och förresten har vi väl varit tillräckligt elaka mot de moderata borgarråden den här veckan. Nästa vecka ska vi bli snällare mot dem. Kanske.
Thursday, January 10, 2008
Att dom vågar
"Bostadsrättens blandning av associationsrättsform och upplåtelseform för boende ger upphov till många frågor och problem av både praktisk och juridisk natur. Föreningen är, förutom att vara en specialreglerad ekonomisk förening, även fastighetsägare med det ansvar som följer med detta. Utöver detta skall man sköta de dagliga sysslorna gentemot delägare som ofta har stora krav och önskemål."
Så beskrivs bostadsrätten i en kurs för jurister, revisorer och andra som sysslar med rådgivning till bostadsrättsföreningar. Och då har man ändå glömt att bostadsrättsföreningen kan vara hyresvärd också.
Och sånt ger sig folk in i. Frivilligt. Det är modigt.
Källa: Folder från www.jvs.se
Så beskrivs bostadsrätten i en kurs för jurister, revisorer och andra som sysslar med rådgivning till bostadsrättsföreningar. Och då har man ändå glömt att bostadsrättsföreningen kan vara hyresvärd också.
Och sånt ger sig folk in i. Frivilligt. Det är modigt.
Källa: Folder från www.jvs.se
Wednesday, January 9, 2008
Lästips
Tiina i Högdalen har uppmärksammat mig på att den som vill hålla sig uppdaterad om vad vår egen Little Miss Sunshine, Kristina Alvendal, har för sig kan läsa på hennes hemsida: http://pocket.moderaterna.net/alvendal/. Och minsann, ser man inte där att hon har varit med i just - Solflickorna!
Tack, Tiina!
Tack, Tiina!
Januari
Om någon vecka kommer solen att stå så att man ser alla dammtussar och alla skavanker i hemmet. Då är det dags att städa och att köpa de första tulpanerna.
Och sedan, innan man vet ordet av, är det faktiskt dags att så i trädgårdslandet och skogen är full av fåglar som sjunger ut för fullt.
Det är trösterikt att tänka på, när man går mot tunnelbanan en morgon i januari i duggregnet och allt är mörkt och tyst, förutom den försiktiga talgoxen som "fink-fink"-ar ensamt ur den kvardröjande natten någonstans kring kyrkan.
Och sedan, innan man vet ordet av, är det faktiskt dags att så i trädgårdslandet och skogen är full av fåglar som sjunger ut för fullt.
Det är trösterikt att tänka på, när man går mot tunnelbanan en morgon i januari i duggregnet och allt är mörkt och tyst, förutom den försiktiga talgoxen som "fink-fink"-ar ensamt ur den kvardröjande natten någonstans kring kyrkan.
Monday, January 7, 2008
Tanken stilla står
Att moderata borgarråd har svårt med både matematiken och logiken är väl känt. Naturligtvis är det dumt att hetsa upp sig när de visar prov på just dessa svårigheter, men jag kan inte låta bli. Alltså:
Kristina Axén Olin får i dagens DN frågan om vad hon är mest nöjd med som finansborgarråd under 2007. Två av de saker hon nämner som skäl till att vara nöjd är "satsningen på integration och försäljningen av Centrumkompaniet". Integrationssatsningen består enligt Axén Olin i "erbjudandet om bostadsrättsköp". På vilket sätt det tänks främja integrationen framgår inte av artikeln, men antagligen är det de där bostadsrätterna i förort som hon menar, de som på ett mirakulöst sätt ska minska segregationen.
Tänk att hon har så lätt att tappa bort den andra sidan av saken, att innerstan och närförorten riskerar att bli lika segregerade som Skärholmen och Rinkeby någonsin varit. Men åt andra hållet så att säga. Fast det kanske varken är slarv eller bristande intellekt som gör att hon inte talar om det. Hon kanske bara låter bli att benämna, så som väluppfostrade flickor gör med sådant som är lite förargligt och pinsamt.
En av de andra saker som Axén Olin är nöjd med är försäljningen av Centrumkompaniet. Varför den är bra framgår inte. Det är synd, för det hade intresserat både företagare som befarar högre butikshyror och bostadshyresgäster som oroar sig för både högre hyror och sämre service till följd av bytet från den kommunala ägaren till en kommersiell brittisk firma.
Kristina Axén Olin får i dagens DN frågan om vad hon är mest nöjd med som finansborgarråd under 2007. Två av de saker hon nämner som skäl till att vara nöjd är "satsningen på integration och försäljningen av Centrumkompaniet". Integrationssatsningen består enligt Axén Olin i "erbjudandet om bostadsrättsköp". På vilket sätt det tänks främja integrationen framgår inte av artikeln, men antagligen är det de där bostadsrätterna i förort som hon menar, de som på ett mirakulöst sätt ska minska segregationen.
Tänk att hon har så lätt att tappa bort den andra sidan av saken, att innerstan och närförorten riskerar att bli lika segregerade som Skärholmen och Rinkeby någonsin varit. Men åt andra hållet så att säga. Fast det kanske varken är slarv eller bristande intellekt som gör att hon inte talar om det. Hon kanske bara låter bli att benämna, så som väluppfostrade flickor gör med sådant som är lite förargligt och pinsamt.
En av de andra saker som Axén Olin är nöjd med är försäljningen av Centrumkompaniet. Varför den är bra framgår inte. Det är synd, för det hade intresserat både företagare som befarar högre butikshyror och bostadshyresgäster som oroar sig för både högre hyror och sämre service till följd av bytet från den kommunala ägaren till en kommersiell brittisk firma.
**************
Statistiska centralbyrån bidrar idag med fakta till bostadsdebatten i form av statistik som berättar att det år 1998 fanns drygt 62 000 lediga lägenheter i landet. Förra året fanns knappat 20 000 som var lediga till uthyrning, varav ca 15 000 i kommuner med färre än 75 000 invånare. Lättast att få lägenhet är det i Jämtland, Gävleborg och Västernorrland. Trevligt för dem som vill bo där, men ringa tröst för en stockholmare. Fastighetsprofessorn Lundström säger i Rapport att man kan tolka läget som att hyresrätten har fått dåliga förutsättningar under senare år. Ja, kanske det.
Sunday, January 6, 2008
Grannen ska flytta
- Hade vi vetat hur det var så hade vi inte köpt, säger grannen. Nu har han tröttnat på alla tokigheter och tänker flytta. Det som fick honom att bestämma sig var när den trångsynta bilägaren sågade sönder de gamla oxelträden vid parkeringen. Flytten går till hyresrätt hos samma allmännytta som ägde husen här förut.
Att den kan vara trevligt med hyresrätt tycker också åtminstone de 224 000 personer som nu står i bostadskön i Stockholm. Förra året växte kön med 65 000 personer, vilket väl är ett bra betyg för både hyresrätten och för tilltron till bostadsförmedlingen. Under de första dagarna på 2008 har 500 nya köande tillkommit.
Ungefär 90% av dem som står i kön redan en bostad. Det är nog ingen djärv gissning att säga att många av dem som nu anmäler sig till kön är sådana som är i färd med att ombilda den hyresrätt de bor i till bostadsrätt. Så tänker man sig kanske att, som grannen, så småningom kunna flytta från denna bostadsrätt till en ny hyresrätt.
Men det blir bra många lägenheter som måste byggas om alla dessa köande ska få en ny hyresrätt, betydligt fler än de som nu är planerade, så många kommer att bli blåsta på sina förhoppningar om att ha både pengarna och lägenheten. Och får de en hyresrätt - efter långt köande - kommer den att bli så dyr att stora delar av vinsten från bostadsrätten får spenderas på hyran.
Så kan det gå när man bara tänker på egennyttan.
Grannen har tur som kan flytta nu, medan det ännu finns en allmännytta att tala om. Han kan stoppa sin miljon i fickan och må gott ett tag. Det kommer inte andra att kunna göra.
Källa: DN den 5 januari 2008
Att den kan vara trevligt med hyresrätt tycker också åtminstone de 224 000 personer som nu står i bostadskön i Stockholm. Förra året växte kön med 65 000 personer, vilket väl är ett bra betyg för både hyresrätten och för tilltron till bostadsförmedlingen. Under de första dagarna på 2008 har 500 nya köande tillkommit.
Ungefär 90% av dem som står i kön redan en bostad. Det är nog ingen djärv gissning att säga att många av dem som nu anmäler sig till kön är sådana som är i färd med att ombilda den hyresrätt de bor i till bostadsrätt. Så tänker man sig kanske att, som grannen, så småningom kunna flytta från denna bostadsrätt till en ny hyresrätt.
Men det blir bra många lägenheter som måste byggas om alla dessa köande ska få en ny hyresrätt, betydligt fler än de som nu är planerade, så många kommer att bli blåsta på sina förhoppningar om att ha både pengarna och lägenheten. Och får de en hyresrätt - efter långt köande - kommer den att bli så dyr att stora delar av vinsten från bostadsrätten får spenderas på hyran.
Så kan det gå när man bara tänker på egennyttan.
Grannen har tur som kan flytta nu, medan det ännu finns en allmännytta att tala om. Han kan stoppa sin miljon i fickan och må gott ett tag. Det kommer inte andra att kunna göra.
Källa: DN den 5 januari 2008
Friday, January 4, 2008
Spansk oro
Av Svenska Dagbladet idag kan man utläsa att Spanien under de senaste åren har byggt mest inom EU. Bara under 2006-2007 beräknas ca 1,5 miljoner nya bostäder har uppförts, vilket ju låter smått fantastiskt med svenska mått mätt.
Man kunde alltså tro att spanjorerna inte skulle behöva ha svårt att hitta bostad, men det har de faktiskt. För nästan allt som byggs är ju som sagt (se förra bloggposten) olika former av ägda bostäder och det som byggs har blivit mycket dyrare - under det senaste decennet har priset på den spanska medelvillan t.ex. stigit med 270 procent. Dessutom är en hel del av nybyggena inte alls avsedda för spanjorerna själva utan för britter, svenskar och andra nordbor som vill bo i solen.
Problem alltså för den fattige spanjoren, men även de som skurit guld på byggboomen går nu mot sämre tider. Sedan kreditkrisen i USA drivit upp räntorna och gjort låntagarna försiktiga har priserna på fastigheter börjat falla i Spanien och det är inte så lätt att sälja som tidigare. För något år sedan kunde mäklarna sälja lägenheter på bara ritningen, nu får de locka med bilar, resor och ett års avbetalningar på lånen för att få köpare. Fastighetsbolagen rasar på börserna och hela fastighetssektorn är i gungning.
SvD varnar för att en spansk fastighetskris kan bli en rysare, precis som den amerikanska. I USA har en av de stora byggjättarna redan gått i konkurs. Nu är personalen avskedad, underentreprenörer utan jobb och husköpare riskerar att förlora stora pengar. För som vanligt är det till sist den vanliga människan som drabbas hårdast. Aktieägarna, däremot, klarar sig med en minskning av sin förmögenhet. De drar snart vidare till andra jaktmarker, medan den arbetslöse står där han står och försöker få ihop till mat och tak över huvudet.
Källa: Svenska Dagbladet 4 januari 2008
Man kunde alltså tro att spanjorerna inte skulle behöva ha svårt att hitta bostad, men det har de faktiskt. För nästan allt som byggs är ju som sagt (se förra bloggposten) olika former av ägda bostäder och det som byggs har blivit mycket dyrare - under det senaste decennet har priset på den spanska medelvillan t.ex. stigit med 270 procent. Dessutom är en hel del av nybyggena inte alls avsedda för spanjorerna själva utan för britter, svenskar och andra nordbor som vill bo i solen.
Problem alltså för den fattige spanjoren, men även de som skurit guld på byggboomen går nu mot sämre tider. Sedan kreditkrisen i USA drivit upp räntorna och gjort låntagarna försiktiga har priserna på fastigheter börjat falla i Spanien och det är inte så lätt att sälja som tidigare. För något år sedan kunde mäklarna sälja lägenheter på bara ritningen, nu får de locka med bilar, resor och ett års avbetalningar på lånen för att få köpare. Fastighetsbolagen rasar på börserna och hela fastighetssektorn är i gungning.
SvD varnar för att en spansk fastighetskris kan bli en rysare, precis som den amerikanska. I USA har en av de stora byggjättarna redan gått i konkurs. Nu är personalen avskedad, underentreprenörer utan jobb och husköpare riskerar att förlora stora pengar. För som vanligt är det till sist den vanliga människan som drabbas hårdast. Aktieägarna, däremot, klarar sig med en minskning av sin förmögenhet. De drar snart vidare till andra jaktmarker, medan den arbetslöse står där han står och försöker få ihop till mat och tak över huvudet.
Källa: Svenska Dagbladet 4 januari 2008
Tuesday, January 1, 2008
Spansk jul
Där vi firar vår spanska julsemester är det vackert och festligt med stora röda rosetter ovanför portarna och ljusslingeklädda palmer längs med gatorna. På torgen och i kommunhusen görs försök att hålla den kristna traditionen levande, med julkrubbor i naturlig storlek. Men något intryck av överjordiskhet lyckas de inte ge dessa krubbor, för Josef, Maria och herdarna är misstänkt lika vanliga skyltdockor med peruk och lösmustascher och kastrullen på låtsasbrasan bredvid dem ser ut att komma från närmsta järnaffär.
I privathusen runtomkring är det mest tomten som gäller, den tjocka röda Cocacolatomten. På hus efter hus klättrar han uppför sin stege med sin säck på ryggen. Fast på en del fasader svingar sig ännu, på traditionellt spanskt vis om än nu i lysande plast, de tre vise männen upp för lämna presenter till barnen. Att döma av fördelningen mellan tomtar och vise män dröjer det inte länge innan den rena kommersialismen vunnit över religionen i Spanien.
Och husen själva, de är nästan uteslutande i privat ägo, liksom lägenheterna. I en rapport som jag hittar på Urban Studies Journal sägs att andelen hyreslägenheter minskat ända sedan 1950-talet och att de i stort sett inte byggs några allmännyttiga bostäder ("public housing built by public developers") alls. Den officiella politiken är så till den milda grad inriktad på att uppmuntra till ägarbostäder att det inte ens finns någon vettig definition på begreppet "social housing".
Författarna till rapporten "The Tenure Imbalance in Spain: The Need for Social Housing" säger: "In this sense, the encouragement of the rental sector through public policy should provide an alternative for low-income families. Despite different cultural housing backgrounds, the emergence of a reliable rental sector in Spain appears to be the most promising strategy for solving current housing problems."
När man har avskaffat en fungerande hyresmarknad måste man alltså, enligt denna rapport, inrätta "social housing" för att de fattigaste ska ha någonstans att bo.
I privathusen runtomkring är det mest tomten som gäller, den tjocka röda Cocacolatomten. På hus efter hus klättrar han uppför sin stege med sin säck på ryggen. Fast på en del fasader svingar sig ännu, på traditionellt spanskt vis om än nu i lysande plast, de tre vise männen upp för lämna presenter till barnen. Att döma av fördelningen mellan tomtar och vise män dröjer det inte länge innan den rena kommersialismen vunnit över religionen i Spanien.
Och husen själva, de är nästan uteslutande i privat ägo, liksom lägenheterna. I en rapport som jag hittar på Urban Studies Journal sägs att andelen hyreslägenheter minskat ända sedan 1950-talet och att de i stort sett inte byggs några allmännyttiga bostäder ("public housing built by public developers") alls. Den officiella politiken är så till den milda grad inriktad på att uppmuntra till ägarbostäder att det inte ens finns någon vettig definition på begreppet "social housing".
Författarna till rapporten "The Tenure Imbalance in Spain: The Need for Social Housing" säger: "In this sense, the encouragement of the rental sector through public policy should provide an alternative for low-income families. Despite different cultural housing backgrounds, the emergence of a reliable rental sector in Spain appears to be the most promising strategy for solving current housing problems."
När man har avskaffat en fungerande hyresmarknad måste man alltså, enligt denna rapport, inrätta "social housing" för att de fattigaste ska ha någonstans att bo.
Borde vi inte akta oss för att hamna där genom att se till att bevara en allmännytta som är till för alla oavsett inkomst?
Källa: http://usj.sagepub.com
Subscribe to:
Posts (Atom)
