När jag kom hem från semestern förra sommaren satte jag mig ned och grät. Inte för att semestern varit dålig, tvärtom, utan för att det stora mörkret sänkte sig över mig när jag steg in i min lägenhet. Där fanns nästan inget ljus alls och ingen luft, för alla fönster utom i sovrummet var igenplastade och gick inte att öppna. Också balkongdörren var försedd med plast och av själva balkongen fanns bara bottenplattan kvar.
Det var inte roligt. Och värre blev det när jag upptäckte att de som satt upp plasten därför att de skulle jobba med fasaderna hade gått på semester och inte kom tillbaka på flera veckor.
Totalt tog fasadrenoveringen många månader, alltså väldigt mycket längre tid än vad som hade sagts.
Vid hemkomsten i år blev jag däremot glad. Inte bara för att jag kunde se ut genom mina fönster och glädjas åt grönskan därutanför och på balkongen, utan också för ett av de brev som låg bland den post som kommit medan jag var borta. I brevet översände bostadsrättsföreningen förslag till "överenskommelse gällande men i nyttjanderätten under renovering av balkonger och fasad".
I förslaget sägs att "hyresgäster har drabbats av hinder och men i nyttjanderätten till följd av att etapper i renoveringen tagit oskäligt lång tid. Föreningen har tidigare förhandlat med Hyresgästföreningen i Storstockholm om principerna för ersättning till berörda hyresgäster och denna överenskommelse grundar sig på dessa principer."
Till följd av förhandlingen, som skedde på initiativ av vår lokala hyresgästförening, kommer nu alla hyresgäster att få ekonomisk kompensation för det strul och elände som vi utsatts för under fasadrenoveringen.
Det känns bra att få pengar, men det känns också bra att vi haft ett gott samarbete med vår förhandlare på hyresgästföreningen och att bostadsrättsföreningens styrelse visat förståelse för hyresgästernas utsatthet i samband med renoveringen.
No comments:
Post a Comment