Allvar

Hanne Kjöller i DN skrev igår att "rätt pris har när Stockholm gjort sig av med sitt hyresbestånd ofta varit liktydigt med priser runt sisådär hälften av marknadsvärdet. Alla nya miljonärer borde skicka tackkort till Stockholms skattebetalare." För en gångs skull är jag benägen att hålla med henne.

Riktigt så låga priser verkar det inte bli i den här omgången av utförsäljningar, men fortfarande ser priserna ut att bli klart under marknadspris. Den första värdering som gjorts i Hammarbyhöjden ger ett pris på närmare 29 000 kr per kvadratmeter. Gissningsvis är det betydligt mer än vad ivrarna tänkt sig, men det är lite jämfört med t.ex. de dryga 33 000 kr/kvm som en liten tvåa härintill såldes för alldeles nyss.

Rean fortsätter alltså, men för den som vill sälja snabbt blir vinsten sannolikt mindre än under den förra utförsöljningsvågen. För den som vill köpa och bo kvar blir boendekostnaderna klart högre än vad en hyresgäst har. För min lilla lägenhet skulle månadskostnaden för räntor och en liten amortering bli drygt 4300 kr. Det är ungefär vad min hyra är idag. Bostadsrättsinnevaren måste dessutom betala månadsavgift och kostnader för t.ex tapeter eller lagning av trasigt kylskåp. Ovanpå det kommer det oavlönade arbete som brukar ingå i bostadsrättsinnehavandet.

Det blir intressant att se om de som anmält intresse för att köpa sina fastigheter kommer att vara lika angelägna när prislappen kommer. Då kommer det att visa sig om det verkligen är att fixa själva och umgås med varandra som de så gärna vill eller om det handlar om ekonomisk vinning.

Lek

Vid kvällspromenaden runt Sicklasjön igår såg vi äntligen bävrarna själva och inte bara spåren av deras flitiga verksamhet. Först var de två småbävrar som nojsade med varandra, sedan kom ytterligare tre, större djur som simmande lite lojt i vattnet. Fantastisk upplevelse, så nära storstaden.

Flyttfåglar

Usel ornitolog som jag är vet jag inte om våra sommargäster bland fåglarna kommit hit ännu. Här utanför syns i alla fall bara de gamla vanliga vännerna blåmesen, hackspetten och så den ständigt förekommande björktrasten, förstås. Bland de mänskliga flyttarna är det i alla fall full fart. En av dem som ska flytta är en av de få kvarvarande ombildarna. Han var en av dem som satt i den första styrelsen i bostadsrättsföreningen och sprang runt här och propagerade för hur bra allt skulle bli och berättade att det var bråttom att rösta ja för annars skulle Stockholmshem sälja till någon annan (vilket var lögn).

När köpet gått igenom var det inte så intressant längre att bo här. Efter ett halvår flyttade den första styrelsemedlemmen och sedan har de dunstat av, den ena efter den andra. Orsakerna har varierat, någon har flyttat till villa, någon hade bara inte råd att bo kvar eftersom det blev dyrare än han tänkt sig.

Men ska man vara rättvis är det inte bara de drivande som flyttat, även bland de vanliga bostadsrättsinnehavarna är det stor turbulens. Nästan ständigt är någon lägenhet till salu. Det känns som om vi bor i en ny form av genomgångsbostäder. Gemenskapen och inflytandet och allt det där andra fantastiska blev det visst inte mycket med.

Oförenliga storheter

Har just hört att i en förort nära mig sitter samma personer både i styrelsen för den lokala hyresgästföreningen och för den nybildade bostadsrättsföreningen, som vill köpa husen där man bor. Förstår de inte att dessa två åtaganden inte går att förena? Man kan inte både försvara hyresrätten och arbeta för att ombilda till bostadsrätter. Och framför allt kan man inte samtidigt uppmuntra dem som vill ha bostadsrätter och stödja dem - och de brukar vara många - som blir väldigt oroliga och ledsna när ombildningsivrarna drar igång.

Ibland måste man välja sida. Det här är ett sådant tillfälle för styrelseledamöterna i Dalen. Jag hoppas de väljer rätt.

Shopping

Karolinska universitetssjukhuset annonserar efter försökspersoner till en studie av könshormoners inverkan på ekonomiskt beteende hos 50-65-åriga kvinnor. Hur studien av gå till beskrivs ingående. Om varför den ska göras eller på vems uppdrag sägs ingenting.

Är det någon som tycker att vi spenderar för lite pengar? Vad ska man i så fall göra åt det? Tvångsmata oss med östrogen för att få oss att shoppa loss?

Kan vi inte få nöja oss med böcker, pelargoner och en och annan kofta, som lär ska vara det som intresserar oss? Vi kanske faktiskt varken vill ha eller behöver mer än så därför att vi redan har grejat det där med identitet och inte behöver köpa oss någon.

Vi klarar oss bra utan sjuttitusenkronorsväskor.

Och utan bostadsrätter med, för den delen.

Skydd

Skyddat boende för kvinnor är också ett sätt att bo (tillfälligt för de flesta, men under lång tid för en del - olyckliga och otursamma - kvinnor).

Att kvinnor som misshandlats av en närstående man kan behöva skydd, det är alldeles klart. Men kvinnojouren i Tranås, som nu står inför rätta, har inte - i alla fall inte enligt vad som sagts hitintills - gömt en våldutsatt kvinna från hennes man. De har gömt undan barn från deras far, därför att modern anklagat honom för övergrepp mot barnen.

Om några övergrepp verkligen begåtts vet varken vi eller jourkvinnorna och inte heller de som försökt utreda frågan. Några bevis finns inte. Det spelar ingen roll för jourkvinnorna. De säger att de ju måste tro på kvinnan, för hur skulle det annars gå.

Visst ska man tro på kvinnan. I de allra flesta fall är verkligen just så som hon säger. Men ibland är det inte alls på det viset, utan kvinnans bild av verkligheten är inte sann. Detta måste kvinnojourerna förstå.

För mig blir det som hänt i Tranås ytterligare ett argument för att samhället måste ta ansvar för stödet till alla de tusentals kvinnor i landet som utsätts för olika former av våld varje år från makar, pojkvänner, fäder och andra. En kommunalt driven kvinnojour skulle inte kunna agera på det sätt som den ideella jouren gjort för de skulle kunna lagen och veta att följa den.

Farsot

Kommunalrådet Ilmar Reepalu intervjuades på radion imorse om de oroligheter som pågått i Rosengård. Reportern undrade vad kommunen gör för att inte så många människor som haft och har det svårt ska bo på samma ställe. Reepalu svarade att det allmännyttiga bostadsbolaget bygger 1500 hyreslägenheter av per år för att tillgodose behoven av nya bostäder, men det hjälper inte för att lösa problemen i Rosengård. De nya bostäderna omvandlas nämligen till bostadsrätter lika fort som de hinner byggas. Rosengårdsborna, som inte har några pengar till att köpa bostad, får bli kvar där de är.

Bostadsrätteriet - även stavat "girighet" - breder alltså ut sig över landet. Var ska detta sluta? Ska allmännyttan sluta vara allmän och bli bara fattigmansbostäder? Är det verkligen vad vi vill?

Ljuspunkt

I den överflödiga publikationen med det fåniga namnet finns faktiskt en ljuspunkt idag: Jennie Dielemans, som skriver så här i sin krönika om den borgerliga kampanjen för ombildning av allmännyttan:

".. för herregud, självklart handlar inte utförsäljningen av allmännyttan om huruvida man kan måla om köket eller inte. Eller om integration. Eller om förorten över huvud taget. Det här lotteriet utspelar sig i innerstan, det vet vi ju. Där sitter de lyckligt lottade och fnular, inte på inflytande, inte på demokrati eller något annat tjusigt. De är fullt upptagna med att tänka på Det Stora Klippet."

Just så är det.

Klokt

En familj med tre små barn och deltidsarbetande föräldrar intervjuas i DN idag om effekterna för dem av regeringens nya budget. Familjen är orolig, för även om en av dem börjar jobbar heltid får de bara några hundra kronor mer i månaden framöver jämfört med nu. För sin fyrarummare hos allmännyttan betalar de en hyra på 7 800 kr i månaden. Nu propageras bland grannarna för ombildning till bostadsrätt. Familjen säger: "Vi vill inte det, för då räknar vi med att få betydligt högre boendekostnader."

Kloka människor. Jag hoppas fler tänker som de, särskilt som stora räntehöjningar är att vänta till följd av regeringens beslut om förmögenhets- och fastighetsskatterna.

Vårbruk

Den första citronfjärilen flög över ängen igår och idag har varmvindarna fått vildplommonträdet att klä sig i sin vita vårklänning. Vackrare dag för att sköta om rabatterna kunde inte bostadsrättsföreningens trädgårdsgrupp ha önskat sig. Däremot hade de säkert tänkt sig en större anslutning: utöver gruppens fem medlemmar (varav en är hyresgäst) kom knappt en handfull för att delta i arbetet. Övriga bostadsrättsinnehavare - totalt nästan 140 stycken - valde att göra något annat.

Så gick det med det engagemang och den gemenskap som var några av bostadsrättsivrarnas argument inför ombildningen för sju år sedan.

PS. Ronny säger att det är nog bra med fjärilar och blommor, men att det verkligt viktiga som uträttades denna dag var att han satte plank runt alla landen på kolonilotten. Alltså: en eloge till honom. Det blev mycket fint.

Kulturskymning

I 34 år har René Reiss visat film i Kvartersbion vid Hornstull, men det är osäkert om han kommer att kunna fortsätta med det, trots att han vill. Problemen började med att fastigheten där biografen ligger togs över av en bostadsrättsförening, som höjde hyran kraftigt. För att bion skulle överleva fick Reiss ett kommunalt bidrag på 130 000 kr. Nu riskerar han att förlora bidraget om inte verksamheten förändras i den riktning som kulturförvaltningen vill.

När fastigheter ombildas till bostadsrätter riskerar många andra verksamheter att råka ut för samma sak som Reiss. Bostadsrättsföreningarnas medlemmar är sig själva närmast och ser om sin privata ekonomi. De har inget intresse av att trygga understödja kulturutövares och andra icke-lukrativa personers förehavanden. Om kulturfolket över huvud taget får ha kvar sina lokaler blir de beroende av bidrag, som styrs av politiker som hittills inte visat det minsta intresse för den fria och icke-kommersiella kulturen.

Desperado

Den styrande majoriteten i staden har börjat samarbeta med kreditbolaget Blue Step. Detta bolag lånar gärna ut pengar till dem som inte får lån hos den vanliga banken. På bolagets hemsida förstår man varför: lägsta räntan hos dem är 5,4% mot 4,1 hos SBAB, den treåriga räntan är 5,9 mot SBAB:s 4,71 för ett motsvarande lån. Till detta kommer "en marginal" som bestäms utifrån låntagarens "unika omständigheter", skriver bolaget på sin webbplats. Den faktiska räntesatsen kan alltså bli betydligt högre än den som anges i reklamen.

Den som inte kan betala tillbaka lånen kan få se sin bostad säljas på exekutiv auktion. Kvar står låntagaren, utan bostad och med stora skulder att betala.

Blue Step erbjuder också ett "kort investeringslån" mot 6,5% ränta. Detta lån kan till exempel avändas "om du vill vara med på en ombildning från hyresrätter till bostadsrätter ... Du lånar till hela beloppet plus uppläggningsavgift samt ränta och betalar tillbaka när du säljer bostads-rätten." Korttidslånet går att få på 1 eller 2 år till bunden ränta. Lånet är med andra ord som gjort för att användas vid spekulationsköp av en bostadsrätt i samband med ombildning.

Borgarrådet Kristina Alvendal har inget att invända mot att Blue Step deltar vid stadens ombildningsmöten. Hon tycker det är bra att det finns aktörer som ger lån till dem som inte kan få det på banken. Att enskilda personer blir lurade in i något de inte vill eller klarar av bekymrar henne inte. Det hela verkar desperat: utförsäljning ska ske till varje pris, även om det är den enskilde som får betala det.

På ABC ikväll talade Alvendal om att man visst är för hyresrätt och att man vill verka för valfrihet inom hyresrätten. Alvendal ska därför införa möjlighet för hyresgästerna att påverka sitt boende och sin hyra genom att de får göra tillval på olika saker i lägenheten. Hon vet visst inte att sådant har funnits i rätt många år nu inom de kommunala bostadsbolagen.

Att ha möjlighet att påverka utformningen av sin bostad är mycket viktigt, det har Alvendal rätt i. En annan viktig rättighet är att kunna få fortsätta vara hyresgäst hos ett allmännyttigt bolag och att slippa ha grannarna till hyresvärd om man inte vill.

Staffan Westerberg

Underbara underfundiga Staffan Westerberg revyar på Brunnsgatan 4 (med hjälp av två begåvade kvinnor, Kajsa Reingardt och Jane Friedman). Staffan spelar i både dåtid och nutid, är både August Strindberg och Staffan Westerberg. I allt det poetiska får även det prosaiska rum när han undrar: Bostadsrätt - är det rätten till en bostad?

Tänk om det vore så väl.

Otid 1 och 2

Otid 1: Inte enda blåsippa syns i bästa blombacken, men vitsipporna har börjat slå ut. Aldrig har jag sett dem så tidigt som i år och aldrig före blåsippan. Den vanliga glädjen över dem byts mot oro över att något är fel.

Otid 2: Katten har fått sin första fästing för året, också det många veckor tidigare än vad de brukar visar sig, dessa oönskade parasiter.

Att vara gammal

Även Mäklarsamfundet oroar sig för konsekvenserna av att fastighetsskatten slopas. Enligt DN idag menar man att den medför snabbare ombildningar till bostdsrätter och stigande priser. "För unga kommer det att bli ännu svårare att få in en fot på bostadsmarknaden" säger mäklarna. "Priserna på den redan överhettade bostadsmarknaden kommer att stiga och gör det ännu svårare för unga människor att hänga med i budgivningen."

Mäklarna menar allatså att det kommer att finnas ännu fler bostadsrätter och därmed färre hyresrätter än idag. Bostadsministerns förslag om att kommunerna ska garantera hyran i sex månader för ungdomar - i och för sig rätt tänkt - riskerar då att bli ett slag i luften. Vad nyttar garantier om inga hyresrätter finns?

Ibland är det skönt att vara gammal och ha vuxna barn. Mina båda fick lägenheter genom stadens bostadsförmedling, alldeles gratis, efter inte särskilt många års köande. Vad skulle ha hänt om de hade varit flygfärdiga idag? Var skulle vi ha fått pengarna ifrån till att köpa bostadsrätter åt dem?

Väntetid

Nya bostadsrättsföreningar kan tvingas vänta i upp till ett år innan besiktning kan ske av den fastighet de vill köpa, enligt DN idag. Stadens ombildningskonsult är bekymrad över detta och tycker att hela ombildningsprocessen inte ska behöva ta mer än ett halvår, från det första husmötet till upplåtelseavtal och tillträde.

Tänk om det tvärtom är bra med väntetid. Då får alla möjlighet att tänka igenom ordentligt om en ombildning verkligen är vad man vill. Kanske många hinner sansa sig och inse att det kanske inte är någon riktigt bra idé att låna mängder av pengar och åta sig en massa ansvar när man kan bo tryggt, hyfsat billigt och ganska ansvarslöst i sin hyresrätt.

Betänketid efter besiktningen vore inte heller dumt. Då finge de blivande ägarna möjlighet att gå igenom vad som behöver åtgärdas i fastigheten och kontrollera den ekonomiska planen för detta ordentligt. Då behöver det inte bli som här, där bostadsrättsivrarnas kalkyler visade sig vara helt på tok. När notan väl kom för stambytet kostade det 36 miljoner kr istället för kalkylerade 21. Inte undra på att man behövt höja månadsavgifterna.

Ökade klyftor

Klyftorna ökar på bomarknaden, säger Ingela Gabrielsson, privatekonom på Nordea, i en intervju i Göteborgsposten. Hon fortsätter:

"Det är ett hemskt uttryck, men man talar om `bostadskarriär´´. Det kan då röra sig om att man som ung student köpt sig en liten etta, bostadsrätt. Många får nog också av sina föräldrar ett startbidrag för att köpa bostad, nu när gåvoskatten är avskaffad. Sedan byter man upp sig och får, genom värdehöjningen på sin bostad, så mycket pengar att nästa bostad känns överkomlig. Fast det här kräver som sagt en karriärplanering. Och klyftorna växer mellan dem som har möjlighet till en bostadskarriär och dem som inte har det."

Ingela Gabrielsson tycker att detta är ett bekymmer: "För att, som ung, få ett lån till första bostaden krävs det ju oftast någon medtecknare till lånet och/eller fast jobb. Alla har inte den möjligheten. Det där är en knepig utveckling", säger hon.

Samtidigt vet Svenska Dagbladet att berätta att 11 000 planerade bostäder - motsvarande ungefär vad som brukar byggas under två år - skrotas till följd av indragna statliga subventioner till byggande. De flesta av de inställda byggena var planerade i Stockholms län och Västra Götaland. Subventionerna var främst inriktade på små, billiga hyreslägenheter. Tidningen refererar en granskning av Boverket, som konstaterade att högst en tredjedel av de byggen som fått bidrag skulle ha blivit av om stödet inte funnts. Det var i första hand ensamstående med barn, enpersonshushåll och unga hushåll som fick en ny bostad tack vare subventionerna.