Proppen är ur

Mats Odells bostadspolitiska proposition presenterades idag. Såvitt jag hunnit se innehåller den det väntade: ut med självkostnad, in med affärsmässighet, ut med allmännyttans ledande roll, in med jämförelser med alla hyror.

Om konsekvenserna av förslagen säger Odell sånt som att

-"i den mån hyrorna höjs kommer hyresgästerna att få högre utgifter. Med högre hyror kan behovet av olika former av sociala bidrag komma att öka."

-"de privata fastighetsägarna kommer att kunna förhandla med hyresgästorganisationerna om hyrorna ... Detta kan medföra att hyrorna i vissa områden kan komma att bli högre. I vad mån de kommunala bostadsbolagen kommer att sträva efter högre hyrorna med den modell som föreslås är svårt att förutse. Redan idag ställer flertalet kommuner avkastningskrav på sina bostadsföretag."

-"de föreslagna ändringarna kan påverka hyresnivåerna även för privatpersoners uthyrning av hyres- och bostadsrättslägenheter och egna hem och därmed komma att öka privatpersoners intresse av att hyra ut den egna bostaden."

Avslutningsvis skriver Odell: "Sammantaget talar det ovan sagda för att det kan finnas anledning att efter en tid följa upp i vilken grad de ändrade reglerna har gett upphov till hyreshöjningar."

Om Odell bedömde risken för större hyreshöjningar som minimal skulle han inte behöva komma med denna brasklapp.

Proppen betyder alltså proppen ur för att begära hyreshöjningar, både i kommunala och privata bostadsföretag och på andrahandsmarknaden. Hyresgästföreningen kommer att behöva en stor ekonomisk och förhandlingsteknisk kunnighet när de ska tackla dessa hyreskrav. Den närmaste framtiden kommer att utvisa om de har den kompetensen.

Läs även här och här om förslaget.

Bruksvärdera bostadsrätten

Svenska Dagbladet berättar idag om en lägenhet som köptes för ombildningspriset 3 miljoner kronor i februari och såldes för drygt det tredubbla nu i mars. Artikeln har genererat 408 kommentarer på svd.se berättar idag om en lägenhet som köptes för svd.se. Många av inläggen andas ilska, några få menar att det hela är okej.

Själv är jag varken förvånad eller upprörd, tillvand som jag är. Samma sak händer ju hela tiden, det borde vara väl bekant vid det här laget. Sällan säljs en nyombildad bostadsrätt för mindre än dubbla ombildningspriset, ofta är det mer. Efter några år har summorna stigit ytterligare. Här såldes till exempel nyligen en lägenhet för nästan fem gånger vad den ursprungligen kostade.

Somliga menar att det är bra att människor - nämligen de som köper i första leder - kan skaffa sig en förmögenhet på det här sättet. Det tycker inte jag, för det blir ju andra som får betala kalaset och får en högre boendekostnad än de egentligen behövde ha.

Mitt förslag är att en bruksvärdering ska göras av de blivande bostadsrätterna, på samma sätt som man gör när hyrorna sätts. Utifrån den värderingen får lägenheten ett pris som bestäms av marknadspriset för likvärdiga lägenheter i samma område. Om alla som bor i fastigheten vill köpa till det pris som då erbjuds för respektive lägenhet kan de få ombilda. De gemensamma utrymmena i huset kan de få på köpet.

En gissning är att en sådan prissättning, där det är de enskilda lägenheterna och inte hela fastigheten som värderas, skulle göra att benägenheten att ombilda skulle bli lägre och att de som faktiskt ombildade skulle vara de som också är intresserade av fastighetsförvaltning och städdagar. Och det skulle vara till gagn både för hyresrätten och för bostadsrätten som boendeform.

Knut är hemlös

Igår hade vi tackmiddag för alla de goda människor som hjälpte oss att flytta. När vi dukade upp för kalaset fick vi anledning att använda en av de fina skålar som jag köpt på julmarknad hos hantverksföreningen Knut här i Björkhagen. Skålen påminde mig om att besöket i julas nog blev det det sista hos Knut, för föreningen var uppsagd från sin lilla källarlokal och visste inte vart den skulle ta vägen framöver. Anledningen till uppsägningen var att där bildats bostadsrätt i fastigheten där Knut huserat och att deras lokal nu behövdes för att bygga tvättstuga till bostadsrättsföreningen. Någon ersättningslokal hade hantverkarna inte erbjudits.

Trist, tycker jag, för det berikar ett bostadsområde att där finns plats för olika sorters aktiviteter och inte bara sådant som vilar på kommersiell grund. Tyvärr verkar bostadsrättsföreningarna inte ha samma synsätt, för inte bara föreningen på Svalövsvägen utan också andra gör sig av med det inte så räntabla eller strömlinjeformade. Se bara på Fältöversten, där bostadsrättsföreningen inte ens står ut med att ha en förskola i fastigheten.

Både kulturen och barnen kommer att ligga illa till om den här tendensen fortsätter. Visserligen har staden förstått problemen för de kommunala verksamheterna och ser numera till att ha långtidskontrakt på förskolelokaler och annat, men sånt kan inte små kulturföreningar och andra svaga parter göra.

Äntligen varmt

Aldrig har väl en vår varit lika efterlängtad som denna. Åtminstone har jag frusit och pulsat och halkat alldeles för länge och för mycket för att inte önska allt som påminner om vinter all världens väg. Med större glädje än vanligt hälsar jag därför vintergäcken här på baksidan och snödropparna vid jobbet välkomna tillbaka.

Inte bara ute har det varit kallt, utan även inne. Till och med Ronny, som är en varmblodig person, har frusit här hemma hos oss. Ofta under vintern har temperaturen bara nått upp till 19 grader och vissa dagar har vi haft 17 grader i ett av rummen. Vi har förstås grumsat och klagat och det har också andra gjort, men utan resultat. Det är för dyrt att höja temperaturen har bostadsrättsföreningen sagt, sånt har vi inte råd med.

Ingenting hände förrän Birgitta tog kontakt med hyresgästföreningen och sade att hon frös hela tiden och var tvungen att krypa under sin elektriska filt för att få värme. När förhandlaren Sara lyssnat färdigt skrev hon ett brev till bostadsrättsföreningen och krävde att temperaturen i Birgittas lägenhet skulle höjas till minst 20 grader, som är vad alla har rätt till. Kunde det inte åstadkommas genom justering av värmen i fastigheten så skulle bostadsrättsföreningen få betala för ett extra element till Birgitta, skrev Sara.

Och då minsann fick vi alla det plötsligt varmare. Sedan några veckor tillbaka är det inte bara 20, utan ibland till och med 22 grader i vår lägenhet och vi slipper att ha på raggsockorna och fleecetröjorna hela tiden.

Som hyresgäst hade Birgitta alltså ett påtryckningsmedel gentemot sin hyresvärd, men vad hade vi bostadsrättsinnehavare för möjlighet att tvinga fram en ändring? Ingen, såvitt jag kan se, utom att rösta fram en ny styrelse vid nästa stämma.

Kanske något att fundera över för dem som ska ta ställning till ombildning.

Vill man veta vilka regler som gäller för inomhustemperaturer kan man läsa Socialstyrelsens föreskrifter i frågan.

Kommentar om Norra station

Apropå fullmäktiges beslut ikväll om Tors torn och all den andra höga och trånga bebyggelsen på Norra stationsområdet.

Från Arkitekturmuseums pepparkakshustävling häromsistens.

Mer om eländet kan man läsa i här och här och även här.

Surt

Någon har satt upp lappar i portarna i Ronnys bostadsområde. Lapparna handlar om att Ronny köpt sin lägenhet och att det är ett svek. Lapparna är undertecknade med signaturen "arg hyresgäst".

Vi har förstås funderat mycket över vem som skrivit detta. Vi tror inte att det är någon hyresgäst. För vilken hyresgäst skulle gå till angrepp mot någon som i nästan tjugo år ordnat möten, delat ut kallelser, protokollerat, förhandlat, motionerat, röstat och debatterat under hur många timmar som helst i lokal hyresgästförening, förhandlingsdelegation, fullmäktige och förbundsstämma för att just hyresgästerna skulle få så bra boendeförhållanden och så låga hyror som möjligt? Och dessutom varit den som flitigast av alla hyresgäster arbetat mot ombildningen.

Slutsatsen blir att det sannolikt är en ivrare som står bakom angreppet, kanske någon som räknat med att bostadsrättsföreningen skulle få ett tillskott till sin kassa genom att sälja Ronnys lägenhet. Ett klassiskt fall av "surt sa räven", alltså.

Trist historia. Men till bostadsrättsföreningens fördel ska sägas att det var några personer i deras styrelse som gick runt och tog ned lapparna så fort de kunde. Det var bra gjort.

Lästips: Karin Thunbergs krönika i gårdagens SvD om bumerangbarnen som måste flytta hem till mamma därför att de inte har någon stans att bo fast de är vuxna och borde kunna få stå på egna ben.