Inget klipp för Ingrid

Ingrid B på Södermalm har skrivit till bloggen för att varna andra som funderar på ombildning att saker och ting inte alltid blir som man tror. Utifrån vad hon själv varit med om vet Ingrid till exempel att den som köper kanske inte gör den fantastiskt goda affär som man hoppats på.

Det här är alltså historien om Ingrid och ombildningen av huset där hon och maken bodde och var lyckliga under några år. Lägenheten, som låg på Södermalm med utsikt över Saltsjön, hade de fått genom Svenska Bostäders interna byteskö. Under den förra borgerliga mandatperioden ville en del av hyresgästerna ombilda, men inte Ingrid. Hon var emot av principiella skäl och sade: "Ska vi som fått våra lägenheter av allmännyttan vilja avskaffa den?"

De ekonomiska kalkylerna visade att boendekostnaderna skulle öka mycket, för Ingrids del med 2000 kr per månad, men det hjälpte inte mot ivrarna och så småningom blev det köpstämma. Där fattades en röst, men efter ajournering av mötet och snabbuppletad fullmakt blev det ja till ombildning.

När hyresgästerna började tänka efter och tala med banken reste en del av dem krav på ny omröstning, men det fick de inget gehör för utan ombildningsprocessen fortsatte. Till själva kontraktskrivningsdagen. Då kom ett brev att bostadsrättsföreningen varken hade praktiska eller finansiella möjligheter att överta fastigheten. Ingrids teori är att för många blivit osäkra på hur många som faktiskt skulle köpa och att man oroade sig för de högre månadsavgifter som kunde bli följden av färre köpare än beräknat.

Ingrid, hennes man och de andra motståndarna i huset kunde alltså andas ut och ha det lungt ett tag. Närmare bestämt fram till valet 2006. Då började allt om på nytt. Nu var kalkylen värre än sist, månadskostnaden vid ombildning skulle blir 4000 kr högre än vad Ingrid hade som hyresgäst. Trots det gick ombildningen igenom den här gången och Ingrid och maken tvingades ta ställning till om de skulle köpa eller bo kvar som hyresgäster. Att byta till en annan hyresrätt hade de redan försökt, men misslyckats med därför att de som ville byta tyckte att Ingrids lägenhet var för dyr.

Maken ville köpa, för att slippa bli kvarboende hyresgäst. När en mäklare kom och sade att det fanns en miljon att tjäna för familjen lät sig Ingrid dras med och gick med på att köpa.

Det var 2008. Inte så långt efter köpet fick Ingrid och maken en seniorlägenhet vid Söder Mälarstrand genom bostadsförmedlingen. Hyresvärd är familjens gamla bekant, Svenska Bostäder.

Makarna stod nu inför att sälja sin bostadsrätt, men det var inte så lätt. Efter de första visningarna hade inte ett enda bud lagts på lägenheten. Efter en månad kom ett bud, som inte skulle ge någon vinst alls med hänsyn till de högre boendekostnader som familjen haft under ett år. Efter det kom ett bud som familjen accepterade och som gav dem 500 000 mer än vad de betalat för bostadsrätten.

"Inte synd om oss, det är också mycket pengar, och vi har ju fått en bra lägenhet, men om man betänker skatten och att mäklaren ska ha sitt och dubbla boendekostnader i flera månader och bunden ränta att betala ytterligare månader, flyttkostnaden och att den nya lägenheten är dyrare än den gamla var som hyreslägenhet, har jag räknat ut att om man får leva till ålderdomen kan det bli plus minus noll mot att aldrig ha köpt. Blir vi riktigt gamla och bor kvar i den dyrare lägenheten kan det gå på minus. Men för sent att backa både med köpet och försäljningen", skriver Ingrid.

Sensmoralen av detta är, tycker Ingrid, att det inte är säkert "att lägenheten är värd så mycket som ni tror, som mäklarna säger eller som man räknar ut på värderingssidor på nätet.

Genomsnittspriset för stadsdelen säger inte vad just din egen lägenhet är värd, ännu mindre genomsnittspriset för Stockholms innerstad. Det är skillnad mellan Östermalm och Söder, centrala Söder är värt mer än Sofia och Högalid, lägenheter med äldre stil, kakelugnar och/eller specialombyggda kök och badrum är värda mer än vanliga halvgamla ombildade allmännyttelägenheter. Höga månadsavgifter måste sätta ner priset och märks mer i kalkylen, nu när räntan är låg. Om köparen frågor mäklaren om föreningens ekonomi, måste denne svara att föreningen är nybildad, så det är svårt att veta. Kan man se något negativt i årsrapporten, har det betydelse."

Så kan verkligheten alltså se ut efter en ombildning.