Hur ska det gå?

B. är en man i sina bästa år som i två decennier bott hos samma privata hyresvärd på Södermalm. Nästan lika länge har B. försökt få fason på denna värd utan att lyckas. Nu ska det ombildas till bostadsrätt hemma hos B, som på så många andra håll i innerstan. Men denna gång är det inte de boende som är drivande, utan fastighetsägaren. Han tänker i stort sett sälja fastigheten till sig själv genom att behålla minst fem av de elva lägenheterna för eget bruk.

Om hyresvärden kommer att lyckas med denna märkliga affär vet vi inte och B. tänker inte heller stanna kvar för att se hur det går. Han har tröttnat och vill flytta, helst till en annan lägenhet på Söder som han betraktar som sin hemort. B. försöker därför få en lägenhet genom bostadsförmedlingen, där han nu köat i sjutton år. En sådan kötid tycker man borde räcka, men det gör det inte. På alla de intresseanmälningar som B. gjort har han inte hamnat högre än på plats 36 . De som legat på de första platserna har genomgående haft kötider på över 25 år.

Inte heller B:s inkomster räcker till för att han ska få den tvårummare som han behöver. Trots att han har en ordnad ekonomi utan betalningsanmärkningar anses hans inkomst (ungefär 260 000 kr per år) vara för låg för att han ska klara de hyror som gäller just nu, dvs ca 6000 kr för en två. För en sådan lägenhet kräver hyresvärdarna att den nya hyresgästen ska ha en årsinkomst på minst 300 000 kr.

Hur ska det gå för B, undrar man, och för alla andra i hans situation, det vill säga lågavlönade människor som av olika orsaker behöver flytta. Först har en stor del av de billiga hyresrätterna i innerstan sålts ut till bostadsrättsföreningar och sedan, när det nya hyressättningssystemet slår igenom, kan hyrorna för de kvarvarande hyresrätterna komma att höjas kraftigt. Att B. någonsin ska kunna hitta en hyreslägenhet hemma på Söder eller någon annan stans innanför tullarnana blir mer och mer osannolikt. Ja, B själv tror att det redan är kört - "bara börja packa och leta ett rum och kokvrå ute i länet eller satsa på en husvagn" är hans tanke om vad han måste göra.

Jag är rädd att han kan ha rätt. Det kan bli ut med B och andra som inte har så mycket i plånboken och in med den välbärgade medelklassen i ännu större utsträckning än nu. Är det verkligen en sådan segregerad stad som vi vill ha?

Återkomster

Det har varit mycket ett tag nu med nytt barnbarn och resor kors och tvärs, så en mängd tossigheter och märkvärdigheter har fått passera okommenterade. För det mesta gör ju inte det så mycket för det finns nästan alltid någon annan som säger något bra eller bättre, men just nu verkar det som om bostadsbloggeriet gått i stå. Några av ombildningsmotståndarna har gett upp och avslutat sina bloggar, andra verkar låta dem ligga i träda. Det är synd, för det finns ju faktiskt mycket att tycka till eller informera om, som effekterna av det nya hyressättningssystemet eller hur och var alla nya bostäder ska byggas. Jag hoppas därför att bostadsdebatten ska leva vidare i bloggosfären, gärna med nya debattörer.

Medan jag ägnat mig åt annat har det influtit en kommentarer från signaturen Tryggve till en tidigare bloggpost. Tryggve säger att "bostadsrätter medför fler problem än de som man normalt talar om." Så långt är jag med på noterna, men sedan fortsätter Trygge: "Boendemiljön måste förbättras, och inte minst för dem som bor i bostadsrätt. Idag brister regelverken på ett sätt som gör det fullt möjligt för varje styrelse i en bostadsrättsförening att dölja i princip vad de vill för medlemmarna. Det finns som regel ingen insyn och inget inflytande för den som bor i bostadsrätt, trots att man är både medlem och delägare i föreningen. Hur rimligt är detta? Lagar måste förändras så att bostadsrättshavare får något att säga till om i stället för den oligarki som råder i föreningarna!"

Men snälla Tryggve! Är det något som är fel med bostadsrätter så är det väl inte detta. Det finns samma demokrati i bostadsrättsföreningar som i andra föreningar och samma möjligheter till insyn och påverkan. Du får väl bli aktiv i din förening, delta i möten, skriva motioner, granska bokslut och verksamhetsberättelser, gå med i styrelsen och annat. Sedan får du förstås finna dig i att just du kanske inte alltid får igenom din vilja utan att majoriteten vill något annat än du. (Vilket för övrigt är just vad många ombildningsmotståndare fått uppleva under de senaste åren, men då under former som inte ens kommer i närheten av av att vara demokratiska.)

Och så någonting helt annat: den sista av sommarens resor gick till Island, där man förväntar sig att möta hästar, får och frisk natur. Det man absolut inte tänker sig är att träffa på vägglöss, men det är just vad några av oss gjorde. Min rumskamrat, som är uppvuxen i Afrika, visste genast vad det var frågan om, för vägglöss hade hon sett hemma som barn. I Sverige har detta otrevliga lilla djur inte funnits på decennier, men nu är de på återtåg både hit och till andra västländer.

På 1920-talet var de vanliga. Då försökte man röka ut dem med cyanväte, som inte var så hälsosamt för människor heller. Poeten Dan Andersson dog t.ex. på ett hotell i Klarakvarteren till följd av vägglusbekämpning med detta medel. Senare använde man DDT. Det var som bekant inte så nyttigt det heller för månniskor. Om vad man bör göra idag för att slippa vägglössen som sängkamrater (bedbugs på engelska) kan man läsa här. Och hur man kan se ut när de kalasat på en syns här nedanför.