Klapphuset i Kalmar.
När man har varit borta några veckor tror man lätt att det ska ha hänt en massa saker därhemma. Det har det sällan. I år har det visserligen startats en bostadspolitisk debatt på Newsmill, men där är det mest de förväntade personerna som uttrycker de förväntade åsikterna, så det känns inte särskilt nytt.
Fast kanske har det ändå inträffat viktiga händelser denna sommar, fast det ännu är för tidigt för oss att kunna urskilja dem. Ibland måste tiden få gå ett tag innan vi kan förstå vad som skett.
När vi besökte Kalmar fick i alla fall jag en handfast påminnelse om den omvälvningen som tvättmaskinen inneburit, främst för kvinnorna. Idag slänger vi in tvätten i tvättmaskinen och går sedan och gör något annat tills tvätten är klar. Trekvart senare hänger vi allt i torkskåpet eller stoppar det i torktumlaren och efter ytterligare trekvart är allt klart.
Annat var det förr. Så här beskriver Nordisk Familjebok från 1933 hur man tvättade på 1930-talet:
"T. av bomulls- och linnetvätt tillgår vanl. så att kläderna läggas i blöt i kallt vatten omkr. ett halvt dygn i förväg. Dagen därpå urvrides de vattenlagda kläderna för hand el. i centrifug och tvättas i varmt vatten med tvättmedel. T. kan ske antingen för hand el. i tvättmaskiner (se nedan). Efter t. sköljas de åter, urvridas eller centrifugeras och torkas."
De tvättmaskiner som nämns är inte de vi är vana vid nu (elektriska hushållstvättmaskiner kom inte i allmänt bruk förrän en bit in på 1950-talet), utan trettiotalsmaskinerna var något annat. De bestod av en metallbehållare med en rotor inuti. Ibland fanns en motor som vred runt tvättbehållaren, men ofta fick tvätterskan vrida själv sedan hon lagt i tvätten och fyllt på vatten. Uppvärmningen skedde genom en särskild eldstad under tvättmaskinen eller genom att maskinen sattes på spisen.
Flera dagars tungt fysiskt arbete, alltså, även om man hade något så modernt som en tvättmaskin. Innan den kom var det ännu värre. Då tvättades allt för hand, vanligen utomhus och ofta i sjön, även vintertid.
Det är lätt att tänka sig hur slitna kvinnorna blev i ryggar och händer av det tunga och kalla arbetet. För att kvinnorna skulle få det lättare började man i mitten på 1800-talet att bygga särskilda tvätt- och klapphus där tvätterskorna kunde stå i skydd för vind och väder.
Bilden härovanför är från ett klapphus som byggdes i Kalmar 1857. Tunnorna kan sägas vara en tidig form av arbetarskydd, för de var till för kvinnorna att stå i så att de skulle slippa böja sig för att nå vattnet.
När man sett klapphuset känns det inte särskilt överdrivet att påstå att tvättmaskinen haft en stor betydelse för kvinnans frigörelse.
