Om att bo och annat viktigt

Vad vi behöver - och inte

2011-03-29T18:31:00.005Z

Istället för bostäder får vi hotellrum. De senaste åren har antalet hotellrum ökat med 50% i Stockholm.

Istället för lokaler för små och nystartade företag med andra behov än kontor får vi mycket stora tillskott av kontorsytor i city, trots att det redan idag finns ett överskott av kontor i Stockholm.

Istället för hallar för ungdomsidrotten får vi arenor som inga Stockholmslag kommer att fylla.

Istället för vårdplatser får vi ett gigantiskt forskningssjukhus som trots sin storlek innebär ett minskat antal vårdplatser.

Istället för en utbyggd kollektivtrafik har vi fått en museispårväg mellan Östermalm och NK.

På detta utmärkta sätt sammanfattar SvD:s arkitekturkritiker Ola Andersson läget vad gäller byggandet i staden idag.

Den som vill fördjupa sig i hur det är med byggandet av det som vi mest av allt behöver - de nya bostäderna - kan läsa USK:s rapport om vad som byggts under 2010.

Av rapporten framgår att totalt 3 525 lägenheter blev färdigbyggda, varav 65% bostadsrätter och 35% hyresrätter. I innerstan var 68% av de nya lägenheterna bostadsrätter och 5% allmännyttiga hyresrätter. Resten är privata hyresrätter.

Byggstart skedde för 4 802 lägenheter, av vilka 60% ska bli bostadsrätter och 40% hyresrätter. I innerstan är fördelningen 71% bostadsrätter och 10% allmännyttiga hyresrätter.

Det är svårt att tolka dessa siffror på annat sätt än att den borgerliga majoriteten styr bostadsbyggandet så att innerstaden behåller den starka dominans för bostadsrätter som uppstått genom ombildningarna. Stockholms bostadspolitik är idag en politik för en segregerad stad.

Rätten till en bostad

2011-03-17T19:04:00.008Z

Att det är svårt att få bostad i Stockholm vet väl vid det här laget varenda människa. För somliga är det ännu svårare än för andra. De som varken har pengar, kontakter eller kötid hos bostadsförmedlingen och som därtill kanske varit på kant med livet och skaffat sig skulder eller andra problem, de har verkligen inte mycket att hoppas på i kampen om bostäderna i denna stad. En litet ljus i mörkret finns dock även för dem i form av Stiftelsen Hotellhem.

Stiftelsen har till uppdrag av kommunfullmäktige att "tillhandahålla genomgångsbostäder till bostadslösa inom Stockholms Stad som av sociala och/eller ekonomiska skäl för tillfället inte kan få en egen lägenhet på den ordinarie bostadsmarknaden". Bostäder finns inte bara för de kantstötta utan även för flyktingfamiljer, bostadslösa ungdomar och andra som har svårt att ta sig in på den ordinarie bostadsmarknaden.

Ett av hotellhemmen finns i Västertorp och har väl inte gjort ens en fluga förnär under de tjugo år som det existerat. Men nu har det tagit hus i helsike i denna fridfulla förort. Orsaken är att Stiftelsen vill riva den befintliga byggnaden, som har ett åttiotal lägenheter för personer över 25 år, och ersätta den med flera nya kåkar som ska inrymma ytterligare 200 personer, både ensamstående vuxna, ungdomar och familjer.

Planerna har fått vissa Västertorpsbor att tappa besinningen helt. När planen var på samråd nyligen tapetserades hela området med affischer om hur förfärligt allt skulle bli med alla dessa konstiga människor. Och när stadsdelsnämnden inbjöd till möte kom det folk som beskärmade sig över att värdet på deras bostadsrätter skulle sjunka om bygget blev av!

Tack och lov finns det motkrafter mot denna människofientlighet och girighet. I senaste numret av lokaltidningen Mitt i Söderort välkomnas det nya hotellhemmet och dess invånare av en insändarskribent som påpekar att "Den här formen av bostäder är viktiga och det behövs mer av den sorten. Samhället har ett behov av det och det ska självfallet tillgodoses, inte motarbetas."

Det är förstås precis så det är. Rätt till en bostad har alla, inte bara de som kan och vill köpa en bostadsrätt.

Struntprat och lockrop

2011-03-06T18:57:00.016Z

Att mäklare har ett alldeles eget sätt att uttrycka sig har uppmärksammats i en populär krogshow som går just nu. Hur det kan låta kan man ta del av i ett aktuellt prospekt från en av våra lokala mäklare. Den alldeles vanliga tvårummare på 53 kvm som de har i uppdrag att sälja beskrivs med att den har "ett fantastiskt läge, charmig orginalinredning, ljusa och trivsamma färgnyanser och är trivsam, rymlig och välkomnande, luftig och härlig" etc etc i olika kombinationer och varianter.

Så långt är det någorlunda sant, om än överdrivet och klyschigt. Men sedan börjar skribenten slira på tangenterna riktigt ordentligt. När bostadsrättsföreningen ska beskrivas anges felaktiga årtal för sådant som gjorts och osanna påståenden görs om vad som planeras. Den igenvuxna och vanskötta bakgården blir först en "lugn skog", sedan en "fin och lummig innergård" med "ett stort antal blommande fruktträd som är mycket populära för Nackareservatets breda fågelflora."

Med att man kanske aldrig sett några förvuxna vildplommonträd kan jag ha viss fördragsamhet, men när man hänför fåglar till floran istället för till faunan, då haltar det väl mycket i kunskaperna.

I det avslutande avsnittet, vill författaren ge en uppfattning om vilka det är som bor här omkring. Innan man går in på de lösryckta och ointressanta uppgifterna säger man att "de egenskaper och intressen som vi samlat nedan beskriver utmärkande livsstilar över en stereotypisk person i detta området. Stereotypen behöver inte passa in på majoriteten, men de är en mer vanligt förekommande livsstill i detta område än i övriga Sverige generellt. Avvikelser kan självklart förekomma."

Någon som begrep något? Nä, inte jag heller. Men jag är kanske inte tillräckligt stereotypisk eller fågelfloristisk.

Det är alltså till folk som producerar en sån här rappakalja som människor sätter sin lit när de ska göra vad som sannolikt är deras livs största affär. Och har köparna inte blivit lurade av flosklerna och de tomma orden i mäklarannonser och på visningar så blir de det när det gäller priset på lägenheten.

För den lägenhet som visades idag är priset angivet till "1 395 000 kr /bud", vilket säkert verkade lockande på många av de unga par som kom för att titta. Och lockpris är just vad det är för den likadana lägenhet i samma port som såldes alldeles nyss port gick för hiskeliga 2 120 000 kr. Och inte på flera år har man kunnat få en tvårummare för under 1, 8 miljoner kr.

Det kan inte kallas för annat än ohederligt och oanständigt att gå ut med så låga (!) priser när man vet att den verkliga kostnaden för ett köp blir så mycket högre.

Att mäklarbranschen har börjat diskutera prissättningen är alltså väldigt mycket på tiden. Vill den fortsätta försöken att bli mer trovärdig kan man kanske även ge mäklarna lite baskunskaper i svenska språket och i vikten av att hålla sig till sanningen. Lite grundläggande biologi verkar somliga också behöva.

Sådana här saker behöver man inte bli utsatt för som hyresgäst. Ytterligare en fördel med den boendeformen, alltså.

PS. Priset blev även denna gång 2,1 miljoner kr, en ökning med 50%. Jag hoppas att den som "vann" (som det så absurt kallas)budgivningen verkligen har råd med detta och inte lät sig förledas till något som han eller hon inte kommer att klara av.

Hycklaren Nordin

2011-02-08T19:18:00.004Z

"Det här är förstås inte bra. Vi brinner för att skapa en stad som verkligen är blandad." Så säger finansborgarrådet Sten Nordin idag i DN:s artikel om den segregerade stad som vi fått de senaste åren.

Sicken hycklare. Att utförsäljningen av allmännyttan skulle leda just till detta har stått klart för de flesta väldigt länge. Och kan en amatör som jag räkna ut att det skulle bli så är det självklart att Nordin också både kunnat göra och gjort det. Utförsäljnings- och ombildningspolitiken har varit ett medvetet val från de borgerliga partiernas sida i syfte att gynna de egna nuvarande och blivande väljarna. Försök inte inbilla oss något annat.

En som företräder helt andra ideal kunde man höra härom morgonen i radion. Det var Vibeke Olsson som talade så klokt. Lyssna på henne.

Om affärsmässighet och annat

2011-01-20T19:16:00.006Z

Lyssnade med ett öra på dagens bostadsdebatt i riksdagen medan jag satt på jobbet och skrev om någonting helt annat. Kanske gjorde det att jag inte hörde riktigt vad som sades, men av det jag uppfattade handlade i stort sett allt om lån och skulder och ingenting om de ombildningar som gör att folk blir tvungna att skaffa sig lån för att få en bostad. Ingenting hörde jag heller om den massor med billiga hyresrätter som behöver byggas så fort det bara går.

I Stockholmstidningen läser jag att Stockholmshem just nu har 35 lägenheter som står outhyrda i fastigheter där det pågår en ombildningsprocess. Också hos Svenska Bostäder finns tomma lägenheter, om än inte lika många, medan Familjebostäder hyr ut även medan man väntar på svar på om det ska bli ombildning eller ej.

En företrädare för Stockholmshem hänvisar till att allmännyttan ska bedrivas affärsmässigt och säger: "Vi ska så långt möjligt efterlikna den privata sidan. Då gör vi som de gör. De hyr inte heller ut lägenheterna."

Att hålla lägenheterna tomma på detta sätt kan ge stora vinster åt både fastighetsägaren som säljer och bostadsrättsföreningen som köper. Fastighetsägaren kan höja priset för fastigheten med hänvisning till de tomma lägenheterna, bostadsrättsföreningen får visserligen betala mer för fastigheten men kan snabbt sälja de tomma lägenheterna till marknadspris, som ju alltid är mycket högre än det pris som betalas vid en ombildning.

Vinna-vinna-läge för både fastighetsägare och bostadsrättsförening, men stor förlust för bostadssökande, alltså.

Även tidningen Dagens Samhälle skriver om allmännyttan och affärsmässigheten. Där uttalar sig Per Blomstrand, vice vd för Stockholms Stadshus AB, ägare till Stockholmshem, Svenska Bostäder och Familjebostäder. Blomstrand säger: "Vi har gjort benchmarking mot privata marknaden och konstaterar att vi behöver skruva upp avkastningskraven."

Vinstkraven har legat på cirka 700 miljoner kronor för de tre bolagen tillsammans. Resultaten har däremot på senare år varit långt bättre tack vare reavinster på bostadsförsäljningar, men själva rörelsen har i grunden motsvarat avkastningskraven.

Blomstrand fortsätter: "Nu siktar vi på skärpt resultatutveckling den närmaste treårsperioden. Vi behöver upp mot 1 miljard ungefär."

Sist och slutligen ett exempel på hur det kan blir när det blir som sämst: Boultbee har - trots dramatiska hyreshöjningar och bristande underhåll i sina affärscentrum - svårt att få ihop det. Före jul övervägade bolaget att sätta alla sina gallerior i konkurs eftersom aktiekapitalet var förbrukat hos flera av dem. Nu söker man nya finansiärer för att kunna återställa aktiekapitalet. Lyckas man inte med det kan verksamheten hotas.

Så var det alltså med det bolag som den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus valde att sälja alla sina centrumanläggningar till.

Kommentaren från Hyresgästföreningens ordförande i Stockholm till Per Blomstrand är: "Bolagen är redan affärsmässiga. En orostanke är att de ... av någon outgrundlig anledning sätter sig över lagen och blir än mer affärsmässiga."

Men snälla nån. Är det inte just den nya lagen som säger att bolagen ska vara affärsmässiga? Hur kan man då vänta sig att de ska vara någonting annat än affärsmässiga eller att de ska vara det mer eller mindre? Och hur kan man vänta sig att affärsmässiga bolag ska drivas med sikte på annat än vinst? Det kan man faktiskt inte göra, i alla fall inte om man godtar att affärsmässig är en synonym för "kommersiell, vinstinriktad, inriktad på vinst". Och hur kan man tro annat än att denna vinst ska vara så maximal som möjligt och ge så stor utdelning som möjligt åt ägarna, som ju i detta fall dessutom representeras av de borgerliga politikerna i Stadshuset? Det verkar ju alla fall företrädarna för Stockholmshem och Stadshus AB att ha för ögonen. Man får hoppas att de inte tar efter Boultbee och tar affärsmässigheten till de höjder där allt rasar samman.

Källor: Papperstidningarna Stockholmstidningen den 17 januari 2011 och Dagens Samhälle 2/2011 samt dn.se.

Vad var det som hände?

2011-01-19T18:00:00.007Z

I slasket i helgen for vi till Hökarängen för att titta på utställningen Hem ljuva hem, som vi hört gott om. De intryck som bestod när vi kom hem kom dock inte så mycket från det vi åkt för att se utan av det som vi såg utav bara farten - själva Hökarängen och de som bor där.

Hökarängen och Björkhagen byggdes vid samma tid (sent 1940-tal), husen ritades till stor del av samma arkitekter (t.ex. Georg Varhelyi), byggdes av samma byggherrar (t.ex. Stockholmshem) och innehöll samma slags lägenheter (mest en- och tvårummare). I rimlighetens namn bör det därför ha varit samma slags människor som flyttade in i de nya lägenheterna i de nya områdena.

När det gäller bebyggelsen har inte så förfärligt mycket hänt sedan husens tillkomst, utan de flesta kåkarna står kvar och ser fortsatt trevliga ut. Men deras invånare har genomgått en stor förändring och det var den som vi reagerade på när vi halkade fram mellan tunnelbanan och Konsthall C. Folket i Hökarängen såg helt enkelt tröttare och mer slitna ut än dem vi brukar möta här hemma.

En koll i statistiken bekräftar det vi såg. Invånarna i Hökarängen har verkligen skäl till att gå med tyngre steg än Björkhagsborna, för de är både fattigare och sjukare än vad vi är här. I Hökarängen har man nämligen

* sämre utbildning (34% med eftergymnasial utbildning mot 61% i Björkhagen)
* färre förvärvsarbetande (69% mot 83% i Björkhagen)
* fler arbetslösa ( 5,3% mot 3,7% här)
* fler som är sjuka (ohälsotal 39 dagar per person mot 22 i Björkhagen).

och (följaktligen)

* lägre inkomster (medelinkomst 211 000 kr/år mot 269 500 kr i Björkhagen).

När det gäller ålder på befolkningen och fördelning på olika familjekonstellationer ser befolkningen ganska likartad ut, men andelen invånare med utländsk bakgrund är dubbelt så hög i Hökarängen som i Björkhagen (34 respektive 17%).

I Hökarängen är ungefär 90% av lägenheterna hyresrätter, till största delen i allmännyttan, och bara 10% bostadsrätter. Under de senaste tjugo åren har andelen allmännyttiga hyresrätter minskat marginellt och andelen bostadsrätter bara ökat med två procentenheter.

I Björkhagen har andelen allmännytta minskar med 15 procentenheter under samma period och andelen privata hyresrätter med lika mycket, medan andelen bostadsrätter fördubblats, från 30 till nästan 60%.

Hur det blivit så här vet jag inte, men vid något tillfälle påbörjades en process som slutat i något som som måste kallas segregation: här i Björkhagen bor nu en vit välutbildad välmående medelklass och i Hökarängen en befolkning där många har det ganska tungt.

Fast finare hus har de i Hökarängen och ett välbevarat centrum från tidigt 1950-tal. Åk dit och titta! Ta en sväng till konsthallen också förresten, men gör det senast den 6 mars för sedan stängs just den här utställningen.

Källor: http://www.usk.stockholm.se samt boken Stockholm utanför tullarna (Stockholmia förlag)

Det perfekta livet och folkhemmets död

2010-12-05T20:26:00.005Z

Svenska Dagbladet har idag en bra artikel om gentrifieringen av innerstaden. Läs den här.

Rättslösa hyresgäster

2010-12-01T19:41:00.002Z

Hyresgästföreningens förbundsstyrelse har beslutat att föreningen inte längre ska lämna juridiskt biträde till medlemmar som vill klandra köpstämmor. Beslutet motiveras med att det är dyrt för föreningen med den juridiska hjälpen i tingsrätten, att ombildningarna blir av även om den som klagat får rätt samt att det finns risk för att Hyresgästföreningen förlorar i anseende.

Det är usla argument för ett uselt beslut som gör att motståndarna i praktiken blir rättslösa, eftersom de sällan ur egen kassa kan betala de många tiotusentals kronor som ett tvistemål kostar den förlorande parten. Det vet jag av egen erfarenhet.

Om något kan medföra att en förening förlorar i anseende så är det väl att den inte företräder sina medlemmar. Att medlemmarna skulle vara missnöjda med att de får det de betalat för är en synnerligen besynnerlig tanke som förmodligen endast Hyresgästföreningen kan komma på.

Förbundsstyrelsen var tack och lov inte enig i beslut. Ledamoten Egon Frid reserverade sig och sade (enligt www.hemhyra.se):

- Många av ombildningarna sker på ett odemokratiskt sätt. Jag tycker möjligheten att driva klandertalan i tingsrätten mot köpstämmor som inte gått rätt till borde ha funnits kvar. Hyresgästföreningen ska ta ställning för hyresrätten.

Just så. Heja Egon!

Som man bäddar

2010-11-24T19:50:00.004Z

Hyresgästföreningen ondgör sig just nu över de krav på höga hyreshöjningar som lämnas in av den ena hyresvärden efter den andra och särskilt från dem med fastigheter i attraktiva lägen. Men vad annat var att vänta med de principer för hyressättning som hyresgästföreningen själv tagit en så aktiv del i att få fram? Hade man verkligen väntat sig att fastighetsägarna inte skulle utnyttja de möjligheter som nu finns att sätta hyror utan självkostnadsprincip och hyresnormerande allmännytta eller att man skulle bortse från att lägesfaktorn tillåts inverka på hyran? Bolagen agerar ju bara utifrån det uppdrag de numera har oavsett om ägaren är privat eller kommunal - att ta ut så stor vinst som möjligt.

Hyresgästföreningen måste acceptera att som man bäddar får man ligga. I det här fallet har bädden blivit rätt knölig och trång, som en gammal utdragssoffa med hö i madrassen. Det krävs en hel del av hyresgästföreningens förhandlare om de ska få ordning på den sovplatsen. Vi får hoppas att de lyckas så att både de och hyresgästerna kan sova gott om natten även i fortsättningen.

Borättsbildarna - någon?

2010-11-11T19:22:00.003Z

För drygt ett år sedan efterlyste Anna i Skarpnäck via bloggen någon som kände till ombildningskonsulterna Borättsbildarna som anlitats av den bostadsrättsförening där Anna bodde.

Nu har bloggen fått mejl från en anonym person som skriver:

"Dessa konsulter vill ombilda våran förening, jag undrar därför hur det gick för er? Har samma intryck som du att de är oseriösa."

Anna eller någon annan som vet något om Borättsbildarna får gärna höra av sig.

Den nakna sanningen

2010-11-05T22:09:00.003Z

Ständigt förekommande fastighetsprofessorn Hans Lind är inte direkt någon av mina favoriter, men den här gången tror jag att han har rätt. Det han uttalat sig om nu är den fördubbling av hyran som Familjebostäder och Hyresgästföreningen kommit överens om vad gäller några ombyggda lägenheter i innestan. Så här säger Lind om detta:

-Det här är inget konstigt för de allmännyttiga bolagen ska ju vara affärsmässiga. Alla fastighetsägare letar nu efter möjligheter att höja hyrorna där det finns ett utrymme, dvs. där marknadshyran ligger långt över den nuvarande hyran. Det som förvånar mig är att hyresgästföreningen gått med på höjningen.Vi skall förvänta oss denna utveckling framöver. Någon påverkan på segregationen kommer den inte att ha för Stockholm är redan väldigt segregerat"

Uttalandet fanns att höra i ABC-nytt den 5 november.

Resultatet

2010-11-04T19:47:00.005Z

En sexbarnsfamilj i södra Stockholm riskerar att bli vräkt från sin lägenhet av bostadsrättsföreningen som de hyr av eftersom de inte haft råd att köpa lägenheten. Föreningen anför försenade hyresbetalningar som skäl för att familjen ska flytta, trots att skulderna är betalada och hyrorna nu kommer i tid.

Formellt har bostadsrättsföreningen rätt att göra så här, men den moraliska rätten har de då inte. Förklaringen varför föreningen väljer att vräka (och inte bara denna familj utan två hyresgäster till) finns säkert i detta, som familjen berättar för tidningen Metro idag:

"Men så fick vi en ny lapp om att köpa lägenheten, vilket vi tackade nej till - och en vecka efer det fick vi brev från bostadsrättsföreningens jurist om att vi skulle vräkas. Det känns som att de vill bli av med oss för att kunna sälja lägenheten och få en hyresgästfri förening."

Vad denna och andra familjer som är i samma situation (och de finns även på andra håll i stan) tycker om konsekvenserna av ombildningarna är inte svårt att räkna ut. Jag hoppas att de får samma enkät som Ronny fått från stadens utrednings- och statistikkontor, USK. I enkäten, som är en uppföljning av en tidigare från 2007, ställs frågor om relationer mellan bostadsrättsförening och hyresgäster, om underhåll, trivsel och grannkontakter, om man är nöjd eller missnöjd med ombildning och en del annat.

Förhoppniningsvis blir det många och sannfärdiga svar på enkäten så att vi äntligen får den osminkade bilden av hur ombildningarna påverkat de boende i de ombildade fastigheterna. Jag tror inte att den bilden blir särskilt positiv.

PS. Idag den 8 november 2010 vet Metro berätta att hyresnämnden hittills i år fått in 1016 ärenden om vräkningar varav 103 från bostadsrättsföreningar. För helåret 2009 var siffrorna 1026 respektive 73. Hyresgästföreningen menar att bostadsrättsföreningarnas hårdare attityd är en orsak till ökningen av vräkningsärenden.

Hyresrätten i fortsatt strykklass

2010-10-26T18:54:00.003Z

"Under mandatperioden ska det byggas minst 15 000 nya bostäder, varav en betydande andel hyresrätter" skriver den borgerliga majoriteten i stadshuset i sitt förslag till budget för nästa år. Det låter ju väldigt trevligt, men tittar vidare i handlingarna blir man inte så glad.

Av de så kallade indikatorerna för vad som faktiskt ska åstadskommas framgår att det under åren 2011-2013 ska färdigställas 3750 bostäder per år och lika många ska påbörjas. Av dem som börjar byggas ska 1500 varje år vara hyresrätter, vilket förstås betyder att resterande 2250 bostäder ska vara bostadsrätter eller kanske villor. Även ägarlägenheter ska byggas under de kommande åren, men hur många dessa ska vara är ännu inte fastställt.

Nytillskottet av bostäder kommer alltså huvudsakligen att ha annan upplåtelseform än hyresrätt. Lägger man till det att staden ska fortsätta att uppmuntra ombildningar till bostadsrätt i förorterna så blir resultatet förstås att andelen hyresrätter fortsätter att sjunka i Stockholm.

Om varför man gör på detta viset kan man ha olika teorier. Lars Ohly har en som han skriver om i senaste numret av Flamman. Jag tror att han kan ha rätt.

Så var det då

2010-10-24T17:29:00.008Z

Oron är stor bland många hyresgäster för vad som ska hända med hyrorna under de kommande åren. Det är lätt att förstå. En sak är dock säker - det som gäller är i alla fall förhandlingar utifrån förhoppningsvis någorlunda begripliga principer. Annat var det förr - då kunde det låta så här:

"Härmed få vi meddela, att från och med den 1 oktober 1938 höja Eder nuvarande hyra till kr 915:60. Anledningen härtill är att Edert yngsta barn avlidit under innevarande hyresår."

(Brev från Stockholmshem i juni 1938 till en familj i ett av de nya barnrikehusen)

På en sådan grund kommer i alla fall hyran inte att förändras idag.

Vid samma tid kunde man å andra sidan också få ett sånt här trevligt brev från sin hyresvärd:

"Med anledning av att Eder nuvarande lägenhet måste anses för trång för Eder familj få vi härmed och från och med den 1 oktober 1938 uppsäga hyreskontraktet å Eder lägenhet om 2 r & kök, Hoburgsvägen 13, 3 tr. Samtidigt få vi meddela att Ni den 1 oktober d.å. erhåller lägenhet om 3 r. & kök i Traneberg. Vi emotse Edert besök senast den 18 ds. Prästbetyg och hyreskontrakt torde medhavas."

Något sådant lär nog inte heller inträffa idag.

Hur stor familjen med den trånga lägenheten var vet vi inte. Kanske var de lika många som i den familj som beskrivs i den här skrivelsen till AB Stockholmshem:

Familjen S... bebor en lägenhet om 1 rum och kök å n.b.t.h. i de provisoriska trähusen Vanadislunden 4 B. Rummet har en golvyta om ca 20 kvm, köket ca 13 kvm. Familjen utgöres för närvarande av nio personer, därav sju barn i åldern 2½ till 16½ år - två barn ha enligt uppgift nyligen flyttat hemifrån. Av ovanstående framgår att lägenheten är i hög grad överbefolkad. Önskvärt vore därför att familjen så snart lämpligen kan ske, kunde beredas rumligare och även ur andra synpunkter lämpligare bostad.

Stockholm den 30 december 1937
E. Flodin
1:ste assistent vid bostadsinspektionen"

Om det förra brevet är en önskedröm för många så får vi hoppas att det aldrig mer ska finnas anledning för någon att skriva ett som det senare.

Källa: Stockholmshem 1937-1987 (Byggförlaget 1987)

Hur ska det gå?

2010-10-18T18:26:00.004Z

Av nio borgerliga borgarråd bor sex i bostadsrätt och en i villa. Två är alltså hyresgäster, varav en (höghuskramaren Ankersjö) faktiskt hos en bostadsrättsförening. Åtta bor i innerstan, de flesta på Södermalm. Den enda förortsbon är den som bor i villa, i Gamla Enskede.

Låter inte precis som om det finns mycket förståelse att hämta här vad gäller hyresrätter och förorter.

Ställer man hoppet om att i alla fall oppositionen ska tala sig varm för hyresrätten blir man också besviken. I alla fall har den socialdemokratiska ordföranden i civilutskottet, dit bostadsfrågorna hör, inget att säga i denna sak. Det hon tycker är viktigt är att satsa på småhusbyggande genom en ny egnahemsrörelse. Att bygga flerfamiljshus är för henne liktydigt med att bygga "getton gjorda av bostadsjättarna".

Vi som vill ha bra och billiga hyresrätter både i innerstad och ytterstad verkar ha all anledning att oroas.

Källor: Papperstidningarna City och Stockholmstidningen den 18 oktober 2010

Sopigt

2010-10-12T18:54:00.006Z

Här säljs lägenheter som aldrig förr och mäklarna är ständigt lika entusiastiska över det fantastiska läget och de hääääärliga lägenheterna. Men för första gången i en mäklarannons har jag hittat en liten reservation, en antydan att allt kanske inte är tiptop. Så här skriver en på tal om kommande renoveringar:

"Föreningen tittar också över hanteringen av hushållssopor. De gröna behållarna på gården kommer att ersättas med en mer attraktiv lösning."

Som alla vet finns det inte särskilt mycket i lägenhetsannonser som är helt med sanningen överensstämmande. Så inte heller detta.

Det tittas inte alls över någon sophantering och om de fula plasttunnornas sägs för närvarande inte ett ord. Sant är att det funnits en översyn och en diskussion, men de tvärdog när det stod klart vad kostnaden skulle bli för de nedgrävda sopbehållare som föreslagits. Så nu står tunnorna där på tredje året och varken medlemmar eller styrelseledamöter tar några initiativ för att få någon förändring till stånd.

Så blir det - vill jag påstå - när spontanism, amatörism och kortsiktighet får råda och de egna ekonomiska intressena tillåts väga tyngre än allting annat. Den omsorg om det gemensamma boendet som bostadsrättsivrare brukar använda som argument för sin sak finns då inte här.

Mindre attraktivt enligt mäklarna,

"rätt sopigt" om man ska vara mer rakt på sak.

Bakom fasaden

2010-10-03T18:38:00.006Z

Om man bläddrar förbi ledarsidorna kan man faktiskt finna en hel del både klokt, intressant och viktigt i Svenska Dagbladet. En av höjdpunkterna är kolumnisterna, bland vilka man finner namn som Karin Thunberg och Cordelia Edvardson. Även Lars Berge hör till denna skara. Hans senaste krönika har rubriken "Attraktivt läge - och högt i tak" och är en berättelse om vad som kan hända i bostadsrätteriets Stockholm.

Huset det hela utspelade sig i ligger i Vasastan och ägdes tidigare av Familjebostäder. De som ombildade köpte för 14 500 kr per kvadratmeter och kunde sedan sälja för 50 000 kr per kvm. De som köpte var unga, framgångsrika, luktade nytvättat hår och Armani Code och förvandlade innergården till en avstjälpningsplats för de gamla badkaren, köksbänkarna och tapeterna.

En av dem som inte kunde köpa var Henrik så han bodde kvar som hyresgäst. Henrik hade en psykisk sjukdom och svårt med umgänget med andra, men han var en stillsam och vänlig själ. Trots det kunde Armanifolket inte tåla honom utan bestämde sig för att han skulle bort. Så här gick det till, enligt Berge:

"Först hittade de på att han hade slarvat med hyran. När hans förmyndare skickade över kontoutdragen som visade att avgiften punktligt betalats den 27:e varje månad bytte de taktik. Då påstod de att Henrik hade hyrt ut sin lägenhet utan tillstånd. I själva verket hade han fått lov att hyra ut av den förre ordföranden. Henriks far, som bor i Spanien, hade plötsligt blivit akut hjärtsjuk. Därför flyttade sonen dit för en kort period. Så de kunde tillbringa den sista tiden tillsammans.

Tyvärr blev inga avtal skrivna. Ordföranden tyckte inte att det behövdes. Det var Henriks svaga punkt. Bakom ryggen på de övriga grannarna började den nya styrelsen lämna hotfulla brev i hans inkast. De visste att han var svag. Hårdhjärtat och metodiskt bröt de ner denne sorgsne, ensamme och psykiskt sjuke man. Henriks läkare intygade att det för patientens mentala hälsa är absolut nödvändigt att han har någonstans att bo. Hans advokat påtalade det orimliga i att utan giltiga skäl vräka en hyresgäst.

Det spelade ingen roll. Henrik pallade inte. Kände sig jagad. Det homestajlade huset stötte ut honom, som om han vore en främmande organism. /.../ Var Henrik finns nu är det ingen som vet."

Så kan det se ut bakom fasaderna och bakom flosklerna i bostadsmäklarnas annonser.

Hur ska det gå?

2010-09-26T19:30:00.006Z

B. är en man i sina bästa år som i två decennier bott hos samma privata hyresvärd på Södermalm. Nästan lika länge har B. försökt få fason på denna värd utan att lyckas. Nu ska det ombildas till bostadsrätt hemma hos B, som på så många andra håll i innerstan. Men denna gång är det inte de boende som är drivande, utan fastighetsägaren. Han tänker i stort sett sälja fastigheten till sig själv genom att behålla minst fem av de elva lägenheterna för eget bruk.

Om hyresvärden kommer att lyckas med denna märkliga affär vet vi inte och B. tänker inte heller stanna kvar för att se hur det går. Han har tröttnat och vill flytta, helst till en annan lägenhet på Söder som han betraktar som sin hemort. B. försöker därför få en lägenhet genom bostadsförmedlingen, där han nu köat i sjutton år. En sådan kötid tycker man borde räcka, men det gör det inte. På alla de intresseanmälningar som B. gjort har han inte hamnat högre än på plats 36 . De som legat på de första platserna har genomgående haft kötider på över 25 år.

Inte heller B:s inkomster räcker till för att han ska få den tvårummare som han behöver. Trots att han har en ordnad ekonomi utan betalningsanmärkningar anses hans inkomst (ungefär 260 000 kr per år) vara för låg för att han ska klara de hyror som gäller just nu, dvs ca 6000 kr för en två. För en sådan lägenhet kräver hyresvärdarna att den nya hyresgästen ska ha en årsinkomst på minst 300 000 kr.

Hur ska det gå för B, undrar man, och för alla andra i hans situation, det vill säga lågavlönade människor som av olika orsaker behöver flytta. Först har en stor del av de billiga hyresrätterna i innerstan sålts ut till bostadsrättsföreningar och sedan, när det nya hyressättningssystemet slår igenom, kan hyrorna för de kvarvarande hyresrätterna komma att höjas kraftigt. Att B. någonsin ska kunna hitta en hyreslägenhet hemma på Söder eller någon annan stans innanför tullarnana blir mer och mer osannolikt. Ja, B själv tror att det redan är kört - "bara börja packa och leta ett rum och kokvrå ute i länet eller satsa på en husvagn" är hans tanke om vad han måste göra.

Jag är rädd att han kan ha rätt. Det kan bli ut med B och andra som inte har så mycket i plånboken och in med den välbärgade medelklassen i ännu större utsträckning än nu. Är det verkligen en sådan segregerad stad som vi vill ha?

Återkomster

2010-09-15T18:28:00.009Z

Det har varit mycket ett tag nu med nytt barnbarn och resor kors och tvärs, så en mängd tossigheter och märkvärdigheter har fått passera okommenterade. För det mesta gör ju inte det så mycket för det finns nästan alltid någon annan som säger något bra eller bättre, men just nu verkar det som om bostadsbloggeriet gått i stå. Några av ombildningsmotståndarna har gett upp och avslutat sina bloggar, andra verkar låta dem ligga i träda. Det är synd, för det finns ju faktiskt mycket att tycka till eller informera om, som effekterna av det nya hyressättningssystemet eller hur och var alla nya bostäder ska byggas. Jag hoppas därför att bostadsdebatten ska leva vidare i bloggosfären, gärna med nya debattörer.

Medan jag ägnat mig åt annat har det influtit en kommentarer från signaturen Tryggve till en tidigare bloggpost. Tryggve säger att "bostadsrätter medför fler problem än de som man normalt talar om." Så långt är jag med på noterna, men sedan fortsätter Trygge: "Boendemiljön måste förbättras, och inte minst för dem som bor i bostadsrätt. Idag brister regelverken på ett sätt som gör det fullt möjligt för varje styrelse i en bostadsrättsförening att dölja i princip vad de vill för medlemmarna. Det finns som regel ingen insyn och inget inflytande för den som bor i bostadsrätt, trots att man är både medlem och delägare i föreningen. Hur rimligt är detta? Lagar måste förändras så att bostadsrättshavare får något att säga till om i stället för den oligarki som råder i föreningarna!"

Men snälla Tryggve! Är det något som är fel med bostadsrätter så är det väl inte detta. Det finns samma demokrati i bostadsrättsföreningar som i andra föreningar och samma möjligheter till insyn och påverkan. Du får väl bli aktiv i din förening, delta i möten, skriva motioner, granska bokslut och verksamhetsberättelser, gå med i styrelsen och annat. Sedan får du förstås finna dig i att just du kanske inte alltid får igenom din vilja utan att majoriteten vill något annat än du. (Vilket för övrigt är just vad många ombildningsmotståndare fått uppleva under de senaste åren, men då under former som inte ens kommer i närheten av av att vara demokratiska.)

Och så någonting helt annat: den sista av sommarens resor gick till Island, där man förväntar sig att möta hästar, får och frisk natur. Det man absolut inte tänker sig är att träffa på vägglöss, men det är just vad några av oss gjorde. Min rumskamrat, som är uppvuxen i Afrika, visste genast vad det var frågan om, för vägglöss hade hon sett hemma som barn. I Sverige har detta otrevliga lilla djur inte funnits på decennier, men nu är de på återtåg både hit och till andra västländer.

På 1920-talet var de vanliga. Då försökte man röka ut dem med cyanväte, som inte var så hälsosamt för människor heller. Poeten Dan Andersson dog t.ex. på ett hotell i Klarakvarteren till följd av vägglusbekämpning med detta medel. Senare använde man DDT. Det var som bekant inte så nyttigt det heller för månniskor. Om vad man bör göra idag för att slippa vägglössen som sängkamrater (bedbugs på engelska) kan man läsa här. Och hur man kan se ut när de kalasat på en syns här nedanför.

Gentrifieringens följder

2010-08-15T19:09:00.012Z

I det vita medelklassområde i San Francisco där äldsta sonen bor med sin familj skyltar alla butiker och restauranger med Organic, Fair Trade, Recycling och annat som berättar om hur miljömedvetna de är. Att detta inte är någon slump förstår jag när jag läser Mustafa Cans artikel i SvD idag om varför Miljöpartiet har så många väljare på Södermalm. Can skriver underhållande och klokt om hur gentrifieringen av Söder i kombination med tidsanda, fåfänga och behovet av att vara lagom radikal och upprorisk leder till att den före detta arbetarstadsdelen nu röstar grönt och blått i stället för rött och att miljömedvetenhet är högsta mode. När man inte röstar går man, enligt Can, på kundalinyoga och äter buljongkokta ekologiska puilinser.

Huruvida den här utvecklingen är bra, dålig eller bara oundviklig kan man förstås diskutera. Själv tycker jag den är oroväckande, inte för att jag inte är miljömedveten och inte för att jag är emot MP, utan för att det handlar om segregation och centrering kring det egna jaget.

PS. Minus i kanten för Can är att han hävdar att MP har 20% av röster på Södermalm. Det har partiet inte alls, i alla fall inte i riksdagsvalet, utan som högst 19,5 % och det i ett valdistrikt (Högalid 8). I Sofia 16 - Sjöstan - fick man bara 7,8%. Faktum är att partiet fick fler röster ändå i mitt eget valdistrikt Skarpnäck 11. Där kammade MP hem 21,4%, vilket nog är den högsta siffran i hela stan. Vad det beror på vet jag förstås inte, men gissar att det kan komma sig av ett genuint naturintresse hos oss som valt att bo invid skogen. Inte så mycket skådande av navlar här alltså utan mer av fåglar.

Klarspråk

2010-08-03T19:46:00.003+01:00

Och jag som hade tänkt ut något otroligt smart och viktigt som jag skulle skriva just idag. Och så får jag en länk med en artikel, där det redan står allt jag skulle vilja säga och mer därtill. Och dessutom uttryckt på ett sätt som inte går att missförstå.

Den som skrev heter Petter Larsson och platsen var Aftonbladets kultursida den 15 juli 2010. Här är artikeln om vad som händer och vad det gör med oss.

Förändringar

2010-07-29T19:08:00.006+01:00

Klapphuset i Kalmar.

När man har varit borta några veckor tror man lätt att det ska ha hänt en massa saker därhemma. Det har det sällan. I år har det visserligen startats en bostadspolitisk debatt på Newsmill, men där är det mest de förväntade personerna som uttrycker de förväntade åsikterna, så det känns inte särskilt nytt.

Fast kanske har det ändå inträffat viktiga händelser denna sommar, fast det ännu är för tidigt för oss att kunna urskilja dem. Ibland måste tiden få gå ett tag innan vi kan förstå vad som skett.

När vi besökte Kalmar fick i alla fall jag en handfast påminnelse om den omvälvningen som tvättmaskinen inneburit, främst för kvinnorna. Idag slänger vi in tvätten i tvättmaskinen och går sedan och gör något annat tills tvätten är klar. Trekvart senare hänger vi allt i torkskåpet eller stoppar det i torktumlaren och efter ytterligare trekvart är allt klart.

Annat var det förr. Så här beskriver Nordisk Familjebok från 1933 hur man tvättade på 1930-talet:

"T. av bomulls- och linnetvätt tillgår vanl. så att kläderna läggas i blöt i kallt vatten omkr. ett halvt dygn i förväg. Dagen därpå urvrides de vattenlagda kläderna för hand el. i centrifug och tvättas i varmt vatten med tvättmedel. T. kan ske antingen för hand el. i tvättmaskiner (se nedan). Efter t. sköljas de åter, urvridas eller centrifugeras och torkas."

De tvättmaskiner som nämns är inte de vi är vana vid nu (elektriska hushållstvättmaskiner kom inte i allmänt bruk förrän en bit in på 1950-talet), utan trettiotalsmaskinerna var något annat. De bestod av en metallbehållare med en rotor inuti. Ibland fanns en motor som vred runt tvättbehållaren, men ofta fick tvätterskan vrida själv sedan hon lagt i tvätten och fyllt på vatten. Uppvärmningen skedde genom en särskild eldstad under tvättmaskinen eller genom att maskinen sattes på spisen.

Flera dagars tungt fysiskt arbete, alltså, även om man hade något så modernt som en tvättmaskin. Innan den kom var det ännu värre. Då tvättades allt för hand, vanligen utomhus och ofta i sjön, även vintertid.

Det är lätt att tänka sig hur slitna kvinnorna blev i ryggar och händer av det tunga och kalla arbetet. För att kvinnorna skulle få det lättare började man i mitten på 1800-talet att bygga särskilda tvätt- och klapphus där tvätterskorna kunde stå i skydd för vind och väder.

Bilden härovanför är från ett klapphus som byggdes i Kalmar 1857. Tunnorna kan sägas vara en tidig form av arbetarskydd, för de var till för kvinnorna att stå i så att de skulle slippa böja sig för att nå vattnet.

När man sett klapphuset känns det inte särskilt överdrivet att påstå att tvättmaskinen haft en stor betydelse för kvinnans frigörelse.

Tveksam dom

2010-06-29T19:32:00.004+01:00

Hyresgästföreningen har bestämt sig för att inte överklaga Södertörns tingsrätts dom i målet mellan en av hyresgästerna och bostadsrättsföreningen Lådkameran. Beslutet grundar sig, förefaller det, på att tingsrätten kommit fram till att det är okej att rösta på en köpstämma även om man inte bor i sin lägenhet utan bara är folkbokförd där.

Jag har svårt att förstå hyresgästföreningens ställningstagande. Inte vad gäller frågan om folkbokföringen för den är nog klar juridiskt (om än inte moraliskt i detta fall, där tvisten gäller en person som både före och efter köpstämman varit skriven på annan ort än i Bandhagen). Det som däremot inte är särskilt klart - åtminstone inte för mig - är om samtliga hyresgäster i en lägenhet måste rösta var för sig i en fråga om t.ex. ombildning eller om det räcker med att en av de boende röstar. På den punkten är tingsrätten väldigt luddig och jag tycker därför att det skulle vara bra att få prövat i högre instans vad som egentligen ska gälla.

I övrigt måste man säga att domen är en sorglig läsning för en gammal föreningsmänniska. Som det avsnitt när bostadsrättsföreningens ordförande säger att hyresgästen Eriks "enda syfte med att begära rösträkning var att finna något formellt fel på föreningsstämman för att senare kunna klandra bostadsrättsföreningens beslut att förvärva fastigheten." Som om det inte vore kutym i föreningssammanhang att göra just detta när man vill ha förhållandena klarlagda i viktiga omröstningar. Och som om det inte just förekommit mängder med tveksamma och felaktiga röstförfaranden när det gäller ombildningar.

I tingsrättens eget resonemang framkommer att rätten finner det helt okej med felaktiga protokoll - som att personer antecknas som närvarande och ja-röstande trots att de inte varit på mötet -, att fullmakter inte åberopas under mötet utan bara antecknas till protokollet och att folk sitter och nickar istället för att uttrycka sin mening i ord.

Det enda lite vettiga som tingsrätten gjort i detta mål var nog beslutet om att inte gå med på Lådkamerans yrkande om ersättning för rättegångskostnader med 300 000 kr. Tingsrätten tyckte att hälften borde räcka, men egentligen är naturligtvis även det ohyggligt ohemult.

Ombildningen har nu alltså gått igenom med 66 ja-röster av 99 möjliga. Enligt min miniräknare blir det en procentsumma på 66,6%. Ombildarna räddades alltså av en fördelaktiga avrundningsregler och en välvillig tingsrätt. Det ska både ombildarna och de kvarboende hyresgästerna leva med framöver. Jag hoppas att ombildarna är medvetna om vilket ansvar de nu har tagit på sig.

PS. För den som vill läsa domen är målnumret T 16371-09.

Förfärande människosyn

2010-06-24T20:57:00.004+01:00

Det är inte bara hyresrätten som är utsatt för attack dessa dagar, utan det finns folk som tycker att inte ens hyresgästerna själva är särskilt mycket värda. I Täby tycker man till exempel att

"det kan vara en fördel att bygga flerfamiljshus som skydd för buller invid större vägar."

Visserligen säger man inte ordet hyreshus, men det är lätt att förstå att det är sådana som avses. Bullerstörda bostadsrätter skulle ju inte vara så eftertraktade precis.

De som tycker att hyresgästerna kan vara bullerskydd är närmare bestämt moderaterna i Täby, åtminstone enligt DN som i sin tur citerar Villägarnas utskick VillaInfo.

Och här söder om söder sade nyligen en av våra grannar att det var bra att de nya hus som ska byggas här intill är bostadsrätter "så det inte blir hyreskaserner med en massa löst folk. Dom ska inte finnas här."

Detta sade han till en annan granne som han mycket väl vet är just hyresgäst hos bostadsrättsföreningen.

Medan vi försökte byta lägenhet försökte jag då och då övertyga Ronny om att vi skulle flytta till Sjöstaden. Det ville han inte för han ville inte ha såna grannar som han trodde att vi skulle få där. Nu har vi istället just sådana grannar här. Det är förfärligt.

Nu är det klippt

2010-06-20T20:20:00.011+01:00

Imorgon kommer riksdagen besluta att de allmännyttiga bostadsbolagen ska drivas affärsmässigt och att de inte längre ska ha någon hyresnormerande roll. Beslutet tas utan någon egentlig debatt i kammaren. Bara tre personer - den ansvariga ministern och de bostadspolitiska talespersonerna för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (Carina Moberg respetive Egon Frid) - hann med att yttra sig på under den stund som blev kvar av sammanträdet efter den långdragna debatten om kärnkraften häromdagen.

Mats Odell inledde sitt anförande med att påpeka att detta är "ett historiskt steg i flera avseenden", vilket ju är alldeles sant. Sedan fortsatte han med ett förvirrat resonemang om EU-kommissionens syn på statsstöd till bostadsbolag i Nederländerna och konsekvenserna av det för svensk allmännytta, fast de som förstår sig på sånt menar att det holländska fallet inte alls har någon relevans för Sverige. Resten av sitt anförande ägnade han åt att försöka utslå split mellan oppositionspartierna. Inte särskilt imponerande som argumentation för en ny bostadspolitik.

De båda talespersonerna kritiserade bland annat att det så kallade påtaglighetsrekvisitet ska finnas kvar, fast Odell lovat att det skulle bort. Rekvisitet innebär att den ena hyresvärden kan hävda att han ska ha 5% högre hyra än den andra och så kan den tredje hävda att han ska ha mer än den första och så vidare och så vidare. Fast lovat hade han inte alls, sade Odell och nu gick förslaget inte att ändra för propositionen var ju redan tryckt. Så nu får det bli så här och så får man se hur det går.

Talespersonerna hade också gemensam kritik mot undantag från den skyddsregel som ska finnas för stora och snabba hyreshöjningar. Enligt propositionen ska det gälla att om hyresnämnden godkänt en ombyggnad med tillhörande hyreshöjning då måste hyresgästen godta beslutet - eller flytta. Besittningsskyddet riskerar alltså att sättas ur spel genom detta undantag.

Trots sina invändningar på dessa och andra punkter, bl.a. om värdeöverföringar, yrkar (S) bifall till propositionen med hänvisning till att den grundas på ett gemensamt förslag från parterna på bostadsmarknaden. (V) däremot yrkar avslag på propostitionen i sin helhet. Vad (MP) hade velat säga vet vi inte för de yttrande sig inte i debatten.

(S)-taleskvinnan anförde i ett av sina inlägg i debatten att "det är oerhört viktigt att följa hyresutvecklingen efter det beslut som kammaren kommer att fatta i detta ärenden. Det kräver att bra statistiska verktyg utvecklas så att ett heltäckande och tillförlitligt underlag finns för vidare analyser och ställningstaganden."

Det är bra sagt, men bättre vore förstås att inte alls anta förslaget och att istället värna om en social bostadspolitik där "principerna om självkostnad, allmännyttans hyresnormerande roll och en allmännytta med ett tydligt bostadsförsörjningsansvar är centrala", som Vänsterpartiet vill.

Ändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2011.

Den som vill veta mer om vad partierna sagt och skrivit i frågan kan hitta motioner och debattprotokoll på http://www.riksdagen.se/. Sök på prop. 2009/10:185.

Tillägg den 23 juni: Flera bra inlägg om detta sorgliga beslut (som till slut togs igår den 22.6.)finns i tidningen Bofast. Se speciellt f.d. Sabo-chefen Bengt-Ove Birgerssons artikel Lås in reavinsterna - annars blir det socialbostäder.

Äntligen något vettigt

2010-06-14T21:16:00.005+01:00

Oppositionsborgarrådet och vice ordföranden i Svenska Bostäder Teres Lindberg har gjort anmälan till EU om bolagets försäljning av fastigheten Vattuormen på Norr Mälarstrand till en bostadsrättsförening. Minst fyra av de 25 lägenheterna som ombildades under våren har sålts eller håller på att säljas vidare av ombildarna. Den lägenhet som utannonseras just nu har ett utgångspris för 18,9 miljoner kr, vilket skulle ge en vinst på 11,8 miljoner kronor för ombildaren ifråga.

Teres L. tycker att det här visar att bostadsrättsföreningen fått köpa alldeles för billigt, långt under marknadspris. Hon kräver därför att EU utreder om försäljningen till bostadsrättsföreningen utgjort ett otillåtet statsstöd på samma sätt som avknoppningar av kommunala verksamheter bedömdes vara det i en tidigare dom. Går EU:s avgörande i den riktningen kan bostadsrättsföreningen bli skyldig att betala mellanskillnaden upp till marknadspriset i efterhand.

Om detta berättar Svenska Dagbladet idag, tyvärr bara i papperstidningen.

Äntligen har EU fått något vettigt att syssla med, istället för att lägga sig i våra hyror som fastighetsägarna ville få det till.

SvD vet också att förtälja att i fastigheten på Norr Mälarstrand bor inte bara en moderat ersättare i Stockholmshems styrelse utan också vd:arna för två av de bolag som sysslar med att värdera de allmännyttiga fastigheterna inför försäljning till bostadsrättsföreningar.

Att något är ruttet i staden Stockholm, det är ett som är säkert.

Utförsäljningarnas pris

2010-06-06T19:37:00.005+01:00

Den som söker socialbidrag (eller försörjningsstöd, som det egentligen heter numera) måste göra vad han kan för att så snart som möjlig bli oberoende av bistånd. Kan man inte öka sina inkomster så kan man bli tvungen att minska sina utgifter.

En kostnad som det kan bli aktuellt att se över är den för boendet. Om bostaden är för dyr i förhållandet till sin storlek och till familjens behov och om bidragsbehovet väntas bli mer än tre månader, då kan kan socialtjänsten kräva att den bidragsbehövande ska ändra sin bostadssituation, genom att t.ex. byta till en billigare bostad.

Sådana är reglerna, men nu börjar verkligheten att sätta käppar i hjulet för tillämpningen av dem. De bidragsbehövande som bor i de dyra bostäderna har fått svårt att byta dem nu när det finns så få billiga hyresrätter kvar i stan. De måste följaktligen bo kvar och fortsätta att vara beroende av bistånd och socialtjänsten måste fortsätta att bevilja bidrag till de höga hyrorna.
Både enskilda personer och kommunen får alltså betala ett högt pris för utförsäljningen av våra bostäder.

Även inom apoteksområdet är det de mest de mest behövande och kommunen som får betala priset för privatiseringen. Eftersom de nya apoteken inte är skyldiga att lagerhålla alla mediciner väljer de förstås att ha hemma de mest efterfrågade och de mest lönsamma medikamenterna. Det innebär att den som ska ha ett visst preparat inte alltid kan få det på sitt närmaste apotek utan måste ta reda på vilket annat apotek som har medicinen och så bege sig dit.

För en privatperson är det förstås mycket irriterande, men när det blir hemtjänstpersonalen som måste vallfärda till de olika apotekskedjorna så blir det orimligt. Det var ju inte till sådant som deras arbetstid var tänkt att användas.

Full rulle

2010-05-27T21:04:00.003+01:00

Bostadsrättsföreningens nya styrelse har konstituerat sig. Ronny och en annan man blev ansvariga för det yttre och inre underhållet. Det första de fick att ta itu med var en vattenläcka i en lokal till följd av gamla och spruckna rör, det andra var mögelskador i en lägenhet, troligen till följd av taffligt jobb av en entreprenör. Och så det där med avtal med firman som har hand om fastighetsskötseln, planering av hur trädgården ska se ut i framtiden och allt möjligt annat. Tur att både Ronny och styrelsekamraten är proffs på sånt. Vore de amatörer vore det illa för de boende.

Inget vidare engagemang

2010-05-19T19:59:00.007+01:00

Ronny har varit på många möten i sitt liv, i politiken, facket och hyresgäströrelsen. I somliga har han bara deltagit, på rätt många har han varit ansvarig för ruljansen. Nu är han där igen, för vid bostadsrättsföreningens årsmöte i förra veckan blev han invald i styrelsen. Det är förstås mycket bra, eftersom han har stor kompetens i just sådana frågor som man behöver veta något om när man ska förvalta en fastighet och dess invånare.

Han är inte ensam ny i denna styrelse. Av den förra styrelsen finns bara tre personer kvar, av totalt tio. Fyra av de avgångna har flyttat, tre vill bara inte vara med längre. Ingen av dem hade suttit i styrelsen mer än två år.

Det blir inte mycket kontinuitet med en sådan omsättning av styrelseledamöter.

I den nya styrelsen är nio män och en kvinna. Valberedningen, som dörrknackat fram kandidaterna, bestod av fem, tämligen unga, kvinnor. Man undrar varför de inte lyckats få fram fler kvinnliga kandidater eller varför inte någon av dem själv ville vara med i styrelsen. En välvillig tolkning är att kvinnorna är tillräckligt kloka för att förstå vilket svårt jobb detta är. En sorgsen tolkning är att de tycker sig mindre kompetenta än sina jämnåriga män. Jag vet inte vilket som är sant.

På årsmötet fanns 38 hushåll representerade, av totalt ca 150 bostadsrätter. Inte heller det just något tecken på stort engagemang i boendet.

Total makeover

2010-05-15T19:35:00.004+01:00

När Gröndal byggdes ut, från förra sekelskiftet och några årtionden framåt, var det inte bara av arbetare utan också för dem. Tidigare hade där mest funnits torp och lägenheter under Hägerstens gård och sedan sommarställen för utflyttade Stockholmsbor. När stadens industrier började etableras utanför tullarna i slutet av 1800-talet påverkade det också Gröndal, där det anlades svavelsyrefabrik, färgfabrik och en del annat. Behovet av bostäder i området blev då stort.

Bland de första husen som byggdes fanns de s.k. hyresvillorna, stora villor med små lägenheter på ett och två rum och kök. En lägenhet beboddes av ägaren, resten hyrdes ut för att finansiera bygget. År 1913 omfattade villastaden ett hundratal sådana villor.

På 1930-talet byggde arbetslösa medlemmar i Syndikalisterna ett hyreshus i tidens funkisstil i centrala Gröndal. Ungefär samtidigt började byggmästaren Olle Engkvist köpa upp mark i området, som då var slitet och hade dåligt rykte. Engkvist hade en bestämd uppfattning om vad hans yrke medförde, nämligen

"ett särskilt ansvar som krävde en personlig ambition, moraliska och ekonomiska kvalifikationer samt en social syn hos sina utövare. En byggmästare skulle reagera mot allt vrångt och tokigt samt kraftigt medverka till sunda, riktiga initiativ."

I praktiken betydde detta, menade Engkvist, att det byggmästaren skulle göra var att bygga goda bostäder till rimliga priser åt vanligt folk.

Och det gjorde han sannerligen, för han är mannen bakom både de fina stjärnhusen och de berömda terasshusen i Gröndal.

Också Stockholmshem gjorde en insats för arbetarna genom att bygga barnrikehus på flera ställen i stadsdelen.

Det var då det. Idag är det inte längre några särskilt behövande personer som bor i Gröndal. Under stadsvandringen, som vi gick på denna underbara försommardag, fanns visserligen många av de gamla husen kvar, men invånarna har bytts ut. Vid det ena huset efter det andra konstaterade guiden att "ja, nu är här ju bostadsrätter".

Och det stämmer också med statistiken. Vid senaste årsskiftet var 70% av lägenheterna i Gröndal bostadsrätter och bara knappt 20% allmännyttiga hyresrätter. För tjugo år sedan var andelen bostadsrätter drygt 20% och andelen allmännytta 46%.

År 2007 låg medelinkomsten i Gröndal, enligt stadens officiella statistik, fortfarande något under stadens genomsnitt och hälften av befolkningen röstade på (S), (V) eller (MP).

Jag blir inte förvånad om nästa USK-redovisning visar att både inkomstnivåerna och partisympatierna är helt andra än vid den senaste mätningen. Risken är stor att att Gröndal genomgått en total makeover eller, om man så vill, blivit väldigt segregerat.

Källor: Stockholm utanför tullarna (Stockholmia förlag) och statistik på http://www.uskab.se/

Borgerlig politik avvecklar hyresrätten

2010-05-12T20:25:00.009+01:00

Igår talade sig Mats Odell och några HSB-företrädare varm på SvD:s debattsida för samhällelig stimulans till bosparande, förenklade byggregler för studentbostäder och till- och frånval i hyreskontrakt. Syftet med det hela skulle vara att underlätta för unga att hitta en egen bostad och det kan det kanske vara.

Skribenterna passar förstås också på att säga att Odells proposition om de kommunala bostadsbolagen och hyressättningssystemet ska leda till "en bättre bostadsmarknad och ett ökat intressse för hyresrätten med ett ökat bostadsbyggande som följd." Och det låter ju väldigt trevligt, tills man börjar fundera på vad förslagen egentligen innebär.

Vad det är frågan om förstår man bättre av SvD:s ledarsida idag. Under rubriken "Rädda hyresrätten utan miljonprogram" hakar man på Odell. SvD är dock mer oförblommerat än Odell och hans kompisar för av ledaren framgår tydligt att essensen i den borgerliga bostadspolitiken är den personliga vinningen för den som redan har. Upp till hälften av villor och lägenheter ska få hyras ut skattefritt, ägarlägenheter ska öka antalet lägenheter till uthyrning och hyressättningen ska bli fri.

Alltså: den som icke äger ska få hyra en halv bostad till det pris som ägaren sätter efter eget skön och som han sedan inte behöver betala skatt för. Även den hela bostaden ska betinga det pris som ägaren anser skäligt (men här ska i alla fall skatt betalas av ägaren. Åtminstone än så länge.).

Kan man kalla det för att rädda hyresrätten? Nej, det kan man inte. Istället handlar det om att avveckla den, i alla fall den hyresrätt som vi känt under de senaste decennierna som en god bostad för i stort sett alla och envar.

Tiderna förändras och bostadsområdena med dem

2010-05-04T19:52:00.003+01:00

Den rara grannfamiljen ska flytta. De klarar inte längre att bo med tre små barn i en tvåa tre trappor upp utan hiss. Jag förstår dem.

De ska flytta till Bredäng.

Med tydliga minne av Bredäng när det var nybyggt på 1960-talet bleknar jag. Hur kan en ung familj välja att flytta dit? Obegripligt.

Kanske är det på grund av boendekostnaderna? En fyrarummare i Bredäng kan man ju få till samma pris som en tvårummare här. Och det är nog inte fel för en ung familj med konstnärliga yrken och knapp ekonomi.

Och visst är det ett argument för dem, men det handlar inte bara om pengarna, visar det sig, utan de tycker faktiskt att Bredäng är fint. Och de har massor med kompisar där och i områdena runt omkring.

När jag tänker efter minns jag att närstående unge fotografen G pratat om att bo i Sätra. Det är så snyggt där, tycker han.

Och vilket område i stan tycker inte Lars Ohly är fint om inte just Bredäng, i alla fall enligt en intervju häromdagen.

Av detta tror jag man kan dra slutsatsen att den process inletts som kommer att leda till en gentrifiering även av miljonprogramsområdena i sydväst: först kommer konstnärerna och den övriga bildade medelklassen, sedan kommer höginkomsttagarna och till slut har området sociala status höjts så att det blivit för dyrt för dem som bodde där från början att bo kvar. Precis det har hänt på Söder. Och i Brooklyn, där G bodde, till dess att finanskrisen tömde lägenheterna på Manhattan och åter gjorde det möjligt för andra än dem med mycket pengar att bo där.

Bra vallöfte

2010-05-01T21:05:00.003Z

Under de första fyra månaderna i år färdigställdes 671 nya bostäder i Stockholms stad och 631 började byggas. Av de påbörjade var 273 hyresrätter.

Det är inte mycket.

Därför är det mycket bra att både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i sina första maj-tal idag lovade införa ett statligt investeringsstöd till byggande av hyresrätter.

Röstar vi rätt i höst kan det kanske alltså äntligen bli fart på byggandet av hyresrätter i Stockholm. Och kanske kan de bli billigare än vad nyproduktionen är idag. Bäggedera vore på tiden.

Städdag

2010-04-25T19:04:00.005Z

Härvarande bostadsrättsförening har avhållit städdag. Som blomstervän ansågs jag lämpad att ansvara för städningen av trädgården. I den positionen fick jag förstås en rätt bra överblick över hur det hela fungerade. Sammantaget, kan jag säga, gick allt bra, det gjordes som skulle göras och det blev riktigt fint på gårdarna och i rabatterna. Dock:

Av ca 150 bostadsrättslägenheter var ungefär 30-35 representerade.Av dem som kom gick några direkt till den plantering som de anser vara sin egen och så pulade de på där utan hänsyn till vad som var anbefallt som nödvändigt att göra. När det blev fika kom några ut och tog sig en korv fast de inte varit med och jobbat och inte var det sedan heller.

Inget vidare bra bevis för ivrarnas påståenden om att bostadsrätten är en boendeform för folk som vill ha gemenskap med sina grannar och för dem som vill vara med och påverka sin boendemiljö.

Makten över stadsplaneringen

2010-04-07T19:41:00.009Z

Alla var där, politiker, arkitekter, konstnärer, journalister, Skönhetsrådet, Östermalmsdamer och vanliga något äldre par från föorten, som vi. Det vi kommit för var att höra vem som har makten över stadsplaneringen i Stockholm. I panelen fanns bland andra journalisten Björn Elmbrant, som sade en massa bra saker, som att

-Marknaden och politikerna har bytt plats, nu är det marknaden som styr. Det triviala monumentaliseras istället för att man gör något åt bristen på bostäder, segregationen och behovetav gröna bostadsområden. Politiken måste återta sin plats och vi måste utgå från behoven, inte från arkitekterna och exploatörerna.

Andra lyfte fram att den demokratiska processen håller på att urholkas i stadsplaneringen. Allt ska gå så fort att ingen hinner fatta något eller protestera. Någon påtalade att lagen om offentlig upphandling (LOU) styr vilka arkitektbyråer etc som upphandlas. En annan påminde om vilken underlig ordning som råder när det gäller markanvisningar, som vem som helst kan begära att få hos exploateringskontoret. Ytterligare någon påpekade att en hel del av den mark som det ska byggas på i staden tillhör statliga bolaget Jernhusen. Det agerar helt kommersiellt och vill ha bra betalt, vilket gör att exploateringsgraden måste bli hög på för att det som byggs ska bli lönsamt. Exempel på det är förfärliga Stockholm Waterfront som gjorts ännu högre än det var tänkt från början för att lönsamheten ska bli tillräckligt stor för byggherren.

Det som inte sades var att detta är en medveten politik från den borgerliga alliansen. Det är den som beslutat att planprocesserna ska snabbas på och det är den som anser att nödvändiga byggen ska finansiera sig själva istället för av oss alla. Alliansens stadsbyggnadspolitik går ut på att den inte ska kosta staden något för det överordnade målet för allt är att hålla skatterna nere. Alliansen kan inte tänka sig att stockholmarna vill betala för att få leva i en vacker och levande stad, där de viktigaste inslagen inte är fler gallerior eller "fler uttryck", som den närvarande centerpartisten ville ha.

Vill vi förändra denna ordning är det alltså inte bara politiken vilken som helst som måste återta sin plats, utan en politik som ser till det gemensamma och långsiktigt bästa.

PS. En av dem som var där var Lars Epstein. Läs hans referat från mötet här.

Lock och pock

2010-04-04T10:47:00.010Z

Statliga bostadsbanken SBAB är så ivrig att låna ut pengar att man blandar ihop begreppen. I ett prospekt som Ronny fått propagerar man för "lån till dig som köper din hyresrätt".

Såvitt jag vet är det förbjudet att ta betalt för hyresrätter. Sånt kallas svarthandel och bestraffas tämligen hårt, enligt svenska mått mätt.

Så här står det nämligen i 12 kap jordbalken, dvs. det kapitel som i dagligt talas kallas hyreslagen:

65 § Uppställer någon uppsåtligen villkor om särskild ersättning för upplåtelse av bostadslägenhet eller för överlåtelse av hyresrätten till sådan lägenhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall dock ej dömas till straff.

Skämt åsido, jag förstår att vad SBAB menar är att de vill låna ut till dem som köper en bostadsrätt i samband med ombildning. För att understryka hur gärna banken medverkar till ombildning berättar man att "hos oss slipper du topplån och vi erbjuder rabatt på redan låga räntor."

Att ränterabatten verkligen tillämpas upptäckte vi när vi jämförde den ränta som Ronny ska betala för lånet på sin lägenhet och den ränta som vi har på vårt gemensamma lån. Skillnaden är inte stor men den finns och det går inte att utesluta att den - tillsammans med att man inte behöver ta något topplån - bidrar till att en del tveksamma personer går med i en ombildning fast de kanske inte borde.

Man - det vill säga jag - kunde tänka sig att en statlig bank skulle ha ett annat synsätt än att låna ut så mycket som möjligt till så många som möjligt, men så är det alltså inte.

Fast ett ska sägas till SBAB:s försvar: de har inte försökt pracka på oss en massa saker som vi inte bett om så som man gjorde på SEB. Där kändes det som om vi var utsatta för utpressning: "ge oss allt - lönekonto, sparkonton, kontokort och vad mer ni nu kan kan ha -så ska ni får det här lånet som vi förstått att ni behöver". Det var en mycket obehaglig upplevelse, som gjorde att vi bestämde oss för att på alla sätt undvika den banken i fortsättningen.

Det man behöver som bankkund är förstås en alltigenom saklig rådgivning med korrekt och tillräcklig information om olika alternativ, inte skönmålning, övertalning eller utnyttjande av trångmål.

Proppen är ur

2010-03-30T18:54:00.004Z

Mats Odells bostadspolitiska proposition presenterades idag. Såvitt jag hunnit se innehåller den det väntade: ut med självkostnad, in med affärsmässighet, ut med allmännyttans ledande roll, in med jämförelser med alla hyror.

Om konsekvenserna av förslagen säger Odell sånt som att

-"i den mån hyrorna höjs kommer hyresgästerna att få högre utgifter. Med högre hyror kan behovet av olika former av sociala bidrag komma att öka."

-"de privata fastighetsägarna kommer att kunna förhandla med hyresgästorganisationerna om hyrorna ... Detta kan medföra att hyrorna i vissa områden kan komma att bli högre. I vad mån de kommunala bostadsbolagen kommer att sträva efter högre hyrorna med den modell som föreslås är svårt att förutse. Redan idag ställer flertalet kommuner avkastningskrav på sina bostadsföretag."

-"de föreslagna ändringarna kan påverka hyresnivåerna även för privatpersoners uthyrning av hyres- och bostadsrättslägenheter och egna hem och därmed komma att öka privatpersoners intresse av att hyra ut den egna bostaden."

Avslutningsvis skriver Odell: "Sammantaget talar det ovan sagda för att det kan finnas anledning att efter en tid följa upp i vilken grad de ändrade reglerna har gett upphov till hyreshöjningar."

Om Odell bedömde risken för större hyreshöjningar som minimal skulle han inte behöva komma med denna brasklapp.

Proppen betyder alltså proppen ur för att begära hyreshöjningar, både i kommunala och privata bostadsföretag och på andrahandsmarknaden. Hyresgästföreningen kommer att behöva en stor ekonomisk och förhandlingsteknisk kunnighet när de ska tackla dessa hyreskrav. Den närmaste framtiden kommer att utvisa om de har den kompetensen.

Läs även här och här om förslaget.

Bruksvärdera bostadsrätten

2010-03-29T18:09:00.003Z

Svenska Dagbladet berättar idag om en lägenhet som köptes för ombildningspriset 3 miljoner kronor i februari och såldes för drygt det tredubbla nu i mars. Artikeln har genererat 408 kommentarer på svd.se berättar idag om en lägenhet som köptes för svd.se. Många av inläggen andas ilska, några få menar att det hela är okej.

Själv är jag varken förvånad eller upprörd, tillvand som jag är. Samma sak händer ju hela tiden, det borde vara väl bekant vid det här laget. Sällan säljs en nyombildad bostadsrätt för mindre än dubbla ombildningspriset, ofta är det mer. Efter några år har summorna stigit ytterligare. Här såldes till exempel nyligen en lägenhet för nästan fem gånger vad den ursprungligen kostade.

Somliga menar att det är bra att människor - nämligen de som köper i första leder - kan skaffa sig en förmögenhet på det här sättet. Det tycker inte jag, för det blir ju andra som får betala kalaset och får en högre boendekostnad än de egentligen behövde ha.

Mitt förslag är att en bruksvärdering ska göras av de blivande bostadsrätterna, på samma sätt som man gör när hyrorna sätts. Utifrån den värderingen får lägenheten ett pris som bestäms av marknadspriset för likvärdiga lägenheter i samma område. Om alla som bor i fastigheten vill köpa till det pris som då erbjuds för respektive lägenhet kan de få ombilda. De gemensamma utrymmena i huset kan de få på köpet.

En gissning är att en sådan prissättning, där det är de enskilda lägenheterna och inte hela fastigheten som värderas, skulle göra att benägenheten att ombilda skulle bli lägre och att de som faktiskt ombildade skulle vara de som också är intresserade av fastighetsförvaltning och städdagar. Och det skulle vara till gagn både för hyresrätten och för bostadsrätten som boendeform.

Knut är hemlös

2010-03-28T17:15:00.005Z

Igår hade vi tackmiddag för alla de goda människor som hjälpte oss att flytta. När vi dukade upp för kalaset fick vi anledning att använda en av de fina skålar som jag köpt på julmarknad hos hantverksföreningen Knut här i Björkhagen. Skålen påminde mig om att besöket i julas nog blev det det sista hos Knut, för föreningen var uppsagd från sin lilla källarlokal och visste inte vart den skulle ta vägen framöver. Anledningen till uppsägningen var att där bildats bostadsrätt i fastigheten där Knut huserat och att deras lokal nu behövdes för att bygga tvättstuga till bostadsrättsföreningen. Någon ersättningslokal hade hantverkarna inte erbjudits.

Trist, tycker jag, för det berikar ett bostadsområde att där finns plats för olika sorters aktiviteter och inte bara sådant som vilar på kommersiell grund. Tyvärr verkar bostadsrättsföreningarna inte ha samma synsätt, för inte bara föreningen på Svalövsvägen utan också andra gör sig av med det inte så räntabla eller strömlinjeformade. Se bara på Fältöversten, där bostadsrättsföreningen inte ens står ut med att ha en förskola i fastigheten.

Både kulturen och barnen kommer att ligga illa till om den här tendensen fortsätter. Visserligen har staden förstått problemen för de kommunala verksamheterna och ser numera till att ha långtidskontrakt på förskolelokaler och annat, men sånt kan inte små kulturföreningar och andra svaga parter göra.

Äntligen varmt

2010-03-24T19:09:00.003Z

Aldrig har väl en vår varit lika efterlängtad som denna. Åtminstone har jag frusit och pulsat och halkat alldeles för länge och för mycket för att inte önska allt som påminner om vinter all världens väg. Med större glädje än vanligt hälsar jag därför vintergäcken här på baksidan och snödropparna vid jobbet välkomna tillbaka.

Inte bara ute har det varit kallt, utan även inne. Till och med Ronny, som är en varmblodig person, har frusit här hemma hos oss. Ofta under vintern har temperaturen bara nått upp till 19 grader och vissa dagar har vi haft 17 grader i ett av rummen. Vi har förstås grumsat och klagat och det har också andra gjort, men utan resultat. Det är för dyrt att höja temperaturen har bostadsrättsföreningen sagt, sånt har vi inte råd med.

Ingenting hände förrän Birgitta tog kontakt med hyresgästföreningen och sade att hon frös hela tiden och var tvungen att krypa under sin elektriska filt för att få värme. När förhandlaren Sara lyssnat färdigt skrev hon ett brev till bostadsrättsföreningen och krävde att temperaturen i Birgittas lägenhet skulle höjas till minst 20 grader, som är vad alla har rätt till. Kunde det inte åstadkommas genom justering av värmen i fastigheten så skulle bostadsrättsföreningen få betala för ett extra element till Birgitta, skrev Sara.

Och då minsann fick vi alla det plötsligt varmare. Sedan några veckor tillbaka är det inte bara 20, utan ibland till och med 22 grader i vår lägenhet och vi slipper att ha på raggsockorna och fleecetröjorna hela tiden.

Som hyresgäst hade Birgitta alltså ett påtryckningsmedel gentemot sin hyresvärd, men vad hade vi bostadsrättsinnehavare för möjlighet att tvinga fram en ändring? Ingen, såvitt jag kan se, utom att rösta fram en ny styrelse vid nästa stämma.

Kanske något att fundera över för dem som ska ta ställning till ombildning.

Vill man veta vilka regler som gäller för inomhustemperaturer kan man läsa Socialstyrelsens föreskrifter i frågan.

Kommentar om Norra station

2010-03-15T20:40:00.004Z

Apropå fullmäktiges beslut ikväll om Tors torn och all den andra höga och trånga bebyggelsen på Norra stationsområdet.

Från Arkitekturmuseums pepparkakshustävling häromsistens.

Mer om eländet kan man läsa i här och här och även här.

Surt

2010-03-15T19:15:00.005Z

Någon har satt upp lappar i portarna i Ronnys bostadsområde. Lapparna handlar om att Ronny köpt sin lägenhet och att det är ett svek. Lapparna är undertecknade med signaturen "arg hyresgäst".

Vi har förstås funderat mycket över vem som skrivit detta. Vi tror inte att det är någon hyresgäst. För vilken hyresgäst skulle gå till angrepp mot någon som i nästan tjugo år ordnat möten, delat ut kallelser, protokollerat, förhandlat, motionerat, röstat och debatterat under hur många timmar som helst i lokal hyresgästförening, förhandlingsdelegation, fullmäktige och förbundsstämma för att just hyresgästerna skulle få så bra boendeförhållanden och så låga hyror som möjligt? Och dessutom varit den som flitigast av alla hyresgäster arbetat mot ombildningen.

Slutsatsen blir att det sannolikt är en ivrare som står bakom angreppet, kanske någon som räknat med att bostadsrättsföreningen skulle få ett tillskott till sin kassa genom att sälja Ronnys lägenhet. Ett klassiskt fall av "surt sa räven", alltså.

Trist historia. Men till bostadsrättsföreningens fördel ska sägas att det var några personer i deras styrelse som gick runt och tog ned lapparna så fort de kunde. Det var bra gjort.

Lästips: Karin Thunbergs krönika i gårdagens SvD om bumerangbarnen som måste flytta hem till mamma därför att de inte har någon stans att bo fast de är vuxna och borde kunna få stå på egna ben.

Andra sidan OS

2010-02-28T20:02:00.003Z

Före OS visste jag ingenting om Vancouver. Nu har jag lärt mig att staden har lyckats bevara en levande stadskärna med mer bostäder än kontor, att stadsplaneringen inriktar sig på en ekologiskt hållbar utveckling av staden och att naturen runt om staden är fantastiskt vacker. Inte överraskande visar sig invånarna trivas bra och staden har fått internationell uppmärksamhet för sin goda livsmiljö.

Men så enkelt är det förstås inte att alla har det bra ens här. I stadsdelen Downtown Eastside har 70% procent av invånarna mycket låga inkomster och många är hemlösa. Andelen hiv-positiva är 30%, samma andel som i Botswana.

De här människorna har inte fått synas inne i stan under de olympiska spelen, utan polisen har genom en särskild skyddslag haft rätt att tvinga hemlösa att ta in på tillfälliga härbärgen utanför centrum. De som brukar sälja grejor eller spela musik på gatorna har avkrävts särskilda tillstånd för att få fortsätta med det. Den som inte kunnat betala har fått böter.

Satsningen på OS har följaktligen fått kritik från frivilligorganisationer i staden, bland annat i form av de "Poverty Olympics" som ordnats flera år i rad. I dessa fattigspel har man kunnat tävla i höjdhopp över existensminumum, curling om löften om nya lägenheter och köpskytte.

Och visst behöver de styrande påminnas om vad de åtagit sig när det gäller bostäder. Av de fjorton utlovade bostadsprojekten för hemlösa har bara fyra genomförts. Däremot har staden byggt bostäder och arenor för OS-folket.

Fastighetsägarna i staden har också välkomnat OS som gett dem tillfälle att hitta köpare till nya dyra bostäder.

En representant för frivilligorganisationerna menar att OS förvärrar de redan massiva klyftorna mellan rika och fattiga i staden. Det verkar hon ha rätt i. För inte kan det väl vara sig att man tänkt sig att de hemlösa ska få flytta in i OS-byn nu när hela spektaklet är över?

Källor: Wikipedia samt Kyrkan tidning 25 februari 2010

Avgångstid

2010-02-25T21:12:00.004Z

Igår var det årsmöte i vår lokala hyresgästförening och dags för mig att avgå som ordförande för den. Visserligen finns inget formellt hinder för en bostadsrättsinnehavare att ha uppdrag i hyresgästföreningen, men för mig skulle det kännas märkligt att sitta kvar.

Inför mötet fanns osäkerhet om LH:n skulle kunna leva vidare, men nu kommer den att göra det, i alla fall under det kommande året. Det är gott, för om det är några som behöver organisera sig så är det de kvarboende hyresgästerna hos bostadsrättsföreningar.

Om inte vår lokala hyresgästförening inte hade funnits så

- hade alla hyresgäster fått sina kök ombyggda även om de inte önskat det.
- hade inte alla hyresgäster som ville fått sina lägenheter målade och tapetserade.
- hade inte hyresgästerna fått ekonomisk kompensation för men i nyttjanderätten i samband med stambytet.
- hade hyresgästerna riskerat större hyreshöjningar än vad som blivit fallet.
- hade hyresgästerna inte fått kompensation för strul i samband med fasadrenoveringen.
- hade hyresgästerna inte haft regelbundna samråd med bostadsrättsföreningen.
- hade hyresgästerna inte känt till varandra och fått möjlighet att träffa varandra.

Kort sagt hade hyresgästerna varit mer utsatta och otrygga än vad de är nu.

Jag tillönskar den nya styrelsen framgång i sitt - ofta rätt trista och otacksamma men väldigt viktiga - arbete. Och jag hoppas att bostadsrättsföreningens nya styrelse ska ha samma positiva inställning till sina hyresgäster som den snart avgående styrelsen har haft.

PS. Vi har förstås inte gjort allt jobb själva i LH:n, utan har haft turen att ha goda förhandlare på Hyresgästföreningen Region Stockholm på vår sida.

Om moralen

2010-02-22T15:42:00.003Z

Den okända vän av ordning, som jag apostroferade igår, har visat sig heta farbror Melker. Han kommenterar i lätt syrliga ordalag Ronnys argumentation kring sitt köp av den nyombildade bostadsrätten.

Om Melkers sakpåståenden vill jag inte argumentera. Visst är hela ombildningskarusellen ett pyramidspel som driver upp kostnaderna på hela bostadsmarknaden. Om detta har jag också skrivit många gånger tidigare och det är fortfarande inte okej.

Det är också riktigt som Melker påstår att Ronny kommer att acceptera det bästa bud som mäklaren får in och att han därutinnan gör likadant som "alla andra". Och visst, han kommer att få behålla den största delen av vinsten, hur stor den nu blir.

Den intressanta frågan, som Melker inte ställer, är dock vilken rätt vi har att ha synpunkter på andras agerande och moral när det gäller ombildningar. Själv har jag låtit bli att köpa i nästan tio år fast jag kunnat. Gör det mig till en bättre människa än dem som kämpat emot en ombildning men köper när den väl går igenom? Jag kan inte tycka det.

Det som är omoraliskt i detta sammanhang är när människor tar sig rättigheter i förhållande till andra och försöker tvinga eller skrämma dem till att gå med på sådant som de egentligen inte vill.

Helg i bostadsrätten

2010-02-21T18:57:00.003Z

Igår städade och stajlade vi hela dagen hemma hos Ronny. Utan det benägna biståndet från hans rara och stilsäkra dotter och måg hade hans lägenhet fortfarande sett ut som om en desperat pundare vänt upp och ned på den i jakt efter något som kunde omvandlas till narkotika. Nu var det riktigt fint och trivtsamt när vi gick därifrån.

Idag har projektet fortsatt med besök i blomsterbutik och på Ikea för att hitta de där sista trivselskapande detaljerna som få den som kliver in i lägenheten att känna att "här vill jag bo".

Fast dagens shopping räckte inte, ännu fattas lite som ska till inför dagen F, som i Fotografering. Här ska nämlingen fotas inför försäljning av bostadsrätt och då gäller det att lägga på en hel massa krut på både städning och inredning för att rätt personer ska lockas till en titt.

Och om ett tag är det dags för Visning. Och så måste precis allt vara tiptop, då duger det inte med skräp i skåpen och smuts i hörnen, utan allt måste glänsa och se oemotståndligt lockande ut.

- Har du tänkt på, sade jag till Ronny igår kväll när vi vacklade hem till vår nya lägenhet, hur mycket enklare det är att lämna en hyresrätt? Man säger upp kontraktet, städar lägenheten och flyttar sin väg. Ingen stajlning, ingen visning, ingen mäklare och ingen bank att underhandla med. Man kan i stort sett bara gå därifrån. Hur underbart låter inte det?

Och nu på söndagskvällen håller Ronny på att snickra ihop ett grytskåp till vårt charmiga men något opraktiska kök. Ingen vila nu heller.

De praktiska bestyren verkar aldrig ta slut för en bostadsrättsinnehavare. För några helger med långpromenader och teaterbesök finns inte tid, det är bara att fixa och dona.

PS. Nu frågar sig förstås vän av ordning varför Ronny köpt och varför han säljer? Han har köpt därför att att han inte unnar bostadsrättsföreningen att göra sig en vinst på hans lägenhet. Han har också köpt för att finansiera sin del av vår gemensamma lägenhet. Det betyder inte att han är ute efter att göra den maximala vinsten, utan han menar - helt riktigt - att varje krona han tjänar ju egentligen är orätt fången. Därför nappar han inte på de sätt att smita undan skatt som han föreslagits, utan tänker fullt ut betala den skatt som följer på den eventuella vinst han kan göra.

Hur det blev så här

2010-02-10T20:20:00.002Z

År 1990 fanns 1033 lägenheter hos de allmännyttiga bolagen Svenska Bostäder och Stockholmshem i Björkhagen. Idag har hälften av dem försvunnit genom ombildningar. Även i en del privatägda fastigheter har ombildningar skett.

Samtidigt har inga nya hyresrätter byggts här utan bara bostadsrätter.

Strukturen på ägandet av fastigheterna i området har genom detta kraftigt förändrats, från 75% hyresrätter år 1990 till endast 55% vid utgången av år 2009.

Merparten av dessa hyresrätter finns hos små privata fastighetsägare, dvs. den kategori av värdar som fortfarande inte är så benägna att lämna lediga lägenheter till bostadsförmedlingen.

Av detta kan man förstå att det är nästintill omöjligt att få en lägenhet här genom bostadskön. Särskilt om man behöver en trerummare, som det inte finns så många av över huvud taget och ännu färre i form av hyresrätter.

Under de senaste två åren har fyra familjer per år fått sin trerummare genom bostadsförmedlingen. Kötiderna varierade från 8-10 år för några dyra nyrenoverade lägenheter hos privatvärd till 14-20 år hos billigare och mindre påkostade lägenheter hos Svenska Bostäder.

I rimlighetens namn borde kötiderna ha varit betydligt kortare om de 508 nu ombildade allmännyttiga hyrsrätterna inte försvunnit. Och då hade de unga familjerna som vill bo här inte behövt låna 2 miljoner kronor av banken för att för att få en liten tvårummare.

Och då hade vi nog inte suttit där vi sitter i denna – i och för sig mycket trevliga men också rejält belånade – treummare.

SvD och segregationen

2010-02-03T20:01:00.005Z

Svenska Dagbladets ledarsida förfasar sig idag över de rödgrönas bostadspolitiska program. I stort sett ingenting finner nåd inför moderatskribenternas ögon, inte ens sådant som de i andra sammanhang finner synnerligen önskvärt och lovvärt. Som det här med blandade upplåtelseformer. Det är bra när det är den borgerliga politiken som får råda och blanda upp hyresrätter med ombildade bostadsrätter. Men när oppositionen vill bygga hyresrätter i områden med villor då är det fel och kommunal byråkrati.

Hade de menat allvar med sitt tal om valfrihet och att motverka segregation hade de förstås välkomnat olika upplåtelseformer även där de egna väljarna bor.

Jaså!? Näääääej!

2010-02-02T20:17:00.006Z

Om vi inte hade bestämt oss för att flytta ihop.

Om vi inte hade behövt en trea.

Om vi inte hade kommit fram till att vi ville bo i Björkhagen.

Då hade vi inte köpt en bostadsrätt.

Men nu har vi gjort det.

- Jaså, du har bytt sida, säger folk och skrattar gärna lite.

-Näääääej, säger jag. Absolut inte. Jag har inte ändrat mig en millimeter när det gäller att hyresrätt är vad jag vill ha och att ombildningar är ett eländes elände.

Om varför det blev så här ska jag berätta mer senare, när inte flyttlådor, gardinstänger och klädkrokar kräver all vår tid och kraft.

Ett vill jag dock säga idag: vänsterblockets utspel om bostadspolitiken bör vi glädjas åt, vi som vill ha bra och billiga hyresrätter.

Och så ett lästips: Dagens Arenas artikel om det snöpliga slutet för gentrifieringen av andra storstäder.

Dags för stadskamp

2009-12-13T19:13:00.005Z

Att stadsbyggnadsborgarrådet Alvendal bloggar på en sajt som är besatt av utseende bör inte förvåna någon som följt hennes förehavanden i politiken. Även där är ju ytan - och pengarna - allt och innehållet intet för henne. Om Alvendals senaste projekt skrev arkitekten Ola Andersson häromdagen så bitskt och träffande i SvD:

"Intill Stockholms stadshus reser sug ett gigantiskt hotell- och kontorskomplex som tävlar med Ragnar Östbergs märkesbyggnad om dominansen över stadens silhuett. Vilka moguler, patriarker eller partipampar har drivit igenom detta spekulationsbygge? Vilka olaga hot eller mutor har krävts för att få bygga något som så flagrant bryter mot de regler som uppenbarligen gäller för alla andra byggnader i staden?

Om någon frågar er kan ni lugna dem. Den råbarkade exploatör som genomdriver `Stockholm Waterfront Building´ är vi själva, eller rätter sagt de politiker vi valt och deras tjänstemän. Skamlöst har kommunen utnyttjat tomten vid Centralstationen för att få tillbaka pengarna från en misslyckad markaffär med ett statligt bolag."

Enligt Ola Andersson har vi bara sett början av detta spekulationsbyggande. Det är lätt att finna exempel på det han säger. I Västra city ska en hög mur av glas och betong slingra sig ovanpå de överdäckta järnvägsspåren. Vid Norra station ska både vägar och järnväg överdäckas för att utöka den bebyggbara ytan. På den ska man uppföra bl.a. två hus dubbelt så höga som Wennergren center och i skuggan av dem bostadshus på 10-17 våningar tätt tätt inpå varandra.

Även på andra håll finns de som har planer av det mer storvulna slaget. En av dem är hr godsäg: & svineridir. J. Brylén (M), som säger:

"Och varför inte s.d.h. däcka över hela staden ända ned till Bergska Sjön och bygga hus ovanpå? Ett dylikt Greenhattan skulle verkligen sätta Grönköping på kartan och locka snart sagt hela världen att besöka vår stad."

Eftersom man inte kan uteslutna att Kristina Alvendal kan få för sig att nappa på det Brylénska förslaget är det hög tid att vi formar en motståndsrörelse mot de henne och andra historielösa naturfobiker som idag styr stadsbyggandet i Stockholm.

Marknadsvalsen vevas igen

2009-12-08T19:34:00.011Z

Ständige Stellan, marknadshyrornas banérförare, är åter i farten. Nu har han skrivit en rapport där han föreslår en massa åtgärder som ska förbättra bostadsmarknaden i Sverige. Somligt begriper jag inte alls, somligt både förstår jag och tycker är bra, som att han kommit på att det tidigare investeringsbidraget till hyresrätter nog "inte är så pjåkigt". Men sedan kommer det: andrahandsuthyrningen ska släppas fri och hyran på hyresrätter ska kunna förhandlas individuellt.

Den sanne marknadsliberalen, mannen utan minsta lilla socialt eller humanistiskt perspektiv på boendet, har alltså talat igen.

Att hans idéer inte är nya kan man förstå av följande något ironiska betraktelse, gjord för snart sextio år sedan av Stig Dagerman:

Goda råd äro dyra .
Ack, varför är bostadsbrist?
Jo, folk kan betala sin hyra.
Det är verkligen oerhört trist.

Så låt oss hjälpa vår broder.
Vi bygger ett hus i stan.
För att ingen ska kunna bo där
begär vi femtusen om dan.

Och därpå riktar vi ljuset
mot logikens mästarprov:
Som ingen vill hyra i huset
finns inget bostadsbehov.

Man hade ju hoppats av vi skulle ha kommit längre idag än ett sådant cyniskt betraktelsesätt. Men det har vi inte, för just sådan som Dagerman skriver är Lundströms och även regeringsutredaren Kochs politik.

Not: Dagsversen Krisen är hävd publicerades den 22 april 1952.

Förödande okunskap

2009-11-30T18:53:00.004Z

Anna P. arbetar i socialtjänsten med att bedöma ansökningar om socialbidrag. I jobbet ingår att försöka hjälpa hyresgäster som riskerar att bli vräkta därför att de inte betalat sin hyra.

Att bli av med sin bostad är förstås något mycket allvarligt, både på kort och på lång sikt, eftersom möjligheten att bli godkänd som hyresgäst igen är liten. Det är därför oerhört viktigt att socialtjänsten på ett tidigt stadium får kontakt med den som kommit efter med hyran så att personen kan få stöd att reda upp situationen.

Om hyresgästen bor hos ett allmännyttigt bolag i Stockholm har socialtjänsten chans att komma in innan skulden hunnit växa sig stor. Allmännyttan vet nämligen att hyresvärdar är skyldiga att underrätta socialtjänsten när man säger upp någon på grund av bristande hyresbetalning. De skickar därför meddelande om uppsägningen ungefär två månader efter det att skulden uppstått.

Med bostadsrättsföreningarna är det däremot problem, berättar Anna. De kan inte hyreslagen och vet inte vad de ska göra när någon hyresgäst inte sköter sig. Därför händer det att hyrorna inte betalas in på ett år och att hyresskulden uppgår till flera tiotusentals kronor när socialtjänsten till slut får kännedom om den. Och då är det inte alltid så lätt för hyresgästen att göra en avbetalningsplan på sin skuld eller för socialtjänsten att bevilja bistånd, vilket gör att risken är stor för att hyresgästen verkligen blir vräkt.

Bostadsrättsföreningarnas okunskap kan alltså bli förödande för den hyresgäst som kommer i ekonomiskt trångmål och inte vet hur han ska ta sig ur det.

Slutsatsen är inte svår att dra: för dem som vill ombilda till bostadsrätt borde det vara obligatorisk med utbildning om hyreslagstiftningen. Och om en massa annat också förstås, som fastighetsförvaltning och fastighetsekonomi.

Slutet gott i Bagis

2009-11-23T18:12:00.005Z

Nu är faran över på Byälsvägen och Benke kan pusta ut. Det sista försöket att få igenom en ombildning gick i stöpet genom att ja-rösterna var för få och betänketiden slut. Så ombildningskonsulten fick ge sig, fast han försökt hävda att de återkallelser av fullmakter som Benke kom med inte var giltiga och att återkallelsen måste göras personligen. Vi andra tycker förstås att fullmakter och återkallelse av fullmakter utfärdar man just därför att man inte har tillfälle att vara personligen närvarande. Men ombildare har sin egen logik, det vet vi ju dessvärre mycket väl.

Att Benke är glad och lättad kunde jag konstatera när jag träffade honom häromdagen. Och det är inte bara han som är lycklig, utan det är även andra, det kan man förstå av att Benke och hans fru fått både blommor och whisky av grannarna som tack för allt sitt slit.

Hurra för Bengt!

Farväl

2009-11-19T17:07:00.009Z

Kära Familjebostäder!

Efter 17 år tillsammans har våra vägar skilts åt idag. Själv hade jag gärna sett att vår relation fått fortsätta, för den har varit bra. Först bidrog du till att jag fick en bostad när verkligen behövde den och och sedan har du fortsatt att bemöta mig väl. Jag har haft inflytande över underhållet av min lägenhet och ett gott samarbete med din förvaltare om skötseln av fastigheten och utemiljön. Du har bidragit med pengar så att hyresgästerna kunnat göra saker tillsammans och med en lokal där de kunnat träffas. Och det som du har gjort för mig har du gjort utan att jag behövt ge dig en massa lånade pengar, du har bara krävt en ytterst rimlig hyra som jag förresten varit med och påverkat själv.

Allt detta är det alltså slut med. Jag ville inte denna separation och det tror jag inte att du heller ville, men varken du eller jag kan ensamma bestämma vad som ska ske med oss. Jag är beroende av mina grannars agerande och du av politikernas vilja.

Nu går vi båda en osäker framtid till mötes, jag som hyresgäst hos bostadsrättsföreningen Rovfågeln, och du som ett bolag där inte den allmänna nyttan inte längre ska vara ledstjärnan utan affärsmässigheten. Kanske skulle allt det goda vi haft så småningom ha tagit slut med din nya inriktning, men det känns ändå sorgligt att vi ska behöva skiljas åt.

Tack för allt!

Ronny

PS. Fast det finns en sak som jag är sur på dig för. Det är att du inte hört av dig om de kritiska synpunkter jag haft på ombildarnas fullmakter. Har du verkligen granskat dem ordentligt så att du är säker på att åtminstone denna ombildning vilar på rättfärdig grund?

(Så här skulle Ronny ha kunnat skriva idag om han hade haft lust. Men det hade han inte så jag gjorde det i hans ställe.)

Ombildning skapar brist på tillit

2009-11-17T19:53:00.004Z

DN:s pågående artikelserie om tillit handlar idag om den osämja och och de brutna relationer som blivit konsekvenserna om ombildningsprocesserna i några fastigheter i Stockholm. Att sådant inte är ovanligt får nu också bekräftelse av forskaren Cecilia Henning, som ägnat sig mycket åt de tunna men viktiga sociala banden mellan grannar i flerfamiljshus. Henning menar att de banden kan skadas i samband med de konflikter som uppstår i samband med ombildningarna. Konsekvensen blir otrivsel och otrygghet för de boende som hamnar på var sin sida i frågan om ombildning eller ej. Även bland dem som velat och lyckas ombilda kan känna otrivsel och irritation när det visar sig att alla inte tar sin del av det praktiska arbetet med fastigheten som krävs av en bostadsrättsinnehavare.

Cecilia Henning säger: "Den ``lyckade´ omvandlingen har i slutänden ett pris som inte kan mätas i kronor och ören."

Priset handlar förstås om skador i tilliten till andra. Och det är mycket allvarligt, eftersom tillit är grundläggande för att vi ska fungera som individer och för att vi ska kunna skapa ett välfungerande samhälle.

Fler nej i Västertorp

2009-11-16T16:46:00.004Z

Från Christer Heldt och Hägerstens Boendeförening i Västertorp har bloggen fått följande meddelande:

"I söndags 15/11 segrade vi mot Brf-Terrängen här i Västertorp och det blev ett STORT NEJ till ombildning! 204 st lägenheter räddade!

Vi fortsätter nu vårt arbete med att hjälpa andra i vårt distrikt. Hittills har vi satt stopp för 4 st bostadsrättsföreningar i Hägersten! Lägg då till Britt Linds kamp i sina kvarter där ombildarna fick ta till reträtt redan i våras. Så då blir siffran 5 st segrar.

Hägerstens boendeförenings styrka bygger just på många fristående självgående eldsjälar men som på olika sätt ingår i till exempel vår "kampanj" Rädda Västertorp. Alltså ett nätverk där var och en bidrar med det dom kan och orkar.Och vi blir starkare hela tiden.Vilket syns nu när vi summerar: 382 st bostäder är totalt sett räddade så här långt i Västertorp.

Vore glad om du ville föra fram vårt glädjebesked och våra framgångar så att andra aktivister blir inspirerade och uppmuntrade i sin kamp!

Vi fortsätter nu vårt arbete och går vidare för att hjälpa andra.(Det är kvar 2 st aktörer som vill ombilda här. 2 st mindre bostadsrättsföreningar)."

Grattis, säger vi förstås till detta. Jättekul att höra, särskilt för en gammal Västertorpsbo som jag.

Den som vill veta mer om hur boendeföreningen arbetat kan gå in på www.räddavästertorp.se.

Perspektiv på bostadsdebatten

2009-11-15T19:37:00.006Z

I Uganda är det annat än ombildningar och principer för hyressättning som står på dagordningen när man talar om bostäder. Där är problemet istället hur man alls ska få till ett hus på den lilla bit mark man har till förfogande. Har man det knapert bygger man huset av lera på en stomme av träribbor med halm som tak. Har man det lite bättre får huset ett tak av korrugerad plåt och den som börjar få det gott ställt kanske kan skaffa sig ett hus av tegel. I ingetdera fallet är huset större än ett svenskt vardagsrum, fast det ska rymma en familj med åtta barn och kanske någon äldre släkting därtill. I ingetdera fallet finns heller vare sig elektricitet eller vatten.

Traditionella landsbygdshus.

En bondfamilj som fått det bättre tack vare sin medverkan i Vi-skogens agroforestryprojekt. Här kan du läsa om hur du kan göra för att fler ska kunna utveckla sina odlingar och få ett bättre liv för sig själva och sina familjer och pengar över till att låta barnen gå i skolan.

Manifest för marknadshyror

2009-10-31T10:54:00.004Z

Efter Hyresgästföreningens och SABO:s chockerande utspel i våras om att ta bort allmännyttan och dess hyresledande roll borde man vara härdad. Men jag bli ändå rätt medtagen när jag läser vad ledande socialdemokrater skriver i DN igår. Först åberopar de just HGF-SABO-förslaget och sedan hävdar de att hyresvärdarna ska få förhandla med enskilda hyresgäster

"om lägenhetens standard och utrustning - och priset för detta. Det gäller även det geografiska läget."

Först ska det inte finnas något hyrestak, sedan ska hyresförhandlingarna ske direkt mellan fastighetsägaren och den enskilda hyresgästen och hyran sättas utifrån vad fastighetsägaren kan få hyresgästen att gå med på.

Att förstå detta som annat än rena marknadshyror är svårt.

Artikeln är skriven tillsammans med Fastighetsägarna i Stockholm. Att de vill stampa takten så att de kan håva in så mycket pengar som möjligt är helt naturligt. Men jag hoppas verkligen inte att detta blir Socialdemokraternas linje nu när de ska ta ställning i de bostadspolitiska frågorna på sin kongress.

Vem ska bo?

2009-10-28T19:25:00.005Z

Det är mycket snack just nu om att det byggs mycket hyresrätter. Tidningen Metro talar om "hyresrättens comeback" och att "allt fler vill hyra sin bostad". Och det är ju gott.

Men ingen pratar om vem som verkligen kommer att kunna hyra alla de där hyresrätterna som nu byggs och som så många så gärna vill ha.

Kanske beror tystnaden på att frågan är svår att besvara. Och att svaren dessutom riskerar att bli obehagliga.

För det är uppenbart att det inte är vem som helst som har råd att hyra de allra nyaste hyresrätterna. Ta till exempel dem ovanför den nya Liljeholmgallerian. Där kostar en trea på 83 kvm 12 255 kr per månad och en fyra på 108 kvm 14 951 kr per månad. Hur ska en normalinkomstfamilj ha råd med sånt?

Att man inte bygger för dessa familjer, det är lika uppenbart som att man måste göra något för att de framöver ska kunna efterfråga de nya bostäderna. Att hänvisa till flyttkedjor duger inte, utan olika vägar måste hittas att för att få lägre hyror i nyproduktionen utan att det inverkar på standarden på bostäderna.

Skilda världar

2009-10-25T18:51:00.006Z

Vad har väl jag, en enkel tant från de södra förorterna, därtill rätt blåst på siffror, att sätta emot en professor i fastighetsekonomi på Kungliga Tekniska högskolan? Inte mycket, förstås, utom mina värderingar. Där professorn litar till matematiken, litar jag till solidariteten.

Det är förstås, som vanligt, Hans Lind, som är professorn ifråga. Så här säger han: "Det viktigaste idag är att gör det fritt att hyra ut bostadsrätter och egnahem till vilken hyra man vill på tidsbegränsade kontrakt utan besittningsskydd. Då skulle vi får ett brett utbud av bostäder till uthyrning."

Nej, bästa professor, detta är absolut inte det viktigaste idag när det gäller bostadsmarknaden. För de allra flesta människor är det tvärtom alldeles kolossalt oviktigt att betala obegränsat höga hyror och inte ha någon trygghet i sitt boende. Det som vi vill ha är att både kunna betala hyran och få lite över till annat och vi vill kunna veta att vi får bo kvar nästa månad och månaden därpå och de månader som sedan följer också.

Så vill vi ha det, men det förstår inte du därför att du rör dig med dina teoretiska modeller och dina värderingar i en värld som är väldigt skild från den som jag lever i. I min värld bryr vi oss om att även de som inte har det så fett ska kunna leva väl. Vi är ganska många här, faktiskt. Hur många är ni hos dig, förutom du och Mats Odell och så Fastighetsägarföreningen och några till som vill tjäna pengar på andras grundläggande behov?

Moderata insikter

2009-10-22T17:33:00.012Z

Ungmoderaterna i stadshuset har drabbats av insikter. I alla fall några av dem och i alla fall lite grann.

Joakim Larsson har kommit på att det fuskas vid köpstämmor och att det därför behövs någon som är där och kollar vad som händer.

Det är bra. Jättebra till och med. Men alldeles för sent. Närmare bestämt nästan tio år för vår del.

Kristina Alvendal har kommit på att det finns fina neonskyltar i staden som hon vill ska räddas.

Bra det också. Men bättre vore om hon värnade också om husen som skyltarna sitter på och om staden som husen står i.

Både senkomna och begränsade insikter, alltså. Men man får vara glad åt det lilla. Av somliga kanske man inte kan begära mer.

PS. Enligt SR har omkring 350 köpstämmor hållits sedan 2007. Vid ett 80-tal av dessa har det varit "oenighet och otrivsel". Försäljningarna av fastigheterna har inbringat 18,5 miljarder (!) kronor till stadens kassa. Stadens reavinst på affärerna uppgår till 12 miljarder kronor, enligt Joakim Larsson i Hem och hyra. En förfärlig mängd förlorade hyresrätter alltså och en nästintill oändlig mängd med pengar i intäkter för staden. Det enda rätta är förstås att bygga nya och billiga hyresrätter för dessa pengar.

Fortsatta utförsäljningar enligt budgeten

2009-10-14T17:49:00.006Z

Nu har den borgerliga majoriteten i staden lagt sitt budgetförslag för nästa år. Jag kastade mig förstås över dokumentet för att se vad där sägs om bostadsfrågorna. Några sidor in i luntan hittar jag följande, under rubriken "Kvalitet och valfrihet ska utvecklas och förbättras":

"Staden ska erbjuda stockholmarna möjligheten att äga sin bostad genom att ge boende hos de kommunala bostadsbolagen möjlighet att ansöka om att friköpa sina lägenheter. Särskilt viktigt är även fortsättningsvis ombildningar i ytterstaden där de kommunala bolagen har en alltför dominerande ställning."

Stockholms Stadshus AB får i uppdrag att leda arbetet med utförsäljningar och att genomföra särskilda insatser för ombildning i ytterstaden. Bolaget ska dessutom ha en öppen inställning till fastighetsförsäljning och att fortlöpande pröva möjligheten att avyttra delar ur fastighetsbeståndet.

Alltså: fortsatta ombildningar och fortsatta försäljningar till privata fastighetsägare. Med andra ord: fortsatta jämna plågor för hyresgästerna. Vari ligger kvaliteten i detta? Och var finns valfriheten för dem som vill bo kvar i sitt hus med allmänyttan som hyresvärd?

I sanningens namn ska väl sägas att det även finns sånt som låter bra. Som att staden ska stimulera nyproduktion av hyresrätter och att miljonprogramsområdena ska rustas upp. De kommunala bostadsbolagen ska "kraftfullt verka för att sänka bygg-kostnaderna och minimera kostnaderna i driftverksamheten." Bolagen ska också vara lyhörda för hyresgästernas önskemål och det ska finnas valfrihet i boendet vad gäller tillval. Och detta är ju saker som somliga av oss efterlyst länge så det tackar vi förstås för.

Den som deppar ihop av besked om fortsatta utförsäljningar kanske kan få tröst av en av de så kallade aktiviteter som staden prioriterar under det kommande året. Den säger att staden ska

"delta i planeringen inför Kronprinsessans bröllop den 19 juni 2010 samt eftersträva att bröllopsstämningen ska finnas i alla stadens delar och planera för aktiviteter redan före bröllopsdagen som involverar stockholmare och tillresta."

Det ni. Kom inte här och klaga, för här ska vi vara glada och fira. Blir det på barnens, gamlingarnas, de fattigas och de behövandes bekostnad, säger ni? Jamen, lite får vi väl offra.

Den som själv vill läsa budgeten hittar den här.

Terror, tycker Annika

2009-10-13T17:20:00.004Z

Det är förstås inte bara Bengt som kämpar mot ombildning i Bagis. Bland de andra motståndarna finns hans granne Annika. Det är hon som idag skickat denna rapport om läget på Byälvsvägen:

"Igår var det slutgiltig köpstämma. Trodde vi. Men inte så! Ja sidan ligger nämligen på minus 17 röster och nu vill dom ha en tredje köpstämma! Det liknar Sovjetunionen. Man håller på med stämma efter stämma tills man får ett Ja. Hoppas att Stockholmshem inte utsätter oss hyresgäster för detta. Ja-sidan har terroriserat oss den gångna veckan med ständiga påringningar på dörren. Folk är trötta på det här nu. Det finns bara ett ord för detta: TERROR!"

Det är väl bara att hålla med.

Bedrövligt av (S)

2009-10-10T16:27:00.005Z

Om det är något som är helt klart så är det att Socialdemokraterna är väldigt oklara över vad de egentligen har för bostadspolitik. Inte ens i en sådan viktig och aktuell fråga som ombildningar av allmännyttiga bostäder kan de tala tydligt.

Borgarrådet Teres Lindberg, vice ordförande i Svenska bostäder, f.d. ordförande i Stockhoms stads bostadsförmedling osv. vill inte ifrågasätta de hyresgäster som väljer att ombilda, tvärtom har hon "ganska stor förståelse för dem som drömmer om ett eget boende". (Det har jag också, men för mig betyder "eget boende" en bostad med eget förstahandskontrakt, inte det ägda boende som Teres uppenbarligen syftar på.)

Däremot är Teres "starkt kritisk mot den ideologiskt betingade utförsäljningspolitik som den moderatledda stadshusmajoriteten står för", eftersom den sker till reapriser och leder till att de knappt finns några hyresrätter kvar i innerstan eller närförorterna. Teres konstatererar, helt riktigt, att ombildning leder till ökade motsättningar och ökad segregation och att vi får en stad där bara de som har råd att köpa sitt boende får plats. Hennes slutsats blir att om vi istället ska få en levande och välmående stad med plats för alla då krävs "en mycket mer medveten bostadspolitik".

Jättebra, tycker jag kommen så långt och ser fram emot att resten av artikeln ska handla om denna medvetna politik. Men vad är det jag får läsa?

Det borgarrådet kan presentera som sitt partis politik är att beslutsprocessen vid ombildningar i de kommunala bostadsbolagen ska kvalitetssäkras! Det är allt hon har att säga! Ingenting om att "nu jäklar i min lilla låda för det vara nog, inga mer ombildningar, rädda den allmänytta som finns i Stockholm, bygg massor med billiga hyresrätter, bevara allmännyttans hyresledande roll, tillämpa självkostnadsprincipen" och en massa annat som hon skulle kunna säga.

Sorgesam läsning, alltså, i senaste numret av etc.stockholm

Men, Teres, det var bra att du gick till köpstämman i Dalen, det tycker jag fortfarande.

Benkes berättelse (del 2)

2009-10-08T17:56:00.003Z

Nu är det dags för köpstämma nr 2 hemma hos Bengt på Byälvsvägen i Bagarmossen. Den förra ställdes in av ombildningskonsulten, eftersom det kom för lite folk. Under hela sommaren har de boende alltså levt i ovisshet om de ska få sig bostadsrättsföreningen påprackad som hyresvärd istället för Stockholmshem.

För Bengt har det varit mer än ovisshet som präglat de gångna månaderna. För hans del har de inneburit personliga påhopp, grova anklagelser och försök att få bort honom som talesman för hyresgästerna. En av ivrarna har spridit en skrivelse där Bengt beskylls för sexuellt ofredande av småflickor, andra har begärt att hyresgästföreningen i Stockholm ska låta avsätta Bengt från hans uppdrag i den lokala hyresgästföreningen, en del är förbannade för att Bengts arbete mot ombildningen kan göra att de själva inte tjänar de pengar de tänkt sig, somliga påstår att Bengt tvingat hyresgäster att skriva på papper om att de säger nej.

Också konsulten har hoppat på Bengt och krävt att han ska ta tillbaka sina påpekanden om att en viktig utgiftspost saknades i den ekonomiska planen. Konsulten har även i övrigt spelat en osedvanligt aktiv roll i sammanhanget och själv ringt hem till hyresgäster för att övertala dem att rösta ja. Bengt ställer sig med all rätt frågan om en advokat, som denna konsult är till sin profession, verkligen får agera så.

Köpstämman ska hållas på måndag den 12 oktober. Bostadsrättsföreningens betänketid går ut den 15 oktober.

Man undrar förstås nu: kommer bostadsrättsföreningen, bostadsbolaget och bostadsborgarrådet att respektera ett nej till ombildning denna gång? Eller ska de fortsätta den rättsvidriga hanteringen med att begära och få förlängd betänketid?

Om Bagis och om Byälvsvägen har jag tidigare skrivit här.

Om stadens form och innehåll

2009-10-04T14:40:00.010Z

Man har undrat om jag är emot nybebyggelse och omdaning av staden. Icke alls. Det jag motsätter mig är dyra hyresrätter, dominans av bostadsrätter och att stadens skala förändras. Byggandet av billiga hyresrätter varhelst det kan ske och i lämpliga format är jag däremot jättemycket för.

Det förslag till överdäckning av järnvägsspåren vid Klara sjö som nu är föremål för plansamråd, är ett exempel på nybebyggelse som bryter mot den hittills gällande hushöjden i Stockholm. Och gör det på ett oerhört dominant sätt, eftersom det man vill bygga är åtta alternativ femton våningar höga hus ovanpå ett sju meter högt betongfundament. På det sättet skapar man en hög konstgjord ås - eller om man så vill en mur - rakt genom stadens mitt.

Bilder på eländet kan beskådas här eller på den utställning som pågår på Centralen.

En av mina favoritkåsörer, Mats Lundegård, får uppenbarligen samma associationer som jag av förslaget för han kallat det för "übervisioner" som drivs av en hårdhänt stadsbyggnads-myndighet.

Mats Lundegård tror inte att det går att få hejd på planerna, men det är klart att de går. Bara vi säger ifrån ordentligt, vi som tycker att staden ska hänga ihop och att innerstaden ska ha mänskliga mått.

Att det redan byggs både här och var i stan har väl annars inte undgått någon. I ett reklamblad om pågående och planerande byggen säger finansborgarrådet Sten Nordin att "hyresrätten är en omistlig del av en välfungerande bostadsmarknad, särskilt i en storstadsregion som Stockholm."

Och det låter ju bra, men det är bara för vissa som den är omistlig, enligt Nordin. Det är människor "utanför det yrkesverksamma livet", som ungdomar som inte har pengar att köpa en bostad för och för äldre som inte vill ta den risk som det innebär att binda kapital i bostaden.

Alla andra förmodas alltså föredra ett boende som innebär betydande investeringar och risker. Hyresrätten enligt Nordin måste därmed förstås som ett kategoriboende för den som avviker från normen. Man undrar hur han tänker att dessa avvikande personer ska klara av att betala de nyproduktionshyror som blir det enda tillgängliga när de gamla hyresrätterna är ombildade till bostadsrätter.

Rubriken på artikeln med Nordin är "Stockholm tar krafttag för fler hyresrätter". Konkret betyder det att 1500 hyresrätter ska byggas varje år under mandatperioden. Rimligen tänker sig Nordin då att de resterande 2500 lägenheter som behöver byggas årligen ska ha annan upplåtelseform än hyresrätt. För 2009 avser knappt 43% av markanvisningar lägenheter med hyresrätt. Kan man verkligen kalla detta för krafttag?

Källor: DN Namn och Nytt den 4 oktober 2009 och annonsbilagan Stockholm bygger med information från bl.a. Stockholms stad

Monument

2009-10-01T19:38:00.001Z

Under vår lilla tyska höstresa hamnade vi på den vackra ön Rügen vid Östersjökusten. Där finns, i den lilla orten Prora, en semesteranläggning i kolossalformat alldeles vid den fina sandstranden.

Men trots det trevliga läget får man ingen lust att bo där för fasaderna är nedklottrade, fönsterrutorna sönderslagna och inredningen borta sedan länge. Man kan tro att något förärligt hänt som förorsakat detta, men i själva verket har anläggningen aldrig varit färdigställd och tagen i bruk för sitt ändamål, trots att den började byggas för mer än sjuttio år sedan.

Meningen var att tyskarna skulle tilbringa sin ledighet i Prora och där få den starka fysik och de starka nerver som Hitler ville se hos sitt folk. Kraft durch Freude var devisen som gällde. Anläggningen fick, enligt tidens ideal, gigantiska proportioner: huskropparna är tillsammans mer än fyra kilometer långa och har plats för 20 000 personer.

Bygget påbörjades under andra delen av 1930-talet, men avbröts vid krigsutbrottet. Efter kriget återupptogs arbetet av DDR-regimen, som gjorde färdigt några av husen, men anläggningen som sådan blev aldrig helt klar. Vid någon tidpunkt försökte man spränga sönder den, men misslyckades eftersom betongfundamenten var för starka.

Nu har ingen råd att riva anläggningen och ingen har råd att rusta upp den. Så nu står bara står den där och gapar tomt vid den skönaste av Rügens stränder, ett monument över en tid som tack och lov är förbi.

Men även nu finns det människor som drömmer om det storvulna och prompt vill skapa minnesmärken över sig själva. En del av dem håller just nu på att planera för omdaning av stora delar av innerstaden. Om vad man kan tycka om detta skriver arkitekturkritikern Eva Eriksson i dagens SvD.

Fotnot: Mer information om Prora och bättre bilder än min hittas lätt om man googlar på ordet.

Rätt man på rätt plats

2009-09-24T16:49:00.006Z

Det finns många åsikter om dem som var på plats vid köpstämman på Kastanjegården förra veckan och om det de gjorde. Vad som verkligen hände där vet jag inte, för jag var en av dem som inte var där. Det borde jag inte heller ha varit, för jag hade ju ingenting med saken att göra.

En som däremot borde ha varit där är förstås bostadsborgarrådet Joakim Larsson. Hade han kommit dit, som borgarrådskollegan Teres Lindberg, hade han fått höra och se hur hans ombildningar ser ut i praktiken. Och då hade han faktiskt för en gångs skull varit på rätt plats i tillvaron.

Not. En av dem som tyckt till i frågan om Kastanjegården är ledarskribenten Claes Arvidsson i SvD.

Quiding slingrar sig

2009-09-23T17:50:00.007Z

Den som försöker förstå detta med tidsgränserna för köperbjudanden till bostadsrättsföreningar har det inte lätt. Det vet till exempel Elin, som bor i Dalen.

När hon för några dagar sedan pratade med direktören Quiding i Stockholms Stadshus AB förnekade han först att det finns något direktiv till de allmännyttiga bolagen om att de ska vara mer flexibla med slutdatumen. När Elin stod på sig medgav Quiding att det kanske ändå skett en förändring av det ursprungliga budet om tre plus tre månaders betänketid. Det nya direktivet var, enligt Quiding, förorsakat av finanskrisen och handlade om att bostadsrättsföreningarna skulle få förlängd svarstid om de hade svårt att få lån hos bankerna.

Ett visst medgivande alltså från Quiding om att något hänt. Tjänstemännen på Svenska Bostäder är mer rakt på sak när Elin och hennes sambo talar med dem. De hänvisar till att det kommit ett nytt direktiv under hösten om att betänketiden ska kunna justeras och menar att de boende ska räkna med att det är andra spelregler som gäller nu.

Ovissheten förstärks därmed för de drygt 20 000 hyresgäster som bor i de i fastigheter som är intresseanmälda för ombildning men där man antingen inte haft köpstämma ännu eller där men inte fått pris på fastigheten.

Not. Jag har inte hittat det direktiv som tjänstemännen talar om. Kanske finns det i ännu opublicerade protokoll från Stadshus AB och bostadsbolagen. Vi får se. I juniprotokollet från Stadshus AB finns däremot siffror över dagsläget för ombildningar för den som är intresserad.

Sagt är inte sagt

2009-09-22T15:27:00.006Z

Ibland blir man trött. Som nu den senaste veckan då de mest häpnadsväckande händelser utspelat sig i Dalen. Om dem ska jag inte orda, för det har andra redan gjort, men det finns annat som är värt att berätta om.

Att bostadsrättsföreningarna håller köpstämma på köpstämma tills de får som de vill eller till dess att betänketiden går ut, det har vi sett många sorgliga exempel på vid det här laget. Men att bostadsbolagen på eget bevåg ger ombildarna fler chanser, det har i alla fall inte jag hört talas om tidigare.

Men nu har det hänt, i alla fall på Hornsgatan 29. Där hölls köpstämma den 24 augusti, en dryg vecka innan betänketiden gick ut. Vid stämman blev det ja till ombildning med en rösts övervikt.

Eftersom motståndarna ansåg att saker och ting inte gått rätt till skrev de till Svenska Bostäder och berättade vad som hänt. När tjänstemännen där granskade protokoll och annat som bostadsrättsföreningen gett in kom de fram till att en av fullmakterna inte var korrekt. Denna fullmakt räknades därför bort och därmed fanns inte längre de nödvändiga 67 procenten för ombildning.

Nu borde alltså nej-sägarna kunna andas ut, men icke.

De mer än lovligt tjänstvilliga tjänstemännen tog nämligen ett eget initiativ och skrev så här till de motståndare som klagat:

"Med anledning av omständigheterna i detta specifika fall har vi förlängt erbjudandetiden för bostadsrättsföreningen Rosendal Större 26 till den 28 oktober 2009."

I ett huj hade bostadsrättsföreningens betänketid alltså förlängts från den 2 september till den 28 oktober. Retroaktivt dessutom.

Britt i Västertorp, som talat med Joachim Quiding, folkpartist och direktör i Stockholms Stadshus AB, skriver så här:

"Märkligt hur man kan förlänga och förlänga ombildningsdatumet. Jag som trodde att ett slutdatum var ett slutdatum.

När jag talade med Quiding om förlängning sade han att de kunde man få om del av de sex månaderna inföll under sommaren eller exempelvis en julhelg.

Vad är det som egentligen gäller???"

Ja, det kan man undra. Uppenbarligen inte den gamla principen pacta sunt servanda i alla fall. *)

*) Det latinska uttrycket för att "avtal skall hållas", vilket är en "juridisk princip av grundläggande betydelse" enligt Nationalencyklopedin.

Brev till Barbro Engman

2009-09-10T18:36:00.004Z

Hej Barbro!

Jag vill tacka dig för ditt svar, även om jag inte kan hålla med om det du skriver.

Du säger att du pratat och pratat mycket om överenskommelsen medan den höll på att bli till. Kanske det. Men inte på något av de rätt många möten som jag själv och annat fotfolk varit på. Jag undrar därför: med vilka har du haft dessa samtal?

Du säger också att ingen har bett dig att tala om överenskommelsen sedan den var klar. Kanske är det så. Men vad hindrar dig från att initiera diskussioner hemma i din egen organisation? Det vill jag gärna veta.

Du talar om två vägar i livet - att hålla fast vid sina ståndpunkter eller att ändra dem. Du valde att ändra dem och det snabbt. Men kanske finns det faktiskt en tredje väg: att analysera motståndaren och förbereda sig för att möta hans manövrer när de faktiskt kommer. Vad tror du om det?

Hälsningar
Inger

PS. Till själva innehållet i överenskommelsen återkommer jag gärna.

Något otalt

2009-09-09T16:37:00.004Z

Jag har något otalt med Barbro Engman. Inte så att vi har några personliga gäss oplockade, utan det är på det ideologiska och principiella planet som vi inte riktigt har fått till det. Och det trots att Barbro bloggar, twittrar, talar, konfererar, debatterar och formulerar sig hela tiden, och det rätt elegant dessutom.

Problemet för mig är att Barbro aldrig kommer till det som är viktigt: den överenskommelse som hon och SABO gjort om allmännyttan och våra framtida hyror. Inte ett ord har hon sagt sedan april om denna överenskommelse och skänk från ovan till Mats Odell.

Det har man däremot i tidningen Bofast, som ges ut av hennes medöverenskommare SABO. Där finns den debatt och de ifrågasättanden som helt saknas inom hyresgästföreningen. Ett skarpt inlägg har till exempel gjorts av förre SABO-ordföranden Bengt Owe Birgersson, som varnar för riskerna med att sätta hyrorna efter de boendes värderingar. För ett annat inlägg svarar miljöpartisten Anders Erkéus, som menar att det är riskabelt att låta hyrorna styras av hyresgästernas värderingar.

Den som har glömt vad förslaget innebär kan läsa denna artikel från Bofast, där man rakt på sak beskriver alla de gamla hjärtefrågor som Barbro Engman nu slängt på historiens sophög.

Mats Odell är förstås glad över att parterna gjort så mycket jobb åt honom,så att finansdepartementet får det enklare nu när de jobbar fram sin promemoria om allmännyttan. Hans medarbetare vill inte säga så mycket om när förslaget blir klart eller vad det kommer att innehålla. Om HGF-SABO-överenskommelsen säger han i alla fall: "... det är en viktig överenskommelse, så mycket kan jag säga."

Jag bävar för det som komma skall och konsekvenserna av det. Kanske gör Barbro Engman det också, nu när hon haft tid att tänka efter. Kanske tycker hon att förslaget är så tokigt att hon våndas vid tanken på att prata om det. Och då drar hon samma slutsats som Wittgenstein (eller vem det nu var), att om det man inte kan tala, därom måste man tiga.

Är det så, Barbro?

Fallgropar

2009-09-06T18:18:00.005Z

Att det finns många gropar att falla i för den som ska fatta ekonomiska beslut,om det har jag blivit påmind om flera gånger idag. En doktorand i ämnet berättar i DN om hur vi beter oss i sådana lägen. Inte ovanligt, säger hon, är att vi till exempel

undviker negativ information

inte ser till helheten

inte ser hur sammanhanget påverkar våra beslut.

På ett möte som jag bevistar berättar en frilansjournalist om hur utlämnad bolånekunden egentligen är åt långivaren. Om banken misstänker att pantvärdet - det vill säga värdet på bostadsrätten man lånat för att köpa - kommer att ändras väsentligt har banken rätt att säga upp lånet. Detsamma gäller om banken tror att kunden inte kan betala sin skuld, t.ex. för att personen blivit arbetslös.

Det är, om jag förstår saken rätt, precis vad som hände i USA förra året. Och detsamma som hände här under den ekonomiska krisen på 1990-talet.

Ett antal människor har skulder kvar än idag efter den smällen. Ungefär 200 av dem har, enligt journalisten, försökt få hjälp av Stockholms tingsrätt att ordna upp affärerna med bankerna. Ingen av dem har lyckats.

Var de bor idag framgår inte av historien. I bostadsrätterna som de köpte är det i alla fall inte.

Vilka överväganden som Barbro Engman gjorde när hon sålde Rosenön på ett sådant sätt att personalen fick sluta och hyresgästföreningen kunde smita undan skatt, det vågar jag inte ens gissa. Men det verkar vara flera av dem som doktoranden räknar upp.

Not. Frilansjournalisten heter Hans-Göran Björk. Mer om det han säger finns att läsa här.

Nödrop från Aspudden

2009-09-04T17:36:00.004Z

På kringelkrokiga vägar har jag nåtts av ett nödrop från Aspudden. Personen som skickat det är helt obekant för mig, men jag förstår att hon (eller han) är hemmahörande på antingen Torsten Alms eller Sigurds Rings gata och att bostadsrättsföreningen heter Kruthuset. Så här står det i mejlet:

"Läget är akut. I några hus har hyresgästerna blivit helt överkörda. Ingen förstår hyr köpet gick igenom. Men ingen har orkar ta tu med det hela eftersom ordföranden i bostadsrättsföreningen heter Anders Carlgren och är chef på Fryshuset. / ... /

Jag har fått höra följande av hyresgästerna: Flera lägenheter har stått tomma och posten hopar sig innan för dörren. Minst en lägenhet tror dom hyrs ut svart. I en lägenhet har kontraktsinnehavaren dött men anhöriga har inte lämnat ifrån sig lägenheter. I ett hus är det många hyresgäster som inte förstår vilka köparna är.

Det är mycket som är konstigt med alltihopa. Men det är ingen som har orkat eller vågat göra ngåot. Det bor många människor där som känner sig väldigt utsatta på många sätt. /.../

Snälla hjälp oss!

Hoppas att denna ombildningshysteri tar slut någon gång."

Så låter detta SOS. Om de faktiska omständigheter som det beskriver vet jag ingenting. Men jag kan se att det är en förtvivlad människa som skrivit mejlet. Och jag vet att hon (eller han) inte är ensam om att känna som hon gör.

För lite marknad?

2009-09-01T18:38:00.004Z

"Det är för lite betoning på marknad i Sveriges bostadsmarknad" skriver SvD:s ledarsida idag och föreslår ökad skattefrihet i samband med att man hyr ut delar av sin lägenhet.

Fast förslaget verkar inte vara så mycket till för den bostadsbehövande utan för uthyrarna: "Bara genom en extra dörr, eller en extra vägg och en kokvrå kan villaägaren eller bostadsrättsinnehavaren skaffa ett ekonomiskt tillskott som avsevärt förbättrar boendekalkylen", argumenterar SvD.

Åt den som har ska som vanligt varda givet, alltså. Den fattige får nöja sig med en skrubb till hutlöst pris och utan trygghet.

Det är inte för lite marknad som är problemet när det gäller bostäder. Problemet är det motsatta, alldeles för mycket marknad. För det är ju det som det handlar om när ombildningar drivs fram av folk som vill tillgodogöra sig vinster på sitt boende.

Räddat av k-märkning

2009-09-01T16:05:00.004Z

Jag har tidigare skrivit om det fina höghuset i Björkhagens centrum. Då var jag orolig för att huset skulle ombildas till bostadsrätter. Nu har jag fått veta att hotet är undanröjt. Den här gången var det en k-märkning som räddade hyresgästerna kvar hos Svenska Bostäder. Tack för det, Stadsmuseum!

PS. Den som vill se hur huset ser ut åker förstås lämpligast ut hit och tittar på det. Kan man inte göra det så finns en liten bild här.

Och så slipper de bli utmätta

2009-08-29T14:52:00.003Z

Det finns många anledningar att lyckönska hyresgästerna i kvarteret Linjalen. Först och främst för att de slipper bli beroende av ombildningsfanatikerna på sin gård. Och minst lika mycket förstås för att de räddat en hel massa hyresrätter mitt på Södermalm. Men även för att de inte behöver få sina lägenheter utmätta av kronofogden för att de inte klarar att betala sina räkningar.

Om att antalet utmätningar av bostäder ökar kan man läsa här.

Revisorerna granskar ombildningarna

2009-08-26T17:31:00.004Z

Stockholmshem är bäst, Svenska Bostäder inte fullt så bra och Familjebostäder är dåliga på att granska att ombildningar till bostadsrätt gått rätt till. Medan Stockholmshem kontrollerar samliga hyresgäster mot hyreslistor och folkbokföring, så gör Familjebostäder ingenting. Det framkommer i en revision av ombildningarna som gjorts av Ernst & Young på uppdrag av bostadsbolagens lekmannarevisorer. Stadsrevisorerna förordar därför gemensamma checklistor för kontroller och konstaterar att "vikten av att kontrollen är effektiv gäller särskilt bolagens kontroll av röstlängderna från bostadsrättsföreningarnas köpestämmor."

Att Stockholmshem verkligen sköter sig framgår av dagens DN där man kan läsa att VD vill säga nej till en ombildning i Traneberg därför att där förekommit oegentligheter. Heder åt henne och hennes bolag och må Familjebostäder skämmas.

Annat intressant i revisionsrapporten gäller värderingarna av fastigheterna som anmälts för ombildning. Om dessa säger revisorerna att det finns brister som bör åtgärdas vad gäller informationen i värderingsutlåtandena, framför allt vad gäller vilka fastigheter man jämför med vid värderingarna. För att man ska kunna avgöra om jämförelserna är objektiva måste det finnas en "sammanställning över hela det befintliga ortsprismaterialet över fastighetsförsäljningar inom det aktuella området", menar revisorerna.

Som slutkläm säger revisorerna:

"Förutom revisionella aspekter finns även andra aspekter på ombildningen. En total undersökning av vad hela ombildningen av hyresrätter till bostdsrätter innebär för Stockholms bostadsmarknad har exempelvis inte ingått i granskningen. Revisionskontoret förutsätter att Stockholms Stadshus AB vid en lämplig tidpunkt genomför en sådan undersökning i likhet med vad som gjordes år 2005 avseende åren 1999-2004."

Den undersökningen ska bli intressant att läsa. Och troligen väldigt, väldigt sorglig.

Källa: Granskning av bostadsbolagens försäljning av fastigheter till bostadsrättsföreningar. Revisionsrapport 1/2009 (januari 2009) från Stadsrevisionen.

Stackars Linjalen!

2009-08-25T19:28:00.003Z

Nu har jag träffat ivrarna i Linjalen. Det var inte roligt.

Det räckte att vi frågade lite försiktigt vad de gjorde där ute på Linjalens gård, det tiotal personer som stod där med en massa papper. Alla började då prata i munnen på varandra om hur fantastiskt bra det skulle bli med en ombildning och hur hederliga och allvarligt syftande de var som ville ombilda. Motståndarna däremot, se det var ett riktigt pack, som bara ljög och hetsade mot dessa rättskaffens män och kvinnor i bostadsrättsföreningen och alla de hyresgäster som ville ombilda. När vi ifrågasatte den verklighetsbeskrivningen och berättade om våra egna erfarenheter höjde ivrarna tonläget ett snäpp till och började anklaga även oss, två helt obekanta något äldre damer, för att vara otrevliga och förresten, varför bodde vi nu kvar om det var så att det var så fel med ombildningen hemma hos oss?

Det var så att vi nästan fick hicka av förfäran.

Måtte de inte vinna omröstningen vid den sista och avgörande köpstämman på torsdag, för då blir det synd om hyresgästerna i Linjalen.

Så många tårar

2009-08-23T18:57:00.004Z

- Ronny är sig inte lik, säger jag till min granne Birgitta. Han som varit aktiv i politiken sedan barnsben och sedan jobbat fackligt och hyrespolitiskt i åratal, han orkar knappt göra någonting längre. Helst vill han inte ens prata för då blir han bara nedstämd, säger han.

-Men det är väl inte så konstigt, säger Birgitta. Så var det för mig också när ombildarna höll på här. Tänk så många tårar jag grät då.

Om Ronny och Birgitta, som båda är kloka och stridbara personer, reagerar så här, hur är det då inte för andra. De som inte förstår, som blir rädda, som inte vågar fråga, som inte vågar säga ifrån. Hur många tårar ska inte de fälla.

Själv blev jag mest arg. Det är jag fortfarande.

PS. Fast tro inte att han gett upp. Det har han inte. Men jobbigt är det.

Kvarstående frågor

2009-08-19T18:51:00.009+01:00

Ordförandena i de nyombildade bostadsrättföreningarna i Stockholm tycker att boendet blivit bättre efter ombildningarna. Trivseln har ökat liksom känslan av trygghet, engagemanget och ansvarstagandet har blivit större och fastighetsunderhållet fungerar bättre.

Samtidigt säger ordföringarna att det negativa är de boendes brist på intresse för drift, ekonomi och fastighetsskötsel - det är svårt att rekrytera folk till styrelserna.

Få ihop det den som kan.

Undersökningen som kommit fram till detta har gjorts av Stockholms stads utrednings- och statistikkontor och presenteras i senaste numret av tidningen Bofast.

En annan effekt av ombildningarna har, enligt artikeln, blivit att föreningarna idag har få störande grannar och att hushåll med goda inkomster och högre utbildning tar över lägenhetsbeståndet i innerstaden.

De besvärliga och de fattiga göre sig således icke besvär i denna sköna nya värld.

När ska frågan ställas till dem vad de tycker om ombildningarna?

De giriga

2009-08-18T17:34:00.003+01:00

"Han är som innehavaren av ett fint hyreskontrakt som äntligen ser chansen att huset ska ombildas till bostadsrätter."

Så karakteriseras arrendatorn Sigvard Nilsson. Hans villa är lavbevuxen och hundgården trasig, men på gården står svindyra jättar till jordbruksmaskiner. Får Sigvard själv bestämma ska han snart blir den största jordägaren och allt som han brukar ska vara hans.

Det är Sven Olov Karlsson som i boken Amerikahuset ger denna bild av en människa besatt inte av att vårda utan av att äga.

Jag vet inte vem som författaren haft i åtanke när han skrev. Det finns ju många ivrare att välja bland. Kanske var det ombildarna i Ringen, som ju utmärkt sig särskilt i skaran av girigbukar. Snart får vi se om de ställs till svars för sina märkliga förehavanden. Det vore i så fall på tiden.

Den ekonomiska planen kan vara en luring

2009-08-15T14:39:00.005+01:00

När Ronny läste bostadsrättsföreningens ekonomiska plan för fastigheten där han bor upptäckte han snabbt att en sak var alldeles åt skogen. Och det var ingen liten sak, utan det handlade om att bostadsrättföreningen angav att stambyte i källare och grundisolering skulle kosta 1 miljon kronor. Ronny visste att det var fel, för när Familjebostäder begärde in anbud på samma arbeten skulle kostnaden vara 6 miljoner kronor. Detta redovisade bolaget för hyresgästerna på ett bomöte under våren 2009.

Trots att man alltså kände till den faktiska kostnaden gick bostadsrättsföreningen ut med den väsentligt lägre summan i den ekonomiska planen inför sin stämma i juni. Ronny påpekade förstås felet, men det ledde inte till någon ändring utan felet stod kvar i handlingarna även vid köpstämma nummer två.

Nu har Ronny ringt till Projektledarhuset, som gjort den tekniska värderingen av fastigheten, och frågar dem varför den rätta kostnaden inte finns i planen. Firman lovade återkomma om hur det blivit på detta viset, men de har fortfarande efter en vecka inte hört av sig med någon förklaring.

Jag är inte särskilt förvånad, för här hände samma sak när det gällde stambytet. I den ekonomiska planen togs det upp till en summa av 12 miljoner kronor. I själva verket kostade det mer än dubbelt så mycket.

Att det finns en ekonomisk plan för fastigheten och att planen är godkänd av Boverket är alltså inte alls någon garanti för att den är korrekt och visar vad som verkligen behöver göras och de verkliga kostnaderna för detta.

Bostadsrätten - ett funktionshinder

2009-08-13T16:32:00.005+01:00

Stockholms stads funktionshindersombudsman är en förträfflig kvinna som talar klarspråk om hur det förhåller sig med saker och ting. En gång om året skriver hon ned vad hon sett och hört och vad som bör göras för att personer med funktionsnedsättning ska få det bättre här i stan.

I sin senaste rapport berättar FO, på tal om tillgängliga bostäder, att hon fått samtal från personer med funktionsnedsättning som känner sig motarbetade av bostadsrättsföreningarna där de bor. "Det handlar i huvudsak om motstånd till godkännande av bostadsanpassnings-åtgärder, tillgängliga parkeringsförhållanden och lämplig placering av grindar/trafikhinder."

De kommunala bostadsföretagen är inne på en helt annan linje. I enlighet med de direktiv de fått från kommunfullmäktige om att tillgänglighetsanpassa sina fastigheter har Familjebostäder och Svenska Bostäder gått igenom alla sin lägenheter och klassificerat dem utifrån graden av tillgänglighet. Svenska Bostäder har också inventerat tillgängligheten i sina publika lokaler. Stockholmshem har arbetat med det som kallas enkelt avhjälpta hinder i sina äldre trevåningshus.

Somliga försöker alltså undanröja funktionshinder, andra vill behålla dem. Sorgligt.

Källa: Funktionshindersombudsmannens årsrapport till kommunstyrelsen för verksamhetsåret 2008

Sånt är livet

2009-08-09T18:50:00.004+01:00

Knappt är fasadrenoveringen klar förrän det visar sig att ett rör sprungit läck under ett av husen. Bostadsrättsföreningens styrelse har alltså fått ett helt nytt och inte särskilt angenämt problem på halsen.

Det är nästan så man tycker synd om dem.

Men - sånt är livet i en bostadsrättsförening. Det borde de tänka på, ivrarna.

I själva verket

2009-08-04T15:50:00.004+01:00

Borgarrådet Alvendal får en hel del beröm i dagarna för att hon dammat av det nygamla förslaget om att bygga bostäder i citykärnan. Och visst är det bra att bygga där, även om området är outsägligt trist och fult.

Men - det stora problemet är inte att det inte finns bostäder i city. Det stora problemet är att det snart inte finns hyresrätter någonstans i hela innerstan.

I själva verket agerar Alvendal gentemot hyresrätten på samma sätt som hennes föregångare gjorde mot den gamla bebyggelsen i Klarakvarteren. Hon utrotar den.

Jag tror att hennes efterträdare kommer finna lika stor anledning att beklaga det som Alvendal nu beklagar bristen på bostäder på nedre Norrmalm.

Mer om Alvendals utspel finns i DN och i SvD.

Efterlysning

2009-08-01T19:32:00.005+01:00

Anna i Skarpnäck undrar om någon känner till ombildningskonsulterna Borättsbildarna som arbetar för bostadsrättsföreningen där hon bor i Skarpnäck.

Själv har jag aldrig hört talas om denna firma, som på sin webbplats kallar sig för "experter på ombildning till bostadsrätt".

Söker man vidare på namnet kommer man till

1) ett kommanditbolag som ska ägna sig åt dataprogrammering,
2) NPG fastigheter som ägnar sig åt byggverksamhet och har ett ett "arbetsställe" som heter Borättsbildarna,
3) ytterligare ett företag som heter Framgångsrika företag kommanditbolag.

Det hela låter inte särskilt förtroendeingivande.

Den som vet något mer om Borättsbildarna får gärna höra av sig till bloggen.

Skamlöst i Aspudden

2009-07-30T19:12:00.003+01:00

I Aspudden är dom flitiga må man säga trots att det är sommar med rätt att vila. Åtminstone snor somliga runt så det står härliga till. Nyss var det hemma hos Ronny som man tog sig för att ordna köpstämma mitt i semestertiden,nu är det hos Harriet i kvarteret Tornsvalan.

Harriet och hennes grannar firade i juni när ombildningskonsulten, efter köpstämma nummer två, erkände sig besegrad och meddelade att bostadsrättföreningen lade ner alla försök till ombildning därför att tiden var för kort för att återigen mobilisera krafterna.

Det var då det. Sedan måste någon ha fått tag i en dundermedicin mot ombildarnas trötthet för plötsligen var de på fötter igen och ordnade en ny köpstämma. Den avhölls för två veckor sedan och slöt med att nej-sidan segrade med en rösts övervikt.

Men skam den som ger sig, tyckte tydligen ombildarna och slog till med ytterligare en köpstämma, som alltså blev nummer fyra i ordningen. Den hölls igår hemma hos bostadsrättsföreningens ordförande. Nu gick ombildningen igenom, med stöd av röster avgivna genom fullmakt. Några av fullmakterna hade tagits åter vid förra stämman, men nu presenterades de som fullmakter igen. Fullmakt fanns också från den lilla kvartersbutikens ägare, som tubbats att rösta trots att han inte får köpa sin lokal, för "annars kan han ju få ont om kunder". En som var med på mötet säger att flera av fullmaktsgivarna varken vill eller kan köpa, men efter påverkan har de skrivit på ändå.

Jag utgår från att ombildningsmotståndarna kommer att begära ut protokoll, röstlängd och fullmakter från stämman för att kunna granska om fullmakterna är korrekta och giltiga. Ronny har gjort precis detta och hittat en massa spännande saker, som han nu påtalat till Familjebostäders tjänstemän. En kopia av sin skrivelse ska han också skicka til de politiskt valda ledamöterna i Familjebostäders styrelse. Så bör alla andra också göra så att det blir tydligt för alla vilka skamlösa metoder som ombildarna använder.

Dåligt med låg insats

2009-07-29T19:23:00.006+01:00

Det förekommer på sina håll att bostadsrättsföreningarna lockar till köp med mycket låga insatser för bostadsrättsinnehavarna. Man lägger alltså den största delen av de lån som behöver tas upp på föreningen och minskar därmed lånebehovet för de enskilda medlemmarna.

Om att detta inte är något bra upplägg kan man läsa här

Inget klipp för Ingrid

2009-07-26T15:51:00.007+01:00

Ingrid B på Södermalm har skrivit till bloggen för att varna andra som funderar på ombildning att saker och ting inte alltid blir som man tror. Utifrån vad hon själv varit med om vet Ingrid till exempel att den som köper kanske inte gör den fantastiskt goda affär som man hoppats på.

Det här är alltså historien om Ingrid och ombildningen av huset där hon och maken bodde och var lyckliga under några år. Lägenheten, som låg på Södermalm med utsikt över Saltsjön, hade de fått genom Svenska Bostäders interna byteskö. Under den förra borgerliga mandatperioden ville en del av hyresgästerna ombilda, men inte Ingrid. Hon var emot av principiella skäl och sade: "Ska vi som fått våra lägenheter av allmännyttan vilja avskaffa den?"

De ekonomiska kalkylerna visade att boendekostnaderna skulle öka mycket, för Ingrids del med 2000 kr per månad, men det hjälpte inte mot ivrarna och så småningom blev det köpstämma. Där fattades en röst, men efter ajournering av mötet och snabbuppletad fullmakt blev det ja till ombildning.

När hyresgästerna började tänka efter och tala med banken reste en del av dem krav på ny omröstning, men det fick de inget gehör för utan ombildningsprocessen fortsatte. Till själva kontraktskrivningsdagen. Då kom ett brev att bostadsrättsföreningen varken hade praktiska eller finansiella möjligheter att överta fastigheten. Ingrids teori är att för många blivit osäkra på hur många som faktiskt skulle köpa och att man oroade sig för de högre månadsavgifter som kunde bli följden av färre köpare än beräknat.

Ingrid, hennes man och de andra motståndarna i huset kunde alltså andas ut och ha det lungt ett tag. Närmare bestämt fram till valet 2006. Då började allt om på nytt. Nu var kalkylen värre än sist, månadskostnaden vid ombildning skulle blir 4000 kr högre än vad Ingrid hade som hyresgäst. Trots det gick ombildningen igenom den här gången och Ingrid och maken tvingades ta ställning till om de skulle köpa eller bo kvar som hyresgäster. Att byta till en annan hyresrätt hade de redan försökt, men misslyckats med därför att de som ville byta tyckte att Ingrids lägenhet var för dyr.

Maken ville köpa, för att slippa bli kvarboende hyresgäst. När en mäklare kom och sade att det fanns en miljon att tjäna för familjen lät sig Ingrid dras med och gick med på att köpa.

Det var 2008. Inte så långt efter köpet fick Ingrid och maken en seniorlägenhet vid Söder Mälarstrand genom bostadsförmedlingen. Hyresvärd är familjens gamla bekant, Svenska Bostäder.

Makarna stod nu inför att sälja sin bostadsrätt, men det var inte så lätt. Efter de första visningarna hade inte ett enda bud lagts på lägenheten. Efter en månad kom ett bud, som inte skulle ge någon vinst alls med hänsyn till de högre boendekostnader som familjen haft under ett år. Efter det kom ett bud som familjen accepterade och som gav dem 500 000 mer än vad de betalat för bostadsrätten.

"Inte synd om oss, det är också mycket pengar, och vi har ju fått en bra lägenhet, men om man betänker skatten och att mäklaren ska ha sitt och dubbla boendekostnader i flera månader och bunden ränta att betala ytterligare månader, flyttkostnaden och att den nya lägenheten är dyrare än den gamla var som hyreslägenhet, har jag räknat ut att om man får leva till ålderdomen kan det bli plus minus noll mot att aldrig ha köpt. Blir vi riktigt gamla och bor kvar i den dyrare lägenheten kan det gå på minus. Men för sent att backa både med köpet och försäljningen", skriver Ingrid.

Sensmoralen av detta är, tycker Ingrid, att det inte är säkert "att lägenheten är värd så mycket som ni tror, som mäklarna säger eller som man räknar ut på värderingssidor på nätet.

Genomsnittspriset för stadsdelen säger inte vad just din egen lägenhet är värd, ännu mindre genomsnittspriset för Stockholms innerstad. Det är skillnad mellan Östermalm och Söder, centrala Söder är värt mer än Sofia och Högalid, lägenheter med äldre stil, kakelugnar och/eller specialombyggda kök och badrum är värda mer än vanliga halvgamla ombildade allmännyttelägenheter. Höga månadsavgifter måste sätta ner priset och märks mer i kalkylen, nu när räntan är låg. Om köparen frågor mäklaren om föreningens ekonomi, måste denne svara att föreningen är nybildad, så det är svårt att veta. Kan man se något negativt i årsrapporten, har det betydelse."

Så kan verkligheten alltså se ut efter en ombildning.

Tvärnitar

2009-07-22T16:27:00.005+01:00

Enligt statistik från Bolagsverket har det skett en stor nedgång i antalet nyregistrerade bostadsrättsföreningar under 2009. Under det första halvåret bildades bara 199 ny föreningar i hela landet, vilket är en minskning med 61% jämfört med förra året. I Stockholm är minskningen 71%. SvD som rapporterar om saken idag kallar det en "tvärnit för ombildningar".

Det tackar vi förstås för, även om det dessvärre redan finns tillräckligt många föreningar för att hela Stockholms innerstad och flera av dess förorter ska bli totalt segregerade.

Tvärnit, men i huvudet, har också Catarina Johansson Nyman drabbats av. Hon är ordförande i Arbetarbostadsfonden, som höjer hyrorna med upp till 30% retroaktivt för mer än två år. När hon får frågan om höjningarna hade kunnat göras mer humant skyller hon på den trilska hyresgästföreningen och den söliga hyresnämnden.

Men snälla Catarina - du och din styrelse kan ju faktiskt låta bli att ta ut de retroaktiva hyrorna, även om ni fått igenom dem i hyresnämnden. Och ni hade också kunnat låta bli att driva ett sådant ohemult krav på hyreshöjningar som ni gjort. Ansvaret är helt och hållet ert och ingen annans.

Lagen ska skydda den som är svagast

2009-07-20T18:16:00.004+01:00

Arbetarebostadsfonden till minne av den 9 februari 1853 är ett ståtligt namn på en fastighetsägare som en gång hade ett särskilt uppdrag men som idag verkar vara som vilken krämare som helst.

Arbetarbostadsfonden bildades i protest mot att pengar slösades på en fest för kungligheter medan många arbetare levde under miserabla sociala förhållanden och en stor brist på goda bostäder. Fondens uppdrag bestämdes till att "uppföra och förvalta goda bostäder till rimliga hyror åt arbetare och därmed jämställda". 1854 köpte fonden sin första tomt, på Södermalm och sedan har den fortsatt att förvärva och förvalta bostäder. Idag är fonden en privat stiftelse med ca 1350 hyreslägenheter i innerstan och västerort. Lägenheterna förmedlas via bostadsförmedlingen.

På sin webbplats framhåller fonden att alla pengar stannar inom stiftelsen och går tillbaka till dess hyresgäster. Och det låter ju bra. Trots det är fondens hyresgäster på Ploggatan inte är särskilt glada över den framgår av dagens SvD. De boende där har just fått en hyreshöjning på mellan 15 och nästan 30%. Höjningen gäller från den 1 april 2007. Den retroaktiva hyran ska betalas in under en period av 12-24 månader.

Hur gick det till, undrar man, med en hyresvärd som ville värna om de fattiga och idag i alla fall har visioner om "långsiktighet och omtanke" i sin verksamhet.

Enligt SvD begärde Arbetarebostadsfonden först en hyresökning på 5 procent för fastigheten för 2007. När de boende sade nej till kravet gick fonden till hyresnämnden och det är hyresnämnden som nu beslutat i frågan.

Om denna historia kan man tycka och tänka både det ena och det andra. SvD koncenterar sig på att kritisera hyresgästföreningen och utmålar den som boven i dramat. Men faktum är att förhandlaren ifråga rådde hyresgästerna att acceptera kravet på 5%-höjning. Huruvida kravet var skäligt eller ej kan jag inte avgöra, det låter högt men kanske var hyrorna i fastigheten faktiskt väldigt låga så att det var rimligt med någon justering.

Att lasta en enskild förhandlare från hyresgästföreningen för utfallet i hyresnämnden är allså inte rimligt, tycker jag. Det som bör göras är istället att kritisera Arbetarebostadsfonden för de ohemula krav som den uppenbarligen kommit med under ärendets gång. Men framför allt - att kritisera hyreslagstiftningen som ger utrymme för sådana höjningar som denna, med höga belopp och lång retroaktivitet.

De hyresgäster som intervjuas i SvD är besvikna på hyresgästföreningen och tänker gå ur den. Jag håller med dem om att hyresgästföreningen ska stå på hyresgästernas sida, men det ska också lagstiftningen göra. Det är hyresgästerna som behöver skydd, inte fastighetsägarna.

Årets sommar blev gladare

2009-07-16T20:15:00.003+01:00

Balkongen juli 2009

När jag kom hem från semestern förra sommaren satte jag mig ned och grät. Inte för att semestern varit dålig, tvärtom, utan för att det stora mörkret sänkte sig över mig när jag steg in i min lägenhet. Där fanns nästan inget ljus alls och ingen luft, för alla fönster utom i sovrummet var igenplastade och gick inte att öppna. Också balkongdörren var försedd med plast och av själva balkongen fanns bara bottenplattan kvar.

Det var inte roligt. Och värre blev det när jag upptäckte att de som satt upp plasten därför att de skulle jobba med fasaderna hade gått på semester och inte kom tillbaka på flera veckor.

Totalt tog fasadrenoveringen många månader, alltså väldigt mycket längre tid än vad som hade sagts.

Vid hemkomsten i år blev jag däremot glad. Inte bara för att jag kunde se ut genom mina fönster och glädjas åt grönskan därutanför och på balkongen, utan också för ett av de brev som låg bland den post som kommit medan jag var borta. I brevet översände bostadsrättsföreningen förslag till "överenskommelse gällande men i nyttjanderätten under renovering av balkonger och fasad".

I förslaget sägs att "hyresgäster har drabbats av hinder och men i nyttjanderätten till följd av att etapper i renoveringen tagit oskäligt lång tid. Föreningen har tidigare förhandlat med Hyresgästföreningen i Storstockholm om principerna för ersättning till berörda hyresgäster och denna överenskommelse grundar sig på dessa principer."

Till följd av förhandlingen, som skedde på initiativ av vår lokala hyresgästförening, kommer nu alla hyresgäster att få ekonomisk kompensation för det strul och elände som vi utsatts för under fasadrenoveringen.

Det känns bra att få pengar, men det känns också bra att vi haft ett gott samarbete med vår förhandlare på hyresgästföreningen och att bostadsrättsföreningens styrelse visat förståelse för hyresgästernas utsatthet i samband med renoveringen.

Kupp i Aspudden - reträtt i Västertorp

2009-07-03T15:22:00.007+01:00

När vi kom hem från semestern igår kväll satt det en lapp i Ronnys port. Där annonserade bostadsrättsföreningen ut att de hade "den stora glädjen att konstatera att det finns majoritet för köp".

- Hur kan dom veta det? tänkte Ronny förstås, för på köpstämman nyligen blev det ju nej, om än med bara några rösters marginal.

Förklaringen fick han när han började rota bland den post som kommit under hans bortovaro. Där låg nämligen en kallelse från bostadsrättsföreningen till extra föreningsstämma tisdagen den 30 juni.

Eftersom kallelsen inte kommit när vi reste bort så måste den ha delats ut tidigast söndagen den 21 juni, dvs. nio dagar innan stämman och precis efter midsommar när semestrarna börjar för många. Att en stor del av hyresgästerna skulle vara bortresta då var nog inte svårt för ivrarna att räkna ut och att både Ronny och hans bästa motbildarkompis var på annat håll, det visste de med säkerhet.

Det bästa ordet för ett sådant förfarande bör vara kupp. Vill man kan man dock även kalla det för överrumplande maktövertagande, stöld, rån eller något annat som synonymordboken föreslår. De senare begreppen passar förresten ganska bra med tanke på att bostadsrättsföreningen heter Rovfågeln.

Vilket underlag ombildarna har för sitt påstående om majoritet har Ronny inte kunnat utröna idag, men han tänker förstås begära ut röstlängden och stämmoprotokollet för att kontrollera uppgifterna.

Om Ronny är nedstämd och förbannad så att Britt i Västertorp desto gladare för hemma hos henne har ivrarna gett upp. I sitt senaste - och förhoppningsvis sista - brev meddelar de att de kommit fram att "det finns fler som är emot en ombildning till bostadsrätter. Vi kommer därför omgående att lämna detta besked till Stockholmshem så att dom får kännedom om att vi tackar nej till deras erbjudande om att köpa fastigheten Störtloppet 4." Meddelandet avslutas med att inget nytt försök till ombildning kommer att ske, åtminstone inte inom det närmaste året.

Jag skulle bli förvånad om ivrarnas reträtt inte åtminstone till en del beror på Britts trägna motståndsarbete. Därför skickar jag ett stort GRATTIS till henne och hoppas att hon nu kan koppla av och få en skön sommar!

PS. En fråga som jag ställer mig allt oftare är den om vad hyresgästföreningen gör för att motverka alla de ohederligheter som förekommer i samband med bostadsrättsombildningarna. Springer föreningens ordförande ständigt i Stockholms stadshus för att tala med Sten Nordin och hans kollegor och skickas det delegationer och skrivelser till politikerna i bostadsbolagens styrelser med krav på stränga regler för de formella procedurerna kring ombildningar? Jag hoppas att det är så, även om jag inte sett eller hört något om det, för att inte agera är ju att acceptera den rådande omoralen.

Sommar

2009-06-20T21:47:00.002+01:00

Nu tar vi lite semester och hoppas att det under
tiden växer lika bra i trädgårdslandet som det gör
här utanför vår vackra kyrka.

Benke berättar

2009-06-17T19:36:00.003+01:00

Nu har det varit köpstämma även hos Bengt och hans grannar i Bagis. Eller skulle ha varit. För när ombildningskonsulten upptäckte att det bara var 72 röstberättigade personer på mötet fast 135 ja-röster krävs för ombildning, då avblåste han mötet och förklarade att ett nytt ska hållas i september.

Det rätta hade förstås varit att räkna de icke-närvarande så som nej-röstande. Om det hade gjorts hade utfallet blivit förödande för ombildarna: högst 35% ja-röster hade då kunnat registreras.

Nu får alltså även hyresgästerna på Byälsvägen leva i ovisshet och otrygghet i flera månader till, på grund av odemokratiska och giriga ivrare i koalitition med en skrupelfri konsult.

Samma konsult har agerat mycket märkligt även före köpstämman med osanna uppgifter och förtigande av väsentliga fakta. Mer om det kommer jag att kunna berätta senare när jag får de handlingar som Bengt lovat skicka mig.

Särdeles förvånad är jag inte när jag får höra namnet på konsulten. Det är samme man som härjade här för nio år sedan och inte var särskilt samvetsöm då heller.

Fest till sist

2009-06-13T13:12:00.005+01:00

Aspudden tillhör - förstås - de förorter som är mest utsatta för ombildningar till bostadsrätter. Hos Ronny är kampen om hyresrätten nog ännu inte avgjord, men i kvarteret Tornsvalan har ivrarna gett upp. Så här rapporterar Harriet som bor där om vad som hänt:

"Igår hade vi fest! Vi var några som trotsade regnet, grillade och dansade /.../

Det har varit en resa i blandade hastigheter under 2 års tid. En resa som överträffar alla samlade deckare jag läst under hela min livstid i spänning och som ibland varit livsfarlig för hälsan och tärt på familjelivet! Men jag skulle betala nästan vad som helst för att återigen få uppleva minen på ombildningskonsulten och bostadsrättsföreningens ordförande när jag på stämman lämnade över våra 6 återkallelser. /.../

Ombildningskonsulten förlorade nära 1/2 miljon och många såg drömmen om sina röda små stugor pulveriseras på ett par minuter, Schack-Matt! Konsulten erkände sig besegrad och sa att de nu lade ner alla försök till ombildning, tiden var för kort för att återigen mobilisera krafterna (för denna gång..). /.../

Jobbat hårt har vi gjort men vi har också haft en otrolig tur. Det var nämligen så att Familjebostäder redan skickat ett underskrivet avtal till bostadsrättsföreningen för undertecknande efter den första stämman i april. När sedan P O upptäckte att de använt sig av dubbla stadgar kontaktade han Fambo och bad de återkalla avtalet. Så gjordes och bostadsrättsföreningen återsände det UTAN ATT SJÄLVA HA SKRIVIT UNDER! Hade bostadsrättsföreningen skrivit under avtalet innan de skickade tillbaks det hade det definitivt varit kört för vår del./... /

Hos oss ringde t o m banken (i vårt fall SEB) hem till folk dagen innan köpstämman för att försöka pådyvla hyresgästerna lån!!! Smaklöst så det förslår."

Fotnot: PO = P.O. Brogren från hyresgästföreningen

Vi gratulerar

2009-06-12T12:56:00.004+01:00

Dagens grattis går till Martha och de andra hyresgästerna på Torkel Knutssonsgatan 33. På köpstämman i deras fastighet igår var det bara 51% som röstade ja till ombildning, trots sedvanliga (får man nog säga) tricksanden och fifflanden från ivrarnas sida. Mer om turerna hos Martha finns att läsa i hennes återkommande kommentarer här på bloggen.

******

Den som inte bara vill bevara hyresrätten utan också tycker att den ska få finnas i en vacker omgivning måste intressera sig för den stadsbyggnadsdebatt som pågår i bl.a. SvD. Idag skriver arkitekturkritikerna Eva Eriksson i ett inlägg, som egentligen handlar om Stadsmuseums roll i debatten, att "historiska värden av högsta klass hotas på minst tre ställen i Stockholm". Det hon syftar på är Stadsbiblioteket - "en världsberömd byggnad invävd i en helhetsmiljö med avgörande betydelse för dess verkan i stadsbilden", Slussen - "en plats i staden präglad av sin topografi och sin historia där höga berg och täta stadsdkvarterar möten vatten och vida vyer, där utblickarna oväntat öppnar sig åt alla håll" - och området kring Stadshuset och Centralstationen. I det senare området "väntar tidernas häftigaste exploatering" av det som "genom det senaste seklet varit det vanligaste motivet för vykort och turistbroschyrer från Stockholm. Eller - för att använda ett språk som går hem idag - Stockholms främsta varumärke."

Man tycker ju att stadsbyggnadsborgarrådet och andra, som talar så storvulet om Stockholm som "the Capital of Scandinavia", borde inse att inget Alvendalskt höghus i världen kan överträffa Stadshuset, stadsbiblioteket och vyn över Söders höjder i skönhet och betydelse för staden.

Sagans slut

2009-06-09T19:32:00.005+01:00

Den 30 juni säljs en tvåa på Grevgatan och en etta på Nybrogatan till högstbjudande. Dagen efter finns möjlighet att förse sig med en enrummare på Karlbergsvägen eller en femma med både balkong och altan i Tyresö.

Samtidigt med dessa lägenheter går ytterligare elva under klubban. Den som vill vara med och bjuda har chans till ett klipp men bör ha med sig en tjock plånbok för minst 25% av köpesumman ska betalas som handpenning.

Auktionerna äger rum på Birger Jarlsgatan 61. På dörren till auktionslokalen står det Kronofogden.

Källa: Kronofogdens annons i DN den 8 juni 2009.

Andra ideal än Alvendal

2009-06-05T16:28:00.004+01:00

I stadsbyggnadsdebatten gäller just nu bara förtätning och höga hus. Den som är skeptisk mot detta ideal kan få hjälp med argument av samhällsplaneraren Karen Bradley. Hon säger bland annat följande: "När man pratar om den täta staten vill man gärna färga den med hållbarhetstermer. Jag tycker att det vore ärligare om man pratade mer i ekonomiska termer." Mer om vad Karen tycker och tänker finns i dagens SvD.