Att det även inom heminredningen finns ett starkt modetänkande, det blir man varse när man läser inredningstidningar. Särskilt inne just nu är att bygga om kök, ut med allt det gamla och in med det senaste, det fasade kaklet, de öppna hyllorna och de blanka fläktkåporna.
SvD:s inredningsskribent Milena meddelar nu att hon kommit på att man inte måste göra så, utan att man kan behålla det gamla och bara förändra lite lagom. Jag är helt inne på hennes linje (förutom den rosentapet bakom glas som hon vill sätts upp. Det låter besynnerligt. Man anar påverkan av Ernst eller någon annan pysselgubbe.)
Själv vårdar jag ömt mitt 40-talskök, som jag återställt nästan till ursprungsläget sedan jag flyttade hit för några år sedan. Då var köksgolvet storrutigt grönbrunt och skåpluckorna var smutsgula med stora gröna plastknoppar som låtsades vara av glas. Väggarna hade en annan gul nyans som inte alls stämde med luckorna. Detta var modet på 70-talet när någon, som bodde här då, ställde iordning köket och tyckte att det blev jättefint.
Som tur var hade man låtit alla de ursprungliga inredningsdetaljerna vara kvar: kallskafferiet, de platsbyggda överskåpen, specerilådorna av glas. Så när jag bytt ut golvmattan till en av enfärgad linoleum, fått skåpen målade med vitt, väggen omtapetserad och plastknopparna utbytta mot rostfria beslag, då blev köket åter som det var en gång, bortsett från ny spis och kyl & frys istället för 50-literskylskåpet som fanns från början.
I mina ögon har jag ett underbart kök, kanske lite ont om arbetsytor men med plats för både farmors utdragssoffa och ett stort köksbord, där tio personer kan sitta och dricka glögg eller något annat trevligt. Det enda jag ibland ångrar är att jag tog bort perstorpsskivan och satte dit en träskiva. Perstorpen var ful och sliten, men mycket tåligare än det rena träet.
I samband med stambytet här ville bostadsrättsföreningen riva ut hyresgästernas kök och sätta in nya skåp och bänkar. Man ville göra det fint för hyresgästerna, sades det. Men hyresgästerna var inte tacksamma alls. Det blev ett ramaskri, nästan ingen ville bli av med sitt gamla kök.
Några nappade i alla fall på förslaget. Om de är nöjda vet jag inte, men jag vet att det blev dyrt för dem: först fick de en hyreshöjning för köksrenoveringen med omkring 800 kr per månad, sedan fick de ytterligare en höjning med 4% på hyran för att bruksvärdet ändrats. Fin affär kan man gissa för bostadsrättsföreningen och för andra hyresvärdar som gör likadant.
Att våra kök inte blev tvångsrenoverade berodde nog mest på att bostadsrättsföreningen inte ville dra ut på tiden genom en process i hyresnämnden. Där hade de förmodligen fått rätt att göra det de ville, för nämndens avgöranden har oftare tillgodosett värdarnas intressen än hyresgästernas.
Under den förra regeringen påbörjades en utredning om hur hyresgästernas inflytande skulle kunna stärkas i frågor som rör renoveringar och annat i boendet. Den nuvarande regeringen fann däremot inte detta angeläget, utan de skrotade helt raskt utredningen. Istället tillsatte de den som nu arbetar med att ta fram ett nytt system för hyresssättning, dvs någon form av de marknadshyror som man från borgerligt håll så länge strävat efter. Sorgesamt. Det borde vara allas vår rätt att (inom vissa gränser förstås) få bestämma hur vi vill ha det i våra hem, oavsett om vi är hyresgäster eller bostadsrättsinnehavare.
Källa: SvD Magasinet den 8 december 2007
Tuesday, December 18, 2007
Sunday, December 16, 2007
Nytt grepp
Att vara hyresgäst hos en bostadsrättsförening är ingen idealsituation, det är nog alla berörda ense om. Någon katastrof behöver det alls inte vara, men den som får välja tar givetvis hellre en annan hyresvärd.
I Örebro har man klurat ut en alldeles egen lösning på problemet i samband med ombildningar av allmännyttan. Modellen går ut på att bostadsbolaget, inte bostadsrättsföreningen, fortsätter att vara hyresvärd för dem som inte vill köpa sin lägenhet.
Om detta tillämpats hade hade vi hyresgäster här alltså fortfarande haft Stockholmshem som hyresvärd istället för bostadsrättsföreningen. Tanken svindlar!
Hur det ska fungera i praktiken framgår inte av artikeln i Bofast, där jag hittade notisen om Örebro, men något slags avtal måste rimligen slutas mellan Örebrohem och bostadsrättsföreningarna ifråga om ansvaret för förvaltningen av fastigheterna.
Än så länge är det hela bara ett förslag, som kommunfullmäktige i Örebro ska ta ställning till någon gång framöver. Förverkligas förslaget där borde andra kommunala bostadsföretag med ansvarskänsla kunna göra på samma sätt. Att få möjligheten att ha kvar sin hyresvärd skulle hälsas med glädje av alla de hyresgäster som inte vill ombilda utan är fullt tillfreds med att bo hos allmännyttan. Om den nu ska säljas ut överhuvudtaget, förstås.
Vad säger du, Kristina Alvendal, du som har börjat ömma så för hyresgästerna?
Källa: Bofast nummer 10/2007.
I Örebro har man klurat ut en alldeles egen lösning på problemet i samband med ombildningar av allmännyttan. Modellen går ut på att bostadsbolaget, inte bostadsrättsföreningen, fortsätter att vara hyresvärd för dem som inte vill köpa sin lägenhet.
Om detta tillämpats hade hade vi hyresgäster här alltså fortfarande haft Stockholmshem som hyresvärd istället för bostadsrättsföreningen. Tanken svindlar!
Hur det ska fungera i praktiken framgår inte av artikeln i Bofast, där jag hittade notisen om Örebro, men något slags avtal måste rimligen slutas mellan Örebrohem och bostadsrättsföreningarna ifråga om ansvaret för förvaltningen av fastigheterna.
Än så länge är det hela bara ett förslag, som kommunfullmäktige i Örebro ska ta ställning till någon gång framöver. Förverkligas förslaget där borde andra kommunala bostadsföretag med ansvarskänsla kunna göra på samma sätt. Att få möjligheten att ha kvar sin hyresvärd skulle hälsas med glädje av alla de hyresgäster som inte vill ombilda utan är fullt tillfreds med att bo hos allmännyttan. Om den nu ska säljas ut överhuvudtaget, förstås.
Vad säger du, Kristina Alvendal, du som har börjat ömma så för hyresgästerna?
Källa: Bofast nummer 10/2007.
Saturday, December 15, 2007
Kloka ord
Var på bibblan och hämtade en bok som jag hade glömt att jag beställt. Bläddrade i boken och förstod inte varför jag beställt den, för den visade sig vara en sån där hurtig självhjälpsbok som jag har så svårt för. Men mitt i allt bluddret fanns ett guldkorn, nämligen detta citat:
"I det här stadiet av historien är en av två saker möjliga. Antingen tar allmänheten kontroll över sitt eget öde och engagerar sig i samhälleliga frågor, guidade av värden som solidaritet, sympati och respekt för andra, eller, alternativt, kommer det inte finnas något öde för någon att kontrollera alls."
Sade Noam Chomsky vid någon tidpunkt och i något sammanhang som jag inte känner till. Fast egentligen spelar det ingen roll med när och varför. Det han säger är ju giltig överallt och i alla tider. Till exempel när det gäller ombildningar till bostadsrätt.
Källa: Kåvner och Nilsonne: Tillsammans. Om medkänsla och bekräftelse (2007)
"I det här stadiet av historien är en av två saker möjliga. Antingen tar allmänheten kontroll över sitt eget öde och engagerar sig i samhälleliga frågor, guidade av värden som solidaritet, sympati och respekt för andra, eller, alternativt, kommer det inte finnas något öde för någon att kontrollera alls."
Sade Noam Chomsky vid någon tidpunkt och i något sammanhang som jag inte känner till. Fast egentligen spelar det ingen roll med när och varför. Det han säger är ju giltig överallt och i alla tider. Till exempel när det gäller ombildningar till bostadsrätt.
Källa: Kåvner och Nilsonne: Tillsammans. Om medkänsla och bekräftelse (2007)
Thursday, December 13, 2007
Enträget i Sollentuna
I Sollentuna ger de sig inte, de som vill ombilda till bostadsrätt. När det inte gick vägen på den första köpstämman höll man en till och sedan en tredje. Och då lyckades man till sist.
På den första stämman fick man ett knappt ja, men röstningen förklarades ogiltig därför att att alla röstande inte haft rätt att delta.
På den andra stämman blev det dramatiskt: en ja-sägare avvisades därför att han inte stod för kontraktet för lägenheten. Han ilade då hem efter en fullmakt från sambon. Under tiden skedde rösträkning, som visade att bara en ja-röst fattades. Tidningen Hem & hyra berättar:
"Då äntligen kom mannen med fullmakten springande. Förväntansfullt öppnades fullmakten. Där stod: NEJ!"
Vid den tredje omröstningen blev det ja, med två rösters marginal.
Till detta kan man säga att det var någorlunda hederliga människor som drev den här ombildningen för de respekterade i alla fall de regler som finns för vem som har rätt att rösta. Och det gör man ju inte överallt, det vet vi.
Man kan också säga att det borde finnas en gräns för hur många gånger man får hålla på att rösta på det här viset och hur ofta. En lagändring som säger att man inte får hålla ny köpstämma förrän en viss tid förflutit vore definitivt på sin plats.
Källa: Hem & hyra nr 8, december 2007
På den första stämman fick man ett knappt ja, men röstningen förklarades ogiltig därför att att alla röstande inte haft rätt att delta.
På den andra stämman blev det dramatiskt: en ja-sägare avvisades därför att han inte stod för kontraktet för lägenheten. Han ilade då hem efter en fullmakt från sambon. Under tiden skedde rösträkning, som visade att bara en ja-röst fattades. Tidningen Hem & hyra berättar:
"Då äntligen kom mannen med fullmakten springande. Förväntansfullt öppnades fullmakten. Där stod: NEJ!"
Vid den tredje omröstningen blev det ja, med två rösters marginal.
Till detta kan man säga att det var någorlunda hederliga människor som drev den här ombildningen för de respekterade i alla fall de regler som finns för vem som har rätt att rösta. Och det gör man ju inte överallt, det vet vi.
Man kan också säga att det borde finnas en gräns för hur många gånger man får hålla på att rösta på det här viset och hur ofta. En lagändring som säger att man inte får hålla ny köpstämma förrän en viss tid förflutit vore definitivt på sin plats.
Källa: Hem & hyra nr 8, december 2007
Tuesday, December 11, 2007
Favoriter i repris
Kvällens ABC-nytt berättade om de planerade försäljningarna av fastigheter hos de allmännyttiga bolagen till privatvärdar. Totalt 5200 lägenheter ska säljas är det tänkt, i Rågsved, Högdalen, Bredäng, Sätra, Skärholmen, Vårberg och Hässelby. De utvalda husen är - som av en händelse - sådana där hyresgästerna precis sagt nej till att ombilda till bostadsrätt.
Trosvissa borgarrådet Alvendal säger idag: "Jag tror att man är väldigt nöjd med att bo i hyresrätt. Därför ska vi se till att det finns bra möjligheter att bo i hyresrätt om man vill det."
Det låter ju bra och man tror ett kort ögonblick att borgarrådet drabbats av en senkommen insikt. Den är dock bara partiell, för det visar sig att det är inte den kommunala hyresrätten som avses, utan för Alvendal är endast den privata god nog. Av vilken anledning redovisas inte, men det ska ha något med trygghet att göra, verkar det som.
De hyresgäster som bor hos allmännyttan och som intervjuas av ABC håller inte med borgarrådet om det privatas överlägsenhet, utan de säger:
- Jag bor hos Familjebostäder och jag vill bo hos dem för de är stora och etablerade.
- Jag trivs hos Stockholmshem. De är bra. De kommer och kollar upp och fixar allt åt oss.
- Jag känner mig trygg hos dem. Det blir sämre med privatvärdar.
Representant för den politiska oppositionen i inslaget är Ingvar von Malmborg (mp). Han är sur för att han och övriga ledamöter i Familjebostäders styrelse inte informerats om försäljningsplanerna och för att de den borgerliga alliansen först sagt att hyresgästerna ska få köpa och sedan säljer till privatvärdar. Liksom sin partikamrat häromdagen gör inte heller han något ställningstagande i frågan om ombildningar, men han framhåller faktiskt att Stockholmsbolagen är kända som några av de bästa bostadsbolagen i Sverige och som föregångare i miljöfrågor. Han talar också om allmännyttans hyresledande roll och betydelse för bruksvårderingssystemet. Trots det kan han inte säga att han vill värna allmännyttan genom att stoppa alla försäljningar av den.
Efter enträgna frågor från studioreportern ger von Malmberg till sist besked om vad hans parti vill ha för slags bostäder: kooperativ hyresrätt. Så fick vi äntligen veta det. Och det är ju inget fel på den kooperativa hyresrätten, men varför den skulle sättas istället för allmännyttan, det förstår jag inte. Det är faktiskt rätt olika saker. Kooperation innebär som bekant samverkan och medverkan och det är inte alla beredda till. Många vill, som jag, vara hyresgäster u.p.a. hos en bra allmänyttig värd. Därför bör båda alternativen finnas och därför måste vi idag koncentrera oss på att bevara den allmännytta som vi har. Den lär nämligen knappast återskapas när den väl är färdigsåld.
Se även bloggposterna "Till varje pris" den 8 november och "Vindflöjleri och tunnelseende" den 9 december.
Källa: ABC-nytt kl. 19.10 den 11 december 2007
Trosvissa borgarrådet Alvendal säger idag: "Jag tror att man är väldigt nöjd med att bo i hyresrätt. Därför ska vi se till att det finns bra möjligheter att bo i hyresrätt om man vill det."
Det låter ju bra och man tror ett kort ögonblick att borgarrådet drabbats av en senkommen insikt. Den är dock bara partiell, för det visar sig att det är inte den kommunala hyresrätten som avses, utan för Alvendal är endast den privata god nog. Av vilken anledning redovisas inte, men det ska ha något med trygghet att göra, verkar det som.
De hyresgäster som bor hos allmännyttan och som intervjuas av ABC håller inte med borgarrådet om det privatas överlägsenhet, utan de säger:
- Jag bor hos Familjebostäder och jag vill bo hos dem för de är stora och etablerade.
- Jag trivs hos Stockholmshem. De är bra. De kommer och kollar upp och fixar allt åt oss.
- Jag känner mig trygg hos dem. Det blir sämre med privatvärdar.
Representant för den politiska oppositionen i inslaget är Ingvar von Malmborg (mp). Han är sur för att han och övriga ledamöter i Familjebostäders styrelse inte informerats om försäljningsplanerna och för att de den borgerliga alliansen först sagt att hyresgästerna ska få köpa och sedan säljer till privatvärdar. Liksom sin partikamrat häromdagen gör inte heller han något ställningstagande i frågan om ombildningar, men han framhåller faktiskt att Stockholmsbolagen är kända som några av de bästa bostadsbolagen i Sverige och som föregångare i miljöfrågor. Han talar också om allmännyttans hyresledande roll och betydelse för bruksvårderingssystemet. Trots det kan han inte säga att han vill värna allmännyttan genom att stoppa alla försäljningar av den.
Efter enträgna frågor från studioreportern ger von Malmberg till sist besked om vad hans parti vill ha för slags bostäder: kooperativ hyresrätt. Så fick vi äntligen veta det. Och det är ju inget fel på den kooperativa hyresrätten, men varför den skulle sättas istället för allmännyttan, det förstår jag inte. Det är faktiskt rätt olika saker. Kooperation innebär som bekant samverkan och medverkan och det är inte alla beredda till. Många vill, som jag, vara hyresgäster u.p.a. hos en bra allmänyttig värd. Därför bör båda alternativen finnas och därför måste vi idag koncentrera oss på att bevara den allmännytta som vi har. Den lär nämligen knappast återskapas när den väl är färdigsåld.
Se även bloggposterna "Till varje pris" den 8 november och "Vindflöjleri och tunnelseende" den 9 december.
Källa: ABC-nytt kl. 19.10 den 11 december 2007
Sunday, December 9, 2007
Vindflöjleri och tunnelseende
Miljöpartiet har alltid haft svårt att bestämma sig för vilket ben de ska stå på. Ibland blir det höger, ibland blir det vänster. Ibland lättar de helt från marken och svävar i det fria. För dagen kan man beskriva läget som att de helt låter bli att ta ställning och bara håller upp fingret i luften för att se vart vinden blåser.
I Stockholm har partiet nämligen lagt en motion i fullmäktige om att en folkomröstning ska genomföras om ombildning av allmännyttan till bostadsrätter. Partiet framhåller att siffrorna om intresseanmälningar för ombildning är "riktigt alarmerande" och att de visar att "snart finns ingen allmännytta kvar, förutom i dåligt underhållna fastigheter i miljonprogramsområden." Det är helt riktigt, men det enda partiet har att komma med mot detta är alltså att en folkomröstning ska hållas, man säger inte att "utförsäljningarna och ombildningarna måste stoppas omedelbart". Det måste rimligen betyda att om stockholmarna röstar ja till ombildningar, då är allt i sin ordning vad miljöpartiet ankommer.
Kristina Alvendal avstyrker förstås förslaget med hänvisning till att hon bara genomför vad de borgerliga partierna gick till val på.
Tjänstemännen på stadsledningskontorets (SLK) gör allt för att vara borgarrådet till lags i sitt tjänsteutlåtande över motionen. När de redovisar siffrorna över eventuella ombildningar tar de bara upp hur många procent av intresseanmälningarna som kommer från förort respektive innerstad, men de nämner inte hur stor andel av det befintliga lägenhetsbeståndet i områdena som skulle omfattas av ombildning. Man skiljer inte heller på närförort och ytterstad, vilket vore adekvat att göra.
Så långt är allt rätt sorgligt vad denna motion beträffar, med (mp):s vindflöjelspolitik och SLK:s tunnelseende. Det enda som finns att glädja sig åt är att (s) och (v) enats om en reservation där det talas klarspråk:
"Vi vill ... stoppa den stora utförsäljningen av allmännyttan, eftersom vi vill värna den svenska modellen där allmännyttan är en bred boendeform för alla kategorier av människor och inte ett socialt boende."
Bra rutet, men ack så verkningslöst så länge det inte får genomslag hos i opinionen och främst hos dem som ska ta ställning till ombildningar i sina bostadsområden
Källa: Protokoll från kommunstyrelsens sammanträde den 28 november 2007 på www.insyn.stockholm.se
I Stockholm har partiet nämligen lagt en motion i fullmäktige om att en folkomröstning ska genomföras om ombildning av allmännyttan till bostadsrätter. Partiet framhåller att siffrorna om intresseanmälningar för ombildning är "riktigt alarmerande" och att de visar att "snart finns ingen allmännytta kvar, förutom i dåligt underhållna fastigheter i miljonprogramsområden." Det är helt riktigt, men det enda partiet har att komma med mot detta är alltså att en folkomröstning ska hållas, man säger inte att "utförsäljningarna och ombildningarna måste stoppas omedelbart". Det måste rimligen betyda att om stockholmarna röstar ja till ombildningar, då är allt i sin ordning vad miljöpartiet ankommer.
Kristina Alvendal avstyrker förstås förslaget med hänvisning till att hon bara genomför vad de borgerliga partierna gick till val på.
Tjänstemännen på stadsledningskontorets (SLK) gör allt för att vara borgarrådet till lags i sitt tjänsteutlåtande över motionen. När de redovisar siffrorna över eventuella ombildningar tar de bara upp hur många procent av intresseanmälningarna som kommer från förort respektive innerstad, men de nämner inte hur stor andel av det befintliga lägenhetsbeståndet i områdena som skulle omfattas av ombildning. Man skiljer inte heller på närförort och ytterstad, vilket vore adekvat att göra.
Så långt är allt rätt sorgligt vad denna motion beträffar, med (mp):s vindflöjelspolitik och SLK:s tunnelseende. Det enda som finns att glädja sig åt är att (s) och (v) enats om en reservation där det talas klarspråk:
"Vi vill ... stoppa den stora utförsäljningen av allmännyttan, eftersom vi vill värna den svenska modellen där allmännyttan är en bred boendeform för alla kategorier av människor och inte ett socialt boende."
Bra rutet, men ack så verkningslöst så länge det inte får genomslag hos i opinionen och främst hos dem som ska ta ställning till ombildningar i sina bostadsområden
Källa: Protokoll från kommunstyrelsens sammanträde den 28 november 2007 på www.insyn.stockholm.se
Saturday, December 8, 2007
Stockholmsutställningar
På lilla Nationalgalleriet i Gamla stan visas just nu Stockholmsutställningen 2007, en samlingsutställning om och med Stockholm och dess invånare. Konstnärer är bland andra Ulf Lundkvist, Jan Stenmark, Christer Themptanderoch Ulf Rahmberg. Den som gillar Stockholm och oroar sig för dess framtid bör skynda sig till Skomakargatan 3 och se utställningen som bara håller på till och med nästa söndag, den 16 december.
Det är för övrigt alltid en bra idé att besöka detta galleri som är ett av de få forum som finns för vad som de själva beskriver som "oauktoriserad, osponsrad, opassande" konst.
För den som glömt eller inte vetat: den förra Stockholmsutställningen ägde rum 1930 och innebar ett genombrott för funktionalismen i Sverige. Det tackar vi för. Att efterföljaren skulle få så omfattande följdverkningar tror jag inte, men den bör kunna bidra till en och annan eftertanke. Och ett och annat skratt med, för den delen.
Det är för övrigt alltid en bra idé att besöka detta galleri som är ett av de få forum som finns för vad som de själva beskriver som "oauktoriserad, osponsrad, opassande" konst.
För den som glömt eller inte vetat: den förra Stockholmsutställningen ägde rum 1930 och innebar ett genombrott för funktionalismen i Sverige. Det tackar vi för. Att efterföljaren skulle få så omfattande följdverkningar tror jag inte, men den bör kunna bidra till en och annan eftertanke. Och ett och annat skratt med, för den delen.
Friday, December 7, 2007
Vedervädrigt
Caesar sover i fåtöljen. Jag jobbar vid skrivbordet. Radion rapporterar någon nyhet, annars är det tyst. Inte en människa syns till härutanför och inte något djur heller, inte ens vår hungriga hackspett. Och det regnar, droppar och duggar, skvalar och skvätter, strömmar och strilar, för att inte tala om öser, dröser, dråsar, dräller och häller ner från den jämngrå himlen. Idag är det sannerligen synd om människorna. Och kanske om djuren, också (fast inte om Caesar, förstås. Han ser ut att ha det rätt skönt) .
Källa: Strömbergs synonymordbok (1964). Kanske borde jag skaffa en modernare upplaga. Tänk om det finns en massa nya sätt att regna på som jag inte känner till.
Källa: Strömbergs synonymordbok (1964). Kanske borde jag skaffa en modernare upplaga. Tänk om det finns en massa nya sätt att regna på som jag inte känner till.
Wednesday, December 5, 2007
Väntans tider
"Hur går det egentligen?", säger jag till Ronny, "Du berättar inte om vad som händer med ombildningen hos er." "Det händer ju ingenting", säger han, "så det finns inget att tala om. Ivrarna fick visst med knapp nöd ihop tillräckligt med hyresgäster som ville ha fastigheten värderad. Efter det är det ingen som har gjort eller sagt något utan de väntar bara på att Familjebostäder ska meddela ett pris på fastigheten. Men priset lär dröja, för nu ska bolaget sälja flera fastigheter till privatvärdar och de värderingarna går visst före."
"Konstigt, säger jag, "här hos oss var det full rulle i flera år. Ivrarna sprang runt hela tiden och pratade och skrev lappar om hur lönsamt och gemensamt allt skulle bli och hur fina boulebanor och balkonger och vindsvåningar man skulle bygga bara det blev ett köp. Allt gick väldigt fort och många förstod nog inte vad man gav sig in på. Därför är det bra om det tar tid med värderingarna så att folk hinner sansa sig och tänka efter vad man egentligen vill."
För tänka efter är vad man behöver göra inför ett så stort åtagande som det är att skaffa en bostadsrätt, både vad gäller kostnaderna och det arbete som krävs av en bostadsrättsinnehavare. Kanske kommer man då ändå fram till att man är beredd till både högre kostnader och en viss arbetsinsats för att kunna göra en vinst när man flyttar från lägenheten. Men det är inte säkert att en försäljning blir så lönsam som man tänkt sig. Just nu går priserna på bostadsrätter ner, det märks tydligt här, med längre försäljningstider och fler fasta priser. Och nedgången väntas fortsätta, det säger bl.a. Stellan Lundström, professor i fastighetsekonomi på KTH:
"Den finansiella oron lägger sig inte efter årsskiftet, utan fortsätter att vara skakig. Ett prisfall på 20 procent är inte otroligt."
Även Riksbanken intresserar sig för vad som händer på bostadsmarknaden. Vice riksbankschefen menar att bostadspriserna och hushållens skuldsättning inte i längden kan fortsätta att öka snabbare än deras inkomster. Faran som direkt berör hushållen är att vissa av dem är alltför högt skuldsatta:
"Unga personer med låga inkomster befinner sig i riskzonen, särskilt de som har köpt dyra bostäder under de senaste åren", säger vice riksbankschefen Lars Nyberg.
Apropå värderingar så finns det bolag som är flitigare än Ronnys värd. Svenska Bostäders styrelse fastställde igår priset för 15 ytterligare fastigheter där de boende anmält intresse för att köpa. Några av husen finns i Hammarby sjöstad. Oppositionen i Stadshuset har räknat ut att priset för den fastigheten (35 155 kr per kvm), om det korrigeras för inflationen, understiger byggkostnaden för fem år sedan (som var 35 155 kr per kvm). Snacka om rea! Men även om detta är billigt i förhållande till vad det kostat att bygga och i förhållande till marknadspriserna så kan alltså boendekostnaden bli alltför hög för den som inte har så mycket att ta av.
Sånt är bra att tänka på medan man väntar.
Källor: Punkt.se, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet den 5 december 2007.
"Konstigt, säger jag, "här hos oss var det full rulle i flera år. Ivrarna sprang runt hela tiden och pratade och skrev lappar om hur lönsamt och gemensamt allt skulle bli och hur fina boulebanor och balkonger och vindsvåningar man skulle bygga bara det blev ett köp. Allt gick väldigt fort och många förstod nog inte vad man gav sig in på. Därför är det bra om det tar tid med värderingarna så att folk hinner sansa sig och tänka efter vad man egentligen vill."
För tänka efter är vad man behöver göra inför ett så stort åtagande som det är att skaffa en bostadsrätt, både vad gäller kostnaderna och det arbete som krävs av en bostadsrättsinnehavare. Kanske kommer man då ändå fram till att man är beredd till både högre kostnader och en viss arbetsinsats för att kunna göra en vinst när man flyttar från lägenheten. Men det är inte säkert att en försäljning blir så lönsam som man tänkt sig. Just nu går priserna på bostadsrätter ner, det märks tydligt här, med längre försäljningstider och fler fasta priser. Och nedgången väntas fortsätta, det säger bl.a. Stellan Lundström, professor i fastighetsekonomi på KTH:
"Den finansiella oron lägger sig inte efter årsskiftet, utan fortsätter att vara skakig. Ett prisfall på 20 procent är inte otroligt."
Även Riksbanken intresserar sig för vad som händer på bostadsmarknaden. Vice riksbankschefen menar att bostadspriserna och hushållens skuldsättning inte i längden kan fortsätta att öka snabbare än deras inkomster. Faran som direkt berör hushållen är att vissa av dem är alltför högt skuldsatta:
"Unga personer med låga inkomster befinner sig i riskzonen, särskilt de som har köpt dyra bostäder under de senaste åren", säger vice riksbankschefen Lars Nyberg.
Apropå värderingar så finns det bolag som är flitigare än Ronnys värd. Svenska Bostäders styrelse fastställde igår priset för 15 ytterligare fastigheter där de boende anmält intresse för att köpa. Några av husen finns i Hammarby sjöstad. Oppositionen i Stadshuset har räknat ut att priset för den fastigheten (35 155 kr per kvm), om det korrigeras för inflationen, understiger byggkostnaden för fem år sedan (som var 35 155 kr per kvm). Snacka om rea! Men även om detta är billigt i förhållande till vad det kostat att bygga och i förhållande till marknadspriserna så kan alltså boendekostnaden bli alltför hög för den som inte har så mycket att ta av.
Sånt är bra att tänka på medan man väntar.
Källor: Punkt.se, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet den 5 december 2007.
Monday, December 3, 2007
Synder
En har tjugo par jeans i garderoben, några med prislappen kvar, och två backar med ljusstakar från billighetsbutiker, den andra har fem handväskor som i genomsnitt kostat 4000 kr per styck. Båda intervjuas idag i en ny artikelserie i Svenska Dagbladet. Serien kallas "Omättliga" och just så verkar onekligen dessa unga damer vara, åtminstone vad gäller kläder och prylar.
"Vissa kanske tycker att det låter ytligt, men samtidigt har ju shopping blivit en accepterad livsstil i hela samhället", säger den ena kvinnan. En person som forskar om lyxkonsumtion håller med: "Shopping har övergått från att vara en nödvändighet till en fritidsaktivitet. Nytt är att inte bara personer i överklassen utan också i medelklassen är beredda att lägga mer pengar på produkter som ger prestige."
Inte tror jag att shoppandet är så utbrett som man här vill påskina. De flesta har, som man alltid haft det, nog att göra med att få ihop till det nödvändigaste. Men att inställningen till att köpa och att äga har förändrats, det märks ju tydligt på till exempel bostadsmarknaden. Nu är det fint att ta för sig, även på andras bekostnad, och att göra det i övermått.
Annat var det förr, i alla fall i den kristna traditionen. Då räknades girighet och frosseri som synd, det vill säga som något som skiljer människan från Gud. Synden tar sig också uttryck i bakvända relationer till medmänniskorna och till skapelsen i övrigt. Översatt till mer världsliga och nutida termer skulle synd alltså vara det som inverkar negativt på hur vi förhåller oss till varandra och till världen runtomkring.
Det är väl helt klart att en tillvaro som går ut på att konsumera varken har rum för särskilt mycket djupa relationer eller ansvarstagande för till exempel miljön. Att just girigheten och frosseriet ska räknas till de allvarliga synderna håller jag därför med om. Också högmodet och avunden kvalar lätt in i syndkategorin med sina "jag är bättre än du"- och "jag unnar dig inte"-attityder. Lättjan och vreden kan däremot få hållas utanför, för nog behöver vi få vara både lata och arga ibland. Och lustan, vem i fridens namn har fått för sig att den kan vara syndig. Utan den vore det väl ändå rätt trist.
Jag vet inte hur nutida teologer ser på de här gamla dödssynderna. Förhoppningsvis har de reviderat förteckningen. Åtminstone har de gjort tillägg till den, för numera räknas även orättfärdiga samhällsstrukturer som synd, glädjande nog.
Källa: Svenska Dagbladet 3.12.2007 samt Nationalencyklopedin
"Vissa kanske tycker att det låter ytligt, men samtidigt har ju shopping blivit en accepterad livsstil i hela samhället", säger den ena kvinnan. En person som forskar om lyxkonsumtion håller med: "Shopping har övergått från att vara en nödvändighet till en fritidsaktivitet. Nytt är att inte bara personer i överklassen utan också i medelklassen är beredda att lägga mer pengar på produkter som ger prestige."
Inte tror jag att shoppandet är så utbrett som man här vill påskina. De flesta har, som man alltid haft det, nog att göra med att få ihop till det nödvändigaste. Men att inställningen till att köpa och att äga har förändrats, det märks ju tydligt på till exempel bostadsmarknaden. Nu är det fint att ta för sig, även på andras bekostnad, och att göra det i övermått.
Annat var det förr, i alla fall i den kristna traditionen. Då räknades girighet och frosseri som synd, det vill säga som något som skiljer människan från Gud. Synden tar sig också uttryck i bakvända relationer till medmänniskorna och till skapelsen i övrigt. Översatt till mer världsliga och nutida termer skulle synd alltså vara det som inverkar negativt på hur vi förhåller oss till varandra och till världen runtomkring.
Det är väl helt klart att en tillvaro som går ut på att konsumera varken har rum för särskilt mycket djupa relationer eller ansvarstagande för till exempel miljön. Att just girigheten och frosseriet ska räknas till de allvarliga synderna håller jag därför med om. Också högmodet och avunden kvalar lätt in i syndkategorin med sina "jag är bättre än du"- och "jag unnar dig inte"-attityder. Lättjan och vreden kan däremot få hållas utanför, för nog behöver vi få vara både lata och arga ibland. Och lustan, vem i fridens namn har fått för sig att den kan vara syndig. Utan den vore det väl ändå rätt trist.
Jag vet inte hur nutida teologer ser på de här gamla dödssynderna. Förhoppningsvis har de reviderat förteckningen. Åtminstone har de gjort tillägg till den, för numera räknas även orättfärdiga samhällsstrukturer som synd, glädjande nog.
Källa: Svenska Dagbladet 3.12.2007 samt Nationalencyklopedin
Saturday, December 1, 2007
Uttröttning
Så här års brukar man väl alltid vara rätt trött. Men just nu känns det tyngre än vanligt, för eländesrapporterna duggar lika tätt som regnet. Den senaste handlar om en fastighet på Sannadalsvägen i Gröndal. Där hölls den 7 november en köpstämma, som föregåtts av både muntlig och skriftlig information från bostadsrättsföreningen till hyresgästerna. Man hade speciellt framhållit att den som ville rösta ja måste komma till stämman och avlägga sin röst, eftersom ett uteblivande är lika med en nej-röst.
Trots de noggranna förberedelserna kom inte tillräckligt många ja-röstare till mötet för att man skulle uppnå de 67% ja-röster som krävs för beslut om köp. Men bostadsrättsföreningen lät sig inte nöja med detta, minsann. De utlyste helt frankt en ny köpstämma och började en skrämselkampanj om att fastigheten skulle kunna säljas till en privatvärd (varför det nu automatiskt måste vara så förfärligt).
Den 22 november hölls den nya köpstämman. Även den resulterade i ett nej till ombildning.
I det läget tror man att ombildarna skulle förstå att så här kan man inte hålla på och att hyresgästernas nej är det som ska gälla.
Men icke. Bostadsrättsföreningen ordförande tror ändå att intresset för att ombilda är stort, för det pris man fått är bra för ett så atttraktivt område. Han kan inte utesluta att fler stämmor ska hållas: "Vi har till den 15 januari på oss att svara Stockholmshem, men det är upp till föreningen att bestämma. Lagligen har vi rätt till det."
Man tar sig för pannan och sjunker ännu längre ner i soffan. Vart tog respekten för demokratin vägen?
Källa: Mitt i Söderort den 27 november 2007
Trots de noggranna förberedelserna kom inte tillräckligt många ja-röstare till mötet för att man skulle uppnå de 67% ja-röster som krävs för beslut om köp. Men bostadsrättsföreningen lät sig inte nöja med detta, minsann. De utlyste helt frankt en ny köpstämma och började en skrämselkampanj om att fastigheten skulle kunna säljas till en privatvärd (varför det nu automatiskt måste vara så förfärligt).
Den 22 november hölls den nya köpstämman. Även den resulterade i ett nej till ombildning.
I det läget tror man att ombildarna skulle förstå att så här kan man inte hålla på och att hyresgästernas nej är det som ska gälla.
Men icke. Bostadsrättsföreningen ordförande tror ändå att intresset för att ombilda är stort, för det pris man fått är bra för ett så atttraktivt område. Han kan inte utesluta att fler stämmor ska hållas: "Vi har till den 15 januari på oss att svara Stockholmshem, men det är upp till föreningen att bestämma. Lagligen har vi rätt till det."
Man tar sig för pannan och sjunker ännu längre ner i soffan. Vart tog respekten för demokratin vägen?
Källa: Mitt i Söderort den 27 november 2007
Subscribe to:
Posts (Atom)
