Nejsägare

Folk som säger nej till sånt som andra gärna vill genomföra betraktas ofta som bakåtsträvande tråkmånsar. Själv tycker jag att nejsägarna ofta är personer som inte dras med av tillfälliga moden utan tänker själva och ser till att besvara sådant som är gott.

Så vill jag till exempel gärna betrakta Ingrid och Adéle, som varit aktiva i arbetet mot ombildning på Hässleholmsvägen här i Björkhagen. Nu har deras kamp gett resultat: på köpstämman i juni fick ivrarna inte med sig tillräckligt många för att kunna besluta om köp. Och därmed måste ombildarna ge sig, för betänketiden har gått ut för besked till Svenska Bostäder.Några nya köpstämmor kan det alltså inte bli fråga om här. Hurra!

Ombildningskonsulterna och bostadsborgarrådet delar förstås inte min glädje över att ivrarna gått på pumpen. En konsult tycker att ombildningspriserna i förort borde vara lägre än i innerstan så att det fattigare folket utanför tullarna har råd att köpa. Borgarrådet är inte främmande för tanken:

"Om vi skulle märka att ombildningstakten utanför tullarna stannar av på grund av för höga priser, då måste vi gå till botten med det." Fast det finns en hake, det medger borgarrådet: "Det är nödvändigt att värdera på ett affärsmässigt sätt. Vi kan inte gå ner för lågt, då slänger vi bort skattebetalarnas pengar."

Nej, just det. Men är det egentligen inte precis vad man redan håller på med, både vad gäller bostäder och annat som finansierats gemensamt av medborgarna?