Vad vi behöver - och inte

Istället för bostäder får vi hotellrum. De senaste åren har antalet hotellrum ökat med 50% i Stockholm.

Istället för lokaler för små och nystartade företag med andra behov än kontor får vi mycket stora tillskott av kontorsytor i city, trots att det redan idag finns ett överskott av kontor i Stockholm.

Istället för hallar för ungdomsidrotten får vi arenor som inga Stockholmslag kommer att fylla.

Istället för vårdplatser får vi ett gigantiskt forskningssjukhus som trots sin storlek innebär ett minskat antal vårdplatser.

Istället för en utbyggd kollektivtrafik har vi fått en museispårväg mellan Östermalm och NK.

På detta utmärkta sätt sammanfattar SvD:s arkitekturkritiker Ola Andersson läget vad gäller byggandet i staden idag.

Den som vill fördjupa sig i hur det är med byggandet av det som vi mest av allt behöver - de nya bostäderna - kan läsa USK:s rapport om vad som byggts under 2010.

Av rapporten framgår att totalt 3 525 lägenheter blev färdigbyggda, varav 65% bostadsrätter och 35% hyresrätter. I innerstan var 68% av de nya lägenheterna bostadsrätter och 5% allmännyttiga hyresrätter. Resten är privata hyresrätter.

Byggstart skedde för 4 802 lägenheter, av vilka 60% ska bli bostadsrätter och 40% hyresrätter. I innerstan är fördelningen 71% bostadsrätter och 10% allmännyttiga hyresrätter.

Det är svårt att tolka dessa siffror på annat sätt än att den borgerliga majoriteten styr bostadsbyggandet så att innerstaden behåller den starka dominans för bostadsrätter som uppstått genom ombildningarna. Stockholms bostadspolitik är idag en politik för en segregerad stad.