Friday, June 5, 2009
Andra ideal än Alvendal
I stadsbyggnadsdebatten gäller just nu bara förtätning och höga hus. Den som är skeptisk mot detta ideal kan få hjälp med argument av samhällsplaneraren Karen Bradley. Hon säger bland annat följande: "När man pratar om den täta staten vill man gärna färga den med hållbarhetstermer. Jag tycker att det vore ärligare om man pratade mer i ekonomiska termer." Mer om vad Karen tycker och tänker finns i dagens SvD.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
I denna fråga måste jag nog anmäla en delvis avvikande uppfattning. Så länge man är negativ till ökad kontorisering, fler parkeringshus, fler köpcentra m.m. så är jag med på noterna. Likaså när det gäller att slå vakt om välskötta parkers procentuella andel i stadsmiljön o.likn.
Men den närmast reflexmässiga "bygg gärna bostäder - men inte hos oss" -inställningen, har jag stundtals rätt svårt för. Plötsligt ska varenda övergivna f.d. skolområde; varenda luggslitna och oanvända allmänningsområde, ivrigt förvaras intill sista kvadratmetern. Se gärna på videon "Inte på min bakgård! (via www.youtube.com). Mina sympatier hamnar i vart fall mest hos de unga och bostadslösa som uttalar sig.
Troligen behövs ömsesidiga komprommisser. Bostadslösa unga (och även äldre inflyttade) måste förstå att det inte är en mänsklig rättighet att absolut bo i innerstan eller i hetaste kranskommunen. Likaså måste de äldre bostads-etablerade också begripa att nybyggen inte enbart kan förvisas till 1+ timmes pendlaravstånd från city. Och då måste även de sistnämnda ge upp rena trams-argument att man snart "inte kan se solen" och liknande. Det handlar om att kunna kompromissa - att kunna ge och ta, ifall man man verkligen menar allvar med att lösa Stockholms bostadsproblem.
Det går inte att följa länken...
Youtube-sajten har en egen sök-funktion och därifrån kan man söka efter "inte på min bakgård!". Annars ska länken nedan leda rätt:
www.youtube.com/watch?v=RR3USHP4BGI
Aah, jag menade den som Inger länkat till i sitt inlägg. Jag hittar inte Karen Bradley på SvD nämligen.
Jag ska titta på din länk också nu :-)
Nu ska länken funka. Om den inte gör det kan man gå in på SvD och söka på "Tät stad inte alltid bäst".
Problemet är att Bradley inte kommer med några argument. Det är bara rent tyckande.
Att döma av det som framkommer i artikeln så häpnar man. Att någon helt utan argument lyckas få igenom en godkänd avhandling. Det är dock möjligt att skribenten inte riktigt gör henne rättvisa.
Nja. Förvisso är det viktigt att diskutera stadsbyggnadsfrågor och de vägar som vi väljer för att driva stadsutvecklingen.
Men Bradleys resonemang slår mig mest som ifrågasättande för ifrågasättandets egen skull. Inga alternativ presenteras, problematiseringen blir sitt eget argument. Bradley gillar inte städer, och vill problematisera "cafékulturen" (som för övrigt finns på Rinkeby torg också), men har ändå själv valt att bosätta sig i en bostadsrätt i Hjorthagen, på bekvämt promenadavstånd från den "hemska" innerstaden.
Men visst, det är en intressant fråga Bradley tar upp när hon pratar om de ekonomiska termerna. Men det går inte ur det dra slutsatsen att det skulle vara dåligt med täta städer. Snarare tvärtom. Täta städer är bevisligen populärt. Det bekräftas av kötider till hyresrätter och priser på bostadsrätter (liksom av forskning som gjorts på området). En del verkar därför dra slutsatsen att "städer är bara för rika, så sådana ska vi inte bygga". Men det är ju verkligen att ha ett väldigt bakvänt resonemang. Om nu städer är populärt borde vi väl bygga mer stad istället? Så att det inte längre blir något exklusivt, utan tillgängligt även för den med liten plånbok. Det verkar Karin Bradley helt ha missat.
Post a Comment