Före OS visste jag ingenting om Vancouver. Nu har jag lärt mig att staden har lyckats bevara en levande stadskärna med mer bostäder än kontor, att stadsplaneringen inriktar sig på en ekologiskt hållbar utveckling av staden och att naturen runt om staden är fantastiskt vacker. Inte överraskande visar sig invånarna trivas bra och staden har fått internationell uppmärksamhet för sin goda livsmiljö.
Men så enkelt är det förstås inte att alla har det bra ens här. I stadsdelen Downtown Eastside har 70% procent av invånarna mycket låga inkomster och många är hemlösa. Andelen hiv-positiva är 30%, samma andel som i Botswana.
De här människorna har inte fått synas inne i stan under de olympiska spelen, utan polisen har genom en särskild skyddslag haft rätt att tvinga hemlösa att ta in på tillfälliga härbärgen utanför centrum. De som brukar sälja grejor eller spela musik på gatorna har avkrävts särskilda tillstånd för att få fortsätta med det. Den som inte kunnat betala har fått böter.
Satsningen på OS har följaktligen fått kritik från frivilligorganisationer i staden, bland annat i form av de "Poverty Olympics" som ordnats flera år i rad. I dessa fattigspel har man kunnat tävla i höjdhopp över existensminumum, curling om löften om nya lägenheter och köpskytte.
Och visst behöver de styrande påminnas om vad de åtagit sig när det gäller bostäder. Av de fjorton utlovade bostadsprojekten för hemlösa har bara fyra genomförts. Däremot har staden byggt bostäder och arenor för OS-folket.
Fastighetsägarna i staden har också välkomnat OS som gett dem tillfälle att hitta köpare till nya dyra bostäder.
En representant för frivilligorganisationerna menar att OS förvärrar de redan massiva klyftorna mellan rika och fattiga i staden. Det verkar hon ha rätt i. För inte kan det väl vara sig att man tänkt sig att de hemlösa ska få flytta in i OS-byn nu när hela spektaklet är över?
Källor: Wikipedia samt Kyrkan tidning 25 februari 2010
Sunday, February 28, 2010
Thursday, February 25, 2010
Avgångstid
Igår var det årsmöte i vår lokala hyresgästförening och dags för mig att avgå som ordförande för den. Visserligen finns inget formellt hinder för en bostadsrättsinnehavare att ha uppdrag i hyresgästföreningen, men för mig skulle det kännas märkligt att sitta kvar.
Inför mötet fanns osäkerhet om LH:n skulle kunna leva vidare, men nu kommer den att göra det, i alla fall under det kommande året. Det är gott, för om det är några som behöver organisera sig så är det de kvarboende hyresgästerna hos bostadsrättsföreningar.
Om inte vår lokala hyresgästförening inte hade funnits så
- hade alla hyresgäster fått sina kök ombyggda även om de inte önskat det.
- hade inte alla hyresgäster som ville fått sina lägenheter målade och tapetserade.
- hade inte hyresgästerna fått ekonomisk kompensation för men i nyttjanderätten i samband med stambytet.
- hade hyresgästerna riskerat större hyreshöjningar än vad som blivit fallet.
- hade hyresgästerna inte fått kompensation för strul i samband med fasadrenoveringen.
- hade hyresgästerna inte haft regelbundna samråd med bostadsrättsföreningen.
- hade hyresgästerna inte känt till varandra och fått möjlighet att träffa varandra.
Kort sagt hade hyresgästerna varit mer utsatta och otrygga än vad de är nu.
Jag tillönskar den nya styrelsen framgång i sitt - ofta rätt trista och otacksamma men väldigt viktiga - arbete. Och jag hoppas att bostadsrättsföreningens nya styrelse ska ha samma positiva inställning till sina hyresgäster som den snart avgående styrelsen har haft.
PS. Vi har förstås inte gjort allt jobb själva i LH:n, utan har haft turen att ha goda förhandlare på Hyresgästföreningen Region Stockholm på vår sida.
Inför mötet fanns osäkerhet om LH:n skulle kunna leva vidare, men nu kommer den att göra det, i alla fall under det kommande året. Det är gott, för om det är några som behöver organisera sig så är det de kvarboende hyresgästerna hos bostadsrättsföreningar.
Om inte vår lokala hyresgästförening inte hade funnits så
- hade alla hyresgäster fått sina kök ombyggda även om de inte önskat det.
- hade inte alla hyresgäster som ville fått sina lägenheter målade och tapetserade.
- hade inte hyresgästerna fått ekonomisk kompensation för men i nyttjanderätten i samband med stambytet.
- hade hyresgästerna riskerat större hyreshöjningar än vad som blivit fallet.
- hade hyresgästerna inte fått kompensation för strul i samband med fasadrenoveringen.
- hade hyresgästerna inte haft regelbundna samråd med bostadsrättsföreningen.
- hade hyresgästerna inte känt till varandra och fått möjlighet att träffa varandra.
Kort sagt hade hyresgästerna varit mer utsatta och otrygga än vad de är nu.
Jag tillönskar den nya styrelsen framgång i sitt - ofta rätt trista och otacksamma men väldigt viktiga - arbete. Och jag hoppas att bostadsrättsföreningens nya styrelse ska ha samma positiva inställning till sina hyresgäster som den snart avgående styrelsen har haft.
PS. Vi har förstås inte gjort allt jobb själva i LH:n, utan har haft turen att ha goda förhandlare på Hyresgästföreningen Region Stockholm på vår sida.
Monday, February 22, 2010
Om moralen
Den okända vän av ordning, som jag apostroferade igår, har visat sig heta farbror Melker. Han kommenterar i lätt syrliga ordalag Ronnys argumentation kring sitt köp av den nyombildade bostadsrätten.
Om Melkers sakpåståenden vill jag inte argumentera. Visst är hela ombildningskarusellen ett pyramidspel som driver upp kostnaderna på hela bostadsmarknaden. Om detta har jag också skrivit många gånger tidigare och det är fortfarande inte okej.
Det är också riktigt som Melker påstår att Ronny kommer att acceptera det bästa bud som mäklaren får in och att han därutinnan gör likadant som "alla andra". Och visst, han kommer att få behålla den största delen av vinsten, hur stor den nu blir.
Den intressanta frågan, som Melker inte ställer, är dock vilken rätt vi har att ha synpunkter på andras agerande och moral när det gäller ombildningar. Själv har jag låtit bli att köpa i nästan tio år fast jag kunnat. Gör det mig till en bättre människa än dem som kämpat emot en ombildning men köper när den väl går igenom? Jag kan inte tycka det.
Det som är omoraliskt i detta sammanhang är när människor tar sig rättigheter i förhållande till andra och försöker tvinga eller skrämma dem till att gå med på sådant som de egentligen inte vill.
Om Melkers sakpåståenden vill jag inte argumentera. Visst är hela ombildningskarusellen ett pyramidspel som driver upp kostnaderna på hela bostadsmarknaden. Om detta har jag också skrivit många gånger tidigare och det är fortfarande inte okej.
Det är också riktigt som Melker påstår att Ronny kommer att acceptera det bästa bud som mäklaren får in och att han därutinnan gör likadant som "alla andra". Och visst, han kommer att få behålla den största delen av vinsten, hur stor den nu blir.
Den intressanta frågan, som Melker inte ställer, är dock vilken rätt vi har att ha synpunkter på andras agerande och moral när det gäller ombildningar. Själv har jag låtit bli att köpa i nästan tio år fast jag kunnat. Gör det mig till en bättre människa än dem som kämpat emot en ombildning men köper när den väl går igenom? Jag kan inte tycka det.
Det som är omoraliskt i detta sammanhang är när människor tar sig rättigheter i förhållande till andra och försöker tvinga eller skrämma dem till att gå med på sådant som de egentligen inte vill.
Sunday, February 21, 2010
Helg i bostadsrätten
Igår städade och stajlade vi hela dagen hemma hos Ronny. Utan det benägna biståndet från hans rara och stilsäkra dotter och måg hade hans lägenhet fortfarande sett ut som om en desperat pundare vänt upp och ned på den i jakt efter något som kunde omvandlas till narkotika. Nu var det riktigt fint och trivtsamt när vi gick därifrån.
Idag har projektet fortsatt med besök i blomsterbutik och på Ikea för att hitta de där sista trivselskapande detaljerna som få den som kliver in i lägenheten att känna att "här vill jag bo".
Fast dagens shopping räckte inte, ännu fattas lite som ska till inför dagen F, som i Fotografering. Här ska nämlingen fotas inför försäljning av bostadsrätt och då gäller det att lägga på en hel massa krut på både städning och inredning för att rätt personer ska lockas till en titt.
Och om ett tag är det dags för Visning. Och så måste precis allt vara tiptop, då duger det inte med skräp i skåpen och smuts i hörnen, utan allt måste glänsa och se oemotståndligt lockande ut.
- Har du tänkt på, sade jag till Ronny igår kväll när vi vacklade hem till vår nya lägenhet, hur mycket enklare det är att lämna en hyresrätt? Man säger upp kontraktet, städar lägenheten och flyttar sin väg. Ingen stajlning, ingen visning, ingen mäklare och ingen bank att underhandla med. Man kan i stort sett bara gå därifrån. Hur underbart låter inte det?
Och nu på söndagskvällen håller Ronny på att snickra ihop ett grytskåp till vårt charmiga men något opraktiska kök. Ingen vila nu heller.
De praktiska bestyren verkar aldrig ta slut för en bostadsrättsinnehavare. För några helger med långpromenader och teaterbesök finns inte tid, det är bara att fixa och dona.
PS. Nu frågar sig förstås vän av ordning varför Ronny köpt och varför han säljer? Han har köpt därför att att han inte unnar bostadsrättsföreningen att göra sig en vinst på hans lägenhet. Han har också köpt för att finansiera sin del av vår gemensamma lägenhet. Det betyder inte att han är ute efter att göra den maximala vinsten, utan han menar - helt riktigt - att varje krona han tjänar ju egentligen är orätt fången. Därför nappar han inte på de sätt att smita undan skatt som han föreslagits, utan tänker fullt ut betala den skatt som följer på den eventuella vinst han kan göra.
Idag har projektet fortsatt med besök i blomsterbutik och på Ikea för att hitta de där sista trivselskapande detaljerna som få den som kliver in i lägenheten att känna att "här vill jag bo".
Fast dagens shopping räckte inte, ännu fattas lite som ska till inför dagen F, som i Fotografering. Här ska nämlingen fotas inför försäljning av bostadsrätt och då gäller det att lägga på en hel massa krut på både städning och inredning för att rätt personer ska lockas till en titt.
Och om ett tag är det dags för Visning. Och så måste precis allt vara tiptop, då duger det inte med skräp i skåpen och smuts i hörnen, utan allt måste glänsa och se oemotståndligt lockande ut.
- Har du tänkt på, sade jag till Ronny igår kväll när vi vacklade hem till vår nya lägenhet, hur mycket enklare det är att lämna en hyresrätt? Man säger upp kontraktet, städar lägenheten och flyttar sin väg. Ingen stajlning, ingen visning, ingen mäklare och ingen bank att underhandla med. Man kan i stort sett bara gå därifrån. Hur underbart låter inte det?
Och nu på söndagskvällen håller Ronny på att snickra ihop ett grytskåp till vårt charmiga men något opraktiska kök. Ingen vila nu heller.
De praktiska bestyren verkar aldrig ta slut för en bostadsrättsinnehavare. För några helger med långpromenader och teaterbesök finns inte tid, det är bara att fixa och dona.
PS. Nu frågar sig förstås vän av ordning varför Ronny köpt och varför han säljer? Han har köpt därför att att han inte unnar bostadsrättsföreningen att göra sig en vinst på hans lägenhet. Han har också köpt för att finansiera sin del av vår gemensamma lägenhet. Det betyder inte att han är ute efter att göra den maximala vinsten, utan han menar - helt riktigt - att varje krona han tjänar ju egentligen är orätt fången. Därför nappar han inte på de sätt att smita undan skatt som han föreslagits, utan tänker fullt ut betala den skatt som följer på den eventuella vinst han kan göra.
Wednesday, February 10, 2010
Hur det blev så här
År 1990 fanns 1033 lägenheter hos de allmännyttiga bolagen Svenska Bostäder och Stockholmshem i Björkhagen. Idag har hälften av dem försvunnit genom ombildningar. Även i en del privatägda fastigheter har ombildningar skett.
Samtidigt har inga nya hyresrätter byggts här utan bara bostadsrätter.
Strukturen på ägandet av fastigheterna i området har genom detta kraftigt förändrats, från 75% hyresrätter år 1990 till endast 55% vid utgången av år 2009.
Merparten av dessa hyresrätter finns hos små privata fastighetsägare, dvs. den kategori av värdar som fortfarande inte är så benägna att lämna lediga lägenheter till bostadsförmedlingen.
Av detta kan man förstå att det är nästintill omöjligt att få en lägenhet här genom bostadskön. Särskilt om man behöver en trerummare, som det inte finns så många av över huvud taget och ännu färre i form av hyresrätter.
Under de senaste två åren har fyra familjer per år fått sin trerummare genom bostadsförmedlingen. Kötiderna varierade från 8-10 år för några dyra nyrenoverade lägenheter hos privatvärd till 14-20 år hos billigare och mindre påkostade lägenheter hos Svenska Bostäder.
I rimlighetens namn borde kötiderna ha varit betydligt kortare om de 508 nu ombildade allmännyttiga hyrsrätterna inte försvunnit. Och då hade de unga familjerna som vill bo här inte behövt låna 2 miljoner kronor av banken för att för att få en liten tvårummare.
Och då hade vi nog inte suttit där vi sitter i denna – i och för sig mycket trevliga men också rejält belånade – treummare.
Samtidigt har inga nya hyresrätter byggts här utan bara bostadsrätter.
Strukturen på ägandet av fastigheterna i området har genom detta kraftigt förändrats, från 75% hyresrätter år 1990 till endast 55% vid utgången av år 2009.
Merparten av dessa hyresrätter finns hos små privata fastighetsägare, dvs. den kategori av värdar som fortfarande inte är så benägna att lämna lediga lägenheter till bostadsförmedlingen.
Av detta kan man förstå att det är nästintill omöjligt att få en lägenhet här genom bostadskön. Särskilt om man behöver en trerummare, som det inte finns så många av över huvud taget och ännu färre i form av hyresrätter.
Under de senaste två åren har fyra familjer per år fått sin trerummare genom bostadsförmedlingen. Kötiderna varierade från 8-10 år för några dyra nyrenoverade lägenheter hos privatvärd till 14-20 år hos billigare och mindre påkostade lägenheter hos Svenska Bostäder.
I rimlighetens namn borde kötiderna ha varit betydligt kortare om de 508 nu ombildade allmännyttiga hyrsrätterna inte försvunnit. Och då hade de unga familjerna som vill bo här inte behövt låna 2 miljoner kronor av banken för att för att få en liten tvårummare.
Och då hade vi nog inte suttit där vi sitter i denna – i och för sig mycket trevliga men också rejält belånade – treummare.
Wednesday, February 3, 2010
SvD och segregationen
Svenska Dagbladets ledarsida förfasar sig idag över de rödgrönas bostadspolitiska program. I stort sett ingenting finner nåd inför moderatskribenternas ögon, inte ens sådant som de i andra sammanhang finner synnerligen önskvärt och lovvärt. Som det här med blandade upplåtelseformer. Det är bra när det är den borgerliga politiken som får råda och blanda upp hyresrätter med ombildade bostadsrätter. Men när oppositionen vill bygga hyresrätter i områden med villor då är det fel och kommunal byråkrati.
Hade de menat allvar med sitt tal om valfrihet och att motverka segregation hade de förstås välkomnat olika upplåtelseformer även där de egna väljarna bor.
Hade de menat allvar med sitt tal om valfrihet och att motverka segregation hade de förstås välkomnat olika upplåtelseformer även där de egna väljarna bor.
Tuesday, February 2, 2010
Jaså!? Näääääej!
Om vi inte hade bestämt oss för att flytta ihop.
Om vi inte hade behövt en trea.
Om vi inte hade kommit fram till att vi ville bo i Björkhagen.
Då hade vi inte köpt en bostadsrätt.
Men nu har vi gjort det.
- Jaså, du har bytt sida, säger folk och skrattar gärna lite.
-Näääääej, säger jag. Absolut inte. Jag har inte ändrat mig en millimeter när det gäller att hyresrätt är vad jag vill ha och att ombildningar är ett eländes elände.
Om varför det blev så här ska jag berätta mer senare, när inte flyttlådor, gardinstänger och klädkrokar kräver all vår tid och kraft.
Ett vill jag dock säga idag: vänsterblockets utspel om bostadspolitiken bör vi glädjas åt, vi som vill ha bra och billiga hyresrätter.
Och så ett lästips: Dagens Arenas artikel om det snöpliga slutet för gentrifieringen av andra storstäder.
Om vi inte hade behövt en trea.
Om vi inte hade kommit fram till att vi ville bo i Björkhagen.
Då hade vi inte köpt en bostadsrätt.
Men nu har vi gjort det.
- Jaså, du har bytt sida, säger folk och skrattar gärna lite.
-Näääääej, säger jag. Absolut inte. Jag har inte ändrat mig en millimeter när det gäller att hyresrätt är vad jag vill ha och att ombildningar är ett eländes elände.
Om varför det blev så här ska jag berätta mer senare, när inte flyttlådor, gardinstänger och klädkrokar kräver all vår tid och kraft.
Ett vill jag dock säga idag: vänsterblockets utspel om bostadspolitiken bör vi glädjas åt, vi som vill ha bra och billiga hyresrätter.
Och så ett lästips: Dagens Arenas artikel om det snöpliga slutet för gentrifieringen av andra storstäder.
Subscribe to:
Posts (Atom)
