Förslaget till översiktplan (ÖP) för Stockholm behandlar givetvis inte bara hur staden ska planeras, utan också vad som ska byggas i den. ÖP slår först fast att det "sedan början av 1990-talet skett betydande förändringar inom bostadspolitiken. Samhällets inflytande har successivt minskat och risker och ansvar har flyttats över till bostadskonsumenter, byggherrar och långivare. Från och med 2007 har de statliga investeringsstöden till bostadsproduktion avvecklats helt." Sedan konstateras dock att staden fortfarande har "inflytande över bostadsförsörjningen genom sitt stora markinnehav, sitt ansvar för den fysiska planeringen samt genom ägandet av de tre allmännyttiga bostadsbolagen och bostadsförmedlingen." Med tanke på hur den politiska majoriteten ansträngt sig för att sälja ut både mark och bostadsbolag (och att man tidigare ville lägga ned bostadsförmedlingen) kan man gissa att den varit gladare om inte kommunen haft något ansvar för bostadsbyggandet.
Vad vill man då göra med sitt ansvar? Tja, en del oförgripliga och till och med vettiga saker som att tänka långsiktigt, ha många olika typer av bostadsprojekt som kan vara igång både under hög- och lågkonjunktur samt se till att det finns olika upplåtelseformer i stadens alla delar. Man vill också "få in fler aktörer på bygg- och bostadsmarknaden, bland annat genom att anvisa mark till nya företag". De få stora byggbolagens dominans ska alltså brytas genom ändrad policy för markanvisning. Det är inte en dag för tidigt, men det viktiga är inte vilka bolag som bygger utan vad som byggs. Att ge markanvisningar till nya bolag som vill bygga bostadsrätter löser ju inga problem för alla dem som vill hyra sin bostad.
Som en stor utmaning beskrivs att "skapa förutsättningar för nya bostäder som även hushåll med begränsade ekonomiska resurser kan efterfråga." Det är förstås tacknämligt att intresse ägnas dessa hushåll, men man undrar vad dessa "förutsättningar" tänks innebära. Handlar det om bostäder som blir billiga därför att man bygger med sämre standard, då är man ute på farliga vägar. Då är vi på väg mot social housing och långt från det som var tanken med allmännyttan: goda bostäder som alla kan och vill efterfråga.
Fast på slutet av bostadskapitlet kommer det fram att det där med att bygga för vanligt folk, det är inte så intressant, utan "den viktigaste insatsen är alltjämt att genom nyproduktion skapa flyttkedjor så att billigare bostäder blir lediga". Alltså: fortsatt satsning på dyra nybyggen är vad som egentligen gäller, trots att det där med flyttkedjorna inte alls stämmer i tider med stor inflyttning. För närvarande är det nämligen inte alls de som redan har bostad som flyttar till nybyggen, utan det är de som flyttar in till staden utifrån landet som tvingas hyra de nya hyresrätterna. Några gamla och billiga lägenheter blir följaktligen inte alls lediga i någon större utsträckning genom att man bygger nytt och dyrt.
Sålunda: det är inte mycket vettigt som översiktsplanen har att komma med, vare sig när det gäller bostäder eller förhållandet stad-natur.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Inget nytt under solen, men vem hade väntat sig det med den alliansen?
Som vanligt, och som väntat, lägger man krutet på folk med resurser. Är det något vi lärt oss dom senaste åren är det att varningsklockorna ringer så fort alliansen påstår sig "värna" om något.
Att man jobbar stenhårt på att skapa en stad för, av, med samt enkom befolkad av blåa individer bör stå klart för alla tänkande varelser vid det här laget.
Pussar & gott nytt år!
Johan / Rädda Linjalen
Jaha?
Och var det så mycket bättre innan 2006 då alliansen tog över?
Situationen idag är resultatet av decennier av försökt till "statlig styrning" och socialisering av bostadspolitiken.
Resultat?
Dåliga marknadsmekanismer, höga kostnader för nybygge.
Rekordlånga bostadsköer.
Höga hyror och priser, de unga har inte en chans.
Ruttna miljonprogram.
osv osv osv
Alltså det NI ser idag i bostads-Sverige är resultaten av den politik NI förespråkar.
Post a Comment