Röstfiske?

På söndagspromenaden ser jag på en affisch att borgarrådet Kristina Alvendal (m) haft ett möte i Hammarby sjöstad för att tala om hur stadens hyresrätter kan ombildas till bostadsrätter.

Enligt Stockholms stads statistik (från slutet av 2005) fanns 24,8% av Sjöstadens lägenhet i alllmännyttan och 12,7% hos privata hyresvärder. Andelen bostadsrätter uppgick till 62,5%.
Det är svårt att inte koppla ihop den siffran med att medelinkomsten i området var 318 600 kr (per år mot 274 100 kr i staden som helhet) och att 65% av Sjöstadsborna i åldrarna 20-64 år hade eftergymnasial utbildning (mot ett genomsnitt på 50% för staden).

Av en händelse stämmer andelen bostadsrätter nästan precis överens med andelen röster för de borgerliga partierna i senaste kommunfullmäktigevalet (63,7%).

Nu ska alltså Sjöstaden bli ännu mer homogent. Och (m) med stödpartier få ännu fler röster, kantänka.

Vinnare och förlorare

I DN igår (23.2.07) refereras BengtTurner, bostadsforskare och professor vid Uppsala universitet. Han menar menar att prisutvecklingen på bostadsmarknaden har delat upp svenska folket i vinnare och förlorare. Den som bor i en fastighet som ligger i ett attraktivt område och som omvandlas från bostadsrätt till hyresrätt är vinnare. Bostadsägandet är, enligt Turner, starkt knutet till inkomsten och ägandet går allt oftare i arv. Invandrare och barn till hyresgäster får allt svårare att köpa en bostadsrätt eller småhus. "Bostadsmarknaden har blivit en fördelningsfråga. `Till dem som har skall varda givet.´" avslutas artikeln i DN (som skrivits av Kjell Löfberg).

Men var det verkligen meningen att våra bostäder skulle bli objekt på en marknad? Har inte alla, oavsett inkomst och härkomst, rätt till en bra bostad?