Tuesday, March 29, 2011

Vad vi behöver - och inte

Istället för bostäder får vi hotellrum. De senaste åren har antalet hotellrum ökat med 50% i Stockholm.

Istället för lokaler för små och nystartade företag med andra behov än kontor får vi mycket stora tillskott av kontorsytor i city, trots att det redan idag finns ett överskott av kontor i Stockholm.

Istället för hallar för ungdomsidrotten får vi arenor som inga Stockholmslag kommer att fylla.

Istället för vårdplatser får vi ett gigantiskt forskningssjukhus som trots sin storlek innebär ett minskat antal vårdplatser.

Istället för en utbyggd kollektivtrafik har vi fått en museispårväg mellan Östermalm och NK.


På detta utmärkta sätt sammanfattar SvD:s arkitekturkritiker Ola Andersson läget vad gäller byggandet i staden idag.

Den som vill fördjupa sig i hur det är med byggandet av det som vi mest av allt behöver - de nya bostäderna - kan läsa USK:s rapport om vad som byggts under 2010.

Av rapporten framgår att totalt 3 525 lägenheter blev färdigbyggda, varav 65% bostadsrätter och 35% hyresrätter. I innerstan var 68% av de nya lägenheterna bostadsrätter och 5% allmännyttiga hyresrätter. Resten är privata hyresrätter.

Byggstart skedde för 4 802 lägenheter, av vilka 60% ska bli bostadsrätter och 40% hyresrätter. I innerstan är fördelningen 71% bostadsrätter och 10% allmännyttiga hyresrätter.

Det är svårt att tolka dessa siffror på annat sätt än att den borgerliga majoriteten styr bostadsbyggandet så att innerstaden behåller den starka dominans för bostadsrätter som uppstått genom ombildningarna. Stockholms bostadspolitik är idag en politik för en segregerad stad.

Thursday, March 17, 2011

Rätten till en bostad

Att det är svårt att få bostad i Stockholm vet väl vid det här laget varenda människa. För somliga är det ännu svårare än för andra. De som varken har pengar, kontakter eller kötid hos bostadsförmedlingen och som därtill kanske varit på kant med livet och skaffat sig skulder eller andra problem, de har verkligen inte mycket att hoppas på i kampen om bostäderna i denna stad. En litet ljus i mörkret finns dock även för dem i form av Stiftelsen Hotellhem.

Stiftelsen har till uppdrag av kommunfullmäktige att "tillhandahålla genomgångsbostäder till bostadslösa inom Stockholms Stad som av sociala och/eller ekonomiska skäl för tillfället inte kan få en egen lägenhet på den ordinarie bostadsmarknaden". Bostäder finns inte bara för de kantstötta utan även för flyktingfamiljer, bostadslösa ungdomar och andra som har svårt att ta sig in på den ordinarie bostadsmarknaden.

Ett av hotellhemmen finns i Västertorp och har väl inte gjort ens en fluga förnär under de tjugo år som det existerat. Men nu har det tagit hus i helsike i denna fridfulla förort. Orsaken är att Stiftelsen vill riva den befintliga byggnaden, som har ett åttiotal lägenheter för personer över 25 år, och ersätta den med flera nya kåkar som ska inrymma ytterligare 200 personer, både ensamstående vuxna, ungdomar och familjer.

Planerna har fått vissa Västertorpsbor att tappa besinningen helt. När planen var på samråd nyligen tapetserades hela området med affischer om hur förfärligt allt skulle bli med alla dessa konstiga människor. Och när stadsdelsnämnden inbjöd till möte kom det folk som beskärmade sig över att värdet på deras bostadsrätter skulle sjunka om bygget blev av!

Tack och lov finns det motkrafter mot denna människofientlighet och girighet. I senaste numret av lokaltidningen Mitt i Söderort välkomnas det nya hotellhemmet och dess invånare av en insändarskribent som påpekar att "Den här formen av bostäder är viktiga och det behövs mer av den sorten. Samhället har ett behov av det och det ska självfallet tillgodoses, inte motarbetas."

Det är förstås precis så det är. Rätt till en bostad har alla, inte bara de som kan och vill köpa en bostadsrätt.

Sunday, March 6, 2011

Struntprat och lockrop

Att mäklare har ett alldeles eget sätt att uttrycka sig har uppmärksammats i en populär krogshow som går just nu. Hur det kan låta kan man ta del av i ett aktuellt prospekt från en av våra lokala mäklare. Den alldeles vanliga tvårummare på 53 kvm som de har i uppdrag att sälja beskrivs med att den har "ett fantastiskt läge, charmig orginalinredning, ljusa och trivsamma färgnyanser och är trivsam, rymlig och välkomnande, luftig och härlig" etc etc i olika kombinationer och varianter.

Så långt är det någorlunda sant, om än överdrivet och klyschigt. Men sedan börjar skribenten slira på tangenterna riktigt ordentligt. När bostadsrättsföreningen ska beskrivas anges felaktiga årtal för sådant som gjorts och osanna påståenden görs om vad som planeras. Den igenvuxna och vanskötta bakgården blir först en "lugn skog", sedan en "fin och lummig innergård" med "ett stort antal blommande fruktträd som är mycket populära för Nackareservatets breda fågelflora."

Med att man kanske aldrig sett några förvuxna vildplommonträd kan jag ha viss fördragsamhet, men när man hänför fåglar till floran istället för till faunan, då haltar det väl mycket i kunskaperna.

I det avslutande avsnittet, vill författaren ge en uppfattning om vilka det är som bor här omkring. Innan man går in på de lösryckta och ointressanta uppgifterna säger man att "de egenskaper och intressen som vi samlat nedan beskriver utmärkande livsstilar över en stereotypisk person i detta området. Stereotypen behöver inte passa in på majoriteten, men de är en mer vanligt förekommande livsstill i detta område än i övriga Sverige generellt. Avvikelser kan självklart förekomma."

Någon som begrep något? Nä, inte jag heller. Men jag är kanske inte tillräckligt stereotypisk eller fågelfloristisk.

Det är alltså till folk som producerar en sån här rappakalja som människor sätter sin lit när de ska göra vad som sannolikt är deras livs största affär. Och har köparna inte blivit lurade av flosklerna och de tomma orden i mäklarannonser och på visningar så blir de det när det gäller priset på lägenheten.

För den lägenhet som visades idag är priset angivet till "1 395 000 kr /bud", vilket säkert verkade lockande på många av de unga par som kom för att titta. Och lockpris är just vad det är för den likadana lägenhet i samma port som såldes alldeles nyss port gick för hiskeliga 2 120 000 kr. Och inte på flera år har man kunnat få en tvårummare för under 1, 8 miljoner kr.

Det kan inte kallas för annat än ohederligt och oanständigt att gå ut med så låga (!) priser när man vet att den verkliga kostnaden för ett köp blir så mycket högre.

Att mäklarbranschen har börjat diskutera prissättningen är alltså väldigt mycket på tiden. Vill den fortsätta försöken att bli mer trovärdig kan man kanske även ge mäklarna lite baskunskaper i svenska språket och i vikten av att hålla sig till sanningen. Lite grundläggande biologi verkar somliga också behöva.

Sådana här saker behöver man inte bli utsatt för som hyresgäst. Ytterligare en fördel med den boendeformen, alltså.

PS. Priset blev även denna gång 2,1 miljoner kr, en ökning med 50%. Jag hoppas att den som "vann" (som det så absurt kallas)budgivningen verkligen har råd med detta och inte lät sig förledas till något som han eller hon inte kommer att klara av.