Vad var det som hände?

I slasket i helgen for vi till Hökarängen för att titta på utställningen Hem ljuva hem, som vi hört gott om. De intryck som bestod när vi kom hem kom dock inte så mycket från det vi åkt för att se utan av det som vi såg utav bara farten - själva Hökarängen och de som bor där.

Hökarängen och Björkhagen byggdes vid samma tid (sent 1940-tal), husen ritades till stor del av samma arkitekter (t.ex. Georg Varhelyi), byggdes av samma byggherrar (t.ex. Stockholmshem) och innehöll samma slags lägenheter (mest en- och tvårummare). I rimlighetens namn bör det därför ha varit samma slags människor som flyttade in i de nya lägenheterna i de nya områdena.

När det gäller bebyggelsen har inte så förfärligt mycket hänt sedan husens tillkomst, utan de flesta kåkarna står kvar och ser fortsatt trevliga ut. Men deras invånare har genomgått en stor förändring och det var den som vi reagerade på när vi halkade fram mellan tunnelbanan och Konsthall C. Folket i Hökarängen såg helt enkelt tröttare och mer slitna ut än dem vi brukar möta här hemma.

En koll i statistiken bekräftar det vi såg. Invånarna i Hökarängen har verkligen skäl till att gå med tyngre steg än Björkhagsborna, för de är både fattigare och sjukare än vad vi är här. I Hökarängen har man nämligen

* sämre utbildning (34% med eftergymnasial utbildning mot 61% i Björkhagen)
* färre förvärvsarbetande (69% mot 83% i Björkhagen)
* fler arbetslösa ( 5,3% mot 3,7% här)
* fler som är sjuka (ohälsotal 39 dagar per person mot 22 i Björkhagen).

och (följaktligen)

* lägre inkomster (medelinkomst 211 000 kr/år mot 269 500 kr i Björkhagen).

När det gäller ålder på befolkningen och fördelning på olika familjekonstellationer ser befolkningen ganska likartad ut, men andelen invånare med utländsk bakgrund är dubbelt så hög i Hökarängen som i Björkhagen (34 respektive 17%).

I Hökarängen är ungefär 90% av lägenheterna hyresrätter, till största delen i allmännyttan, och bara 10% bostadsrätter. Under de senaste tjugo åren har andelen allmännyttiga hyresrätter minskat marginellt och andelen bostadsrätter bara ökat med två procentenheter.

I Björkhagen har andelen allmännytta minskar med 15 procentenheter under samma period och andelen privata hyresrätter med lika mycket, medan andelen bostadsrätter fördubblats, från 30 till nästan 60%.

Hur det blivit så här vet jag inte, men vid något tillfälle påbörjades en process som slutat i något som som måste kallas segregation: här i Björkhagen bor nu en vit välutbildad välmående medelklass och i Hökarängen en befolkning där många har det ganska tungt.

Fast finare hus har de i Hökarängen och ett välbevarat centrum från tidigt 1950-tal. Åk dit och titta! Ta en sväng till konsthallen också förresten, men gör det senast den 6 mars för sedan stängs just den här utställningen.

Källor: http://www.usk.stockholm.se samt boken Stockholm utanför tullarna (Stockholmia förlag)