Tveksam dom

Hyresgästföreningen har bestämt sig för att inte överklaga Södertörns tingsrätts dom i målet mellan en av hyresgästerna och bostadsrättsföreningen Lådkameran. Beslutet grundar sig, förefaller det, på att tingsrätten kommit fram till att det är okej att rösta på en köpstämma även om man inte bor i sin lägenhet utan bara är folkbokförd där.

Jag har svårt att förstå hyresgästföreningens ställningstagande. Inte vad gäller frågan om folkbokföringen för den är nog klar juridiskt (om än inte moraliskt i detta fall, där tvisten gäller en person som både före och efter köpstämman varit skriven på annan ort än i Bandhagen). Det som däremot inte är särskilt klart - åtminstone inte för mig - är om samtliga hyresgäster i en lägenhet måste rösta var för sig i en fråga om t.ex. ombildning eller om det räcker med att en av de boende röstar. På den punkten är tingsrätten väldigt luddig och jag tycker därför att det skulle vara bra att få prövat i högre instans vad som egentligen ska gälla.

I övrigt måste man säga att domen är en sorglig läsning för en gammal föreningsmänniska. Som det avsnitt när bostadsrättsföreningens ordförande säger att hyresgästen Eriks "enda syfte med att begära rösträkning var att finna något formellt fel på föreningsstämman för att senare kunna klandra bostadsrättsföreningens beslut att förvärva fastigheten." Som om det inte vore kutym i föreningssammanhang att göra just detta när man vill ha förhållandena klarlagda i viktiga omröstningar. Och som om det inte just förekommit mängder med tveksamma och felaktiga röstförfaranden när det gäller ombildningar.

I tingsrättens eget resonemang framkommer att rätten finner det helt okej med felaktiga protokoll - som att personer antecknas som närvarande och ja-röstande trots att de inte varit på mötet -, att fullmakter inte åberopas under mötet utan bara antecknas till protokollet och att folk sitter och nickar istället för att uttrycka sin mening i ord.

Det enda lite vettiga som tingsrätten gjort i detta mål var nog beslutet om att inte gå med på Lådkamerans yrkande om ersättning för rättegångskostnader med 300 000 kr. Tingsrätten tyckte att hälften borde räcka, men egentligen är naturligtvis även det ohyggligt ohemult.

Ombildningen har nu alltså gått igenom med 66 ja-röster av 99 möjliga. Enligt min miniräknare blir det en procentsumma på 66,6%. Ombildarna räddades alltså av en fördelaktiga avrundningsregler och en välvillig tingsrätt. Det ska både ombildarna och de kvarboende hyresgästerna leva med framöver. Jag hoppas att ombildarna är medvetna om vilket ansvar de nu har tagit på sig.

PS. För den som vill läsa domen är målnumret T 16371-09.

Förfärande människosyn

Det är inte bara hyresrätten som är utsatt för attack dessa dagar, utan det finns folk som tycker att inte ens hyresgästerna själva är särskilt mycket värda. I Täby tycker man till exempel att

"det kan vara en fördel att bygga flerfamiljshus som skydd för buller invid större vägar."

Visserligen säger man inte ordet hyreshus, men det är lätt att förstå att det är sådana som avses. Bullerstörda bostadsrätter skulle ju inte vara så eftertraktade precis.

De som tycker att hyresgästerna kan vara bullerskydd är närmare bestämt moderaterna i Täby, åtminstone enligt DN som i sin tur citerar Villägarnas utskick VillaInfo.

Och här söder om söder sade nyligen en av våra grannar att det var bra att de nya hus som ska byggas här intill är bostadsrätter "så det inte blir hyreskaserner med en massa löst folk. Dom ska inte finnas här."

Detta sade han till en annan granne som han mycket väl vet är just hyresgäst hos bostadsrättsföreningen.

Medan vi försökte byta lägenhet försökte jag då och då övertyga Ronny om att vi skulle flytta till Sjöstaden. Det ville han inte för han ville inte ha såna grannar som han trodde att vi skulle få där. Nu har vi istället just sådana grannar här. Det är förfärligt.

Nu är det klippt

Imorgon kommer riksdagen besluta att de allmännyttiga bostadsbolagen ska drivas affärsmässigt och att de inte längre ska ha någon hyresnormerande roll. Beslutet tas utan någon egentlig debatt i kammaren. Bara tre personer - den ansvariga ministern och de bostadspolitiska talespersonerna för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (Carina Moberg respetive Egon Frid) - hann med att yttra sig på under den stund som blev kvar av sammanträdet efter den långdragna debatten om kärnkraften häromdagen.

Mats Odell inledde sitt anförande med att påpeka att detta är "ett historiskt steg i flera avseenden", vilket ju är alldeles sant. Sedan fortsatte han med ett förvirrat resonemang om EU-kommissionens syn på statsstöd till bostadsbolag i Nederländerna och konsekvenserna av det för svensk allmännytta, fast de som förstår sig på sånt menar att det holländska fallet inte alls har någon relevans för Sverige. Resten av sitt anförande ägnade han åt att försöka utslå split mellan oppositionspartierna. Inte särskilt imponerande som argumentation för en ny bostadspolitik.

De båda talespersonerna kritiserade bland annat att det så kallade påtaglighetsrekvisitet ska finnas kvar, fast Odell lovat att det skulle bort. Rekvisitet innebär att den ena hyresvärden kan hävda att han ska ha 5% högre hyra än den andra och så kan den tredje hävda att han ska ha mer än den första och så vidare och så vidare. Fast lovat hade han inte alls, sade Odell och nu gick förslaget inte att ändra för propositionen var ju redan tryckt. Så nu får det bli så här och så får man se hur det går.

Talespersonerna hade också gemensam kritik mot undantag från den skyddsregel som ska finnas för stora och snabba hyreshöjningar. Enligt propositionen ska det gälla att om hyresnämnden godkänt en ombyggnad med tillhörande hyreshöjning då måste hyresgästen godta beslutet - eller flytta. Besittningsskyddet riskerar alltså att sättas ur spel genom detta undantag.

Trots sina invändningar på dessa och andra punkter, bl.a. om värdeöverföringar, yrkar (S) bifall till propositionen med hänvisning till att den grundas på ett gemensamt förslag från parterna på bostadsmarknaden. (V) däremot yrkar avslag på propostitionen i sin helhet. Vad (MP) hade velat säga vet vi inte för de yttrande sig inte i debatten.

(S)-taleskvinnan anförde i ett av sina inlägg i debatten att "det är oerhört viktigt att följa hyresutvecklingen efter det beslut som kammaren kommer att fatta i detta ärenden. Det kräver att bra statistiska verktyg utvecklas så att ett heltäckande och tillförlitligt underlag finns för vidare analyser och ställningstaganden."

Det är bra sagt, men bättre vore förstås att inte alls anta förslaget och att istället värna om en social bostadspolitik där "principerna om självkostnad, allmännyttans hyresnormerande roll och en allmännytta med ett tydligt bostadsförsörjningsansvar är centrala", som Vänsterpartiet vill.

Ändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2011.

Den som vill veta mer om vad partierna sagt och skrivit i frågan kan hitta motioner och debattprotokoll på http://www.riksdagen.se/. Sök på prop. 2009/10:185.

Tillägg den 23 juni: Flera bra inlägg om detta sorgliga beslut (som till slut togs igår den 22.6.)finns i tidningen Bofast. Se speciellt f.d. Sabo-chefen Bengt-Ove Birgerssons artikel Lås in reavinsterna - annars blir det socialbostäder.

Äntligen något vettigt

Oppositionsborgarrådet och vice ordföranden i Svenska Bostäder Teres Lindberg har gjort anmälan till EU om bolagets försäljning av fastigheten Vattuormen på Norr Mälarstrand till en bostadsrättsförening. Minst fyra av de 25 lägenheterna som ombildades under våren har sålts eller håller på att säljas vidare av ombildarna. Den lägenhet som utannonseras just nu har ett utgångspris för 18,9 miljoner kr, vilket skulle ge en vinst på 11,8 miljoner kronor för ombildaren ifråga.

Teres L. tycker att det här visar att bostadsrättsföreningen fått köpa alldeles för billigt, långt under marknadspris. Hon kräver därför att EU utreder om försäljningen till bostadsrättsföreningen utgjort ett otillåtet statsstöd på samma sätt som avknoppningar av kommunala verksamheter bedömdes vara det i en tidigare dom. Går EU:s avgörande i den riktningen kan bostadsrättsföreningen bli skyldig att betala mellanskillnaden upp till marknadspriset i efterhand.

Om detta berättar Svenska Dagbladet idag, tyvärr bara i papperstidningen.

Äntligen har EU fått något vettigt att syssla med, istället för att lägga sig i våra hyror som fastighetsägarna ville få det till.

SvD vet också att förtälja att i fastigheten på Norr Mälarstrand bor inte bara en moderat ersättare i Stockholmshems styrelse utan också vd:arna för två av de bolag som sysslar med att värdera de allmännyttiga fastigheterna inför försäljning till bostadsrättsföreningar.

Att något är ruttet i staden Stockholm, det är ett som är säkert.

Utförsäljningarnas pris

Den som söker socialbidrag (eller försörjningsstöd, som det egentligen heter numera) måste göra vad han kan för att så snart som möjlig bli oberoende av bistånd. Kan man inte öka sina inkomster så kan man bli tvungen att minska sina utgifter.

En kostnad som det kan bli aktuellt att se över är den för boendet. Om bostaden är för dyr i förhållandet till sin storlek och till familjens behov och om bidragsbehovet väntas bli mer än tre månader, då kan kan socialtjänsten kräva att den bidragsbehövande ska ändra sin bostadssituation, genom att t.ex. byta till en billigare bostad.

Sådana är reglerna, men nu börjar verkligheten att sätta käppar i hjulet för tillämpningen av dem. De bidragsbehövande som bor i de dyra bostäderna har fått svårt att byta dem nu när det finns så få billiga hyresrätter kvar i stan. De måste följaktligen bo kvar och fortsätta att vara beroende av bistånd och socialtjänsten måste fortsätta att bevilja bidrag till de höga hyrorna.
Både enskilda personer och kommunen får alltså betala ett högt pris för utförsäljningen av våra bostäder.

Även inom apoteksområdet är det de mest de mest behövande och kommunen som får betala priset för privatiseringen. Eftersom de nya apoteken inte är skyldiga att lagerhålla alla mediciner väljer de förstås att ha hemma de mest efterfrågade och de mest lönsamma medikamenterna. Det innebär att den som ska ha ett visst preparat inte alltid kan få det på sitt närmaste apotek utan måste ta reda på vilket annat apotek som har medicinen och så bege sig dit.

För en privatperson är det förstås mycket irriterande, men när det blir hemtjänstpersonalen som måste vallfärda till de olika apotekskedjorna så blir det orimligt. Det var ju inte till sådant som deras arbetstid var tänkt att användas.