Skyddat boende för kvinnor är också ett sätt att bo (tillfälligt för de flesta, men under lång tid för en del - olyckliga och otursamma - kvinnor).
Att kvinnor som misshandlats av en närstående man kan behöva skydd, det är alldeles klart. Men kvinnojouren i Tranås, som nu står inför rätta, har inte - i alla fall inte enligt vad som sagts hitintills - gömt en våldutsatt kvinna från hennes man. De har gömt undan barn från deras far, därför att modern anklagat honom för övergrepp mot barnen.
Om några övergrepp verkligen begåtts vet varken vi eller jourkvinnorna och inte heller de som försökt utreda frågan. Några bevis finns inte. Det spelar ingen roll för jourkvinnorna. De säger att de ju måste tro på kvinnan, för hur skulle det annars gå.
Visst ska man tro på kvinnan. I de allra flesta fall är verkligen just så som hon säger. Men ibland är det inte alls på det viset, utan kvinnans bild av verkligheten är inte sann. Detta måste kvinnojourerna förstå.
För mig blir det som hänt i Tranås ytterligare ett argument för att samhället måste ta ansvar för stödet till alla de tusentals kvinnor i landet som utsätts för olika former av våld varje år från makar, pojkvänner, fäder och andra. En kommunalt driven kvinnojour skulle inte kunna agera på det sätt som den ideella jouren gjort för de skulle kunna lagen och veta att följa den.
Friday, April 20, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment