Arbetarebostadsfonden till minne av den 9 februari 1853 är ett ståtligt namn på en fastighetsägare som en gång hade ett särskilt uppdrag men som idag verkar vara som vilken krämare som helst.
Arbetarbostadsfonden bildades i protest mot att pengar slösades på en fest för kungligheter medan många arbetare levde under miserabla sociala förhållanden och en stor brist på goda bostäder. Fondens uppdrag bestämdes till att "uppföra och förvalta goda bostäder till rimliga hyror åt arbetare och därmed jämställda". 1854 köpte fonden sin första tomt, på Södermalm och sedan har den fortsatt att förvärva och förvalta bostäder. Idag är fonden en privat stiftelse med ca 1350 hyreslägenheter i innerstan och västerort. Lägenheterna förmedlas via bostadsförmedlingen.
På sin webbplats framhåller fonden att alla pengar stannar inom stiftelsen och går tillbaka till dess hyresgäster. Och det låter ju bra. Trots det är fondens hyresgäster på Ploggatan inte är särskilt glada över den framgår av dagens SvD. De boende där har just fått en hyreshöjning på mellan 15 och nästan 30%. Höjningen gäller från den 1 april 2007. Den retroaktiva hyran ska betalas in under en period av 12-24 månader.
Hur gick det till, undrar man, med en hyresvärd som ville värna om de fattiga och idag i alla fall har visioner om "långsiktighet och omtanke" i sin verksamhet.
Enligt SvD begärde Arbetarebostadsfonden först en hyresökning på 5 procent för fastigheten för 2007. När de boende sade nej till kravet gick fonden till hyresnämnden och det är hyresnämnden som nu beslutat i frågan.
Om denna historia kan man tycka och tänka både det ena och det andra. SvD koncenterar sig på att kritisera hyresgästföreningen och utmålar den som boven i dramat. Men faktum är att förhandlaren ifråga rådde hyresgästerna att acceptera kravet på 5%-höjning. Huruvida kravet var skäligt eller ej kan jag inte avgöra, det låter högt men kanske var hyrorna i fastigheten faktiskt väldigt låga så att det var rimligt med någon justering.
Att lasta en enskild förhandlare från hyresgästföreningen för utfallet i hyresnämnden är allså inte rimligt, tycker jag. Det som bör göras är istället att kritisera Arbetarebostadsfonden för de ohemula krav som den uppenbarligen kommit med under ärendets gång. Men framför allt - att kritisera hyreslagstiftningen som ger utrymme för sådana höjningar som denna, med höga belopp och lång retroaktivitet.
De hyresgäster som intervjuas i SvD är besvikna på hyresgästföreningen och tänker gå ur den. Jag håller med dem om att hyresgästföreningen ska stå på hyresgästernas sida, men det ska också lagstiftningen göra. Det är hyresgästerna som behöver skydd, inte fastighetsägarna.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Hyresgästföreningens säljare är skojare som försöker skrämma hyresgästerna när de ringer på dörren för att ragga medlemmar.
Du anonyme, kan du då berätta vad HGF gör när de raggar medlemmar? Vad är det för nåt dom skräms med? Jag är jättenyfiken på svar!
undrar samma som martha. Har haft de ringandes på dörren 2 ggr och då tackat nej vänligt men bestämt. Ingen fara med det. Sen i mars iår valde jag själv att aktivt gå med i hgf och på denna korta tid jag varit medlem har jag fått jättemkt hjälp och stöd av dom och svar på frågor. Så för min del är de värda medlemskap och månadsavgift. men det är ju också fullt frivilligt att stå utanför.
Post a Comment