Synder

En har tjugo par jeans i garderoben, några med prislappen kvar, och två backar med ljusstakar från billighetsbutiker, den andra har fem handväskor som i genomsnitt kostat 4000 kr per styck. Båda intervjuas idag i en ny artikelserie i Svenska Dagbladet. Serien kallas "Omättliga" och just så verkar onekligen dessa unga damer vara, åtminstone vad gäller kläder och prylar.

"Vissa kanske tycker att det låter ytligt, men samtidigt har ju shopping blivit en accepterad livsstil i hela samhället", säger den ena kvinnan. En person som forskar om lyxkonsumtion håller med: "Shopping har övergått från att vara en nödvändighet till en fritidsaktivitet. Nytt är att inte bara personer i överklassen utan också i medelklassen är beredda att lägga mer pengar på produkter som ger prestige."

Inte tror jag att shoppandet är så utbrett som man här vill påskina. De flesta har, som man alltid haft det, nog att göra med att få ihop till det nödvändigaste. Men att inställningen till att köpa och att äga har förändrats, det märks ju tydligt på till exempel bostadsmarknaden. Nu är det fint att ta för sig, även på andras bekostnad, och att göra det i övermått.

Annat var det förr, i alla fall i den kristna traditionen. Då räknades girighet och frosseri som synd, det vill säga som något som skiljer människan från Gud. Synden tar sig också uttryck i bakvända relationer till medmänniskorna och till skapelsen i övrigt. Översatt till mer världsliga och nutida termer skulle synd alltså vara det som inverkar negativt på hur vi förhåller oss till varandra och till världen runtomkring.

Det är väl helt klart att en tillvaro som går ut på att konsumera varken har rum för särskilt mycket djupa relationer eller ansvarstagande för till exempel miljön. Att just girigheten och frosseriet ska räknas till de allvarliga synderna håller jag därför med om. Också högmodet och avunden kvalar lätt in i syndkategorin med sina "jag är bättre än du"- och "jag unnar dig inte"-attityder. Lättjan och vreden kan däremot få hållas utanför, för nog behöver vi få vara både lata och arga ibland. Och lustan, vem i fridens namn har fått för sig att den kan vara syndig. Utan den vore det väl ändå rätt trist.

Jag vet inte hur nutida teologer ser på de här gamla dödssynderna. Förhoppningsvis har de reviderat förteckningen. Åtminstone har de gjort tillägg till den, för numera räknas även orättfärdiga samhällsstrukturer som synd, glädjande nog.

Källa: Svenska Dagbladet 3.12.2007 samt Nationalencyklopedin