Gott nytt år!

Åt alla världens frusna och fattiga önskar jag att det nya året ska bringa inte bara värmande tankar utan också handlingar, så som människor i staden givit sin omsorg åt denne lille gosse.

(Skulpturen heter Järnpojken, är gjord av Liss Eriksson och finns på Finska kyrkans fina gård i Gamla stan.)

Naturen får ge vika i nya översiktplanen

Nu börjar det klarna vad borgarrådet Alvendal menar med sin promenadstad. Det är en stad utan natur, dvs utan "otrygga skogsområden med ruttna träd" och med "högre mål än biologisk mångfald". Med dessa ord och en föraktfull släng om "skalbaggenivå" kommentar Alvendal i alla fall förslaget till ny översiktsplan för Stockholm i dagens SvD.

Tidningens reporter har jämfört den nya planen med den gamla från 1999 och kommit fram till att staden gjort en helomvändning i synen på natur:

- Arbetet med att bilda naturreservat har avstannat.
- Staden kommer inte att nå flera av de regionala miljömålen till 2010.
- Inga skrivningar finns om djur och växter utan fokus ligger på parker och grönområden som är attraktiva för människor.
- I den gamla planen talades om betydelsen av sammanhängande grönområden. I den nya talas om betydelsen av en sammanhängande stad.

Jag förstår inte varför Alvendal och hennes kompisar har en så negativ inställning till naturen. Fick de aldrig gå i Mulleskolan som små och häpnas? Fick de aldrig lära sig att människan är beroende av naturen och att vi har ett ansvar för att värna skapelsen, inklusive skalbaggarna?

Vi som inte är rädda för naturen utan mår bra av den, vi tror att det går att bygga en bra stad och bevara den biologiska mångfald som vi aldrig kan återskapa när den väl försvunnit.

Fler artiklar ska följa i SvD, förhoppningsvis lika bra som denna. Den som vill läsa hela planförslaget hittar det här. Det är viktigt att många tar del och ger sina åsikter till känna. Tillfälliga modenycker och kortsiktigt vinsttänkande hos ungmoderata naturfobiker får inte avgöra vilken slags stad våra barn och barnbarn ska bo i.

God jul!

God jul önskar tomtemor och hennes familj

vid sin hyrda (vad annars!) stuga.

Smygväg till marknadshyror

Just när man börjat tro att det där snacket om marknadshyror ändå var slut och glömt, så påminns man om det på oväntade sätt. Först ut är dagens Namn och Nytt-kåsör, som passar på att redan nu avlägga både nyårslöften för 2009 och vallöften inför 2010. Nyårslöftena är så som sådana brukar vara, utfästelser om att bli en, om inte bättre, så i alla fall inte en sämre människa. Bland vallöftena finns hedervärda saker som att inte låta Carl Bildt bli sång- och dansminister. Kåsören lovar också att inte införa marknadshyror, vilket vi tackar särskilt för, eftersom det av den andra morgontidningen framgår att regeringen nog (även om Mats Odell just nu förnekar det) lurar på ett nytt sätt att få till sina marknadsmässiga hyror.

I en alldeles ny proposition om "kommunala kompetensregler" föreslås nämligen att kommunal verksamhet som drivs på affärsmässig grund ska undantas från både självkostnadsprincipen och kommunallagens förbud att driva verksamhet i vinstsyfte. En sådan ändring kan få stora konsekvenser för kommunal verksamhet som är konkurrensutsatt, bland andra de allmännyttiga bostadsföretagens, eftersom de då måste ta in vinster. Och de vinsterna kan inte komma någon annan stans ifrån än ur hyresgästernas portmonnäer.

Jag tycker man ska stoppa det här förslaget i samma soptunna som den Kochska utredningen. För det är inte marknadshyror vi behöver, utan sådana som gör att vanligt folk kan bo vettigt i alla delar av staden. Således: inte mindre självkostnadsprincip, utan mer och den ska vara tydligt formulerad och strikt tillämpad.

Vi dissar

Min granne Birgitta är förbannad. Det som retat upp henne är ett uttalande av Björn Ljung, ordförande i styrelsen för AB Stockholmshem. Denne folkpartist sade häromdagen, enligt DN, att han ser sig som en räddare av hyresrätten nu när Stockholmshem köper upp sånt som skulle ha blivit bostadsrätter. Åt detta fnyser Birgitta och säger:

"Vid valet 2006 gick jag runt till alla valstugor här och pratade om bostadsfrågor. Då var alla folkpartister minsann för ombildning till bostadsrätt för det var så valfritt och fint. Nu har de vänt kappan efter vinden och pratar om hyresrätt bara för att marknaden är som den är."

I dagens City gör Björn Ljung fler märkliga uttalanden. Jag tror inte att Birgitta läst dem, för då hade hon nog hört av sig och varit ännu argare.

City berättar hur Stockholmshem sålt hyresrätter billigt för ombildning i samma område som man nu köper dyrt i. Tidningen frågar om det verkligen är en bra affär att ersätta billiga lägenheter med dyrare. På detta svarar Ljung:

- Jag förstår ditt resonemang, men man måste jämföra med vad nyproduktion kostar ... I det perspektivet är det en bra affär.

Men, säger journalisten, dyrare hyreslägenheter blir det ju hur man än räknar.

- Så kan man inte resonera. Då skulle vi aldrig bygga nytt, svarar Björn Ljung.

Sista frågan är om det blir mer köp av fastigheter. Ljung svarar:

- Ja, vi köper gärna i områden där allmännyttan inte är dominerande - som i innerstan.

Något så goddag yxskaft-artat var det länge sedan jag hörde. Björn Ljung låter hela tiden bli att svara på den fråga som faktiskt ställs: är det smart att sälja gamla och billiga hyresrätter och ersätta dem med nya och dyra. På den sista frågan ges däremot ett någorlunda rakt svar, men där lyckas Ljung helt glida förbi att det är (fp) et consortes som förorsakat utarmningen av allmännyttig hyresrätt i innerstaden.

Jag tror jag gör gemensam sak med Birgitta och dissar Björn Ljung och hans parti.

Bostadsrättsreträtt och ombyggnadsrätt

Dagens goda nyhet är att Stockholmshem köper en stor tomt i Mariehäll med byggrätt för vad som skulle bli 300 bostadsrätter men som nu blir lika många hyresrätter istället. Bolaget köper också två privatägda hyreshus i innerstan och övertar dessutom JM:s pågående bostadsprojekt i Örnsberg, Råcksta och i Årstadal. Sammanlagt blir det ett tillskott på 700 kommunala hyresrätter, vilket vi förstås måste hurra för även om det beror på finanskrisen och inte på en ideologisk omsvängning som ju vore att föredra.

Som nyhet presenteras idag också att hyresnämnderna i 97% av de fall som prövas går på fastighetsägarnas linje när det gäller ombyggnader. Men det har vi ju vetat länge. Om journalisterna på Rapport hade gjort sitt jobb ordentligt hade de, istället för att bara redovisa kända fakta, tagit reda på varför ingen gör något åt denna orättvisa och ser till att stärka hyresgästernas ställning. De kunde till exempel ha frågat Mats Odell varför han lade ner den förra majoritetens utredning som just skulle ge förslag på hur hyresgästerna skulle få mer att säga till om vid ombyggnader.

Läs mer här och här om Stockholmshems köp.

Bostaden som vara eller livsnödvändighet

Under klappjakten sprang bloggen på ett av årets nya sällskapsspel. Det presenterar sig självt så här: "I Stora Bostadsspelet köper renoverar och säljer du lägenheter tills du har tillräckligt med pengar för att köpa Våningen. Det gäller att se upp för saboterande grannar, avgiftshöjningar och ludd i torktumlaren."

Längre från bostaden som ett hem och så nära den som vara och statussymbol är det svårt att komma.

Om jag köpte? Tror inte det . Gissningsvis lär inte så särskilt många andra heller blir köpsugna, förutom då förstås en liten grupp människor kring Fastighetsägarna, Mats Odell och pomaderade borgarrådet Larsson.

Till de presumptiva spelköparna sällar sig nog inte heller stadens hemlösa. De har inga pengar att spela med och inte så mycket annat heller, utan de får vara tacksamma för den skärv de får. För dagen består denna skärv av 100 försöks- och träningslägenheter som de privata fastighetsägarna i Stockholm ska skaka fram.

Löftet framställs i media som en storslagen gest från privatnyttans sida. Men i själva verket borde de säga: "Hur har vi i alla dessa år kunnat underlåta att bidra med lägenheter för de mest utsatta? Hur har vi haft mage att låta allmännyttan ta hela ansvaret för dem som kämpat med att rehabilitera sig från missbruk och kriminalitet? Vi skäms!"

Hög tid att ta bort avkastningskraven

Nu börjar hyresförhandlingarna bli klara för allmännyttan i Stockholm. Det är visserligen bara Stockholmshem som skrivit på de nya avtalen ännu, men det kommer nog bara dröja någon dag innan även de andra bolagen är klara med liknande avtal.

Avtalet blev, för ovanlighetens skull, tvåårigt, och ger en höjning med 2,64% för 2009 och 2,16% för 2010. Höjningarna ska fördelas olika i olika områden med en variation på plus minus 0,35%.

Om detta kan man förstås tycka en hel massa, t.ex. att med tanke på hur bolagens krav såg ut från början så är detta ett bra avtal eller att det med tanke på hyresgästernas ekonomi är ett förbaskat uselt avtal. Man kan också tycka att man inte ska låsa sig för 2010 års hyra redan nu när man inte vet hur ekonomin då kommer att se ut varken i bolagen eller i världen. Men man kan också tycka att det är bra att få lite arbetsro så att man kan ägna sig åt annat. Om fördelningen kan man nog däremot entydigt säga att det är fel att fortsätta med att differentiera hyrorna innan det är färdigpratat om hur hyresnivåerna egentligen bör ligga i olika områden och i olika fastigheter.

Helt klart är i alla fall att frågan om stadens avkastningskrav på allmänyttan bör diskuteras öppet och allvarligt. Hur många vet egentligen vilka summor det är som Stadshus AB - på uppdrag av den politiska majoriteten - ska driva in från sina dotterbolag? Så här ser det ut:

Familjebostäder, minstingen i allmännyttefamiljen med ca 22 500 lägenheter, ska leverera 175 miljoner kronor till moderbolaget. Svenska Bostäder, bjässen med 44 000 lägenheter, ska ge 148 miljoner kronor till morsan och Stockholmshem med sina 30 000 lägenheter ska slanta upp 180 miljoner kronor. Den som orkar kan räkna ut vad det blir för summor per lägenhet i respektive bolag.

Pengarna som staden får in används för att öka soliditeten i bolagen genom att pengarna används för att minska bolagens skulder till Stadshus AB. Men det har ju hyresgästerna inget särskilt intresse av, särskilt som bolagen redan har en stabil ekonomi. Det enda läge som soliditeten är riktigt viktig för ett bolag är om det behöver ta upp lån eller om det ska säljas. Eftersom bolagen inte har några lånebehov och någon försäljning av själva bolagen trots allt inte verkar vara aktuell (i alla fall inte just nu), varför dessa avkastningskrav? Är det för att kunna hålla skatterna nere? Är det för att bidra till att göda de privata fastighetsägarna som ju får tillgodoräkna sig allmännyttans hyreshöjningar?

Avkastningskraven på bostadsbolagen är inget nytt påfund, utan det fanns även under den förra politiska majoriteten. Då skyfflades pengarna in i stadens gemensamma kassa och användes till allehanda olika allmänna ändamål.

Både det ena och det andra sättet att använda hyresgästernas pengar är naturligtvis helt åt skogen. Hyror ska inte subventionera varken det ena eller det andra, utan de ska hållas nere så mycket det bara går. Därför måste avkastningskraven bort. Fort.

Renoveringsstrul

Den 24 maj i år började man sätta upp byggnadsställningar runt vårt hus. Den 5 december togs de bort från mesta delen av huset. Det är alltså nästan sex och en halv månad sedan som vi kunde titta ut genom alla våra fönster utan att ha något i vägen. Beskedet från början var att det skulle ta sju veckor, sedan blev det fjorton veckor. Till sist sades att arbetena skulle vara klara den 31 oktober, men inte ens det klarade man alltså.

Och det är inte allt som är klart, utan bara pusningen av själva fasaden. Alla har inte fått tillbaka sina balkonger, sockeln på huset är nedkluddad och runt huset står fullt med byggskräp. Fast det kanske vi får stå ut med, mot lyckan att ha fri sikt och betydligt minskad risk för inbrott.

Värre är det med de förstörda rabatterna, alla växter som dött därför att man inte planerat för att ta hand om dem. Och värst utan konkurrens: lilla granngossen som fått barnastma, enligt vad hans föräldrar tror på grund av att han tvingats leva med igenplastade fönster i halva sitt liv.

I grannhuset har de fått veta att man nu ska resa byggnadsställningar framför deras köksfönster, precis före jul, och flera månader innan arbetet var aviserat tidigare. Ingen förklaring ges till den plötsliga förändringen.

Låter det trist? Kan man tro att folk blir förbannade? Ja, de blir arga och de mår dåligt. Flera säger "jag får ångest av det här". Klagar de då? Ja, vi hyresgäster klagar, för ett sånt här beteende är inte förenligt med vad vi har rätt att begära av vår hyresvärd. Men bostadsrättsinnehavarna, de säger ingenting. För vad ska de säga och till vem ska de klaga? De har ju valt den styrelse som är ansvarig för eländet. De kan inte göra mycket mer än att avsätta styrelsen på bostadsrättsföreningens nästa årsmöte. (Men då riskerar de ju att hamna i styrelsen själva och det vill de nog inte.)

R, som är proffs på upphandlingar, säger: "De har gjort en dålig upphandling och nu har de ingenting att sätta emot när entreprenören strular och gör som han vill. Och projektledaren, som de anställt, han har inte haft något grepp på hela tiden."

Så går det när amatörer ska leka fastighetsägare.

Goda råd till bostadsköpare

I DN:s bostadsbilaga (som blivit märkbart tunnare de senaste månaderna) svarar idag Ylva Yngveson, chef på Swedbank, på frågan om vad man ska tänka på vid köp av bostad. Så här säger hon:

"Ha inte för högt ställda förväntningar på att bostadsköp ger värdestegring som går att använda till konsumtion. Väljd bostad efter dina behov i livet. Ha en bra kontantinsats för att minska sårbarheten för räntehöjningar och prisfall. Räkna ut vad du och din familj vill ha för standard utöver att bo. Lär dig att behärska boendekalkyler. Tänk på att bostäder och trädgårdar kostar att underhålla. Behovet av buffert är högre när du äger en bostad än när du hyr."

Synnerligen värt att betänka, tycker jag, för den som fortfarande tror att det där med ombildning är en bra idé.

PS. Artikeln intill den med Yngveson har rubriken Är ägarlägenheter lösningen? Artikelförfattaren tror att det är så, men det gör inte jag. I alla fall inte om man menar lösning för alla dem som behöver bostad, men möjligen för de få som har en massa pengar över.

Nej i Kärrtorp

Från Arkövägen kommer idag följande meddelande:

OBS! KÖPSTÄMMA HAR ÄGT RUM OCH DET BLIR INGEN OMBILDNING TILL BOSTADSRÄTTER. SVENSKA BOSTÄDER ALLTSÅ FORTSATT HYRESVÄRD.

Klokt folk, där i Kärrtorp.

Dagens bostadsnyheter

Plötsligt var båda morgontidningarna åter fulla av bostadsnyheter. Sten Nordins utspel om satsningar på bostadsbyggen och renoveringar får stort utrymme i DN. Och visst är det glädjande att pengarna från utförsäljningar av våra gemensamma egendomar ska användas till att bygga nya hyresrätter och till att renovera de gamla miljonprogramshusen. Det är också bra att byggandet av hyresrätter simuleras genom sänkning av tomträttsavgälden för nyproducerade hyresrätter. Men nog är det samtidigt väldigt tragiskt att alliansen först skulle behöva rasera så mycket innan den ekonomiska verkligheten tvingade den till reträtt och ett erkännande av att hyresrätten behövs.

Att utförsäljningspengar satsas på miljonprogrammet bör rimligen få till följd att hyresgästerna i allmännyttan inte behöver betala de nödvändiga upprustningarna över sina hyresavier. Inverkan på hyrorna bör också dagens kraftiga räntesänkning få, åtminstone såtillvida att bostadsbolagen backar från sina ohemula krav inför 2009.

SvD har ett helt uppslag om att finanskrisen försvårar när 120 000 ungdomar vill ha ett eget boende. Redan ligger medianåldern vid flytt hemifrån högre i storstadsområdena än i glesbygd och värre ska det bli med de låga nivåer som byggandet just nu har. Boendeforskaren Sven Bergenstråhle säger:

"Jag är av uppfattningen att samhället, både staten och kommunerna, har ett ansvar för medborgarnas bostadsförsörjning. Det står till och med i grundlagen."

Helt riktigt. Inte marknaden alltså, utan staten och kommunerna. Det borde somliga tänka på.

Till den allmänna artikeln har SvD fogat intervjuer med två personer som uppenbarligen ska illustrera ungas svårigheter att få bostad. Den ena av dem bodde hemma tills han var 25. Nu har han flyttat men åker fortfarande ofta hem till mamma och äter. Den andra personen är en kvinna, som vid 27 års ålder fortfarande bor kvar i sitt flickrum.

Men snälla nån - nog måste det väl ändå vara mer fel på personerna än på bostadsmarknaden om man inte förmått masa sig hemifrån fast man är så gammal, det måste faktiskt även jag tycka.