Nu börjar det klarna vad borgarrådet Alvendal menar med sin promenadstad. Det är en stad utan natur, dvs utan "otrygga skogsområden med ruttna träd" och med "högre mål än biologisk mångfald". Med dessa ord och en föraktfull släng om "skalbaggenivå" kommentar Alvendal i alla fall förslaget till ny översiktsplan för Stockholm i dagens SvD.
Tidningens reporter har jämfört den nya planen med den gamla från 1999 och kommit fram till att staden gjort en helomvändning i synen på natur:
- Arbetet med att bilda naturreservat har avstannat.
- Staden kommer inte att nå flera av de regionala miljömålen till 2010.
- Inga skrivningar finns om djur och växter utan fokus ligger på parker och grönområden som är attraktiva för människor.
- I den gamla planen talades om betydelsen av sammanhängande grönområden. I den nya talas om betydelsen av en sammanhängande stad.
Jag förstår inte varför Alvendal och hennes kompisar har en så negativ inställning till naturen. Fick de aldrig gå i Mulleskolan som små och häpnas? Fick de aldrig lära sig att människan är beroende av naturen och att vi har ett ansvar för att värna skapelsen, inklusive skalbaggarna?
Vi som inte är rädda för naturen utan mår bra av den, vi tror att det går att bygga en bra stad och bevara den biologiska mångfald som vi aldrig kan återskapa när den väl försvunnit.
Fler artiklar ska följa i SvD, förhoppningsvis lika bra som denna. Den som vill läsa hela planförslaget hittar det här. Det är viktigt att många tar del och ger sina åsikter till känna. Tillfälliga modenycker och kortsiktigt vinsttänkande hos ungmoderata naturfobiker får inte avgöra vilken slags stad våra barn och barnbarn ska bo i.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Det handlar inte om fobi, utan att våga ha ambitioner att bygga en riktigt stad med sammanhängande kvarter. En tät stad med rikt utbud som folk vill bo i.
Givetvis ska det finnas parker och grönområden. Men att lyfta fram ekosystem och biologisk mångfald så fort minsta bostadshus ska byggas är bara patetiskt. Man måste se ett större perspektiv där bostäder och stad är något som behövs och efterfrågas.
Bara någon kilometer utanför stadskärnan finns enomra grönområden där biologisk mångfald kan upprätthållas. Men mitt i staden är det inte ett mål.
Angående miljömålen: problemet är väl att vi hela tiden blir fler människor, som behöver energi och transporter - därav ökade utsläpp. Men det kan inte hållas som argument för att stoppa Stockholms utbyggnad.
Givetsvis ska man inte ge sig på etablerade och välskött designade parker, grönområden, lekplatser m.m.
Men att börja tjafsa om varenda ogräsbevuxna allmänningsyta eller nerlagda och övergivna f.d. skolområde m.m, är bara löjligt och dessutom otroligt egoistiskt. Jag ser på den ryggmärgsstyrda anti-byggnojan delvis som en, på ett sätt fullt begriplig överreaktion på 60-talets klåfingriga massaker av Klarakvarteren. Men det går ofta numera förlångt åt andra hållet.
Sedan spelar det roll VAD som byggs såklart. Fler bostäder, med tonvikt på hyresrätter, samt utbyggda spårbundna kommunikationer - hellre än mer vägbyggen och ökad kontoriseringsiver.
Bromma flygplats är inom parantes ett praxtexempel där en liten men inflytelserik minoritets intressen har fått gått före allmänintresset av fler bostäder.
Frej:
Håller med dig helt. Små gruppers egenintresse håller tillbaka utvecklingen och försvårar möjligheterna att ni viktiga mål som bostadsförsörjning och effektiva transporter i en storstad.
Hej, Anders! Handlar översiktsplanen bara om "mitt i staden" och inte om "någon kilometer utanför"?
IngridB
Post a Comment