Thursday, January 20, 2011

Om affärsmässighet och annat

Lyssnade med ett öra på dagens bostadsdebatt i riksdagen medan jag satt på jobbet och skrev om någonting helt annat. Kanske gjorde det att jag inte hörde riktigt vad som sades, men av det jag uppfattade handlade i stort sett allt om lån och skulder och ingenting om de ombildningar som gör att folk blir tvungna att skaffa sig lån för att få en bostad. Ingenting hörde jag heller om den massor med billiga hyresrätter som behöver byggas så fort det bara går.

I Stockholmstidningen läser jag att Stockholmshem just nu har 35 lägenheter som står outhyrda i fastigheter där det pågår en ombildningsprocess. Också hos Svenska Bostäder finns tomma lägenheter, om än inte lika många, medan Familjebostäder hyr ut även medan man väntar på svar på om det ska bli ombildning eller ej.

En företrädare för Stockholmshem hänvisar till att allmännyttan ska bedrivas affärsmässigt och säger: "Vi ska så långt möjligt efterlikna den privata sidan. Då gör vi som de gör. De hyr inte heller ut lägenheterna."

Att hålla lägenheterna tomma på detta sätt kan ge stora vinster åt både fastighetsägaren som säljer och bostadsrättsföreningen som köper. Fastighetsägaren kan höja priset för fastigheten med hänvisning till de tomma lägenheterna, bostadsrättsföreningen får visserligen betala mer för fastigheten men kan snabbt sälja de tomma lägenheterna till marknadspris, som ju alltid är mycket högre än det pris som betalas vid en ombildning.

Vinna-vinna-läge för både fastighetsägare och bostadsrättsförening, men stor förlust för bostadssökande, alltså.

Även tidningen Dagens Samhälle skriver om allmännyttan och affärsmässigheten. Där uttalar sig Per Blomstrand, vice vd för Stockholms Stadshus AB, ägare till Stockholmshem, Svenska Bostäder och Familjebostäder. Blomstrand säger: "Vi har gjort benchmarking mot privata marknaden och konstaterar att vi behöver skruva upp avkastningskraven."

Vinstkraven har legat på cirka 700 miljoner kronor för de tre bolagen tillsammans. Resultaten har däremot på senare år varit långt bättre tack vare reavinster på bostadsförsäljningar, men själva rörelsen har i grunden motsvarat avkastningskraven.

Blomstrand fortsätter: "Nu siktar vi på skärpt resultatutveckling den närmaste treårsperioden. Vi behöver upp mot 1 miljard ungefär."

Sist och slutligen ett exempel på hur det kan blir när det blir som sämst: Boultbee har - trots dramatiska hyreshöjningar och bristande underhåll i sina affärscentrum - svårt att få ihop det. Före jul övervägade bolaget att sätta alla sina gallerior i konkurs eftersom aktiekapitalet var förbrukat hos flera av dem. Nu söker man nya finansiärer för att kunna återställa aktiekapitalet. Lyckas man inte med det kan verksamheten hotas.

Så var det alltså med det bolag som den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus valde att sälja alla sina centrumanläggningar till.

Kommentaren från Hyresgästföreningens ordförande i Stockholm till Per Blomstrand är: "Bolagen är redan affärsmässiga. En orostanke är att de ... av någon outgrundlig anledning sätter sig över lagen och blir än mer affärsmässiga."

Men snälla nån. Är det inte just den nya lagen som säger att bolagen ska vara affärsmässiga? Hur kan man då vänta sig att de ska vara någonting annat än affärsmässiga eller att de ska vara det mer eller mindre? Och hur kan man vänta sig att affärsmässiga bolag ska drivas med sikte på annat än vinst? Det kan man faktiskt inte göra, i alla fall inte om man godtar att affärsmässig är en synonym för "kommersiell, vinstinriktad, inriktad på vinst". Och hur kan man tro annat än att denna vinst ska vara så maximal som möjligt och ge så stor utdelning som möjligt åt ägarna, som ju i detta fall dessutom representeras av de borgerliga politikerna i Stadshuset? Det verkar ju alla fall företrädarna för Stockholmshem och Stadshus AB att ha för ögonen. Man får hoppas att de inte tar efter Boultbee och tar affärsmässigheten till de höjder där allt rasar samman.

Källor: Papperstidningarna Stockholmstidningen den 17 januari 2011 och Dagens Samhälle 2/2011 samt
dn.se.

Wednesday, January 19, 2011

Vad var det som hände?

I slasket i helgen for vi till Hökarängen för att titta på utställningen Hem ljuva hem, som vi hört gott om. De intryck som bestod när vi kom hem kom dock inte så mycket från det vi åkt för att se utan av det som vi såg utav bara farten - själva Hökarängen och de som bor där.

Hökarängen och Björkhagen byggdes vid samma tid (sent 1940-tal), husen ritades till stor del av samma arkitekter (t.ex. Georg Varhelyi), byggdes av samma byggherrar (t.ex. Stockholmshem) och innehöll samma slags lägenheter (mest en- och tvårummare). I rimlighetens namn bör det därför ha varit samma slags människor som flyttade in i de nya lägenheterna i de nya områdena.

När det gäller bebyggelsen har inte så förfärligt mycket hänt sedan husens tillkomst, utan de flesta kåkarna står kvar och ser fortsatt trevliga ut. Men deras invånare har genomgått en stor förändring och det var den som vi reagerade på när vi halkade fram mellan tunnelbanan och Konsthall C. Folket i Hökarängen såg helt enkelt tröttare och mer slitna ut än dem vi brukar möta här hemma.

En koll i statistiken bekräftar det vi såg. Invånarna i Hökarängen har verkligen skäl till att gå med tyngre steg än Björkhagsborna, för de är både fattigare och sjukare än vad vi är här. I Hökarängen har man nämligen

* sämre utbildning (34% med eftergymnasial utbildning mot 61% i Björkhagen)
* färre förvärvsarbetande (69% mot 83% i Björkhagen)
* fler arbetslösa ( 5,3% mot 3,7% här)
* fler som är sjuka (ohälsotal 39 dagar per person mot 22 i Björkhagen).

och (följaktligen)

* lägre inkomster (medelinkomst 211 000 kr/år mot 269 500 kr i Björkhagen).

När det gäller ålder på befolkningen och fördelning på olika familjekonstellationer ser befolkningen ganska likartad ut, men andelen invånare med utländsk bakgrund är dubbelt så hög i Hökarängen som i Björkhagen (34 respektive 17%).

I Hökarängen är ungefär 90% av lägenheterna hyresrätter, till största delen i allmännyttan, och bara 10% bostadsrätter. Under de senaste tjugo åren har andelen allmännyttiga hyresrätter minskat marginellt och andelen bostadsrätter bara ökat med två procentenheter.

I Björkhagen har andelen allmännytta minskar med 15 procentenheter under samma period och andelen privata hyresrätter med lika mycket, medan andelen bostadsrätter fördubblats, från 30 till nästan 60%.

Hur det blivit så här vet jag inte, men vid något tillfälle påbörjades en process som slutat i något som som måste kallas segregation: här i Björkhagen bor nu en vit välutbildad välmående medelklass och i Hökarängen en befolkning där många har det ganska tungt.

Fast finare hus har de i Hökarängen och ett välbevarat centrum från tidigt 1950-tal. Åk dit och titta! Ta en sväng till konsthallen också förresten, men gör det senast den 6 mars för sedan stängs just den här utställningen.

Källor: http://www.usk.stockholm.se samt boken Stockholm utanför tullarna (Stockholmia förlag)